4. Undersökning och analys
4.4 Den arkitektoniska visionen
Vem ska bestämma hur ett bibliotek ska se ut? Tomas Lidman uppmärksammar i sin artikel arkitekten Kjettil T. Thorsens syn på frågan. Thorsen anser att svaret ska vara beställaren, med andra ord användaren av biblioteket. Bibliotekarier och arkitekter har enligt Thorsen en eftersträvande
syn som präglas av konservatism i avseendet av arkitektur.174 Personen som
ska vistas i rummet har oftast en annan syn på rummet än arkitekten i det avseende att arkitekten ser byggnaden men inte de aktiviteter som rummet ska användas till. Skapandet av rummet tillhör arkitektens yrke och hans sätt att förhålla sig blir lätt fast i det perspektivet, men i motsats till användaren kan
173
Gomér, 2006
174
denne ingå i flera uppfattningar av rummet enligt Maria Nordström. Detta eftersom arkitekten även kan betrakta byggnaden ur en privatpersons perspektiv.175 Troedsson säger att det är projektet som ska styra, att den som skapar förstår vem biblioteket ska vara till för och inte hur man själv, som arkitekt, vill att det ska se ut. ”Ibland finns det utrymme att man själv får glänsa, att det är meningen att man ska göra det, ibland är det bara meningen
att de som ska vara där får en bra miljö.”176 Samarbetet under ombygget av
Rum för barn fungerade bra. Mycket av det grundade sig i hur mycket
biblioteket själva bestämde och gjorde enligt Magnus Troedsson. Ett av målen i projektet var att uppmuntra barn att läsa. Troedssons generella syn på projekt i det avseendet är att arkitekterna inte bör ta för stor plats.177 Helena Gomér tror inte heller att resultatet hade blivit lika bra om arkitekten fått ta över.178 Arkitekten har oftast en förpliktelse till arkitekturens historia. De ser byggnaden och rummet, inte arbetsplatsen personalen ska arbeta på eller besökaren som ska vistas där.179 Detta bekräftades till viss del när Troedsson förde husets helhet på tal. Han menade att man måste låta Rum för barn smälta in och bevara de grundidéer som finns i Kulturhusets ursprungliga funktion.180 I Anna-Lena Pemers undersökning av Malmö stadsbibliotek uppmärksammar hon hur barnen på bibliotek fått stå undan för den arkitektoniska visionen av rena vita ytor. Eftersom ljudnivån visade sig bli ohållbar på barnavdelningen anlitades en annan arkitekt för att välja ut passande textiler för att dämpa den ljudnivå som barnen inte helt sällan bidrog till. 181
Det finns en tydlig förändring i byggandet och inredandet av bibliotek det senaste seklet. Enligt Lidman går det att se ett skifte av fokus som hamnar på användaren istället för på beståndet.182 Trenden att sätta användaren i centrum uppstod på folkbiblioteken under 1960-talet i ett projekt vars syfte var att göra 175 Nordström, 1989, s.48 176 Troedsson, 2006 177 Troedsson, 2006 178 Gomér, 2006 179 Lidman, 2001, s.26 180 Troedsson, 2006 181
Pemer, Anna-Lena; Mot det gränslösa biblioteksrummet: visioner och funktioner1990-talets biblioteksarkitektur med utgångspunkt i Malmö stadsbibliotek och Bibiliotéque national de France, 2001
182
biblioteken mer folkliga.183 Under 1990-talet är det tydligt i planeringar vilken roll användaren spelade. Visionen skulle bevaras men med en viss restriktion till att den inte fick påverka effektiviteten hos biblioteket som en resurs för
användarna och en god arbetsplats för personalen.184 ”Lokalen ska vara
disponerad på ett sätt som gör det lätt för besökarna att orientera sig där och för personalen att arbeta i”185 Ett sätt att genomföra detta är att bryta mot invanda rutiner och arbetssätt och skapa ett tillfälle för alla att delta i bibliotekets verksamhet och planering genom att ge personalen större friheten att vara kreativa och utnyttja hela deras kompetens.186 Detta tillvägagångssätt präglade 1990-tals projektet ”Kampen mot de räta linjernas tyranni.” De inblandade biblioteken strävan för att bryta gamla traditioner och handlingar blev till ett samarbete i nytänkande. Projektet grundar sig ur ett samtal som uppstod efter en föreläsning 1988 av Marianne Hjort Lorenzen om förändringsarbete och personalutveckling. Fokus låg initialt på förändringar inom barn- och ungdomsverksamheten. Från början var det sexton medverkande bibliotek,
men av olika skäl var det bara elva som fullföljde projektet.187 Genom
seminarier och samarbete biblioteken emellan ville man skapa ett bättre folkbibliotek med kontinuerligt arbete. Projektbibliotekens utgångspunkt var användaren och hur denne såg på bibliotekets lokaler och service.188 Projektet är intressant i den aspekten av arkitektens frånvaro. Det visar att för det första krävs inte alltid grundläggande förändringar, utan det räcker med små justeringar. För det andra räcker personalens kompetens och känsla för behoven på biblioteket för att veta vad som bör förändras.
