Delvis utveckling eller produktion av extern part 75

Ett anskaffningsförfarande hos företaget är användningen av delvis utveckling eller produktion hos en extern part. Detta sker för följande produkter och komponenter:

• ORS Biosystem

• Skåp till ORS Biosystem • VENT Biosystem

Samtidigt som företaget anskaffar standardteknologier direkt från leverantörer sker också i relativt stor utsträckning samutveckling tillsammans mellan leverantörer. (Strömberg, 20 nov, 2012) Detta sker framförallt när problem uppstår och man tillsammans med leverantör söker lösningar. Generellt fungerar det så att Bioteria kommer på en idé till en lösning på problemet vilken beställs från leverantör, och att leverantören då på ett eller annat sätt är delaktig i utvecklingsprocessen. Flera av dagens leverantörer upplevs av Bioteria som mycket kompetenta och benägna att ge input och förslag. Det finns dock ett problem i att det i dagsläget inte finns några andra incitament än ren merförsäljning som driver på leverantörernas utveckling vilket i regel inte är tillräckligt för att de på eget initiativ ska utveckla teknologi åt Bioteria. Med hänsyn till Bioterias flexibla natur har det historiskt varit så att företagets leverantörskontakter i stort sätt varit helt kontraktslösa och det har därför varit svårt att definiera några incitament för leverantörerna att göra mer än de faktiskt måste. Det ligger i Bioterias intresse att se över huruvida kontrakt kan skapas och man kommer att under den närmsta framtiden påbörja arbete med att tydligare kontraktsbinda leverantörsavtalen. (Atling, 19 nov, 2012). Det är en svår balansgång att skapa leverantörskontrakt som både är flexibla men där man också kan ställa vissa krav på varandra. I och med Bioterias många anpassade speciallösningar är det viktigt att hålla viss flexibilitet samtidigt som mer strikthet också måste råda för att kunna ställa högre krav på engagemang och egenutveckling. Istället ter det sig som att det i dagsläget ibland i själva verket är Bioteria som löser problem och teknikutveckling åt leverantörerna än tvärt om. Ett exempel på delvis utveckling av extern part är ursprungliga utvecklingen av fettavskiljaren där man från Bioterias håll ritade en specifikation för tillverkning och därefter fick mycket hjälp från en vaksam hos tillverkaren som i vad man kan kalla samutveckling var med och utformade slutresultatet. Det samma skedde även vid utveckling av BioFilterhuset.

Barriären att lägga ut på extern tillverkning, istället för att göra det i egen verkstad, ligger dock enligt företaget i att faktiskt ta den tiden det tar att specificera konstruktionsanvisningar, ritningar etc. till leverantören. Ett engångstillfälle som i längden skulle kunna spara många timmar av konstruktion, t.ex. istället för att varje gång ta två timmars arbetstid för att för att sätta ihop varje ORS-skåp tas i teorin två timmar vid ett tillfälle för att skriva en specifikation och sen få varje beställt skåp färdigbyggt från leverantör. Även om det å en första anblick underlättar på ett sätt, medföljer det enligt utsago ofta små följdproblem som i många fall ändå måste hanteras själva. (Atling, 12 dec, 2012) Förfaranden som anses kunna göras annorlunda än i dagsläget är exempelvis vid produktion av ORS Biosystem sammansätts systemet internt i den mån att dimensionering med antal munstycken som ska monteras beroende av önskad kapacitet görs av teknikgruppen samt skåpet innehållande biosystemets dosering delvis sammansätts internt. I och med den utvecklingsfas som VENT Biosystem befinner sig i så sker även delvis produktion av denna internt, genom bland annat montering av munstycken i BioFilterhuset eller i manuellt på slangen för korrekt dimensionering. (Palosaari, 20 nov, 2012) Ett annat exempel där förfarandet inte varit fullt så effektivt är tillverkningen av Bioboden där hela processen för sammansättning i dagsläget görs internt. Detta manuella förfarande har idag lett till ett tidsmässigt tak för nybeställningar i och med att man inte hinner med att konstruera och installera lika många som efterfrågas. Bioboden är dessutom i dagsläget utformad på ett sådant sätt att det kräver dess upphovsmakares fullständiga involvering i varje tillverkningsomgång och enskild installation. (Strömberg, 20 nov, 2012) Även i fallet med ventilationssystemet och dess höga komplexitet och dess svaga ställning i utvecklingen är både dess installation och service också bunden till att genomföras av personer ur teknikavdelningen och kan alltså i dagsläget inte genomföras av serviceorganisationen. Samtidigt har det dock i dagsläget spridit sig en insikt inom teknikgruppen att det tidsmässigt inte är hållbart att klara av all utveckling själva och det finns konsensus att man måste bli bättre på att specificera och kontraktera ut utveckling och problemlösning i långt större utsträckning vad som görs idag. Samtidigt som det är en kostnadsfråga måste alltid många aspekter vägas in vilket gör att det ofta är svårförlösta beslut som ska till för att komma fram till beslutet att lägga ut på extern hantering. Ofta är ett av de största hindren att man har ett alltför kortsiktigt tänkande, det är ”just in time” för utvecklingen som oftast gäller. Med tighta leveransdatum finns det sällan tid att se över anskaffningen utan det blir den snabbaste, kortsiktiga lösningen som man ofta väljer vilket i längden kan hämma den teknologiska utvecklingen. Samtidigt tillkommer svårigheten med att hitta leverantörer som företaget kan vara säkra på levererar tillräcklig kvalité på utsatt tid. (Atling, 12 dec, 2012)

Vår bedömning

egentligen Bioteria förvänta sig av en leverantör i form av teknikutveckling och problemlösning? Bioteria ser ju gärna att man ska kunna definiera ett problem och därifrån kunna förvänta sig en teknisk lösning från leverantören, säkerligen är det dock så att leverantören inte ser det som deras skyldighet på samma sätt som Bioteria gör utan man har olika syn på vad som faktiskt är deras olika ansvar. De goda kontakter man har idag fungerar till en viss grad bra, vill man dock kunna dra större nytta av leverantörernas kompetens, ofta specialistkunskaper som man själva inte innehar, kan de bli nödvändigt att formalisera regelrätta samarbetsavtal. Flera olika frågeställningar måste då behandlas, dels vilka krav man kan ställa på varandra, samt också den inom samutveckling mycket viktiga frågan om IP-rättigheter. Vem äger de faktiska produkterna som uppkommer ur samarbetet eller specificerad tillverkning? Samtidigt väcks frågeställningen kring vems ett eventuellt felansvar är. Den rådande kontraktslösheten lämnar det även odefinierat vilka rättigheter och skyldigheter som kan krävas och vem som är ansvarig för vad i eventuella felsituationer. Exempelvis kan man tänka sig att det i kundens ögon alltid i slutändan Bioterias fel om inget annat är specificerat efter att Bioteria testat och godkänt artikeln från leverantören, ofta köps teknologi in och appliceras i någon av Bioterias applikationer, var slutar leverantörens garanti och hur var övergår det till Bioterias ansvar?

Bedömningen är att förehavandet med delvis produktion hos extern part i dagsläget fungerar acceptabelt men att det ur Bioterias hänsyn finns ineffektivitet i att man i större utsträckning skulle vilja kontraktera ut problemlösningen än vad man faktiskt gör idag men ännu inte har lyckats införliva detta.