Regeringens förslag: Konkursförvaltaren ska lämna den första halv- årsberättelsen senast en månad efter utgången av den kalender-månad i vilken sex månader har förflutit från konkursbeslutet.
Kravet på att kontoutdrag ska vara bestyrkta ska tas bort.
Konkursförvaltaren ska redan i den första halvårsberättelsen redovisa de åtgärder som återstår och ska i senare berättelser göra en bedömning av när konkursen kan avslutas.
Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens. I promemorian föreslås att berättelserna inte längre ska ges in till rätten.
Remissinstanserna: De flesta remissinstanser är positiva till förslagen. Stiftelsen Ackordscentralen anser att konkursförvaltarna inte ska göra en bedömning av när konkursen kan avslutas eftersom en sådan bedömning är svår att göra och i betydande omfattning beror på faktorer som förval- taren inte kan bedöma.
Skälen för regeringens förslag
Tidpunkten för att lämna den första halvårsberättelsen
Som redovisas ovan ska konkursförvaltaren i inledningen av en konkurs upprätta en bouppteckning (7 kap. 13 § konkurslagen). Därefter ska förvaltaren senast sex månader från konkursbeslutet upprätta en förvaltar- berättelse (7 kap. 15 § konkurslagen). Om sedan konkursen inte är avslu- tad när sex månader har förflutit från det nuvarande edgångssammanträdet, ska förvaltaren lämna en s.k. halvårsberättelse (7 kap. 20 § konkurslagen). Halvårsberättelsen ska innehålla uppgift om vilka åtgärder förvaltaren vidtagit för att avsluta konkursen och om in- och utbetalningar under den gångna perioden eller en kronologisk och systematisk sammanställning av boets affärshändelser.
83 Berättelsen ska ges in till tillsynsmyndigheten inom en månad räknat
från utgången av sexmånadersperioden. En berättelse ska därefter lämnas för varje halvår som konkursen pågår och konkursförvaltaren ska då även lämna upplysningar om varför konkursen inte har avslutats. En kopia av halvårsberättelsen ska vid varje tillfälle även ges in till rätten.
Reglerna om halvårsberättelser har tidigare kritiserats för att de tids- perioder som anges i konkurslagen inte är synkroniserade med månads- skiften. Bankernas redovisningsperioder, som avser hel kalendermånad, har medfört att förvaltarna sett sig tvungna att, trots ordalydelsens krav, utsträcka perioden för den första berättelsen till närmaste månadsskifte. Att tillhandahålla kontobesked med brutna perioder är fördyrande och innebär olägenheter för konkursförvaltarens organisation. Även om detta med den digitala utvecklingen inte nödvändigtvis är ett stort problem numera framstår det som lämpligt att redovisningsperioden, som föreslås i promemorian, utsträcks till det månadsskifte som infaller närmast efter periodens utgång.
Även i övrigt är de tider som redovisas i paragrafen inte lätta att ta till sig. Tiden för ingivande av den första halvårsberättelsen beräknas utifrån när edgångssammanträdet hålls. Ett sådant sammanträde ska hållas tidigast en och senast två månader efter konkursbeslutet men det finns en viss möjlighet att hålla det senare än så (6 kap. 4 § konkurslagen). Vidare ska halvårsberättelsen inte ges in efter sexmånadersperiodens utgång utan inom en månad efter den, dvs. i praktiken sju månader efter edgångs- sammanträdet, vilket i normalfallet är nio månader efter konkursbeslutet. Senare halvårsberättelser ska ges in inom en månad från utgången av varje sexmånadersperiod, dvs. inom sju månader från det att perioden inleds.
I avsnitt 6.1 föreslås att edgångssammanträdet i tingsrätt ersätts av en bekräftelse vid ett bouppteckningssammanträde hos konkursförvaltaren. En bekräftelse ska i regel ske senast två månader efter konkursbeslutet. Det kan dock ske tidigare eller senare och det kan även i undantagsfall ersättas med ett edgångssammanträde. Det går alltså inte alltid att på förhand veta när en halvårsberättelse senast ska ges in. Även om detta gäller redan enligt nuvarande ordning blir det tydligare med den nya ord- ningen och det försvårar för alla inblandade att bevaka gången i konkursen. Som anförs i avsnitt 6.1.3 bör därför frister som i dag tar sin utgångspunkt i edgångssammanträdet i stället räknas från konkursbeslutet och detta bör gälla även halvårsberättelsen.
Den föreslagna fristen för ingivandet av den första halvårsberättelsen blir mot denna bakgrund en månad efter utgången av den sjätte kalender- månaden efter konkursbeslutet. Det innebär att berättelsen kommer att ges in i någorlunda nära anslutning till att förvaltaren ger in förvaltarberättel- sen. Detta torde dock inte för förvaltaren vara förenat med sådana prak- tiska problem att det är motiverat att förlänga fristen någon månad för just den första halvårsberättelsen.
