Kapitel 9 Slutsatser och implikationer för patientnära arbete
9.2 Patientnära arbete och vårdrelationen utifrån genusperspektiv
När vårdrelationen utgör en resurs för patienternas möjlighet att uppleva förbättrad hälsa kan den samtidigt förmedla hopp om förändring för patien- tens situation. Avhandlingen visar att när vårdarnas uppfattningar om vårdre- lationen separeras från genus får det konsekvenser för patientnära arbete.
- Hur vårdrelationen formas har delvis sina utgångpunkter i vårdarnas uppfattningar om arbetsuppgifter som kan länkas till samspelet mel- lan dubbla mål och värderingar om kön
- Genom att de dubbla målen oreflekterat knyts till vårdarnas olika egenskaper framstår ansvaret för vårdrelationen som ”naturliga” för kvinnor som vårdare, underbyggt av deras tal om sig själva som mammor
- När den fysiska kroppen ges status i RPV får det följder dels för mäns relationer dels för hur vårdrelationen är inramad av målet om samhällsskydd.
Som tidigare beskrivits har vårdrelationen en central betydelse för att uppnå målet om vård och patientens upplevelser av förbättrad hälsa. Exempelvis framträder ett mönster av ett ömsesidigt samspel mellan kontext och vårdar- nas tal om patienterna som visar att vårdrelationen inte är opåverkad av vär- deringar om RPV. Utifrån det kan vårdrelationen förstås som ett komplext samspel mellan individ och övergripande strukturer som omger RPV. Förut- sättningar är att de dubbla målen vidmakthåller ”traditionella” värderingar om kvinnor och män som varandras motsatser, vilket rättfärdigas av före- ställningar om RPV:s dubbla mål. Vinsten av att inte ifrågasätta genus gör
till kön. Det handlar om att tydliggöra konsekvenser för vårdrelationen och hälsofrämjande aktiviteter. Att synliggöra genus i förhållande till de dubbla målen har två skäl. Det första är att det upprätthåller en hegemonisk mas- kulinitetsform, vilket i sin tur får konsekvenser för mäns relationer och upp- fattningar om patienters (o)hälsa. Det andra skälet handlar om att förebygga en ”naturlig” förståelse om kvinnor och män som vårdare i RPV. Den kan förstärka föreställningar om kvinnor som mer lämpade än män för att vårda och leda till att män som vårdare fokuserar på samhällsskydd och inte vård. För vårdarna kan avhandlingen användas och initiera normkritiska reflekt- ioner för en professionell utveckling till nytta för det patientnära arbetet. Detta kan medföra att patienten blir sedd som den unika människa hen är och att det skapas utrymme till att förstå patientens livssituation och villkor på avdelningen.
9.2 Patientnära arbete och vårdrelationen utifrån
genusperspektiv
När vårdrelationen utgör en resurs för patienternas möjlighet att uppleva förbättrad hälsa kan den samtidigt förmedla hopp om förändring för patien- tens situation. Avhandlingen visar att när vårdarnas uppfattningar om vårdre- lationen separeras från genus får det konsekvenser för patientnära arbete.
- Hur vårdrelationen formas har delvis sina utgångpunkter i vårdarnas uppfattningar om arbetsuppgifter som kan länkas till samspelet mel- lan dubbla mål och värderingar om kön
- Genom att de dubbla målen oreflekterat knyts till vårdarnas olika egenskaper framstår ansvaret för vårdrelationen som ”naturliga” för kvinnor som vårdare, underbyggt av deras tal om sig själva som mammor
- När den fysiska kroppen ges status i RPV får det följder dels för mäns relationer dels för hur vårdrelationen är inramad av målet om samhällsskydd.
Som tidigare beskrivits har vårdrelationen en central betydelse för att uppnå målet om vård och patientens upplevelser av förbättrad hälsa. Exempelvis framträder ett mönster av ett ömsesidigt samspel mellan kontext och vårdar- nas tal om patienterna som visar att vårdrelationen inte är opåverkad av vär- deringar om RPV. Utifrån det kan vårdrelationen förstås som ett komplext samspel mellan individ och övergripande strukturer som omger RPV. Förut- sättningar är att de dubbla målen vidmakthåller ”traditionella” värderingar om kvinnor och män som varandras motsatser, vilket rättfärdigas av före- ställningar om RPV:s dubbla mål. Vinsten av att inte ifrågasätta genus gör
det vardagliga livet och formandet av vårdrelation både begriplig och me- ningsfull.
Under processen med analys av datamaterial framstod vårdarnas använ- dande av metaforer som familj och mammor som symboliskt viktigt i ett rättspsykiatriskt sammanhang. Symboliken kan förstås i ljuset av vårdarnas tolkningar av de dubbla målen och ett kompletterande synsätt på kvinnor och män som vårdare. Genom användandet av metaforer som ”vi är deras fa-
milj” skapas moraliska inslag som rättfärdigar uppfostran som del av hälso-
främjande aktiviteter. Framför allt återspeglar användandet av familj (som utgick från den heterosexuella kärnfamiljen, min tolkning) hur vårdarna gör kön och hur detta underbyggs genom att många av kvinnorna pratade om sig själva som mammor. Att länka samman familjen till vårdrelationen är pro- blematiskt. I den heterosexuella kärnfamiljen kan det tolkas som att talet om kvinnor som mammor förutsätter att det finns en pappa. Även om män som vårdare inte refererade till sig själva som pappor tolkar jag det som att den hegemoniska maskulinitetsformen, underbyggd av målet om samhällsskydd skulle kunna liknas med rollen som den auktoritära pappan. Tolkningen kan även relateras till hur flertalet av män som vårdare prioriterade samhälls- skydd framför vård och vårdrelation. För vårdrelationen kan det innebära att metaforer av familjen kan bidra till att vårdaren inte framträder som den människa hen är, vilket kan skapa förenklingar av relationen. Det vill säga, om vårdrelationen ska vara en resurs för patienten behöver vårdaren reflek- tera över sina egna värderingar, attityder, känslor och beteenden i förhållan- det till patienterna.
