Förutsättningar för ett museum

Utredningens resonemang i det följande utgår från synpunkter som inhämtats från berörda myndigheter och organisationer, samt forskar- samhället och den kunskap som inhämtats från internationella museer. Utredningen har identifierat ett antal förutsättningar för en musei- verksamhet om Förintelsen som bör vägas in i valet av organisa- tionsform.

Behovet av att institutionalisera det kulturella minnet av Förintelsen

En första förutsättning för en sådan museiverksamhet är att organi- sationen byggs upp med föremålssamlingar och arkiv som bas. Bland de aktörer som utredningen haft dialog med framhålls genomgående att berättelser och föremål från överlevande efter Förintelsen måste bevaras. Det framhålls att framtidens kulturella minne och fortsatta kunskapsuppbyggnad är beroende av samlings- och arkivverksamhet och särskilt att det finns behov av att samordna de överlevandes in- samlade berättelser och vittnesmål.

Utredningen konstaterar att en viktig aspekt är att museer insti- tutionaliserar minnen. Museer tar tillvara berättelser och föremål för framtiden och transformerar dessa från individuella minnen till ”kul-

turella minnen”.1 _{Museer spelar därmed en viktig roll i samhället när}

det gäller möjligheten att formulera kollektiva minnen. Etablerandet av ett museum – en minnesinstitution – tydliggör, vilket påtalats tidigare, att minnen från Förintelsen bör ses som en del av Sveriges kulturarv, både i bemärkelsen att Sveriges och svenskars agerande under kriget påverkade det större skeendet och i bemärkelsen att många människor i Sverige, både överlevande och deras familjer, men också andra, påverkats på djupet av vad som hände under kriget.

Erfarenheterna från museer både i Sverige och internationellt visar också att samlingar med autentiska föremål och dokument, liksom nedtecknade eller inspelade berättelser och inte minst fotomaterial, ger unika möjligheter till upplevelser och kunskapsförmedling för en bred allmänhet, inklusive internationella besökare, samt skolungdomar.

Utredningen betonade den centrala roll som insamling och sam- lingsförvaltning har i förslaget till museets inriktning och uppdrag i kapitel 5.

Oberoende och legitimitet

En återkommande synpunkt som framförts till utredningen är att ett museum som ska förvalta minnet av Förintelsen behöver ha en fri- stående ställning för att inte riskera att politiseras, genom politiska beslut om sådant som vilka teoretiska perspektiv som anläggs inom verksamheten. Det finns ett uttalat önskemål från bland annat över- levande i Sverige att museet ska stå så fritt från politisk påverkan som möjligt. Museet ska kunna berätta om Förintelsen och även Sveriges agerande under kriget utan några skygglappar och lyfta upp svåra och komprometterande sidor av både Sveriges och andra länders historia likväl som insatser som varit positiva.

Att inrätta just ett museum är därför väl motiverat. Den svenska museilagen (2017:563) är tydlig med avseende på armlängds avstånd från politiska direktiv och fastslår att museihuvudmannen, i detta fall staten, ska säkerställa att ett museum har ett bestämmande inflyt- ande över verksamhetens innehåll. Museihuvudmannen ska avstå från att fatta beslut som innebär styrning över innehållet i verksam- heten, det vill säga i frågor om samlingsförvaltning och utställning- 1 _{Aleida Assmann, Cultural Memory and Western Civilization: Functions, Media, Archives}

arnas innehåll, liksom vilka tolkningsperspektiv som anläggs i verk- samheten.

Oberoende och legitimitet kan även stärkas på organisatoriska sätt. Att välja myndighetsformen är till exempel rimligt då myndig- heter i Sverige, jämfört med andra länder, står relativt fria från poli- tisk styrning i enskildheter. En styrelse eller ett expertråd där repre- sentanter från civil- och forskarsamhället ges insyn och möjlighet att påverka inriktningen för verksamheten kan ytterligare stärka obero- endet. Detta skulle kunna bidra till såväl förankring i etablerad kun- skap, som dialog med det omgivande civilsamhället.

Oberoende och legitimitet är även viktigt att beakta i det fall museet undersöker möjligheter till extern finansiering.

