Under hela uppsatsen har de inskränkningar som regleras i upphovsrättslagens andra kapitel stått i centrum. Syftet har varit att i ljuset av den tekniska utvecklingen undersöka i vilken utsträckning inskränkningarna har påverkats och hur man har resonerat kring särskilt de inskränkningar som handlar om framställning av exemplar och tillgängliggörande för allmänheten. Det torde föreligga ett samband mellan möjligheten att framställa exemplar och möjligheten att sedermera göra dessa exemplar tillgängliga för allmänheten. Den omarbetning som gjordes av lagen år 2005 i samband med införlivandet av Infosoc-direktivet med svensk rätt torde starkt ha påverkat lagstiftaren och har också varit av intresse vid skrivandet av den här uppsatsen.
Upphovsrättslagen som äganderätt har sina rötter i boktryckarkonsten, och tillhör således en mycket lång tradition. Bestämmelserna i lagen har visserligen omarbetats och utvecklats i takt med de tekniska möjligheter som erbjuds allmänheten att ta del av upphovsrättsskyddade verk, men är i sin nuvarande utformning från 2005 inte helt tidsenlig med tanke på dess skyddsobjekt.
De från början relativt begränsade rättigheter som tillkom upphovsmannen i förhållande till dennes verk, till exempel rätten att göra verket offentligt för allmänheten, har utvidgats stort.
Syftet med upphovsrätten är att främja nyskapande och möjliggöra för upphovsmännen att erhålla ersättning för sina upphovsrättsskyddade verk. Samtidigt är en målsättning att nå balans mellan allmänhetens intresse av att ta del av upphovsrättsskyddade verk och upphovsmännens intresse av att behålla rättigheten till och kontrollen över sina verk. I upphovsrättslagens andra kapitel finns således ett stort antal inskränkningar som på olika sätt begränsar upphovsmannens ensamrättigheter. Några av de inskränkningsbestämmelser som gås igenom i den här uppsatsen är i förhållande till exemplarframställningsrätten, tillgängliggörande för allmänheten och citaträtten.
Citatregeln är intressant på grund av att den, till skillnad från vissa andra bestämmelser i lagen, inte siktar in sig på enbart exemplarframställning eller tillgängliggörande för allmänheten utan gäller både och.
En annan inskränkning som är av stort intresse i den här uppsatsen är undantaget i 24 § URL, där upphovsmannens ensamrätt begränsas av allmänhetens rätt att fritt avbilda konstverk som är permanent placerade på eller vid allmän plats utomhus. Vidare ger bestämmelsen att byggnader fritt får avbildas. Bestämmelsen fick sin nuvarande utformning i samband med genomförandet av Infosoc-direktivet år 2005, varvid Sverige har valt en mer restriktiv utformning än vad dess motsvarighet art. 5.3 h i direktivet anger. Bestämmelsen i direktivet säger att det finns möjlighet att göra inskränkningar både när det gäller rätten till framställning av exemplar och rätten till överföring till allmänheten. Den svenska bestämmelsen utgör en begränsning i upphovsmannens ensamrätt till framställning av exemplar ”i planet”, med en sammanhörande spridningsrätt som i och för sig är begränsad till att framställda vykort får bjudas ut till försäljning även om vykortets
61
huvudmotiv är ett offentligt konstverk som är permanent placerat utomhus. Bestämmelsen är sig lik även i övriga Norden, med det skillnaden att sådan avbildning där konstverket utgör huvudmotivet undandras från inskränkningsbestämmelsen i samtliga nordiska länder utom Sverige. Därmed är de övriga nordiska ländernas bestämmelse något mer restriktivt utformad.
