Del i en befintlig museimyndighet

Bedömning: Museet kan inrättas som en del i en befintlig musei- myndighet. Myndigheten bör få i uppdrag att inrätta det nya museet och påbörja insamling av berättelser och föremål från överlevande samt få medelstillskott för detta fr.o.m. den 1 januari 2021.

Till myndigheten där museet inrättas överförs viss verksamhet som i dag utförs av Forum för levande historia och inordnas i det nya museet.

Anslaget till värdmyndigheten utökas för kostnader för det nya museet. Dessa kostnader bör efter uppbyggnadsfasen uppgå till cirka 54 miljoner kronor årligen.

Sveriges museum om Förintelsen kan inrättas i Statens försvars- historiska museer alternativt Statens historiska museer.

Även om huvudförslaget är att inrätta en ny fristående myndighet, bedömer utredningen att vissa faktorer kan tala för att inrätta ett museum om Förintelsen i en existerande museimyndighet.

Samordningsvinster men organisatoriska utmaningar

Det finns ett antal fördelar med att bygga upp det nya museet inom ramen för en befintlig myndighet. Verksamhet som rör styrning, personal och administration och övriga funktioner för verksamhets- stöd kan samordnas, och det kommer även att gå att dra nytta, åtminstone till del och särskilt under en uppbyggnadsfas, av existe- rande magasin, verkstäder och arkiv. Det nya museet kommer dess- utom att gynnas av existerande kompetens rörande arbete med före- målssamlingar, dokumentation och arkiv, samt av etablerad kunskap och erfarenhet av utställningsproduktion och övrig publik verksam- het. Förutom att detta bidra till minskade kostnader ger det även en betydande tidsvinst då museet snabbare kan utveckla verksamhet under uppbyggnadsfasen.

Huvudförslaget motiveras av bland annat behovet av en tydlig avgränsad och oberoende verksamhet med en egen profil. Det går dock att betona museets avgränsning och oberoende ställning genom att tydligt skriva fram museets ansvarsområde i den överordnade myndighetens instruktion. Därtill bör museet som i huvudförslaget

kunna ha en styrelse även om den inordnas i en befintlig myndighet. Direktivet pekar ut möjligheten att museet, om den inrättas i en befintlig myndighet, kan ges ett särskilt beslutsorgan. Ett alternativ till en styrelse skulle kunna vara att museet självt utser ett expertråd med representanter för civilsamhälle och forskarsamhälle.

Liksom i huvudförslaget bör museet bygga upp en forsknings- samverkan med ett eller flera lärosäten och bedriva forskning inom sitt verksamhetsområde. Detta kan vara en utmaning organisatoriskt om museet inrättas i en befintlig myndighet, som samordnar forsk- ningsverksamhet inom hela myndigheten. Uppdraget att det nya museet ska bedriva egen forskning i samverkan med ett eller flera lärosäten och ha särskilda medel för att finansiera sådan forsknings- verksamhet behöver därför betonas i anslagsvillkoren som rör museet.

Museets långsiktiga ställning kan därtill säkerställas genom att en särskild byggnad uppförs för museet, vilket ingår i utredningens för- slag nedan avseende lokalfrågor.

Vad gäller överföring av verksamhet från Forum för levande his- toria bör samma förslag som i utredningens huvudförslag genom- föras, även om museet inrättas i en befintlig museimyndighet. Statens försvarshistoriska museer och Statens historiska museer Utredningen bedömer att två befintliga museimyndigheter är bäst lämpade att husera det nya museet om Förintelsen. Statens försvars- historiska museer (SFHM) har stor erfarenhet av historiskt material från 1900-talet och av att arbeta med frågor om hur samhället och individer påverkas av krig och konflikter. Teman som flykt och för- följelse ligger inom myndighetens kompetensområde. Myndigheten har därtill egna samlingar och utställningar som rör Sveriges relation till Förintelsen, bland annat ingår en fast utställning om Raoul Wallenberg och utbildning kopplat till detta i Armémuseums verk- samhet. Att inrätta ett museum om Förintelsen i SFHM kan på- minna om den lösning som finns vid Imperial War Museum i London, och dess omfattande permanenta Holocaust-utställning. Det finns goda möjligheter att inhämta erfarenheter från denna institution, särskilt som denna för närvarande genomför en förändring där insti- tutionen bygger om och utökar sin permanenta Holocaust-utställning.

