Resultat av intervju

Nedan presenteras vår andra del av resultatet.

Intervjuperson 1: Lovisa Gentz, jobbar som integrationssamordnare på arbete- och

välfärdsförvaltningen i Kristianstad kommun. Arbete och välfärdsförvaltningen omfattar verksamheterna barn och unga, utredning, vuxenvård samt arbete och utbildning. Verksamheten utredning på arbete och välfärdsförvaltningen har hand om försörjningsstöd, socialbidrag (försörjningsstöd och socialbidrag är egentligen samma sak, så bättre att skriva: försörjningsstöd och andra former av bistånd) samt ensamkommande och boende för de. Det finns även en verksamhet som heter arbete och utbildning där det bland annat finns olika arbetsinsatser som t.ex. jobbförberedande gruppen och matchningsgruppen samt SFI. Lovisa Gentz jobbar på utvecklingsenheten där hon har hand om att fånga upp och sammanställa siffror, vara uppdaterad om hur situationen ser ut i samhället kring mottagande och integration av nyanlända. Det handlar om att vara medveten om nya lagar som införs och samarbeta med olika organisationer, myndigheter eller förvaltningar. Arbetsuppgifterna varierar från dag till dag.

“Men vad är integration då? Vad är mottagande? Det finns ingen tydlighet i det och det försvårar också.” - Lovisa Gentz.

Många pratar om integration och att det finns olika typer av integration (bostadsintegration, arbetsmarknadsintegration, social integration…) Integrationspolitikens mål är lika rättigheter, skyldigheter och möjligheter för alla oavsett etnisk och kulturell bakgrund. Överfört på bostadsmarknaden är målet för integrationspolitiken inte att alla oavsett om man är nyanländ eller har bott i Sverige i flertal år ska boendet se detsamma ut för respektive. Men det handlar om att underlätta och att skapa möjligheter till inträdet för nyanlända på bostads- marknaden. Som Lovisa förklarar behöver man också definiera vem som är en nyanländ person. Idag finns ingen enhetlig definition. Det finns en motion där man vill ha en enhetlig definition av nyanländ (Motion 2018/19:1615). Inom kommunen och Arbetsförmedlingen pratar man om nyanlända som omfattas av flyktingförordningen vilket är personer som har sökt asyl och har beviljats permanent eller tillfälligt uppehållstillstånd vilka då ingår i etableringsuppdraget via Arbetsförmedlingen under två års tid.

Etableringen på arbetsmarknaden av nyanlända är till största delen Arbetsförmedlingens uppdrag. Efter att ha fått sitt uppehållstillstånd skrivs man in i etableringen hos Arbetsförmedlingen där man under två år har rätt till etableringsersättning om man deltar i samhälls- och hälsokommunikationen, går på SFI och gör praktik eller annan aktivitet hos någon av Arbetsförmedlingens upphandlade aktörer osv. Vägen från ankomst till efter etableringen går ut på att man först går igenom asyltiden som Migrationsverket ansvarar för. Om man får uppehållstillstånd kan man anvisas eller bosätta sig i en kommun och först då skrivs man in i etableringen via som ovan nämnt Arbetsförmedlingen. Efter två år ska man förväntas vara en del av samhället och etablerad, om behovet finns för ytterligare stöd gäller stöden som generellt gäller för alla individer. Kommunens uppgift i det hela är att finna samarbeten och se till så att möjligheter för att komma in i samhället för nyanlända har funnits. 2015 var antalet asylsökande högre än idag och asyltiden kunde ligga på 1.5-3 år, Regeringen har organiserat arbete så att insatser som exempelvis tidiga insatser eller svenska från dag 1 som kan vara till stor fördel.