Det framgår av förklarliga skäl inte i lagens förarbeten huruvida 24 § URL ger rätt att via internet överföra bilder av konstverk och byggnader till allmänheten, eller om bestämmelsen endast medger framställning av exemplar samt spridning av dessa exemplar i fysisk form. Svaret på den frågan kom istället genom en dom av Högsta domstolen, i ett mål som har blivit mycket omdiskuterat. Parterna i målet var Bildupphovsrätt i Sverige, hädanefter BUS, som är en ekonomisk förening och organisation som på bildkonstens område tar hand om bildkonstnärers rätt, och Wikimedia Sverige, som drivs som en ideell förening och kostnadsfritt för allmänheten hade tillgängliggjort ett stort antal avbildningar i form av fotografier på konstverk som är placerade på allmän plats i Sverige. I målet gjorde Wikimedia gällande att det rörde sig om ett tillåtet tillgängliggörande av bilderna enligt 24 § st. 1 URL, då begreppet ”avbildning” omfattar tillgängliggörande för allmänheten genom överföring. Wikimedia framhöll vidare att överföringen inte riktade sig till någon ny publik, och således inte krävde upphovsmännens tillstånd. Högsta domstolen kom dock i sin slutsats fram till att bestämmelsen i 24 § st. 1 URL vid en helhetsbedömning inte kunde anses innefatta en möjlighet att överföra verk till allmänheten. Som argument framhöll de att en databas av den storlek som det var fråga om i målet öppnade upp för en stor användning av upphovsrättsskyddade verk som inte medförde någon ersättning till rättighetsinnehavarna till verken, samt att det inte hade någon betydelse att användandet inte skett i kommersiellt syfte. Om slutsatsen istället hade blivit att 24 § st. 1 URL skulle anses omfatta en möjlighet att överföra verk till allmänheten via internet, hade det inneburit en betydligt större inskränkning i upphovsmannens ensamrätt än vad bestämmelsen egentligen medger. Slutsatsen i domen blev således att 24 § st. 1 URL inte omfattar en möjlighet att via internet överföra verk till allmänheten.
Högsta domstolens avgörande har skapat stor uppmärksamhet på det upphovsrättsliga området. Den nuvarande formuleringen av 24 § st. 1 URL kan tyckas motsägelsefull eftersom den inte medger en rätt att genom länkning på en offentlig databas överföra en avbildning, men att det på samma gång står var och en fritt att göra samma avbildning, framställa vykort där bilden är huvudmotivet och därefter för egen vinning sälja vykorten. Det är lätt att kritiskt konstatera att det inte är ett synsätt som känns förenligt med eller anpassat till den digitala tidsåldern. Samtidigt kan man inte säga att domstolens bedömning av situationen inte är korrekt. Domen ligger i linje med en rad motivuttalanden, inte minst under senare år, som syftar till att förbehålla upphovsmännen
62
en stark och intakt upphovsrätt på internet och i den digitala miljön.248 Visserligen har domstolen inte agerat felaktigt när den har rättat sig efter bestämmelsens nuvarande lydelse, men det är inte omöjligt att en bestämmelse genom att tolkas på ett nytt sätt får en ny innebörd. Domstolen har i det här fallet inte varit villig att tolka bestämmelsen på ett nytt sätt utan förhållit sig till den äldre ordalydelsen, vilket troligtvis kommer att medföra att oklarhet kring bestämmelsen kvarstår.
När det gäller inskränkningsbestämmelsen i 12 § URL, som handlar om framställning av exemplar, framgår av huvudregeln att var och en för privat bruk har rätt att framställa ett eller några få exemplar av offentliggjorda verk. De krav som följer av bestämmelsen är för det första att mångfaldigandet av verket skall ske för privat bruk, för det andra att verket måste ha offentliggjorts, för det tredje att det endast får röra sig om ett eller ett mindre antal exemplar och för det fjärde att den ursprungliga förlagan till verket som återges inte har tillgängliggjorts för allmänheten i strid med någon bestämmelse i 2 § URL. När det kommer till att tolka exemplarframställningsrätten i ljuset av den tekniska utvecklingen måste till att börja med några av de begrepp som används i lagtexten redas ut. Att exemplarframställning får ske ”för privat bruk” innebär att man får göra kopior av verket utan upphovsmannens tillstånd så länge kopiorna görs för personlig användning. Som exempel kan tas vid självständiga studier eller för nöjes skull.
Skillnaden mellan den nuvarande formuleringen privat bruk och den tidigare formuleringen enskilt bruk är att det under formuleringen var tillåtet att framställa en större mängd kopior, till exempel för att delas ut på en arbetsplats, något som inte längre är tillåtet enligt bestämmelsen.
Det som motiverade en ändring av begreppet var att privat bruk var det som användes i Infosoc-direktivet, och enligt bestämmelsen däri var det således inte tillåtet att göra en större mängd kopior. Begreppet ”ett eller ett fåtal” är svårdefinierat, och enligt förarbetena får det särskilda antalet tillåtna exemplar bestämmas i enlighet med praxis. Den tidigare formuleringen innebar en något mindre inskränkning och var kort och gott ”enstaka exemplar”. Det som här motiverade en ändring till ett eller ett fåtal exemplar var helt och hållet en följd av den tekniska utvecklingen och de ökade möjligheter som tillkommer allmänheten att med enkla medel kopiera verk i sina egna hem och i många fall få en kopia som var av lika god kvalitet som det ursprungliga verket. Det tredje kriteriet i 12 § URL ger vid handen att verket måste ha offentliggjorts för att kopiering för privat bruk skall vara tillåten. Begreppet ”offentliggjort” regleras i 8 § URL, och innebär att verket skall ha tillgängliggjorts för allmänheten med upphovsmannens tillstånd. Det finns emellertid en viktig skillnad mellan att ett verk har offentliggjorts och att förlagan är lovlig enligt 12 § st. 4 URL. En förlaga som är lovlig har tillgängliggjorts för allmänheten i överensstämmelse med reglerna i 2 § URL. Det innebär att det inte är tillåtet att kopiera vilket verk som helst som har offentliggjorts, utan att den förlaga som man kopierar från måste ha tillgängliggjorts med