SFHM har även i sin myndighet medarbetare med erfarenhet av att etablera forskningsmiljöer i samverkan med universitet, vilket är kompetens av grundläggande betydelse för det museum som utred- ningen föreslår. Vad gäller forskning kan SFHM troligen även finna synergier när det kommer till sambandet mellan forskning om andra världskriget och Förintelsen.

Även Statens historiska museer (SHM) skulle kunna vara lämp- ligt att ges uppdraget, inte minst i och med att det tydligt markerar att Förintelsen på olika sätt är en del av Sveriges historia. Visserligen är SHM i grunden en museimyndighet inriktad på mestadels arkeo- logi och äldre tiders historia, men myndigheten har samtidigt ett tydligt uppdrag att hantera Sveriges historia i dess helhet. Myndig- heten har därtill redan etablerad samverkan med internationella orga- nisationer samt med civilsamhället i Sverige genom producerandet av utställningen Speaking Memories – Förintelsens sista vittnen.

Båda dessa myndigheter har den kompetens avseende föremåls- samling, konservering, dokumentation och arkivering som det nya museet är betjänt av, särskilt under en uppbyggnadsfas.

Ytterligare museer skulle kunna vara aktuella att överväga, exem- pelvis Nordiska museet. Utredningen har dock tagit fasta på att Nordiska museet i sitt svar till utredningen ifrågasatt behovet av ett nytt museum, även om museet i samtal med utredningen betonat att det kan se möjligheter till att en museiverksamhet om Förintelsen inrättas som en del i den egna verksamheten samt att museet har pågående planer för ombyggnad som skulle kunna inbegripa plats för museiverksamhet om Förintelsen. Utredningen ser vidare ett problem med Nordiska museets profil och inriktning på Norden, inte enbart Sverige. Detta kan skapa problem i förhållande till uppdraget för ett museum om Förintelsen och dess koppling till Sverige specifikt. Därtill är Nordiska museet en stiftelse vilket komplicerar processen att in- rätta en ny och tydligt avgränsad museiverksamhet i organisationen.

Valet av myndighet behöver inte påverka vilken ort som reger- ingen väljer att lokalisera det nya museet till. SFHM driver Armé- museum i Stockholm och Flygvapenmuseet i Linköping, och har därtill en omfattande regional samverkan med lokala försvarshistoriska museer. SHM driver ett antal museer, däribland Historiska museet i Stockholm och Skokloster slott utanför Stockholm. Det nya museet om Förintelsen kan inrättas vid någon av dessa myndigheter och sedan placeras i nya lokaler i en stad som regeringen finner lämplig.

Det kan dock medföra olika problem om museet skulle inrättas i en befintlig museimyndighet. Det kan vara så att museet om För- intelsen tematiskt trots allt upplevs svårt att inordna i de föreslagna museimyndigheterna. Därtill kan det innebära en påfrestning på en befintlig museiverksamhet att ges uppdrag att inhysa ett nytt museum som kan påverka dess övriga verksamhet.

Minskade kostnader

Anslaget för den valda myndigheten behöver utökas och ges öron- märkta resurser för det nya museet. Utredningen uppskattar att det sammanlagda resursbehovet för det nya museet efter att det byggts upp hamnar på cirka 54 miljoner kronor. Underlag för denna beräk- ning återfinns i avsnitt 6.5. Samordningsvinsterna blir därmed 9 mil- joner kronor jämfört med uppskattningen för en fristående ny musei- myndighet som beräknas kosta 63 miljoner kronor.

Flera faktorer är dock osäkra när det kommer till att uppskatta kostnaderna för det nya museet. Myndigheten bör som en del i upp- draget att inrätta museet därför, på samma sätt som angivits för orga- nisationskommittén i huvudförslaget, utarbeta ett mer specificerat budgetförslag och då närmare bedöma resursbehovet.

Uppdraget att förbereda inrättandet av det nya museet bör vidare utformas på liknande sätt som angetts i huvudförslaget angående uppdraget till organisationskommittén, samt i uppdraget att påbörja insamling.