Data

Sammanlagt deltog 32 vårdare i avhandlingsprojektet (Studie II, III och IV). Alla 32 vårdare deltog under observationerna. Vid intervjuerna var tolv av dessa vårdare delaktiga och i fokusgrupperna deltog 20 av vårdarna. Det innebar att de som var med på intervjuerna även deltog i fokusgrupper. Alla vårdare hade tillsvidareanställningar och hade tjänstgjort i minst sex måna- der. På den första kliniken tjänstgjorde 15 vårdare, av vilka elva var män och fyra kvinnor. Av dessa var tolv skötare och tre sjuksköterskor. Medelåldern på vårdarna var 43,5 år (med en spännvidd från 29–61 år). Deras genom- snittliga arbetslivserfarenhet var elva år (med en spännvidd från två till tret- tio år). På den andra kliniken tjänstgjorde sjutton vårdare, varav elva män och sex kvinnor. Av dessa var 14 skötare och fyra sjuksköterskor. Medelål- dern var 49,5 år (med en spännvidd från 20–63 år). Deras genomsnittliga arbetslivserfarenhet var åtta år (med en spännvidd från ett till tjugofem år). Den första avdelningen hade tolv sängplatser och elva inskrivna patienter. Den andra avdelningen hade tolv sängplatser med tio patienter. Av 21 pati- enter var en kvinna, som senare blev utskriven till öppen rättspsykiatrisk vård.

6.1.1 Urval av kliniker, att komma ”ut på fältet”

Valet av två regionala rättspsykiatriska kliniker utgjorde vad Denscombe (2018) beskriver som ett explorativt urval. Det gav möjligheter till att ut- forska och genera nya insikter om samspelet mellan RPV:s dubbla mål och genus på kliniker med krav på att upprätthålla högsta säkerhetsklassifiering. Initialt skickades information och förfrågan om intresse för deltagande i forskningsstudien till samtliga fem regionala rättspsykiatriska kliniker i Sve- rige. Av de informerade klinikerna gav två kliniker positivt besked till delta- gande i studien. Efter att respektive klinikchef blivit informerad om studien och efter godkännande av klinikchefen av studiens genomförande utsåg re- spektive klinik en ”gatekeeper”. ”Gatekeepern” var utsedd som klinikens kontaktperson som jag kunde vända mig till för att diskutera frågor som uppkom under observationer. Med stöd av gatekeepern löstes praktiska frå- gor kring genomförandet av projektet. Vidare bidrog gatekeepern till plane- ring av två möten med alla avdelningschefer på respektive klink. Urvalet av en avdelning på respektive klinik skedde i samråd med gatekeepern och med avdelningscheferna. Det första mötet med avdelningscheferna omfattande en presentation av mig som doktorand, projektet samt motivet till studien och genomförandet av observationer. Vidare handlade mötet om att skapa ut-

6.1 Data

Sammanlagt deltog 32 vårdare i avhandlingsprojektet (Studie II, III och IV). Alla 32 vårdare deltog under observationerna. Vid intervjuerna var tolv av dessa vårdare delaktiga och i fokusgrupperna deltog 20 av vårdarna. Det innebar att de som var med på intervjuerna även deltog i fokusgrupper. Alla vårdare hade tillsvidareanställningar och hade tjänstgjort i minst sex måna- der. På den första kliniken tjänstgjorde 15 vårdare, av vilka elva var män och fyra kvinnor. Av dessa var tolv skötare och tre sjuksköterskor. Medelåldern på vårdarna var 43,5 år (med en spännvidd från 29–61 år). Deras genom- snittliga arbetslivserfarenhet var elva år (med en spännvidd från två till tret- tio år). På den andra kliniken tjänstgjorde sjutton vårdare, varav elva män och sex kvinnor. Av dessa var 14 skötare och fyra sjuksköterskor. Medelål- dern var 49,5 år (med en spännvidd från 20–63 år). Deras genomsnittliga arbetslivserfarenhet var åtta år (med en spännvidd från ett till tjugofem år). Den första avdelningen hade tolv sängplatser och elva inskrivna patienter. Den andra avdelningen hade tolv sängplatser med tio patienter. Av 21 pati- enter var en kvinna, som senare blev utskriven till öppen rättspsykiatrisk vård.

