En kvarvarande möjlighet till edgång

Regeringens förslag: Om konkursförvaltaren begär det, ska gäldenä- ren avlägga bouppteckningsed inför tingsrätten i stället för att bekräfta bouppteckningen hos förvaltaren.

Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens. Remissinstanserna: De flesta remissinstanser, bl.a. Svea hovrätt, Göteborgs tingsrätt, Hudiksvalls tingsrätt och Skellefteå tingsrätt, till- styrker förslaget eller invänder inte mot det. Gotlands tingsrätt ifrågasätter om det är nödvändigt med en möjlighet till edgång i domstol, eftersom det kan antas att möjligheten kommer att utnyttjas i ytterst få fall. Stiftelsen Ackordscentralen framhåller att möjligheten att begära att ed avläggs inför tingsrätten bör kunna användas när gäldenärens vistelseort är långt ifrån förvaltarens. Malmö tingsrätt anser att det är bra att möjligheten finns för konkursförvaltaren att begära ett sammanträde inför tingsrätten men anser att ordningen med skriftlig bekräftelse bör tillämpas även i tingsrätten.

Skälen för regeringens förslag

Konkursförvaltaren ska kunna få till stånd en edgång

Under 2014 ställdes närmare 700 edgångssammanträden in. Oftast berodde det på att gäldenären inte hade delgetts kallelse till sammanträdet eller att gäldenären, trots delgivning, inte infunnit sig till sammanträdet. Misslyckad delgivning kan tyda på att gäldenären medvetet försöker undvika edgång. Det är därför lätt att föreställa sig att det i vissa konkurser kommer att finnas gäldenärer som vägrar att bekräfta bouppteckningen hos konkursförvaltaren. I en sådan situation måste förvaltaren ha ett effektivt påtryckningsmedel för att bouppteckningens uppgifter ska bekräftas.

För att få en trilskande gäldenär att bekräfta bouppteckningen kan konkursförvaltaren använda sig av tvångsmedel, t.ex. hämtning av gälde- nären. I promemorian anges att tillgång till dessa tvångsmedel inte alltid är tillräckligt för att få gäldenären att inställa sig, och det föreslås därför att konkursförvaltaren ska ha en möjlighet att begära att gäldenären avlägger ed inför tingsrätten. De flesta remissinstanser ställer sig bakom förslaget. Gotlands tingsrätt ifrågasätter dock om förslaget är nödvändigt. Enligt tingsrätten kan de tvångsmedel som står till buds utnyttjas av konkursförvaltaren lika väl som av tingsrätten, och förvaltaren kan vid behov använda sig av en domstolslokal utan att sammanträdet behöver ske i tingsrättens regi. Regeringen konstaterar att även om konkursförvaltarna kan nyttja flera av de tvångsmedel som tingsrätten har till sitt förfogade är hans eller hennes möjlighet att på egen hand få till stånd en bekräftelse trots allt mer begränsade än tingsrättens. Som redovisas nedan kan det

61 undantagsvis dessutom finnas andra skäl som motiverar tingsrättens fasta

hand. Bekräftelse av bouppteckningen i någon form är en grundläggande och viktig del av konkursförfarandet. Det finns mot den bakgrunden skäl att säkerställa att det finns förutsättningar att hantera fall som en enskild förvaltare av något skäl inte själv förmår att hantera. Regeringen anser därför att det bör finnas kvar en möjlighet till edgång.

Det kan hävdas att en sådan fakultativ möjlighet till edgång skulle kunna riskera att försätta konkursförvaltaren i ett slags motsatsställning till gäldenären. Det skulle mot den bakgrunden kunna övervägas att kräva att tingsrätten beviljar en begäran om edgång endast om det finns särskilda skäl. Att införa en sådan extra prövning bör dock komma i fråga endast om det är nödvändigt. Det finns redan vissa situationer i en konkurs där förvaltaren kan behöva agera mot gäldenärens vilja. Till exempel har förvaltaren rätt att begära att gäldenären ska hämtas till boupptecknings- förrättningen (6 kap. 2 och 9 §§ konkurslagen). Förvaltaren kommer att vara den som har bäst förutsättningar att bedöma behovet av edgång, och det framstår inte som problematiskt att förvaltaren därför ges en rätt att få till stånd en sådan i tingsrätten. En lösning som innebär att tingsrätten också prövar om edgång ska hållas, skulle då närmast övervägas som ett sätt att säkerställa att edgång inte begärs i onödan eller av fel skäl.