Kontinuitet och långsiktig finansiering

En förutsättning för att en museiverksamhet om Förintelsen ska ha ett oberoende, en legitimitet och en tydlighet, är att den kan präglas av kontinuitet och har en säker långsiktig finansiering. Kontinuitet skapas bland annat genom att upprätthålla en fast utställning och genom att bygga upp och utveckla en gedigen kunskapsbas. Detta är samtidigt avhängigt att verksamheten är långsiktigt finansierad och inte riskerar att prioriteras ned över tid, vilket kan vara en risk i fall verksamheten inordnas under en befintlig myndighet utan att denna i sin tur ges tillräckliga resurser och en tydlig uppgift att driva musei- verksamheten.

Forskningsförankring

En återkommande synpunkt som utredningen tagit del av är att en gedigen förankring i aktuell forskning är avgörande för museets legi- timitet, trovärdighet och kompetens. För att säkra att kunskap om Förintelsen är hög vid museet framstår det som angeläget att verk- samheten vid museet präglas av forskning och samverkan med läro- säten.

Utifrån de erfarenheter rörande forskningsanknytning vid museer som utredningen har inhämtat, framstår det som en god idé att museet har en forskningschef som är anknuten till ett lärosäte och delar sin tid mellan museet och egen forskning och undervisning.

För att bidra till forskningen bör museet arbeta enligt en genom- arbetad plan för att etablera en forskningsmiljö i samverkan med ett eller flera lärosäten. Här finns goda exempel att hämta från tidigare och pågående verksamhet vid andra museimyndigheter såsom Statens maritima museer och Nordiska museet. Utredningen specificerar i kapitel 7 rekommendationer och förslag om hur en forskningsmiljö kan byggas upp och samfinansieras av museet och ett eller flera läro- säten.

Därtill bör medarbetare vid museet ha hög utbildningsnivå, gärna vara disputerade i för verksamheten relevanta ämnen, samt ges möj- ligheter till fortlöpande vidareutbildning och kunskapsinhämtning kring forskningsläget rörande Förintelsen och Sveriges roll under andra världskriget.

Nationellt och internationellt anseende

Att inrätta ett museum om Förintelsen är ett åtagande som kräver att satsningen genomförs på ett sätt som borgar för att institutionen kan få ett gott anseende både i Sverige och internationellt. Det ställer höga krav på kompetens vad gäller arbetet med samlingar, doku- mentation och publik verksamhet, samt att tillräckliga resurser av- sätts för dessa ändamål.

Utredningen har i sina kontakter med aktörer både i Sverige och internationellt mött ett stort intresse för den kommande verksam- heten. Det finns både i Sverige och internationellt en förväntan på att Sverige, som ett neutralt land under kriget och en ”bystander”, ska etablera en museiinstitution om detta historiska skeende och att detta blir en relativt omfattande institution.

Möjlighet till tolkning av uppdraget och kritiskt förhållningssätt

Det framstår som viktigt att museet kan etablera sig som en gedigen kunskapsinstitution och att museet självständigt har kompetens och möjlighet att kunna tolka, analysera och problematisera Förintelsen, både som historiskt skeende och begrepp, liksom Sveriges roll före, under och efter kriget.

Kunskap om Förintelsen utvecklas kontinuerligt inom forsk- ningen och museet bör fritt kunna göra de närmare uttolkningar och avgränsningar av verksamhetens inriktning som behövs för att upp- nå syftet med verksamheten. Med andra ord får uppdraget från reger- ingen inte vara alltför detaljerat, utan bör lämna utrymme för en fort- satt utveckling av verksamheten utifrån kunskapsläget på berörda områden.

Även möjligheten att integrera konstnärlig gestaltning framstår som en viktig dimension för ett museum utifrån de kunskaper som utredningen inhämtat genom verksamhetsbesök och dialog med museer i Sverige och internationellt.