6.1.1 Urval av kliniker, att komma ”ut på fältet”

Valet av två regionala rättspsykiatriska kliniker utgjorde vad Denscombe (2018) beskriver som ett explorativt urval. Det gav möjligheter till att ut- forska och genera nya insikter om samspelet mellan RPV:s dubbla mål och genus på kliniker med krav på att upprätthålla högsta säkerhetsklassifiering. Initialt skickades information och förfrågan om intresse för deltagande i forskningsstudien till samtliga fem regionala rättspsykiatriska kliniker i Sve- rige. Av de informerade klinikerna gav två kliniker positivt besked till delta- gande i studien. Efter att respektive klinikchef blivit informerad om studien och efter godkännande av klinikchefen av studiens genomförande utsåg re- spektive klinik en ”gatekeeper”. ”Gatekeepern” var utsedd som klinikens kontaktperson som jag kunde vända mig till för att diskutera frågor som uppkom under observationer. Med stöd av gatekeepern löstes praktiska frå- gor kring genomförandet av projektet. Vidare bidrog gatekeepern till plane- ring av två möten med alla avdelningschefer på respektive klink. Urvalet av en avdelning på respektive klinik skedde i samråd med gatekeepern och med avdelningscheferna. Det första mötet med avdelningscheferna omfattande en presentation av mig som doktorand, projektet samt motivet till studien och genomförandet av observationer. Vidare handlade mötet om att skapa ut-

rymme för frågor och diskussion. Det andra mötet med avdelningscheferna avsåg att följa upp det föregående mötet och bestämma vilken avdelning som skulle ingå i studien. Ett kriterium för valet var att avdelningen skulle vara representativ för RPV. Kriteriet exkluderade avdelningar som akut- eller intagningsavdelningen eller avdelningar som specialiserade sig på neuropsy- kiatriska störningar. Efter godkännande från avdelningscheferna var nästa steg att träffa vårdarna och presentera studien.

Mötet med vårdarna på respektive klinik innebar medverkan på arbets- platsträffar på respektive klinik. På mötet deltog alla tillsvidareanställda vårdare samt avdelningschefen och, där det fanns, en biträdande avdelnings- chef. Avsikten var att presentera mig som doktorand och syftet med pro- jektet (informationskravet). Mötet skapade utrymme för att diskutera och ställa frågor om observationerna och motivet till studien. En viktig aspekt handlade om att informera vårdarna om att observationen inte skulle använ- das i andra syften är det angivna forskningsändamålet (nyttjandekravet). Under diskussionerna informerades vårdarna om att om de inte ville delta i studien så skulle observationen förläggas till andra tider och till pass där de inte jobbade. Mötet avslutades med att vårdarna fick möjligheter till att skriftligt ta ställning till deltagandet. Alla vårdare på de utvalda avdelningar- na undertecknade samtycke till deltagande (samtyckeskravet). Den avslu- tande delen av att komma ”ut på fältet” handlade om att träffa och informera patienterna. Mötet med patienterna på respektive klinik planerades till ett eftermiddagsmöte på avdelningarna. Inför mötet hade information om pro- jektet satts upp, väl synligt på avdelningens anslagstavla (informationskra- vet). Informationen vid mötet bestod främst i att berätta att studien fokuse- rade på vårdarna och inte på dem i egenskap av patienter. Majoriteten av patienterna på respektive avdelning deltog på mötena, vilka varade ungefär trettio minuter. Efter mötet stannade jag kvar i avsikt att skapa utrymme och tid för enskilda möten med patienterna kring fortsatta diskussioner om stu- dien, frågor om mig som observatör och motiv till att genomföra studien.

