Regeringens förslag: Ändringar ska göras i konkurslagen för att i större utsträckning möjliggöra underrättelser på annat lämpligt sätt än med post.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: De flesta remissinstanser, bl.a. Skaraborgs tingsrätt, Domstolsverket, Kronofogdemyndigheten, Länsstyrelsen i Skåne län och Sveriges advokatsamfund, är positiva till promemorians förslag. Stiftelsen Ackordscentralen anser att möjligheten att byta underrättelse mot kungörelse även bör omfatta utdelningsförslag. Bolagsverket vill att det tydliggörs att underrättelser också får ske via digitala tjänster.
Skälen för regeringens förslag Underrättelser i konkursförfarandet
Borgenärer, gäldenären, tillsynsmyndigheten och övriga som har intresse av att få del av beslut och åtgärder vid konkurs tillförsäkras information om detta genom en relativt omfattande underrättelseskyldighet.
46
Flera regler om underrättelse finns i konkurslagen, t.ex. underrättelser i samband med eller efter konkursbeslutet (2 kap. 18 §), inom ramen för ett bevakningsförfarande (9 kap. 8 och 21 §§) och i samband med utdelnings- förfarandet (11 kap. 7 och 8 §§). Ytterligare regler om underrättelse finns i konkursförordningen, t.ex. underrättelser i samband med konkursbeslut (12–17 §§), edgångssammanträdet (18–23 §§) och ackordsförfarandet (37–39 §§).
En mer effektiv underrättelsehantering
Skriftliga underrättelser enligt konkurslagen ska sändas med posten i vanligt brev till mottagaren under hans eller hennes senast kända post- adress (15 kap. 4 § konkurslagen).
I takt med den tekniska utvecklingen har det blivit allt vanligare att kommunicera digitalt. En digital hantering av underrättelser gör förfaran- det snabbare och mer kostnadseffektivt.
Regeringen kan konstatera att nuvarande hantering av konkurs- förfarandets underrättelser, som går ut på att dessa skickas med vanlig postgång, är ålderdomlig och ineffektiv. Därtill kommer att hanteringen bidrar till stora och onödiga portokostnader och att det finns risk för att underrättelser försenas eller kommer bort.
Underrättelser bör ske på ett så enkelt och effektivt sätt som möjligt. Det framstår därför som lämpligt att kunna göra det digitalt (jfr t.ex. 10 § förordningen [2003:234] om tiden för tillhandahållande av domar och beslut, m.m.). I 2019 års insolvensdirektiv föreskrivs att konkursför- valtare, domstolar och myndigheter ska kunna utföra i vart fall vissa åtgärder digitalt. Det gäller bl.a. att skicka underrättelser till borgenärer (se artikel 28 och skäl 90).
Mot denna bakgrund anser regeringen att det finns skäl att modernisera konkurslagen i syfte att möjliggöra digitala utskick. Det bör alltså inte finnas hinder i konkurslagstiftningen för rätten, tillsynsmyndigheten eller konkursförvaltaren att skicka underrättelser i konkursförfarandet digitalt, t.ex. via e-post. Bolagsverket önskar att det tydliggörs att underrättelser också får ske genom digitala tjänster. Enligt regeringen bör lagstiftningen inte bara vara neutral i fråga om vilken teknik som kan användas utan också i sätten som en underrättelse kan ske. På så sätt kan konkurs- hanteringen följa den digitala utvecklingen utan att lagstiftningen behöver ändras kontinuerligt. Det bör därför föreskrivas i konkurslagen att under- rättelser ska ske med post eller på annat lämpligt sätt.
