Citaträtten i 22 § URL

Citaträtten består av ett enda stycke i 22 § URL, som säger att ”Var och en får citera ur offentliggjorda verk i överensstämmelse med god sed och i den omfattning som motiveras av ändamålet.” och ger varje person som vill ”låna” typiskt sett mindre delar ur ett skyddat verk för användning i ett eget sammanhang friheten och rätten att göra det. Bestämmelsen utgör således en inskränkning i upphovsrätten, som stipulerar att återgivning av citat i begränsad omfattning och för vissa syften är tillåtna utan upphovsrättsmannens tillåtelse. Bestämmelsen har varit en del av lagen sedan dess tillkomst och hörde till en början hemma i 14 §, men fick efter ett antal redaktionella ändringar sin nuvarande paragrafnumrering.¹⁶² Den tidigare citatbestämmelsen innehöll en bestämmelse om återgivande av konstverk i kritiska eller vetenskapliga framställningar, som numera hör hemma i 23 § URL i en något förändrad form som ger vissa möjligheter att återge konstverk i anslutning till en text som handlar om verket.¹⁶³ Visserligen är citatregeln enligt sin lydelse generell med hänsyn till kategorier, men vid en samlad bedömning av det betänkande som ligger till grund för upphovsrättslagen samt senare lagmotiv är det tydligt att citaträtten i 22 § URL inte skall omfatta konstverk.¹⁶⁴ Bestämmelsen om citaträtt ändrades inte i och med införlivandet av Infosoc-direktivet med den svenska lagstiftningen. Citaträtten, eller närmast rätten att göra undantag för citat, regleras i art. 5.3 d i direktivet.¹⁶⁵

Bestämmelsen i 22 § URL anger som ovan nämnts att citat får göras ur offentliggjorda verk i överensstämmelse med god sed och i den omfattning som motiveras av ändamålet. Det grundläggande villkoret för att ett citat skall vara tillåtet är att det har sitt ursprung i ett offentliggjort verk, med andra ord ett verk som lovligen har gjorts tillgängligt för allmänheten enligt 8 § st. 1 URL. Begränsningen har motiverats av att skydda upphovsmannens ideella intressen och undvika en situation där upphovsmannen till ett verk som han eller hon inte önskar göra tillgängliggängligt för allmänheten, ändå kommer till allmänhetens kännedom genom citat.¹⁶⁶ Det är mot den bakgrunden inte tillåtet att citera från verk som upphovsmannen inte har velat offentliggöra, till exempel ur privata brev. Därutöver får citat som huvudprincip göras ur alla slags litterära verk, oavsett om det rör sig om ord eller beskrivande verk såsom kartor och beskrivande teckningar. Citat kan också göras ur musikaliska verk, såväl i form av noter som i form av inspelning. Att citaträtten även omfattar musikaliska inspelningar framgår av en hänvisning till 22

§ i 45 § st. 3, 46 § st. 2 och 47 § st. 3 URL. Dessutom gäller citaträtten i förhållande till kataloger och andra sammanställningar, något som framgår genom den hänvisning som görs till 22 § i 49 § st. 3. Därtill kommer att citat får göras ur filmverk, till exempel i en filmkrönika, vilket framgår

162 Se lagen (1993:1007) om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk.

163 Olsson, Rosén, Upphovsrättslagen: en kommentar, 2016, s. 194

164 Nordell, Rätten till det visuella, s. 258. Se också SOU 1956:25 s. 201 och prop. 1992/93:214 s. 77.

165 Se art. 5.3 d i Infosoc-direktivet.

166 Olsson, Rosén, Upphovsrättslagen: en kommentar, 2016, s. 195

43

av att citatbestämmelsen också är tillämplig på anordningar på vilka filmverk eller rörliga bilder har upptagits genom en hänvisning i 46 § st. 2. Citaträtten gäller däremot inte konstverk, som regleras i 23 § URL, och inte heller rätten till fotografisk bild, som återfinns i 49 a § URL.¹⁶⁷

5.5.1 Citatets syfte

Enligt 11 § st. 2 URL, som reglerar allmänna bestämmelser om inskränkningar, skall återgivning av verk med stöd av någon bestämmelse i lagens 2 kapitel ske med källangivelse i den omfattning och på det sätt som god sed kräver. Citaträtten i 22 § URL är en sådan återgivning, och innehåller också en formulering som säger att citat skall ske i överensstämmelse med god sed. Innebörden av god sed är enligt 3 § URL att upphovsmannens namn skall anges när exemplar av ett verk framställs eller när verket görs tillgängligt för allmänheten. 11 § st. 2 URL innebär en förstärkt ideell rätt när det handlar om utnyttjande av de inskränkningar som lagen medger. Utöver att källangivelse skall göras i den omfattning och på det sätt som god sed kräver, får inte verket ändras i större utsträckning än vad användningen kräver. Det är inte tillåtet att förändra verket i negativ riktning, eller att på annat sätt utsätta verket för kränkande behandling. Att utrymmet för att förändra verket är begränsat beror på att det kan vara krångligt för rättighetshavaren att överblicka och ha kontroll över användandet av verket mot bakgrund av de inskränkningar som är intagna i lagen.¹⁶⁸