Svårigheten med flyktingmottagande och integration är att olika aktörer är involverade under olika faser av mottagandet och beroende på flyktingstatus eller grunder för att man flyttar till Sverige. Detta innebär olika förutsättningar som behöver tas i beaktning, lagar och förordningar införs samt förnyas. Ett exempel är mottagandet av kvotflyktingar. Regeringen har beslut om att 5000 kvotflyktingar ska tas emot årligen i Sverige. En kvotflykting är en person som flyr sitt land och som är i ett flyktingläger i ett annat land. Kvotflyktingar är utländska medborgare som före resan till Sverige fått uppehållstillstånd inom den flyktingkvot som regeringen fastställt. Resan hit organiseras och betalas av Migrationsverket. Kristianstads kommun ansvarar för att ordna ett första boende till de kvotflyktingar som kommer till kommunen. På grund av dagsläget idag med t.ex. COVID-19 så råder inresestopp för kvotflyktingar samtidigt som antalet som ska tas emot inte förändrats. Oavsett förutsättningar måste man förhålla sig till det som är möjligt och planera därifrån vilket är en utmaning, det kan vara exempelvis hur länge man kan hålla fast vid en bostad som ska erbjudas till en kvotflykting och hur organiseringen ska ske.

När det kommer till ansvar och hur en person ska integreras så är det allas ansvar. Det är den enskildes uppgift att fullfölja integreringen och hitta vägar in i samhället men likaså är det de som tar emot som har ett ansvar att släppa in, allt från chefen på en arbetsplats eller en berörd organisation i kommunen. I Kristianstad kommun har 19% av kommuninvånarna utländsk bakgrund, vilket är lägre än riksgenomsnittet. Bostadsområden i Kristianstad där Många är utlandsfödda eller med utländsk bakgrund är t.ex. Gamlegården där 80% har utländsk bakgrund. I andra områden dominerar inrikes födda med 90%. Statistik på hur många nyanlända som har tagits emot samt efter hur många år de bör ha ett arbete visar på att Kristianstad inte uppnår målet då antalet nyanlända inte har ett arbete när de beräknas ha ett. Boendesegregationen tycker Lovisa Gentz kan vara en anledning till ovanstående problem med arbetslösheten bland nyanlända på grund av att man hamnar i ett område där ens hemspråk talas och inte svenska. Personerna i området har inte utomstående kontakter ute på arbetsmarknaden eller till etablerade svenskar vilket försvårar integreringen in i samhället. Anledningen till att man hamnar just i utsatta områden såsom Gamlegården i Kristianstad kan bero på prisklassen, det är ingen blandad bebyggelse och hyresrätter som ABK står för finns det gott om där. Det

sker heller inga ändringar för att beblanda inrikes födda tillsammans med utrikes födda inom kommunen utan man hamnar i områden som dessa.

Boendesituationen idag ser ut på så vis att det bland annat finns bosättningslagen från 2016 om anvisning av bosättning för vissa nyanlända vilket innebär att varje kommun får ett kommuntal där man ska lösa boende för de berörda. Samma krav på boenden man erbjuder gäller som de boenden som socialtjänsten har hand om där de har en högsta godtagbar hyra enligt socialbidragsnormen samt hur många kvadratmeter en lägenhet ska ha beroende på hur många personer som ska bosättas där. Två år är tiden man har rätt till för att bo i dessa boenden eftersom man efter två år förväntas ha etablerats i samhället för att klara sig på egen hand vilket kommunen jobbar hårt för. Kommunikationen förklarar Lovisa Gentz som ett komplicerat ting oavsett situation men för att underlätta deras arbete på arbete- och välfärdsförvaltningen finns det anställda tolkar främst för beslutsärenden så den andra parten kan förstå vilka beslut som rör dem samtidigt som stor vikt läggs på att personen själv ska ta ansvar för att lära sig språket för att kunna förstå till viss del.

Intervjuperson 2: Marianne Dock, jobbar på strategiavdelningen på stadsbyggnadskontoret i

Malmö Stad, hon ansvarar för frågor kring social hållbarhet där hon närmare tittar på hälsa, tillit och social samvaro och försöker beakta detta i stadens planer. Marianne har även skrivit texten

Tillitsfrämjande stadsplanering som vi använder i vår uppsats.