Det huvudsakliga skälet till att det bör finnas kvar en möjlighet till edgång i domstol är att det i vissa fall inte går att få till stånd en bekräftelse hos konkursförvaltaren på grund av att gäldenären inte går att nå eller att gäldenären annars vägrar medverka. Det bedöms dock inte ändamålsenligt att begränsa möjligheten till edgång endast till dessa situationer. Förvaltaren bör ha möjlighet att få en edgång till stånd när han eller hon bedömer att en bekräftelse av gäldenären inte kan eller bör ske. Det är svårt att uttömmande ange när edgång bör få ersätta bekräftelsen. Utöver de situationer som nämns ovan, dvs. att gäldenären inte kan nås eller vägrar att medverka, kan säkerhetsskäl tala för att en bekräftelse hos förvaltaren inte är lämplig. I avsnitt 6.4 framhålls också att en misstanke om att gäldenären kan komma att lämna oriktiga uppgifter utgör ett skäl för ed- gång. Ackordscentralen framhåller att den situationen att gäldenären befinner sig på en ort långt ifrån förvaltarens också bör kunna utgöra ett skäl för edgång. En sådan situation är inte ovanlig, och enligt regeringen är det rimligt att förvaltaren då i första hand överväger möjligheten för gäldenären att delta vid bouppteckningssammanträdet på distans. Det är dock inte uteslutet att en sådan situation i vissa fall skulle kunna motivera en begäran om edgång.

Malmö tingsrätt anser att edgångssammanträdet skulle kunna ersättas av en skriftlig bekräftelse av bouppteckningen i tingsrätten. Tingsrätterna har dock stor erfarenhet av och rutiner för edgång och regeringen har svårt att se någon vinst med att även i domstol övergå till skriftlig bekräftelse, särskilt när ett sammanträde ändå ska hållas.

En konkursförvaltare får anses väl lämpad att själv avgöra om edgång bör ske. Det är också den ordning som gäller i Finland. Förvaltaren ska utföra sitt uppdrag i enlighet med lagstiftningens intentioner och verka för en effektiv handläggning av konkursen. I detta ligger att det inte får förflyta någon längre tid utan att gäldenären bekräftar bouppteckningen. Förvaltaren står också under tillsyn. Att det är upp till förvaltaren att avgöra om en edgång bör komma till stånd bidrar på ett önskvärt sätt till

62

att stärka förvaltarens självständiga ställning i konkursförfarandet. Det bör inte komma i fråga att förvaltaren vänder sig till tingsrätten utan att det finns godtagbara skäl för det. Det finns emellertid inte anledning att befara att förvaltare skulle begära edgång i onödan. Det bör därför inte uppställas något krav på särskilda skäl eller att tingsrätten i övrigt ska pröva om edgång ska få ske. Det kan i sammanhanget noteras att det i rekon- struktionsförfarandet inte uppställs krav på särskilda skäl för att en borgenär ska få till stånd en edgång med gäldenären (3 kap. 18 § lagen om företagsrekonstruktion).

Endast konkursförvaltaren ska kunna begära edgång

Gäldenären ska enligt lag på ett eller annat sätt bekräfta uppgifterna i bouppteckningen. Som redovisas ovan är det framför allt närmast prak- tiska hänsyn som kan motivera att bekräftelsen behöver ske i tingsrätten och inte hos förvaltaren. Det är därmed svårt att se vilka från förvaltaren fristående intressen som skulle motivera att borgenärer eller tillsyns- myndigheten gavs självständig rätt att begära edgång.

Som föreslås i promemorian bör det mot denna bakgrund vara endast konkursförvaltaren som kan begära edgång i tingsrätten. Om en borgenär eller tillsynsmyndigheten anser att en edgång behöver ske, kan ett önskemål om detta framföras till förvaltaren som får överväga om det bör göras en framställan om edgång till tingsrätten. Detsamma gäller om gäldenären själv skulle vilja få till stånd en edgång. Det finns inte något behov av att särskilt reglera detta.

Ett skyndsamhetskrav införs

I promemorian föreslås att konkursförvaltaren ska begära edgång genom att ge in en ansökan om det till rätten och i samband med det bifoga bouppteckningen. Dessa förslag utgör en del av den mer genomgripande förändring av domstolsprocessen och renodling av domstolarnas uppgifter som inte behandlas i denna lagrådsremiss. I stället bör förvaltaren tills vidare göra sin begäran om edgång i det löpande ärende som finns i tings- rätten. Som redovisas ovan har bouppteckningen vid det laget redan getts in till tingsrätten.

Även i de fall en edgång i tingsrätten blir aktuell är det viktigt att handläggningen av frågan hanteras utan onödigt dröjsmål. Det finns dock inte anledning att för rätten uppställa en särskild tidsfrist inom vilken edgångssammanträdet ska hållas. I stället bör ett allmänt skyndsamhets- krav gälla mot bakgrund av att det fortsatta förfarandet i flera avseenden är avhängigt att edgång kommer till stånd. Det bör därför föreskrivas att tingsrätten ska hålla sammanträdet så snart som möjligt och kalla gälde- nären, förvaltaren, tillsynsmyndigheten och den borgenär som har gjort konkursansökan till sammanträdet (jfr prop. 1975/76:210 s. 209).

63