Skriftlig bekräftelse vid ett sammanträde

Regeringens förslag: Gäldenären ska vid ett bouppteckningssamman- träde inför konkursförvaltaren genom ett undertecknande på heder och samvete bekräfta riktigheten av bouppteckningens uppgifter om till- gångar, skulder och räkenskapsinformation.

Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens. I promemorian föreslås att bouppteckningen inte längre ska ges in till rätten.

Remissinstanserna: De flesta remissinstanser, bl.a. Hovrätten för Västra Sverige, Helsingborgs tingsrätt, Skaraborgs tingsrätt, Uppsala universitet och Sparbankernas riksförbund, tillstyrker promemorians förslag eller invänder inte mot det. Kronofogdemyndigheten anser att det bör införas en skyldighet för förvaltaren att lämna information till myndig- heten i de fall det har framkommit nya uppgifter om tillgångar vid bekräftelsen av bouppteckningen. Svenskt Näringsliv och Företagarna framför i huvudsak samma synpunkt.

Skälen för regeringens förslag

En skriftlig bekräftelse ska lämnas hos konkursförvaltaren

När konkursförvaltaren nu föreslås ta över uppgiften att hantera gälde- närens bekräftelse av uppgifterna i bouppteckningen är frågan hur en sådan bekräftelse bör gå till.

En muntlig bekräftelse inför konkursförvaltaren skulle i praktiken inne- bära en edgång utom rätta. Eftersom edgång av hävd brukar vara en upp- gift som är förbehållen domstolar, bedöms det inte önskvärt att låta förvaltaren ansvara för att en utomrättslig muntlig bekräftelse under straffansvar kommer till stånd (jfr t.ex. prop. 2012/13:74 s. 54 f. och även SOU 2013:38 s. 583).

54

Till detta kommer att en skriftlig bekräftelse av gäldenären är förenad med flera fördelar. Skriftlighet bör kunna bidra till en enkel och effektiv ordning. Om bekräftelsen sker genom ett skriftligt undertecknande kommer det, till skillnad mot ordningen vid ett edgångssammanträde, inte att behöva upprättas något protokoll eller användas någon särskild teknisk anordning för att ta upp bekräftelsen. En ordning där gäldenären själv skriftligen bekräftar riktigheten av uppgifterna i bouppteckningen bör vidare minska risken för missförstånd, och en sådan bekräftelse kan anses mer tillförlitlig i bevishänseende.

Skriftliga försäkringar förekommer redan på andra områden. Till exempel kan gäldenären vid utmätning åläggas att på heder och samvete skriftligen bekräfta de uppgifter om sina tillgångar som han eller hon har lämnat vid förhör eller i förteckning (4 kap. 14 § tredje stycket utsöknings- balken). Ett annat exempel är när en bouppgivare i samband med dödsfall, på bouppteckningen tecknar en försäkran på heder och samvete att uppgifterna är riktiga och att inga uppgifter avsiktligt har utelämnats (20 kap. 6 § andra stycket ärvdabalken). I sammanhanget kan det även nämnas att en gäldenär i en ansökan om skuldsanering ska lämna uppgifter om bl.a. sin ekonomiska situation och underteckna ansökan på heder och samvete (12 § skuldsaneringslagen [2016:675]).

Straffansvaret för brottet försvårande av konkurs förutsätter att oriktiga uppgifter lagts till grund för förfarandet. Även en skriftlig bekräftelse av oriktiga uppgifter är således straffbar (se närmare om straffansvaret i avsnitt 6.4).

Mot denna bakgrund föreslår regeringen att gäldenären skriftligen på heder och samvete ska bekräfta att bouppteckningens uppgifter om till- gångar, skulder och räkenskapsinformation är riktiga.

Närmare om undertecknandet

Gäldenärens bekräftelse bör ske i form av ett undertecknande. Frågan är hur underskriftskravet bör komma till närmare uttryck i konkurslagen. Det är angeläget att konkursregleringen anpassas för att möta den tekniska utvecklingen och att förfarandet i dess olika delar kan fungera i en digital värld. Även om det en tid framöver inte lär vara ovanligt att gäldenären gör sin bekräftelse genom en underskrift på bouppteckningen i pappers- form är det endast en tidsfråga innan en helt digital hantering tar vid.

I avsnitt 5.1 föreslås att kravet på egenhändigt undertecknande av en konkursansökan kompletteras med en möjlighet att göra ansökan digitalt med en avancerad elektronisk underskrift.

Ofta rör en reglering om elektroniskt undertecknande enskildas kontakt med myndigheter, dvs. i praktiken elektronisk ingivning. Det förekommer dock att underskriftskrav ställs upp även i relationer mellan enskilda. Som exempel kan nämnas 43 § konsumentkreditlagen (2010:1846) som särskilt anger elektronisk underskrift som ett godtagbart alternativ.

Med hänsyn till att det med underskriften följer ett straffrättsligt ansvar och då det framstår som lämpligt att reglera underskriftskrav i konkurs- förfarandet på ett enhetligt sätt, anser regeringen att det i konkurslagen uttryckligen bör anges att en underskrift kan göras elektroniskt och vilka krav som då ställs på en sådan underskrift. Detta kan lämpligen ske genom

55 att bestämmelsen om undertecknande av konkursansökan görs tillämplig

på gäldenärens bekräftelse av bouppteckningsuppgifterna. Bekräftelse ska göras vid ett bouppteckningssammanträde

När det gäller förfarandet som ska leda fram till den skriftliga bekräftelsen finns det som anförs i promemorian starka skäl som talar för att detta bör formaliseras genom att gäldenären gör sin bekräftelse vid ett bouppteck- ningssammanträde hos konkursförvaltaren. Härigenom ges förvaltaren bättre möjligheter att erinra gäldenären om dennes sanningsplikt och om konsekvenserna av att lämna oriktiga eller ofullständiga uppgifter och därigenom inskärpa vikten av en riktig bekräftelse. Det möjliggör också för förvaltaren att säkerställa att rätt person bekräftar bouppteckningen, att bekräftelsen lämnas under förhållanden som borgar för ett riktigt resultat och att gäldenären ges möjlighet att ställa frågor och diskutera tillägg till eller ändringar i bouppteckningen. Ett sammanträde bidrar vidare till transparens och därmed till att skapa förtroende för ordningen bland övriga berörda. En bekräftelse bör mot denna bakgrund ske vid ett bouppteck- ningssammanträde hos konkursförvaltaren.

Gäldenärens bekräftelse omfattar även hans eller hennes tillägg till och ändringar i bouppteckningen. Som bl.a. Kronofogdemyndigheten fram- håller kan sådana tillägg och ändringar vara av betydelse för konkurs- tillsynen. Även andra kan ha behov av att få del av sådana uppgifter. Det kan därför finnas anledning att överväga att införa en underrättelseskyldig- het i konkursförordningen.

I promemorian föreslås att bouppteckningen inte längre ska ges in till tingsrätten. Förslaget är en del av den större förändring av ansvars- fördelningen i konkursförfarandet som föreslås i promemorian och som inte genomförs inom ramen för denna lagrådsremiss. Det finns därför fortfarande skäl att ge in bouppteckningen även till tingsrätten.