Sättet de jobbar på för att främja bra, socialt kapital är av den enkla förklaringen att fixa mötesplatser så att människor kan mötas. Det innebär att träffa sina grannar som är en själv lik med samma förutsättningar och ekonomi (bonding). Den andra delen som är viktigare handlar om att träffa människor som inte är som en själv och lever under andra förutsättningar (briding). På strategiavdelningen arbetar de med översiktsplaner och planer som beskriver stadens inriktning inom planering. Där pratar man om blandad stad som innebär att både blanda bostäder och verksamheter, framförallt att blanda olika typer av bostäder samt upplåtelseformer och inte bara en sort. De jobbar även med sociala konsekvensbedömningar i planprogram och detaljplaner, just för att när någon har en idé om en plan ska man peka på brister som finns i detta. Finns det verkligen nog med mötesplatser? Finns det tillräckligt med ytor för att möta någon? Finns det områdesbibliotek? Man behöver ständigt höja medvetenheten om de olika skrifterna och i detta fall Tillitsfrämjande stadsplanering. När man jobbar med sociala frågor så är det oftast dessa (frågor som kan handla om tillräckligt med uteytor, tillgänglighet, samlande

stråk etc.) som får stryka på foten eftersom det är svårt att sätta värden på det. Ekonomiska värden är lätta att sätta eftersom man kan säga att man inte har råd med det. Det finns värden för miljö där man pratar om bullernivå och avgasnivå, man ska höja medvetenhet hos alla inblandade, både politik och tjänstepersoner.

Marianne Dock förklarar att de inte tittar på skillnader mellan utrikes respektive inrikes födda då de tittar på den fysiska miljön. När de pratar om blandad stad är det de socioekonomiska skillnaderna som är aktuella, det finns områden som är mer välmående där upplåtelseformen är ägande och andra områden med hyresrätter. Den typen av områden och skillnader tittar de på och en metod de pratar om är att förtäta eftersom begreppet är aktuellt inom planering. Det gäller att inte bygga ute på åkermark utan att utnyttja marken som redan finns. Det kan vara bra i bridging-syfte genom att förtäta mellan områden med olika karaktär där tex en funktion hamnar i mitten som båda områdena måste ta del av och använda t.ex. skola, livsmedelsbutik eller torg. Marianne Dock anser inte att det handlar om skillnaden mellan utrikes och inrikes födda utan det handlar om socioekonomin. Ett exempel hon tar upp är Lund som har många professorer med utländsk bakgrund som klumpas ihop som en invandrargrupp vilket hon anser blir fel. Marianne Dock talar om socioekonomin och förklarar att det är ofta förekommande att i de svaga socioekonomiska områdena är det många utrikes födda. Det är inte för att de är utrikes födda som de har dålig ekonomi, det är på grund av området de bor i eftersom de inte har råd att bo någon annanstans. Marianne Dock nämner Kroksbäck i Malmö som är otroligt dåligt kopplat till sin omgivning. Hon menar att området är isolerat där det finns brist på samhällsservice, vårdcentral och skola är tillgänglig men besöks inte av personer i närliggande stadsdelar.

Medborgare som är intoleranta är de som hörs och höjer sina röster, exempelvis i Kroksbäck där det ett tag fanns ett planprogram som visade att man skulle bygga samman området med Djupadal. Det bildades en grupp på Facebook där personer skrev att de inte ville vara i närheten av Kroksbäck eller ha någon koppling till området. Det är brist på socialt kapital som gör att man tänker på detta vis, det finns någons slags rädsla. Man har dragit alla över samma kam när det i det faktiska fallet exempelvis finns en minimal procent som är kriminella. Hade de haft en gemensam skola där föräldrar träffar varandra så hade de inte haft samma brist på tolerans. Boenden i Djupadal bildade sin egen grupp för kommunikation där de var positivt ställda till förslaget. Marianne Dock tror att Malmöbor har rätt stor tolerans, de som inte har är de som hörs och lämnar negativa synpunkter i samråd. De som har en bostadsrätt är rädda att

fastighetsvärdet ska sjunka för att det kommer in hyresrätter och då kan man höra otrevliga kommentarer som “inte för att jag är rasist men man vet vem som bor i hyres”. Det är först de senaste 10 åren Marianne Dock hör dessa kommentarer.