6.1.2 Studie II urval av informanter

Diskussionerna om urval av informanter till studie II skedde i samråd med avdelningscheferna vid respektive klinik. Informanterna var sex vårdare från respektive klinik. Mot bakgrund av RPV:s säkerhetskrav överlämnades urva- let till avdelningscheferna, vilket kan förstås som ett subjektivt urval. Avdel- ningscheferna informerades om att kriterierna för deltagande var att infor- manten skulle ha deltagit under observationerna och givit sitt samtycke till att delta i studien. Skälen tillöverlämnandet var praktiska så till vida att av- delningscheferna kunde planera för att intervjutillfällena skulle överens- stämma med avdelningens rutiner i enlighet med säkerhetskraven. Den andra orsaken var avdelningschefernas kännedom om vårdarnas erfarenhet och

rymme för frågor och diskussion. Det andra mötet med avdelningscheferna avsåg att följa upp det föregående mötet och bestämma vilken avdelning som skulle ingå i studien. Ett kriterium för valet var att avdelningen skulle vara representativ för RPV. Kriteriet exkluderade avdelningar som akut- eller intagningsavdelningen eller avdelningar som specialiserade sig på neuropsy- kiatriska störningar. Efter godkännande från avdelningscheferna var nästa steg att träffa vårdarna och presentera studien.

Mötet med vårdarna på respektive klinik innebar medverkan på arbets- platsträffar på respektive klinik. På mötet deltog alla tillsvidareanställda vårdare samt avdelningschefen och, där det fanns, en biträdande avdelnings- chef. Avsikten var att presentera mig som doktorand och syftet med pro- jektet (informationskravet). Mötet skapade utrymme för att diskutera och ställa frågor om observationerna och motivet till studien. En viktig aspekt handlade om att informera vårdarna om att observationen inte skulle använ- das i andra syften är det angivna forskningsändamålet (nyttjandekravet). Under diskussionerna informerades vårdarna om att om de inte ville delta i studien så skulle observationen förläggas till andra tider och till pass där de inte jobbade. Mötet avslutades med att vårdarna fick möjligheter till att skriftligt ta ställning till deltagandet. Alla vårdare på de utvalda avdelningar- na undertecknade samtycke till deltagande (samtyckeskravet). Den avslu- tande delen av att komma ”ut på fältet” handlade om att träffa och informera patienterna. Mötet med patienterna på respektive klinik planerades till ett eftermiddagsmöte på avdelningarna. Inför mötet hade information om pro- jektet satts upp, väl synligt på avdelningens anslagstavla (informationskra- vet). Informationen vid mötet bestod främst i att berätta att studien fokuse- rade på vårdarna och inte på dem i egenskap av patienter. Majoriteten av patienterna på respektive avdelning deltog på mötena, vilka varade ungefär trettio minuter. Efter mötet stannade jag kvar i avsikt att skapa utrymme och tid för enskilda möten med patienterna kring fortsatta diskussioner om stu- dien, frågor om mig som observatör och motiv till att genomföra studien.

6.1.2 Studie II urval av informanter

Diskussionerna om urval av informanter till studie II skedde i samråd med avdelningscheferna vid respektive klinik. Informanterna var sex vårdare från respektive klinik. Mot bakgrund av RPV:s säkerhetskrav överlämnades urva- let till avdelningscheferna, vilket kan förstås som ett subjektivt urval. Avdel- ningscheferna informerades om att kriterierna för deltagande var att infor- manten skulle ha deltagit under observationerna och givit sitt samtycke till att delta i studien. Skälen tillöverlämnandet var praktiska så till vida att av- delningscheferna kunde planera för att intervjutillfällena skulle överens- stämma med avdelningens rutiner i enlighet med säkerhetskraven. Den andra orsaken var avdelningschefernas kännedom om vårdarnas erfarenhet och

kunskap av relevans för projektet. Nackdelen med att överlämna beslutet var att avdelningscheferna kunde styra processen och minimera eventuella risker genom att begränsa bredden av uppfattningar om patientnära arbete. Ytterli- gare nackdel var att vårdaren kunde uppleva svårigheter att tacka nej till sin närmaste chef. Fördelen med överlämnandet var avdelningschefens känne- dom om informanterna. Fördelen med subjektiva urval, enligt Denscombe (2018), är att de kan skapa en bredd av informanter med värdefulla insikter, som kan bidra till en mer nyanserad förståelse för fenomenet som utforskas. En annan fördel var att vårdaren i samråd med avdelningschefen kunde tacka nej till deltagande utan att uppleva att det skulle leda till konsekvenser i det fortsatta arbetet som vårdare.