248 Se avsnitt 6.1.4 i den här uppsatsen.
63
tillstånd från upphovsmannen. Bestämmelsen togs in i lagen i samband med genomförandet av Infosoc-direktivet, och var ett resultat av diskussioner som förts i Sverige kring tillåtligheten av nedladdning av upphovsrättsskyddade verk som lagts upp på internet utan upphovsmannens tillstånd. Något oklar är emellertid definitionen av vad som är en förlaga. Förarbetena till ändringarna i lagen i samband med direktivets genomförande år 2005 säger att ett villkor för att något skall anses utgöra en förlaga är att det rör sig om något som utgör ett exemplar. Det är inte helt lätt att som enskild person kunna avgöra huruvida verket som man vill utnyttja är lovligt och har sitt ursprung i en förlaga som har kommit till på lovlig väg i enlighet med 2 § URL.
Svårigheterna diskuterades i förarbetena till direktivet, men lagstiftaren kom fram till att det var mer angeläget att ta in ett förbud mot kopiering av olovlig förlaga i lagen.
Slutligen kan konstateras att de ändringar som företogs i 12 § URL i samband med genomförandet av Infosoc-direktivet har inskränkt tillämpningsområdet för bestämmelsen. Det är svårt att säga huruvida de skärpta bestämmelserna rent praktiskt har medfört en större försiktighet kring internetanvändande och nedladdning av upphovsrättsskyddat material hos enskilda personer och det är minst lika svårt för rättsväsendet att undersöka lagens efterlevnad.
Den rådande situationen på upphovsrättens område är att rättsläget är oklart och ganska rörigt. Samtidigt som det finns de som anser att upphovsrätten är på väg att bli överflödig på grund av svårigheterna på det upphovsrättsliga området som har följt av teknikutvecklingen, finns det de som menar att det av just den anledningen är oerhört viktigt att kunna hålla sig till en tydlig och stringent lagstiftning på området. Det kommer troligtvis aldrig att komma en tid då det inte kommer att anses motiverat att upphovsmän skall få ersättning för sina verk, än mindre på grund av att det antagligen skulle innebära ett enormt bortfall av tillgång till konstnärligt skapande.
Samtidigt kommer det alltid att vara angeläget att allmänheten ges tillgång till och har möjlighet att på olika sätt nyttja verken. Således måste en balans finnas mellan upphovsmännens rätt till ersättning och allmänhetens intresse av att tillgängliggöra sig verken. Svårigheten att hålla lagstiftningen ajour med den ständigt ökade teknikutvecklingen ligger visserligen på lagstiftaren, men det är omöjligt att göra ändringar i lagen som kommer att vara precist anpassade till hur rättsläget ser ut redan om tio år. Istället ligger ansvaret till stor del hos de enskilda personer som nyttjar verk på internet att kontrollera att det verk som skall kopieras är lovligt och att dess förlaga inte har kommit till i strid med upphovsmannens ensamrätt enligt 2 § URL. Att kontrollera efterlevnaden av lagstiftningen hos enskilda vid användningen av upphovsrättsskyddat material på internet är ingen enkel uppgift för rättsväsendet.
