Bortforsling av hushållsavfall

Utredningens bedömning: Bortforsling av grovavfall och träd-

gårdsavfall faller inom kommunens ansvar enligt avfallsregler- ingen. Något förslag om att inkludera en sådan tjänst i rutavdra- get lämnas därför inte.

Bortforsling av förpackningar och returpapper samt elavfall faller inom producenternas ansvar enligt avfallsregleringen. Något förslag om att inkludera en sådan tjänst i rutavdraget lämnas därför inte.

Skälen för utredningens bedömning

Inget förslag lämnas om rutavdrag för bortforsling av trädgårdsavfall och grovavfall

I dag omfattar rutavdraget för trädgårdstjänster arbete i form av häck- och gräsklippning samt krattning och ogräsrensning som utförs på tomt eller i trädgård i nära anslutning till bostaden. Att forsla bort trädgårdsavfallet omfattas emellertid inte av rutavdrag. En sådan bort- forslingstjänst skulle enligt utredningens mening kunna underlätta för hushållen.

Trädgårdsavfall klassificeras dock som avfall från hushåll, dvs. hushållsavfall. Det är endast kommunerna och de som kommunerna anlitar som har rätt att yrkesmässigt transportera hushållsavfall enligt avfallsregleringen. Vid sådana förhållanden ingår det inte i utred- ningens uppdrag att lämna något förslag om rutavdrag för bortfors- ling av trädgårdsavfall.

När det gäller grovavfall föreslog Avfallsutredningen redan 2012 att även andra aktörer än kommunen skulle ges rätt att samla in och hantera grovavfall för att det skulle bli enklare för hushållen att lämna material och produkter för återanvändning av hushållsavfall. Förslaget innebar att aktörer som godkänts av den myndighet reger- ingen bestämt skulle få samla in och omhänderta grovavfall.51 _Med grovavfall avsågs sådant som var skrymmande eller icke brännbart hushållsavfall. Till detta räknades bl.a. trädgårds- och innemöbler, 51 _{Avfallsutredningens betänkande Mot det hållbara samhället – resurseffektiv avfallshantering} (SOU 2012:56) s. 161–166.

husgeråd, hand- och trädgårdsverktyg, metallskrot som inte är för- packningar, cyklar, större leksaker och dylikt liksom avfall från om- byggnad i bostaden. Förslaget har inte genomförts.

I dag, liksom 2012, är enskilda i stor utsträckning hänvisade till kommunens bemannade återvinningscentraler för avlämning av grov- avfall, även om det förekommer fastighetsnära insamling. Det är dock många gånger svårt och tidskrävande för enskilda att forsla bort föremål, särskilt skrymmande föremål som t.ex. soffa, bokhylla och skåp. Tveklöst finns det en efterfrågan på bortforslingstjänster av sådana föremål. Detta har vissa aktörer även uppfattat och affärs- modeller har utvecklats som går ut på att snabbt, enkelt och billigt hämta och frakta bort det som den enskilde inte längre vill ha (se avsnitt 8.5.2). Trots att transport av grovavfall faller inom kommu- nens monopol så sker insamling i privat regi. I många fall transpor- teras föremålen till återvinningscentral eller återanvändning i en- lighet med uppdragsgivarens beställning men det händer också att föremål dumpas. Oavsett om den verksamhet som bedrivs handlar om ren insamling av hushållsavfall eller insamling av föremål till återanvändning sker verksamheten i en gråzon för vad som är lagligt på grund av en komplex avfallslagstiftning och oklara definitioner.

Den otydliga gränsdragningen mellan vad som ingår och vad som inte ingår i kommunens ensamrätt gör det svårt att veta vad som får och vad som inte får hämtas av någon annan. Exempelvis kan avfall från underhåll, reparation, ombyggnad eller rivning av bostad eller fastighet antingen vara hushållsavfall eller inte. Naturvårdsverket definierar mindre underhållsarbeten och reparationer i bostaden som en normal del av boendet och anser därför att sådant avfall bör räknas som hushållsavfall (se avsnitt 8.3.1). Om ett byggarbete i stället är omfattande (större reparation, renovering, ombyggnad, rivning etc.) uppstår avfallet främst på grund av byggverksamhet och inte av boende och bör därför inte klassas som hushållsavfall. I det senare fallet kan en annan aktör än kommunen hantera avfallet. Detta resulterar i att en avfallsentreprenör som hämtar avfall från en reno- vering inte har rätt att ta med soffor, bord och liknande varor som hushållet vill bli av med. I stället hänvisas hushållet till kommunens återvinningscentral. Systemet är inte enkelt att förstå vare sig för den enskilde eller för avfallsentreprenören.

