Regeringens förslag: Det ska tydliggöras att konkursförvaltaren ska redovisa gäldenärens skulder i bouppteckningen. I bouppteckningen ska även förvaltarens prognos för utdelning i konkursen anges.
Möjligheten för konkursförvaltaren att inte upprätta en bouppteck- ning när gäldenären själv har gjort det ska tas bort.
80
Remissinstanserna: De flesta remissinstanser, bl.a. Göta hovrätt, Hudiksvalls tingsrätt, Rekonstruktör- och konkursförvaltarkollegiet i Sverige och Tjänstemännens Centralorganisation, tillstyrker förslagen eller invänder inte mot dem. Stiftelsen Ackordscentralen anser att skulder- na i bouppteckningen bör preciseras som prioriterade eller oprioriterade samt att tillgångarna bör klassificeras efter egendomsslag, allt i syfte att borgenärerna bättre ska kunna bedöma förutsättningarna för utdelning. Ackordscentralen anser vidare att uppgiften att underrätta borgenärerna om huruvida utdelning kan påräknas bör ankomma på den som fastställer utdelningsförslaget.
Skälen för regeringens förslag
Konkursförvaltaren ska alltid upprätta en bouppteckning
En tidig uppgift för konkursförvaltaren under konkursförfarandet är att upprätta en bouppteckning (7 kap. 13 § konkurslagen). Bouppteckningen syftar bl.a. till att ge berörda en översiktlig bild av boets ställning. För- valtaren och borgenärerna kan genom bouppteckningen få en uppfattning om huruvida det kan påräknas någon utdelning i konkursen. Bouppteck- ningen ska också ligga till grund för gäldenärens edgång och kan utgöra ett redskap i tillsynsmyndighetens tillsyn. Förvaltarens bouppteckning fyller alltså en viktig uppgift i konkursen och bör därför upprättas även fortsättningsvis.
I 7 kap. 13 § femte stycket konkurslagen finns spår av en äldre ordning där gäldenärens egna uppgifter i vissa fall kunde ersätta konkursförvaltar- ens bouppteckning och avvara en edgång. Enligt den bestämmelsen behöver en förvaltare inte upprätta en bouppteckning när en förteckning med motsvarande innehåll har getts in av gäldenären och förvaltaren anser den tillförlitlig. Att förvaltaren inte upprättar en bouppteckning torde numera inte förekomma (se t.ex. Ds 1994:96 s. 33 f.). Det har bl.a. sin grund i att gäldenären i praktiken aldrig ger in en förteckning och att den inte heller längre kan ersätta en edgång. Regeringen föreslår i avsnitt 5.2 nu dessutom att bestämmelsen i konkurslagen om att gäldenären bör ge in en förteckning tas bort. I syfte att säkerställa en korrekt avveckling av boet är det lämpligt att förvaltaren alltid upprättar en egen bouppteckning, som sedan ska ligga till grund för gäldenärens bekräftelse. Bestämmelsen om att gäldenärens egen förteckning kan ersätta förvaltarens bör mot denna bakgrund tas bort.
Det ska tydliggöras att skulderna ska anges i bouppteckningen
I konkurslagen anges att boets tillgångar ska tas upp till noggrant upp- skattade värden i bouppteckningen. Bouppteckningen ska vidare innehålla uppgift om varje borgenärs namn och adress (7 kap. 13 § första stycket). Det anges däremot inte uttryckligen att boets skulder, dvs. vilka fordringar borgenärerna har, ska redovisas. Även om förvaltarna normalt ändå brukar ange de skulder som de känner till är frågan om inte en skyldighet att ange skulderna är något som borde framgå av lag.
I 1921 års konkurslag angavs att konkursförvaltaren i bouppteckningen skulle uppge tillgångarna och skulderna i gäldenärens bo. Genom 1979 års reform infördes en precisering om att det för skulderna skulle anges i vad
81 mån de avsåg lön eller pension (prop. 1978/79:105 s. 16, se även prop.