Det måste vara möjligt för upphovsmän att kunna leva på sitt skapande genom att erhålla ersättning för till exempel sålda exemplar av verket. Samtidigt är det inte längre tänkbart för många att gå till en videobutik och köpa en fysisk DVD, när det är mindre tidskrävande att genom
64
nedladdning tillgängliggöra sig filmen som dessutom ofta är av lika god kvalitet som om man hade köpt den på en skiva. Något som skulle kunna hjälpa situationen är att erbjuda fler lagliga alternativ till olaglig nedladdning. Det finns naturligtvis redan många bra alternativ på marknaden, exempelvis Spotify, som väl de flesta har vant sig vid att betala en summa i månaden för att kunna använda, och Youtube, som är kostnadsfritt att använda. Därtill kommer en uppsjö av filmkanaler med ett stort utbud som dessutom varierar, exempelvis Netflix och C More. Där visas filmer i god kvalitet och med undertexter på flera språk, som det är lagligt att konsumera i gengäld mot att man betalar en summa i månaden. Det behövs emellertid fler alternativ. Vi är idag så vana vid att framställningen av exemplar skall vara snabb, enkel och lättillgänglig, och om våra önskemål inte möts minskar viljan att göra rätt för sig och alternativet att tillgodogöra sig det aktuella verket genom nedladdning ligger närmre till hands. Det är därför mycket viktigt att göra sitt bästa för att möta bestämmelserna i 12 § URL, med de snävare inskränkningar som kom till i och med genomförandet av Infosoc-direktivet.
Jag ser den upphovsrättsliga lagstiftningen som oerhört skyddsvärd och inte på något sätt överflödig, och hör till dem som tycker att det är viktigare än någonsin att upphovsmännen till litterära och konstnärliga verk kan leva på sitt skapande genom att erhålla ersättning. Samtidigt håller jag inte med om Högsta domstolens dom i målet mellan BUS och Wikimedia. Det är en sak att lagstiftningen inte möjligen kan hållas ajour med rådande teknikutveckling utan att behöva omarbetas nästan årligen, men om domstolen hade tolkat bestämmelsen i 24 § st. 1 URL annorlunda än dess ursprungliga formulering hade det kanske öppnat upp för möjligheten att tolkningsvis förändra innebörden av även andra bestämmelser i upphovsrättslagen som i nuläget känns omoderna och svåranpassade. Jag är naturligtvis också nyfiken på Roséns betänkande ”En ny upphovsrättslag” (SOU 2011:32) som genom en förenkling av reglerna och en strukturell nyordning skulle kunna underlätta förståelsen och tillämpningen av de upphovsrättsliga bestämmelserna. Enligt betänkandet innebär emellertid inte förslaget några nya eller ändrade regler, utan endast språkliga och redaktionella förändringar. Av den anledningen tror jag att rättsläget på det upphovsrättsliga området kommer att vara fortsatt oklart till dess att lagen har omarbetats, att tolkning av inskränkningsbestämmelserna görs i ljuset av den tekniska utvecklingen snarare än sin ursprungliga formulering, samt att mer praxis tillkommer på området och kan ställas sida vid sida med lagstiftningen.
65
8. Källor
Litteratur
Ahlberg, Kerstin, Din upphovsrätt och andras, 4 uppl., Norstedts Akademiska Förlag, Stockholm, 2008.
Bernitz, Ulf, Karnell, Gunnar, Pehrson, Lars & Sandgren, Claes, Immaterialrätt och otillbörlig konkurrens, 12 uppl., Jure Förlag, Stockholm, 2011.
Fredriksson, Martin, Skapandets rätt – Ett kulturvetenskapligt perspektiv på den svenska upphovsrättens historia, Bokförlaget Daidalos, Göteborg, 2009.
Geiger, Christophe, Gervais, Daniel J. & Senftleben, Martin, The Three-Step Test Revisited: How to Use the Test’s Flexibility in National Copyright Law, American University International Law Review, vol. 29, no. 3, Washington, 2014.
Geiger, Christophe, Gervais, Daniel J. & Senftleben, Martin, Understanding the ’three-step-test’, International Intellectual Property, A Handbook of Contemporary Research, Edward Elgar Publishing, Cheltenham, 2015.
Koktvedgaard, Mogens & Levin, Marianne, Lärobok i immaterialrätt, 7 uppl., Norstedts Juridik, Stockholm, 2002.
Nordell, Per Jonas, Rätten till det visuella, Jure Förlag, Stockholm, 1997.
Olsson, Henry, Copyright: svensk och internationell upphovsrätt, 8 uppl., Norstedts Juridik, Stockholm, 2009.
Olsson, Henry, Copyright: svensk och internationell upphovsrätt, 9 uppl., Norstedts Juridik, Stockholm, 2015.
Olsson, Henry & Rosén, Jan, Upphovsrättslagen: en kommentar, 4 uppl., Wolters Kluwer, Stockholm, 2016.
Petri, Gunnar, Författarrättens genombrott, Bokförlaget Atlantis, Stockholm, 2008.
66
Ricketson, Sam, The Berne Convention for Protection of Literary and Artistic Works: 1886 – 1986, Centre for Commercial Law Studies, Queen Mary College, Kluwer, London, 1987.