För ett ökat socialt liv handlar det i översiktsplanen om blandad stad, grönt och tätt som strategiavdelningen jobbar med. Kommuner har ett planmonopol och byggare kan inte göra något som kommunen inte sagt ja till. Det är inte stadsbyggnadskontoret som bygger vilket innebär att de inte kan styra i den mån de vill kring t.ex. vart man vill ha parker eller butiker, speciellt om de inte äger marken. Verktyg de har är riktlinjer som finns i översiktsplanen och kommunövergripande mål som finns med i budgeten som talar om bättre integrerad stad. Det tråkiga med konceptet blandad stad (hyres och bostadsrätter) där att ingen tänker på är att detta är ny produktion vilket är dyrt. Det intressanta är att man bygger där det redan finns billiga bostäder, exempelvis byggnation i Amiralsstaden i Rosengård. Då flyttar personer som har råd in och har en annan socioekonomisk bakgrund jämfört med de som redan bor i området och på så sätt blir det en blandning. Man har förhoppningar om att man i andra välmående områden införskaffar fler hyresrätter trots allt även fast att nyproduktion är dyrt. Holma är ett exempel på ett miljonprogramsområde där man bygg ett torg med angränsande hus med hyres och bostadsrätter, kritiken var att ingen skulle flytta in dit men alla lägenheter blev uthyrda och sålda samt att många från hela Malmö flyttade in.

Intervjuperson 3: Nasir Ahmad Kazimi, 20 år från Afghanistan. Kom till Sverige år 2015, bor

idag självständigt och har ett arbete. Har skrivit en bok vid namn “Salam Sverige” tillsammans med en annan nyanländ och sin lärare.

Nasirs resa började i Malmö Stad när han först kom till Sverige och därefter till Kristianstad. Han skrevs först in på Slussen som är en mottagningsenhet i kommunen där man ser över vilken kunskap de vuxna nyanlända har vilket de gjorde med Nasir för att han 10 månader efter skulle få börja skolan. I Kristianstad bodde Nasir till en början på ett HVB-hem (hem för vård eller boende) som kommunen anordnat. Han fick sitt första avslag innan 18-årsåldern och blev i samband med det förflyttad till ett annat boende för ungdomar över 18 där han bodde tillsammans med över 150 andra. En överklagan från Nasirs sida skedde till Migrationsdomstolen och ytterligare ett avslag som ledde till ännu en överklagan vilken gick till Högsta migrationsdomstolen. Efter det kom två avslag till från Arbetstillståndsmyndigheten.

Nasir lyckades hitta egen bostad efter många om och men och med hjälp av bekanta, han kämpade även med att hitta ett arbete efter att ha fått flertal avslag som en chans till att få stanna i Sverige. Arbetssökandet skötte han på egen hand och förklarade att det var bristande hjälp från Arbetsförmedlingens sida. Han upplevde även diskriminering under vissa tillfällen som exempelvis arbetstillfällen då han kände att arbetsgivare nekade honom på grund av hans namn och även från kommunens sida som bemötte honom med att ingen hjälp skulle tilldelas på grund av hans avslag. Avståndet mellan bostad och arbete tycker han även är ett jobbigt moment då det dels är omständligt och ta sig dit dels tiden det tar att ta sig dit.

Integrationen i Sverige tycker Nasir är bristande och det upplevdes under sin skolgång då man kunde märka kulturskillnader och brist på förståelse i klassen. Detta bidrog till att Nasir inte kunde integreras med de inrikes födda utan drogs till målgruppen mest lik honom vilket var de utrikesfödda. Han tycker det ät viktigt att man lär ut om just olikheter i samhället och att alla kommer från olika bakgrunder för att undvika bristande integrering. Att få ta del av sociala möten som till exempel samråd är inget Nasir är bekant med och det finns minimal information om hur man kan få ta del av de samråd som finns i ens område.

Intervjuperson 4: “Alex” är 28 år gammal och kommer från Libanon, han har bott i Sverige i

ett år och sex månader.