1975/76:210 s. 203). När 1987 års konkurslag tillkom föreskrevs att i bouppteckningen skulle tillgångarna tas upp till noggrant uppskattade värden och att det beträffande skulderna skulle anges i vad mån de avser lön eller pension. Den tidigare inledande och övergripande meningen om att bouppteckningen ska innehålla boets tillgångar och skulder fanns alltså inte kvar. Några år senare vidtog lagstiftaren en ytterligare rationalisering av lagtexten genom att ta bort preciseringen av skulderna angående lön och pension. Som skäl angavs att den var onödig eftersom förvaltaren handlägger och fattar beslut i lönegarantifrågor (prop. 1994/95:189 s. 56). De förändringar som har skett successivt har lett till att det inte längre anges att skulderna ska redovisas i bouppteckningen. Det kan aldrig ha varit avsikten. Det kan i sammanhanget konstateras att en redovisning av skulderna i bouppteckningen är något som vissa andra delar av konkurs- lagen närmast förutsätter. Gäldenären ska t.ex. bekräfta att bouppteck- ningens uppgifter om tillgångar och skulder är riktiga (se avsnitt 6.1).
Enligt regeringen är det värdefullt för boutredningen och för den fort- satta konkurshanteringen att gäldenärens skulder finns angivna i ett tidigt skede. Med hjälp av framför allt gäldenären kan de skulder som är kända på ett relativt enkelt sätt tas fram och redovisas, vilket också redan torde ske i stor utsträckning. Det framstår därför som lämpligt att det i lagen åter tydliggörs att boets skulder ska redovisas i bouppteckningen. Ackords- centralen föreslår en mer ingående redovisning av skulderna för att borge- närerna ska kunna bedöma förutsättningarna för utdelning. Regeringen anser emellertid att detta inte är något som bör krävas i det tidiga skede av konkursförvaltningen som bouppteckningen upprättas, särskilt när förval- taren, som föreslås nedan, ska åläggas att i bouppteckningen redovisa en prognos för utdelningen.
Bouppteckningen ska innehålla en prognos för utdelning
Tingsrätten ska snarast efter edgångssammanträdet särskilt underrätta varje känd borgenär om huruvida utdelning kan påräknas för fordringen. Innan rätten lämnar uppgifter om utdelningsprognosen ska samråd ske med konkursförvaltaren, om det behövs (31 § konkursförordningen). Detta brukar normalt ske vid edgångssammanträdet genom att förvaltaren då lämnar en prognos som förs till protokollet.
Att en uppskattning om en eventuell kommande utdelning i första hand görs av konkursförvaltaren är naturligt eftersom det är han eller hon som utreder boet och upprättar den bouppteckning som en sådan prognos i detta skede av konkursen får grundas på. I avsnitt 6.1.1 föreslås att edgång inför rätten ska ersättas av en bekräftelse av gäldenären hos förvaltaren. Rätten kommer därmed inte längre att kunna anteckna förvaltarens utdelnings- prognos. Som anförs i promemorian är det lämpligt att en uppgift om förväntad utdelning kommer till uttryck i ett tillgängligt och allmänt doku- ment. För att kunna göra en utdelningsprognos krävs att boet gås igenom och en bouppteckning upprättas. Förvaltarens bedömning i utdelnings- frågan bör därför redovisas i bouppteckningen. Detta bör anges i 7 kap. 13 § konkurslagen.
Borgenärerna bör liksom hittills särskilt underrättas om förvaltarens prognos. En sådan underrättelse bör ske i nära tidsmässigt samband med
82
att bouppteckningen upprättas. Till skillnad från Ackordscentralen anser regeringen att skyldigheten att underrätta borgenärerna om huruvida utdel- ning kan påräknas därför bör ankomma på förvaltaren. Detta bör regleras i förordning.
Särskilt om begreppet livförsäkringsföretag
I konkurs hos t.ex. ett kreditmarknadsföretag ska det till bouppteckningen eller en särskild borgenärsförteckning bifogas uppgift om insättnings- borgenärerna och deras fordringsbelopp. I ett livförsäkringsbolags eller ett tjänstepensionsföretags konkurs ska det på motsvarande sätt bifogas uppgift om försäkringstagarna och deras fordringar (7 kap. 13 § sjätte stycket konkurslagen). Det finns anledning att i detta sammanhang ersätta begreppet livförsäkringsbolag med livförsäkringsföretag (se 1 kap. 3 och 4 §§ försäkringsrörelselagen [2010:2043] om dessa begrepp) för att reglerna även ska omfatta livförsäkringsföreningar. Motsvarande ändring bör då även ske i 9 kap. 5 § konkurslagen som reglerar vad en försäkrings- tagare ska bevaka i ett livförsäkringsbolags konkurs.