Personuppgiftsbehandling
Vid digital kommunikation måste reglerna om personuppgiftsbehandling beaktas. Sedan 2018 utgör Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän datas- kyddsförordning) den generella regleringen av personuppgiftsbehandling. Dataskyddsförordningen är direkt tillämplig i Sverige. Kompletterande bestämmelser finns i lagen (2018:218) med kompletterande bestämmelser till EU:s dataskyddsförordning (dataskyddslagen) och i särskilda register- författningar: för domstolarna domstolsdatalagen (2015:728) och för
47 Kronofogdemyndigheten lagen (2001:184) om behandling av uppgifter i
Kronofogdemyndighetens verksamhet, med därtill hörande förordningar. För konkursförvaltarna får personuppgiftsbehandling ske med tillämpning av EU:s dataskyddsförordning och dataskyddslagen. Om den uppgift som utförs är av allmänt intresse eller utgör myndighetsutövning och denna uppgift är fastställd i enlighet med lag eller förordning, finns det en rättslig grund för nödvändig behandling (prop. 2017/18:105 s. 58). För förvaltare bör detta gälla vid skyldighet att skicka underrättelser.
När underrättelser sker digitalt är det viktigt, som Datainspektionen (numera Integritetsskyddsmyndigheten) påpekar, att det upprätthålls en tillräcklig säkerhet med hänsyn till bl.a. känsligheten av de person- uppgifter som underrättelsen innehåller. Inspektionen framhåller att som huvudregel får känsliga och andra integritetskänsliga personuppgifter t.ex. inte kommuniceras över öppna nät, såsom e-post, utan att vara krypterade. Även olika typer av e-tjänster och medel för distanskommunikation måste upprätthålla en lämplig säkerhetsnivå. Inom konkursförfarandet före- kommer känsliga uppgifter om t.ex. orsaken till gäldenärens obestånd och eventuella brottsmisstankar. Flertalet underrättelser under konkursför- farandet innehåller dock sällan sådana uppgifter. Det handlar i stället främst om upplysningar om fordringar och förfarandet. I de fall under- rättelser ändå innehåller personuppgifter som är integritetskänsliga måste den personuppgiftsbehandling som digital kommunikation innebär om- gärdas av säkerhetsåtgärder som ger uppgifterna ett adekvat skydd. Det åligger den som ansvarar för underrättelserna att se till att så också sker. Möjligheten att byta ut kungörelse mot underrättelse och tvärtom I 15 kap. 1 och 4 §§ konkurslagen finns bestämmelser om sättet för kun- görelse och underrättelse. I 15 kap. 2 och 3 §§ regleras när en kungörelse kan bytas ut mot underrättelser och tvärtom.
I den ena situationen (2 §) handlar det om en möjlighet att i vissa särskilt angivna fall avstå från en föreskriven skyldighet att kungöra och i stället underrätta borgenärerna. Ett byte förutsätter att det har förekommit ett bevakningsförfarande i konkursen och att det saknas anledning att anta att kostnaden för kungörelsen blir lägre eller att kungörelse i övrigt är lämpligare. När nu kungörelse föreslås som huvudregel endast ske i Post- och Inrikes Tidningar finns det knappast några kostnadsskäl eller administrativa skäl som motiverar att kungörelser byts ut mot underrättel- ser under konkursförfarandet. Genom att kungörelser sker på ett medium som är tillgängligt för de allra flesta säkerställs både en god spridning till berörda och att dessa kan få informationen samtidigt. Det har dock inte framkommit att nuvarande möjlighet till utbyte vållar problem i tillämp- ningen, och det kan inte uteslutas att det finns situationer där det trots allt skulle kunna vara fördelaktigt att avstå från en kungörelse till förmån för underrättelser. Mot den bakgrunden bör bestämmelserna behållas.
Även den andra, motsatta, situationen (3 §), dvs. att en underrättelse kan ersättas av en kungörelse, bör finnas kvar. Den används när antalet oprioriterade borgenärer är mycket stort. Ackordscentralen framhåller i detta sammanhang att det borde vara möjligt att byta underrättelse mot kungörelse när det gäller utdelningsförslag. Regeringen konstaterar att utdelningsförslag emellertid redan ska kungöras och att frågan därmed
48
närmast är om den föreskrivna skyldigheten att dessutom underrätta vissa intressenter om utdelningsförslaget bör tas bort eller begränsas. Den underrättelseskyldigheten regleras i konkursförordningen (32 §) och be- handlas därför inte närmare i denna lagrådsremiss.