Informanterna fick initialt en skriftlig förfrågan om deltagande i studien tillsammans med skriftlig information. Informationen följdes senare upp med personliga samtal. Avsikten med samtalen var att skapa möjligheter för in- formanter att diskutera syftet med studien och vad en intervju innebär, samt få information om frivillighet och rätten att avbryta utan att behöva ge någon förklaring.

6.1.3 Studie III urval fokusgrupper

Deltagare till fokusgrupper skedde genom ett subjektivt urval. Avdelnings- cheferna på respektive klinik informerades om att kriteriet för deltagande var att informanten skulle ha deltagit under tidigare observationer och gett sam- tycke till studien. Skälet till kriterierna var möjligheterna att kombinera olika tekniker där fokusgruppen utgjorde ett nytt tillfälle för informanter att ut- rycka sina erfarenheter. Ett annat skäl är det som Fangen (2004) pekar på som tillfällen till att validera resultaten från intervjuer med fokusgrupper eller fältanteckningar. Skälet till använda sig av ett subjektivt urval var att avdelningscheferna hade kännedom om informanterna. Det andra skälet var en schemapraktisk planering utifrån säkerhetskraven på avdelningen. Angå- ende för-och nackdelar med detta urval se 6.1.2. Informanterna var tio vår- dare från respektive klinik. De presumtiva deltagarna fick först skriftlig in- formation om syftet med fokusgrupperna för att i senare skede få en muntlig förfrågan från avdelningschefen om deltagande. Efter förfrågan och efter att ha tackat ja till deltagandet kontaktades deltagarna i avsikt att diskutera syfte, innehåll och genomförandet av fokusgrupper samt rätten att avbryta utan att behöva ge någon förklaring.

kunskap av relevans för projektet. Nackdelen med att överlämna beslutet var att avdelningscheferna kunde styra processen och minimera eventuella risker genom att begränsa bredden av uppfattningar om patientnära arbete. Ytterli- gare nackdel var att vårdaren kunde uppleva svårigheter att tacka nej till sin närmaste chef. Fördelen med överlämnandet var avdelningschefens känne- dom om informanterna. Fördelen med subjektiva urval, enligt Denscombe (2018), är att de kan skapa en bredd av informanter med värdefulla insikter, som kan bidra till en mer nyanserad förståelse för fenomenet som utforskas. En annan fördel var att vårdaren i samråd med avdelningschefen kunde tacka nej till deltagande utan att uppleva att det skulle leda till konsekvenser i det fortsatta arbetet som vårdare.

Informanterna fick initialt en skriftlig förfrågan om deltagande i studien tillsammans med skriftlig information. Informationen följdes senare upp med personliga samtal. Avsikten med samtalen var att skapa möjligheter för in- formanter att diskutera syftet med studien och vad en intervju innebär, samt få information om frivillighet och rätten att avbryta utan att behöva ge någon förklaring.

6.1.3 Studie III urval fokusgrupper

Deltagare till fokusgrupper skedde genom ett subjektivt urval. Avdelnings- cheferna på respektive klinik informerades om att kriteriet för deltagande var att informanten skulle ha deltagit under tidigare observationer och gett sam- tycke till studien. Skälet till kriterierna var möjligheterna att kombinera olika tekniker där fokusgruppen utgjorde ett nytt tillfälle för informanter att ut- rycka sina erfarenheter. Ett annat skäl är det som Fangen (2004) pekar på som tillfällen till att validera resultaten från intervjuer med fokusgrupper eller fältanteckningar. Skälet till använda sig av ett subjektivt urval var att avdelningscheferna hade kännedom om informanterna. Det andra skälet var en schemapraktisk planering utifrån säkerhetskraven på avdelningen. Angå- ende för-och nackdelar med detta urval se 6.1.2. Informanterna var tio vår- dare från respektive klinik. De presumtiva deltagarna fick först skriftlig in- formation om syftet med fokusgrupperna för att i senare skede få en muntlig förfrågan från avdelningschefen om deltagande. Efter förfrågan och efter att ha tackat ja till deltagandet kontaktades deltagarna i avsikt att diskutera syfte, innehåll och genomförandet av fokusgrupper samt rätten att avbryta utan att behöva ge någon förklaring.