Alex förklarar att processen till Sverige var väldigt svår eftersom Sverige inte ger visum lätt till personer från arabiska länder. Först ansökte han om visum till Italien i Libanon via den italienska ambassaden och via Italien kom han till Sverige. Han har släkt i Lund och därför valde han att komma till Sverige, han bodde hos sin kusin de första tjugo dagarna innan kusinen hittade en lägenhet åt honom som han sedan delade med andra personer från samma land. Idag bor Alex i eget boende (EBO) i Hyllie tillsammans med sin bror och förklarar att Migrationsverket erbjöd honom en plats i ett anläggningsboende (ABO) som han tackade nej till. Anledningen till att han tackade nej var för att han inte kände att han ville dela lägenhet igen med okända personer. När han anlände till Malmö fick han hjälp från RFSL (riksförbundet för sexuellt likaberättigande) och en HBTQ (homosexuella, bisexuella, transpersoner, och queers rättigheter) organisationen som gav honom en summa pengar för busskort. Dessa organisationer hjälpte honom även med att ansöka om hjälp från kyrkan. Från Migrationsverket fick han ett bidrag på 1 800 kr/per månad för att kunna betala hyra däremot kunde inte Arbetsförmedlingen hjälpa honom med att hitta ett arbete eftersom han ännu inte har

uppehållstillstånd. Än så länge har han inte jobbat eftersom svenska språket är ett krav och han talar inte svenska. Eftersom som han inte vet ifall han kommer att stanna kvar i Sverige så planerar han heller inte att studera SFI. Skulle han få uppehållstillstånd vill han självklart lära sig svenska språket och förhoppningsvis börja arbeta.

När han först kom till Sverige kände han sig inte delaktig i samhället p.g.a. skillnader mellan Sverige och hans hemland Libanon. Med tiden började han lära känna människor i Malmö och snart förstod han sig på mentaliteten här. Alex berättar att han inte har varit delaktig i något samråd eftersom han inte har fått den informationen på något vis. Han har dock närvarat vid en konferens som handlade om migranter som har kommit till Sverige p.g.a. krig i deras hemländer. Det han hade velat förbättra i det svenska samhället är kommunikationen mellan människor i Malmö, där han beskriver den som noll och att människor inte är så sociala. Han fortsätter och säger att det inte finns någon kontakt mellan grannar. Frågan om ifall han känner att vuxna nyanlända behandlas rättvist i Malmö svarar han nej på. Han tycker att de får vänta allt för länge för att deras process ska vara klar samt att de inte får arbeta under den tiden. Idag väntar Alex fortfarande på att få en intervju av Migrationsverket. Samtalet avslutas med att Alex säger att han tycker att Sverige är ett bra land med goda standard, det är fridfullt och man har möjlighet till att bygga en karriär. Han skrattar och förklarar att han inte gillar vädret här och önskar att det vore varmare eftersom han gillar att bada i havet och sjön.

Intervjuperson 5: Steffanie Esse, strateg som arbetar inom området dialog & delaktighet på

stadsbyggnadskontoret i Malmö Stad. Hennes vardagliga arbetsuppgifter går ut på att arbeta främst med översiktsplaner, detaljplaner samt fördjupade planer. Hon medverkar även i processer som hanterar samråd utöver de vanliga. Hennes uppdrag är att utveckla arbetet inom delaktig och dialog.

I en intervju med strategen Steffanie Esse diskuterade vi hur processer för samråd kan se ut, hur målgruppen vuxna nyanlända engageras i samråd som finns. Som svar fick vi att arbetssättet man har inte skiljer sig oavsett vilken målgrupp det gäller utan det avgörs i projektet som man arbetar med. Det beror även på vart i staden man jobbar och utifrån det göra en analys först och skulle fallet vara så att det är en stor andel vuxna nyanlända i det berörda området får man tänka på upplägget för att kunna inkludera dem i bästa mån. Man får dra slutsatser om det är lämpligt att skicka ut tryckt material eller om man kan nå ut på andra sätt men generellt säger Steffanie