Implikationer för patientnära arbete
- Vårdarnas prioteringar av de dubbla målen kan bidra till att en he- gemonisk maskulinitetsform får utgöra en referensram till hur män formar sina relationer. I förlängningen kan det undertrycka andra al- ternativa former som skulle kunna utveckla vårdrelationen
- När vårdrelationen sammankopplas med vårdarna som patienternas familj kan beskrivningarna bottna i en essentialistisk, av ”naturen” given skillnad mellan kvinnor och män. Det kan leda till förenkling- ar om identiteten som vårdare samt för patienten att ”vara sig själv”
- RPV:s dubbla mål underbygger en hierarkisk ordning mellan vår- darna rättfärdigad av föreställningar om den fysiska kroppen status. Det kan påverka hur vårdarna uppfattar patiernas livsvillkor samt hens situation på avdelningen.
Resultatens användbarhet inom RPV
Resultatens användbarhet handlar om att åskådliggöra hur formandet av såväl relationen inom gruppen av vårdare som vårdrelationen är kontextbun-
det vardagliga livet och formandet av vårdrelation både begriplig och me- ningsfull.
Under processen med analys av datamaterial framstod vårdarnas använ- dande av metaforer som familj och mammor som symboliskt viktigt i ett rättspsykiatriskt sammanhang. Symboliken kan förstås i ljuset av vårdarnas tolkningar av de dubbla målen och ett kompletterande synsätt på kvinnor och män som vårdare. Genom användandet av metaforer som ”vi är deras fa-
milj” skapas moraliska inslag som rättfärdigar uppfostran som del av hälso-
främjande aktiviteter. Framför allt återspeglar användandet av familj (som utgick från den heterosexuella kärnfamiljen, min tolkning) hur vårdarna gör kön och hur detta underbyggs genom att många av kvinnorna pratade om sig själva som mammor. Att länka samman familjen till vårdrelationen är pro- blematiskt. I den heterosexuella kärnfamiljen kan det tolkas som att talet om kvinnor som mammor förutsätter att det finns en pappa. Även om män som vårdare inte refererade till sig själva som pappor tolkar jag det som att den hegemoniska maskulinitetsformen, underbyggd av målet om samhällsskydd skulle kunna liknas med rollen som den auktoritära pappan. Tolkningen kan även relateras till hur flertalet av män som vårdare prioriterade samhälls- skydd framför vård och vårdrelation. För vårdrelationen kan det innebära att metaforer av familjen kan bidra till att vårdaren inte framträder som den människa hen är, vilket kan skapa förenklingar av relationen. Det vill säga, om vårdrelationen ska vara en resurs för patienten behöver vårdaren reflek- tera över sina egna värderingar, attityder, känslor och beteenden i förhållan- det till patienterna.
Implikationer för patientnära arbete
- Vårdarnas prioteringar av de dubbla målen kan bidra till att en he- gemonisk maskulinitetsform får utgöra en referensram till hur män formar sina relationer. I förlängningen kan det undertrycka andra al- ternativa former som skulle kunna utveckla vårdrelationen
- När vårdrelationen sammankopplas med vårdarna som patienternas familj kan beskrivningarna bottna i en essentialistisk, av ”naturen” given skillnad mellan kvinnor och män. Det kan leda till förenkling- ar om identiteten som vårdare samt för patienten att ”vara sig själv”
- RPV:s dubbla mål underbygger en hierarkisk ordning mellan vår- darna rättfärdigad av föreställningar om den fysiska kroppen status. Det kan påverka hur vårdarna uppfattar patiernas livsvillkor samt hens situation på avdelningen.
Resultatens användbarhet inom RPV
Resultatens användbarhet handlar om att åskådliggöra hur formandet av såväl relationen inom gruppen av vårdare som vårdrelationen är kontextbun-
den. Användbarheten handlar också om att initiera reflektioner om att talet om patienten inte är neutralt eller oskyldigt. Att tydliggöra talets betydelse kan stärka vårdkvalitén då tolkningar och förståelse av patienten sker i sam- spelet mellan vårdarna. Att betona vårdrelationen som avgörande för patien- tens upplevelser av hälsa bör utifrån resultaten initiera reflektioner om vilka värderingar och normer som omger vårdrelationen inom RPV. Det är också väsentligt att uppmärksamma genus inflytande för vårdrelationen. Det skulle innebära att vårdarna undviker att (re)producera traditionella föreställningar om kön, vilket kan stärka relationen till patienterna. Genom att reflektera över genus som del av dagliga praktiken möjliggörs en fördjupad förståelse för maktpositionen som vårdarna uppbär. I förlängningen handlar det om att ta ansvar och visa intresse för och nyfikenhet på patienten.