Ricketson, Sam & Ginsburg, Jane C., International Copyright and Neighbouring Rights – The Berne Convention and Beyond, vol. 1, 2 uppl., Oxford University Press, New York, 2006.
Schovsbo, Jens, Rosenmeier, Morten & Salung Petersen, Clement, Immaterialret, 4 uppl., Jurist Og Økonomforbundets Forlag, Köpenhamn, 2015.
Schønning, Peter, Ophavsretsloven med kommentarer, 5 uppl., Karnov Group, Köpenhamn, 2011.
Stannow, Henrik, Åkerberg, Yngve & Hillerström, Håkan, Musikjuridik – Rättigheter och avtal på musikområdet – Handbok för musikbranschens aktörer, 3 uppl., CKM Förlag, Stockholm, 2008.
Artiklar
Björkenfeldt, Mats, Offentlig konst mindre offentlig, NIR, 2016.
Westman, Daniel, Avbildning av konstverk och byggnader på internet, NIR, 2013.
Offentligt tryck
Ds 1996:61 – Kassettersättning.
Ds 2003:35 – Upphovsrätten i informationssamhället.
Ds 2007:29 – Musik och film på internet - hot eller möjlighet?
Livsmedelsverkets lista över svenska produkter som har registrerats som skyddade ursprungsbeteckningar.
NJA II 1960 s. 202
NJA II 1961 s. 114
67
Proposition 1960:17 – Förslag till lag om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk.
Proposition 1992/93:214 – Om ändringar i upphovsrättslagen.
Proposition 1993/94:49 – Ändring i övergångsbestämmelserna till lagen (1993:1007) om ändring i upphovsrättslagen.
Proposition 1997/98:156 – Kassettersättning.
Proposition 2004/05:110 – Upphovsrätten i informationssamhället.
SFS 1993:1007 – Lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk.
SFS 1993:1212 – Upphovsrättsförordning.
SFS 2005:359 – Lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk.
SOU 1956:25 – Upphovsmannarätt till litterära och konstnärliga verk – lagförslag av Auktorrättskommittén.
SOU 1990:30 – Översyn av upphovsrättslagstiftningen.
SOU 2000:79 – Mönster, form, förslag till genomförande av Europaparlamentets och rådets direktiv om mönsterskydd m.m.
SOU 2001:3 – Offentlighetsprincipen och den nya tekniken.
SOU 2011:32 – En ny upphovsrättslag.
Rättsfall
Mål nr Ö 849-15 – Wikimedia-målet.
NJA 1939 s. 592 – Utlåning i förvärvssyfte förbjuden.
68
NJA 1985 s. 893 – Manifestmålet.
NJA 1986 s. 702 – Demonstrationsmusikmålet.
NJA 1993 s. 263 – Arkitektritningen.
NJA 1996 s. 712 – JAS-fallet.
RÅ 1998 ref. 42 – Scientologfallet.
Författningar
Lag (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk.
Lagen (1993:1007) om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk.
Lagen den 30 maj 1919 (nummer 381) om rätt till litterära och musikaliska verk.
Lagen den 30 maj 1919 (nummer 382) om rätt till verk om bildande konst.
Regeringsformen (1974:152).
Regeringens proposition till Riksdagen (RP 28/2004 rd).
Tryckfrihetsförordningen (1949:105).
Europarättsligt material
Bernkonventionen för skydd av litterära och konstnärliga verk.
Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/29/EG av den 22 maj 2001 om harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället (Infosoc-direktivet).
Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.
69
Fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.
Trade-Related Aspects of Intellectual Property Rights (TRIPS-avtalet).
World Copyright Treaty (WCT).
World Performance and Phonograms Treaty (WPPT).
EU-domstolen
Case of Khurshid Mustafa and Tarzibachi v. Sweden (Application no. 23883/06, judgement of 18 December 2008).
Mål C-5/08 – Infopaq International A/S v. Danske Dagblades Forening.
Mål C-145/10 – Painer v. Standard VerlagsGmbH.
Mål C-467/08 – Padawan SL v. SGAE.
Elektroniska källor
Källornas överensstämmelse kontrollerades senast 2017-05-19.
Bildupphovsrätt Sveriges hemsida, kategorin Frågor och svar om konst placerad utomhus. Sidan är hämtad den 10 maj 2017: http://www.bildupphovsratt.se/fragor-och-svar-om-offentlig-konst-placerad-utomhus.
Debattartikel i Svenska dagbladet, skriven av Wikimedia Sveriges verksamhetschef Anna
Debattartikel i Svenska dagbladet, skriven av Wikimedia Sveriges verksamhetschef Anna