Svårigheten för enskilda att få hjälp med bortforsling kan också drabba andra, t.ex. bostadsrättsföreningar och hyresvärdar, eftersom

grovavfall som cyklar och möbler allt som oftast lämnas kvar i fastig- heten vid t.ex. flytt.

Enligt Avfall Sverige skulle en lösning på den ovan beskrivna problematiken kunna vara en bättre fastighetsnära insamling. Alter- nativt kan en generell systemlösning tas fram som det sedan är upp till kommunerna att tillämpa. Det finns också kommuner som i dags- läget tittar närmare på lösningar i fråga om bortforsling av grovavfall, som dock kan bli dyra att genomföra.52

Utifrån redogörelsen ovan kan konstateras att det finns en mång- årig problematik kring insamling och transport av grovavfall och klart är att det finns en efterfrågan på tjänster i form av bortforsling av grovavfall. Av avfallsregleringen följer dock att kommunen har ensamrätt avseende borttransport av grovavfall.

Vid sådana förhållanden ingår det inte i utredningens uppdrag att lämna något förslag om rutavdrag för bortforsling av grovavfall.

Inget förslag lämnas om rutavdrag för bortforsling av förpackningar och returpapper samt elavfall

En stor del av hushållsavfallet utgörs av förpackningsavfall och retur- papper. Hushållen är enligt lag skyldiga att sortera ut avfallet från hushållsavfall och annat avfall för insamling i det insamlingssystem som producenterna tillhandhåller. Som beskrivs i avsnitt 8.3.2 är emellertid en stor andel av återvinningsstationerna i dagens insam- lingssystem för förpackningsavfall och returpapper placerade på ställen som vändplaner och parkeringsplatser vid köpcentrum. Åter- vinningsstationernas placering innebär att många kör bil till dem. Placeringen riskerar att leda till att de som inte har tillgång till bil, men även de som har det, väljer att slänga förpackningsavfall och returpapper i restavfallet i stället för att lämna det på återvinnings- stationerna.

Det ska emellertid bli lättare för alla att agera miljövänligt i vardagen.53 _{Som beskrivs i avsnitt 8.3.2 ska insamlingssystem fr.o.m.} den 1 april 2025 transportera bort hushållens returpapper och för- packningsavfall av de vanligast förekommande materialen från alla 52 _{Uppgifter lämnade av Avfall Sverige vid möte med Rut-utredningen den 16 september 2019.} 53 _{Miljö- och energidepartementet promemoria den 19 mars 2018 Mer fastighetsnära insamling}

bostadsfastigheter. För att aktörerna ska få tid att anpassa sig så kommer servicen på insamlingen att höjas gradvis till 2025, med start 2021 då 60 procent av alla bostadsfastigheter omfattas.54

När det gäller konsumentelavfall får bara den som har tillstånd samla in sådant avfall, förutom kommuner eller den som tar emot i butik. Större elavfall är t.ex. kyl, frys, diskmaskiner, tvättmaskiner och spisar.

Avfall Sverige, Sveriges Kommuner och Regioner samt elproducen- ternas servicebolag El-Kretsen samarbetar i systemet El-retur. Kom- munerna åtar sig att mot ersättning ansvara för insamling av el-avfall från hushåll och producenterna ansvarar för behandlingen. El-Kretsen har i sin tur samverkan med Recipo, en ekonomisk förening som också företräder producenter.

Av det ovan angivna framgår att insamling och transport av för- packningar och returpapper samt elavfall faller inom producenternas ansvar. Även om det i dagsläget skulle underlätta för vissa hushåll att få hjälp med sådan bortforsling till återvinningsstation eller insam- lingssystem av någon annan aktör ger avfallsregleringen inte ut- rymme för detta.

Vid den bedömningen ingår det inte i utredningens uppdrag att lämna något förslag om rutavdrag för bortforsling av varken förpack- ningar, returpapper eller elavfall.

Värt att framhålla är emellertid att insamling av förpackningar och returpapper i eller vid bostadsfastigheter framöver kommer att vara huvudregel. Det kommer därmed att bli avsevärt lättare för alla att agera miljövänligt i vardagen vad gäller förpackningsavfall och returpapper.

54 _{Bestämmelserna om den bostadsfastighetsnära insamlingen finns i förordningen (2018:1462)} om producentansvar för förpackningar och förordningen (2018:1463) om producentansvar för returpapper.

8.6.2 Bortforsling av bohag och annat lösöre i syfte