Gunilla Lundahl diskuterar barns behov av arkitektur och hur barnens arkitektoniska behov är lämnade åt vuxna att göra till verklighet och då speciellt arkitekten. Maria Nordström menar att arkitekten har två roller dels 183 Ristarp, 2001, s.53ff 184 Lidman, 2001, s.24 185 Eriksson, 1994, s.46, 186
Ahlén, Birgitta; ”Projektet som växte”, Barn och kultur- tidskrift för barn- och stadsbibliotek nr 4:1993, s.61
187
Ahlén, Birgitta, 1995; Kamp mot de räta linjernas tyranni- sammanfattande slutrapport från ett metodutvecklingsprojekt om förnyelse, förändringsarbete och personalutveckling i ett antal kommuner, s.4
188
som professionell och dels i egenskap av en privatperson som ska besöka platsen. Men hur fungerar det när platsen är ämnad för barn? Har arkitekten mer förståelse för barns behov genom sin yrkesroll? Troedsson trodde i detta fall på arkitektens diskreta inblandning i själva inredningen. Däremot har flera av hans beslut visat sig få en bättre effekt på rummet. Hur barnen rör sig i rummet är dock observationer som personalen gjort och de bör logiskt sett ha en bättre inblick i hur barnen använder rummet.
Troedsson talade om att när många personer är inblandade måste kompromisser göras. Vid ett besluttagande får inte de inblandade glömma det viktigaste i planeringen; vem som är brukaren. Fastän de flesta källorna som används i undersökningen lägger stor tyngd vid detta så glöms det bort i praktiken. Kanske är det lättare när användargruppen är specificerad och man kan sätta upp tydliga mål, fokusera på en grupp, som informantbiblioteken till stor del gjort. På ett folkbibliotek måste vanligtvis alla åldersgrupper och deras behov finnas i en och samma lokal. Där kan inte fokus ligga bara på en grupp. När däremot målet är tydligt och personalen vet vad de vill ha kan inte arkitekten ta överhanden. I inledningen omnämns problemet med att låta de vuxnas vision styra en planering för barn. Det problematiseras ytterligare om den vuxne är en arkitekt och dennes vision är enhällig. Anna-Lena Pemers undersökning av Malmö stadsbibliotek visar att barnens behov fick träda tillbaka för arkitektens vision. Efter att ha betrakta informantbiblioteken och lyssnat till informanterna behöver detta inte alltid vara fallet. Troedsson konstaterade under intervjun att om han hade ritat inredningen själv hade han inte gjort som det ser ut idag, men samtidigt ser han också hur betydelsefull personalens säkerhet i vad de ville ha gjorde för slutresultatet.
Hur viktig är en arkitekts vision? Enligt Troedsson finns ett ansvar gentemot arkitekten som skapat den ursprungliga visionen. Eftersom Rum för
barn är placerat inne i Kulturhuset måste detta tas i beaktande vid en
ombyggnad. Genom att flytta verksamheten inåt rummet och låta vyn över Sergelstorg vara fri, handlade Troedsson delvis ur sitt ansvar som arkitekt. Beslutet handlade till stor del om att bevara den ursprungliga arkitektoniska visionen av byggnaden.
När en person till yrket är specialist på ett område bör man ta dennes åsikter i beaktande. Samtidigt är det av vikt att alla parters röster får höras eftersom de bevakar olika aspekter. Hur mycket var och en har att säga till om beror på byggnadens historia, vilket kan resultera i mycket skilda resultat.
Jan Lisinski skriver i en artikel hur om- och tillbyggnaden av Kungliga biblioteket KB blev ett offrande av insidan för bevarandet av utsidan. I detta fall ville man bevara det kulturhistoriska värde byggnaden har. Men Lisinski menar att flera lösningar i de nya och de gamla delarna ger ett rörigt intryck och har förlorat mycket av sin glans och ståtlighet.189
Bobo Hjort uppmärksammar också detta i sin avhandling hur olika arkitektbyråer lägger betydelse på olika aspekter och skapar normer inom sin grupp, som en annan grupp arkitekter inte delar. Hjort ifrågasätter vad han och hans yrkeskår egentligen vet om sambandet mellan form och upplevelse. Vet en arkitekt bättre vad som är bra arkitektur190
Tron på det Sköna och det Sanna uppfattar jag vara en gemensam förutsättning i debatten medan oenigheten gällde valet av vägen dit. Varifrån kom denna önskan att tro på det absoluta, och varifrån kom driften att hävda de egna värderingarna som de Rätta. Varför tror vi att det sanna existerar, och varför handlar vi som om just vi hade funnit den enda vägen dit.191
Hjort menar att det finns en inskränkthet bland arkitekter. Han hävdar att det finns en ovilja att se på sitt yrke på ett annat sätt än sin egen grupps och en oförmåga att se att andra också har rätt. Hjort själv strävar efter att finna sitt eget tänkande och han ser att arkitektur är betydelsefullt för dem som stöter på den.192
189
Lisinski, Jan, 1997; ”Utsidan på insidans bekostnad”, Arkitektur, s.31
190 Hjort, 1983, s.13ff. 191 Hjort, 1983, s.13f. 192 Hjort, 1983, s.13ff.