Att använda ett citat i överensstämmelse med god sed innebär huvudsakligen att det är tillåtet att återge delar av andras verk inom ramen för ett självständigt litterärt arbete eller annat verk, exempelvis när ett citat görs för att kritisera, utlägga eller belysa det egna ställningstagandet.¹⁶⁹ Det är däremot inte tillåtet att använda delar ur någon annans verk i syfte att återge dem i sitt eget arbete för att göra det egna verket mer läsvärt, men som egentligen inte fyller någon funktion. Till exempel kan att en kritiker som skall recensera en föreställning i standup inte återge komikerns roligaste skämt endast i syfte att vidarebefordra skämten till läsarna, utan att överskrida citaträtten.¹⁷⁰ Det kan inte heller anses tillåtet att i en tidning helt fristående ta in en dikt eller en del av en dikt, att använda citat som skall agera ”blickfång” i reklam för olika varor eller att återge delar av dikter på julklappspapper.¹⁷¹

5.5.2 Citatets omfattning

Citat skall som ovan nämnts dessutom göras endast i den omfattning som motiveras av ändamålet.

Det innebär att citatet inte får vara för långt, att ändamålet är det som skall styra längden på citatet

167 Olsson, Rosén, Upphovsrättslagen: en kommentar, 2016, s. 195

168 Olsson, Copyright: svensk och internationell upphovsrätt, 9 uppl., 2015, s. 127

169 Olsson, Rosén, Upphovsrättslagen: en kommentar, 2016, s. 195

170 SOU 1956:25 s. 199

171 Olsson, Rosén, Upphovsrättslagen: en kommentar, 2016, s. 196. Se också SOU 1956:25 s. 199.

44

och att det därmed också kan variera mycket beroende på i vilket sammanhang citaträtten används. Eftersom citaträttens omfattning styrs av dess ändamål blir följden att det är inte finns några generella regler som ger en särskild längd eller procentandel, varvid man för att avgöra en omfattning som är godtagbar i det aktuella fallet får göra en samlad bedömning av sammanhanget och rätta sig efter att omfattningen är ”beroende av hur långt god sed sträcker sig och syftet med citatet”.¹⁷² Det finns inga utförligare instruktioner i förarbetena om hur man skall gå till väga när en sådan bedömning skall göras. Det torde emellertid stå relativt klart att det i en vetenskaplig eller kritisk framställning kan anses tillåtet att återge ganska omfattande partier av originalverket, och att det avseende kortare verk, som till exempel dikter, kan vara tillåtet att återge verket i sin helhet.¹⁷³

Det har i princip ingen betydelse hur stort det egna verket är i förhållande till citaten, varför en vetenskaplig eller kritisk framställning kan innehålla till övervägande del citat med ett mindre antal egna åsikter och synpunkter. Ett annat exempel är så kallade pressöversikter i tidningar, som oftast enbart består av korta citat. Situationen är emellertid en annan om det rör sig om en ren citatsamling som inte binds samman av en egen text, nämligen att det inte är tillåtet. Slutligen finns en gemensam nämnare som säger att endast så mycket från ett originalverk som behövs för att det skall stå klart att det återgivna fyller en funktion som just citat får användas, oberoende av hur stort det egna verket är.¹⁷⁴

5.5.3 Citaträtten som inskränkning

Citaträtten i 22 § URL är en sådan inskränkning i upphovsmannens ensamrätt som uppenbarligen gäller både exemplarframställning och tillgängliggörande för allmänheten. Utan citaträtten är det inte omöjligt att den allmänna diskussionen och det fria meningsutbytet hade begränsats i och med den ensamrätt som det upphovsrättsliga skyddet erbjuder. Yrkesgrupper som journalister och författare är ofta beroende av att kunna återge delar av annans verk för att till exempel risa eller rosa verket. Det torde stå klart att informationsfriheten i samhället skulle se annorlunda ut om inte citaträtten fanns.

172 NJA 1996 s. 712.

173 Olsson, Rosén, Upphovsrättslagen: en kommentar, 2016, s. 196. Se också SOU 1956:25 s. 200.

174 a.a., s. 196

45