En redovisning av vad som återstår att göra innan konkursen kan avslutas
Det åligger konkursförvaltaren att vidta alla åtgärder som främjar en för- månlig och snabb avveckling av boet (7 kap. 8 § konkurslagen). Tillsyns- myndigheten ska i sin tur särskilt se till att avvecklingen av konkursen inte
84
fördröjs i onödan (7 kap. 27 § konkurslagen). Ett visst gemensamt ansvar ligger alltså på förvaltaren och tillsynsmyndigheten att se till att konkursen kan avslutas så snart det är möjligt.
I den första halvårsberättelsen ska konkursförvaltaren redovisa de åtgär- der som har vidtagits för att avsluta konkursen (7 kap. 20 § första stycket konkurslagen). I senare berättelser ska förvaltaren även lämna upplys- ningar om orsakerna till att konkursen ännu inte har avslutats (7 kap. 20 § andra stycket konkurslagen). I dessa upplysningar torde rimligen ligga att ange vilka åtgärder som kvarstår att vidta. I syfte att ytterligare förbättra förutsättningarna för en snabb avveckling av boet och ge berörda en bättre och tidig insyn i förvaltningen finns det anledning att komplettera kravet på den första halvårsberättelsen till att inte endast avse vidtagna åtgärder utan även återstående åtgärder. I enlighet med promemorians förslag bör det alltså av berättelsen gå att utläsa vad som återstår att göra innan konkursen kan avslutas. En motsvarande ändring har tidigare föreslagits av Konkurstillsynsutredningen (SOU 2000:62 del 1 s. 615).
I promemorian föreslås vidare att redovisningen av kvarstående åtgärder i senare berättelser bör kompletteras med en bedömning av konkurs- förvaltaren när han eller hon kan avsluta sin handläggning, dvs. en prognos om vilken tid som återstår. Ackordscentralen framför att bedömningen kan vara svår och anser att en sådan skyldighet inte bör införas. Regeringen delar inte den uppfattningen. Det är naturligt att en prognos kan vara mer eller mindre säker beroende på omständigheterna och komplexiteten i den enskilda konkursen och i vilket skede som bedömningen görs. Eftersom det rör sig om en bedömning så ligger det i sakens natur att det inte kan bli annat än en uppskattning. Regeringen anser att det är värdefullt för såväl tillsynsmyndigheten som gäldenären och borgenärerna att få en uppfatt- ning om vilken tid som kan återstå innan t.ex. utdelning kan förväntas. Det föreslås därför att förvaltaren i halvårsberättelsen ska redovisa sin bedömning av när konkursen beräknas kunna avslutas.
Med anledning av dessa förslag till kompletteringar av halvårsberättel- serna är det viktigt att samtidigt understryka att konkursförvaltarens arbete ska fokusera på att avveckla konkursboet och att orimligt mycket tid därför inte ska ägnas åt att författa berättelser. Att som i dag uttryckligen föreskriva att åtgärder ska anges ”noggrant” och upplysningar ska vara ”fullständiga” riskerar dock att leda till motsatsen. Även utan sådana pekpinnar är det självklart att berättelserna inte ska vara ofullständiga eller bristfälliga. Förvaltaren ska lämna en redovisning som innehåller den information som krävs för att kunna skapa sig en bild av förvaltningen. Berörda kan vid behov alltid begära ytterligare upplysningar av förvaltaren (7 kap. 9 § konkurslagen). En viss justering av bestämmelsens utformning bör därför ske.
I promemorian föreslås att halvårsberättelsen inte längre ska ges in till tingsrätten. Förslaget är en del av den större förändring av ansvarsfördel- ningen i konkursförfarandet som föreslås i promemorian och som inte genomförs inom ramen för denna lagrådsremiss. Det finns därför fort- farande skäl att ge in halvårsberättelsen till rätten.
85 Kravet på bestyrkt kopia av kontoutdrag tas bort
Konkursförvaltaren ska till halvårsberättelsen bifoga en av bank eller kreditmarknadsföretag (kreditinstitut med ett gemensamt ord) bestyrkt uppgift på de insättningar och uttag som har förekommit, dvs. ett konto- utdrag (7 kap. 20 § första stycket konkurslagen). Bestyrkandet inskränker sig i praktiken till att utdraget härrör från ett visst kreditinstitut och att saldot är riktigt. En förvaltare som skulle vilja dölja att han eller hon en viss månad har disponerat medel ur kontot, kan med nuvarande regler låta bli att bifoga ett utdrag för denna månad och hävda att inga transaktioner då skett. Numera torde flertalet förvaltare normalt ha direkt tillgång till konton på internet och kan själva ta fram kontoutdrag. Att ett kontoutdrag måste vara bestyrkt framstår som ett onödigt formkrav och det bör därför slopas. Det bör i stället tydligare framgå att ett kontoutdrag alltid ska bifogas halvårsberättelsen och att det ska avse hela redovisningsperioden, dvs. utdraget ska vara sammanhängande. Med en sådan ordning får bl.a. tillsynsmyndigheten ett mer fullständigt underlag för att kunna bedöma konkursförvaltarens medelshantering.