Museet behöver, som föreslagits i kapitel 5, kunna kritiskt disku- tera hur minnet av Förintelsen brukas och politiseras i olika sam- manhang och på olika sätt, samt hur oberoende forskning riskerar att ifrågasättas. Sådana tendenser är framför allt ett aktuellt fenomen i andra länder, bland annat i Östeuropa, men kan även förekomma i Sverige, vilket museet måste kunna uppmärksamma och motverka. Byggnaden och platsens betydelse

De internationella museer som utredningen besökt framhåller att museibyggnaden är av avgörande betydelse för besökarna. Enligt upp- gift kommer uppemot hälften av besökarna till Judiska museet i Berlin och Judiska museet i Köpenhamn, på grund av dessa museers arkitektur. Båda har konceptuellt utformade museibyggnader ritade av Daniel Libeskind. Utredningen bedömer också att värdet av en märkesbyggnad är viktigt att ta in i bedömningen av lokalernas fysiska utformning.

Att inhysa museet i en för ändamålet uppförd eller ombyggd fristående byggnad stärker också långsiktigheten för verksamheten, exempelvis i det fall ett museum organisatoriskt inordnas under en befintlig myndighet. Själva byggnaden skulle då garantera en lång- siktighet för museet och minskar risken att verksamheten över tid reduceras på grund av omorganiseringar inom huvudmyndigheten.

Därtill framhåller flera internationella institutioner platsens bety- delse. Att lägga ett museum på en plats med en i sammanhanget historisk betydelse bidrar på ett avgörande sätt till upplevelsen av autenticitet. Det stärker upplevelsen hos besökarna och bidrar till

möjligheter för utställningsproducenter att gå i dialog med den om- kringliggande platsen.

Utredningen konstaterar att det finns flera tänkbara platser i Sverige som på olika sätt är kopplade till andra världskriget och För- intelsen. Utredningen kommer i enlighet med direktivet inte att lämna förslag om lokalisering av museet men däremot bedöma aspekter av platsens betydelse. Utredningen kan konstatera att det går att moti- vera ett museum på olika platser i Sverige varav Stockholm och Malmö är de två städer som oftast lyfts fram i kontakter med utredningen. Även aktörer i Karlstad har skrivit till utredningen och framhållit sitt intresse och Värmlands historiska koppling till mottagande av flyk- tingar under kriget.2

Av de synpunkter och förslag utredningen fått har ett antal aktö- rer lyft fram Stockholm som en naturlig plats på grund av symbo- liken i att detta är Sveriges huvudstad samt att staden har störst besöksunderlag. Både andelen besökare från allmänheten och det stora antal skolelever som finns i Stockholmsregionen, eller som reser till Stockholm i olika sammanhang, kan framhållas. I Stockholm finns där- till en rad olika möjligheter att hitta platser av historisk betydelse. Bland flera möjliga platser kan Blasieholmen nämnas, där den tyska legationen låg under kriget.

Andra aktörer betonar att Malmö har en särskild roll som histo- risk plats kopplad till skeendena i samband med Förintelsen. Inte minst framhålls möjligheterna att utnyttja platser i anslutning till Malmö museer – som fungerade som flyktingmottagning i samband med aktionen med de vita bussarna. Därtill finns Skåneregionens erfar- enheter av mottagningen av de danska judarna som kom 1943 och möjligheter att samarbeta med Dansk Jødisk Museum i Köpenhamn. Vad gäller Malmös besöksunderlag framhålls de förhållandevis höga besökssiffrorna vid museer i Skåneregionen (Malmö museer hade till exempel drygt 360 000 besökare under 2017) samt närheten till Köpenhamn och möjligheterna till internationell publik som detta medför.3

2 _{Vad gäller platsens historiska koppling till Sveriges roll ska det nämnas att flyktingmottag-}

ande inte är den enda kopplingen. Sveriges relation till Förintelsen handlar exempelvis i lika hög grad om flyktingmotstånd och om att Sverige avslog ansökningar om att vistas i Sverige, men också om den svenska handeln med Nazityskland, svensk presspolitik med mera.

En annan dimension av museets lokalisering som utredningen vill betona handlar om möjligheterna till forskningsanknytning. Museet bör förläggas till en ort med närhet till ett eller flera lärosäten med framstående forskning inom relevanta områden.