Den organisatoriska nivån och hjärntrappan

”Att sätta saken i perspektiv”

Teorin för denna masteruppsats talar om organisationsnivån som en viktig barriär för hjärntrappan att passera. Detta därför att om de organisatoriska faktorerna så som struktur, kommunikation, kultur och koordination mellan nivåerna etcetera saknas så kan en

skadepreventiv åtgärd fastna i den ost som utgör den organisatoriska nivån och aldrig nå användaren (Durlak et al., 2008, s. 337). Den organisatoriska nivån kan också hjälpa till att ge skjuts åt hjärntrappan i sin rörelse genom modellen då åtgärder på denna nivå når betydligt fler och således får större genomslagskraft än åtgärder på till exempel den individuella nivån får. En del på den organisatoriska nivån som är viktig att ha på plats och kunna dra nytta av för att sprida hjärntrappan till ryttarna är förutsättningar som rör organisationens uppbyggnad.

51 En idrott som kommit långt i sitt användande av hjärntrappan är ishockeyn. Inom ishockeyn har varje lag en tränare som allt som oftast deltar vid träningarna, och det är inte ovanligt att klubbarna har rehabiliterande personal knuten till sig och i de större klubbarna även läkare på plats vid högre matcher (Augustsson et al., 2010; Svenska Ishockeyförbundet, 2021).

Att ha sjukvårdande personal knuten till klubbarna som kan hjälpa till med rehabiliteringen efter en hjärnskakning, eller att ha tränare som kan utbilda spelarna om hjärntrappan är två bra exempel på det som det Durlak och Dupres ramverk skulle kalla för teknisk assistans och som är viktigt för att den skadepreventiva åtgärden ska lyckas (Durlak et al., 2008, s. 337).

Förutsättningarna ser dock annorlunda ut inom ridsporten än de gör inom en mer homogen idrott som ishockeyn. De 154 000 medlemmarna som är anslutna till förbundet finns

organiserade i 860 ideella föreningar, varav ca 450 driver ridskolor. De ägnar sig åt flera olika sorters ridsport, allt från klassisk dressyr till sportkörning. De utför sin sport alltifrån privat i skog och mark till organiserat på en ridskola eller tävling. De är alltifrån små barn till äldre personer och det handlar om allt från nybörjare till proffs. Det är män och kvinnor som rider och de utför sin sport helt ensamna, med tränare, utan tränare, med ridkompisar eller utan riskompisar. Och så vidare (Svenska Ridsportförbundet, 2021. a).

Tränare finns och används även inom ridsporten, men de är inte med vid i stort sett varje träningstillfälle som till exempel inom ishockeyn. Vid ridtävlingar liknar dock upplägget detsamma som vid hockeyns matcher genom att det då finns personal med sjukvårdande ansvar och domare och övrig tävlingspersonal på plats (Svenska ridsportförbundet, f, 2021).

SvRF har under många år arbetat fokuserat med att göra ridsporten säkrare för sina

medlemmar. Olika åtgärder för att förbättra säkerheten inom förbundet har genomförts och ett särskilt Säkerhetsutskott inom förbundet ska fungera som ett ”rådgivande organ för

säkerhetsfrågor för människor i relation till hästar inom Svenska Ridsportförbundets verksamhetsområden” (Svenska ridsportförbundet, e, 2021). De har en vision om hälsa och säkerhet som går ut på att varken människor eller hästar ska komma till skada inom sporten, och de arbetar aktivt för att minska skaderisken bland ryttare (Svenska ridsportförbundet, d, 2021).

Men trots SvRFs speciella förutsättningar är det ändå möjligt att göra åtgärder på den organisatoriska nivån som skulle förenkla för hjärntrappan att passera.

52 Kunskap om hjärntrappan är också något som SvRF kan påverkar genom till exempel

kommunikation, att satsa på rätt sorts utbildningsinsatser och så vidare. Men är det mer utbildning som ska till för att barriären organisationsnivå ska kunna passeras? Figurerna 4 och 6 beskriver att graden av kännedomen om hjärntrappan bland förbundets medlemmar

generellt är låg. 53 procent av medlemmarna känner till den och av dem bedömer 16 procent att de kan använda den själv.

När så en olycka skett har 54 procent av dem som anmält huvudskada till Folksam och använt hjärntrappan uppgett att de använde den efter rekommendation av sjukvården, alltså inte främst på grund av egen kunskap (se figur 25).

Det tyder på att det inte är utbildning och hög grad av kunskap om hjärntrappan bland dem som skadat sig som i första hand gör att hjärntrappan används. Svaret hur den organisatoriska nivåns barriär ska passeras tycks därför inte ligga i högre grad av kunskap bland

medlemmarna. Men vad är det då som SvRF kan påverka i sin organisatoriska nivå som faktiskt kan få betydelse för att hjärntrappan används oftare av dem som skadat huvudet?

Teorin ger att detta skulle kunna vara något som faller in under det Durlak och Dupre

beskriver som teknisk assistans och som är viktigt just på den organisatoriska nivån (Durlak et al., 2008).

Att det inte är kunskap om hjärntrappan som är avgörande för användandet av den visar också figur 23. Av dem som anmält huvudskada till Folksam så höll flest på med lektionsridning eller träning när de skadade sig i huvudet. Av dessa använde 17 procent hjärntrappan. Det är cirka två procent lägre än medeltalet för alla som anmält huvudskada (ca 19 procent) och sju procent lägre än för dem som red privat (24 procent). Att merparten av de som anmält huvudskada till Folksam höll på med lektionsridning vid skadetillfället skiljer sig åt från information på SvRFs hemsida där det går att läsa att lektionsridning inte är så skadedrabbad (Svenska ridsportförbundet, g, 2008). Att informationen skiljer sig är ingen stor sak givet att datan som informationen bygger på är insamlad vid olika tillfällen och på olika sätt men det kan vara av intresse att utreda saken vidare, dock inte i denna uppsats.

Figur 12 visar att sammanhanget för ridning och/eller hantering av hästar påverkar graden av kännedom om hjärntrappan. Bland dem som red organiserat i någon form kände majoriteten till hjärntrappan men bland dem som red privat kände majoriteten inte till hjärntrappan.

53 Som figur 24 visar så har ändå de som red i privat regi när skadan inträffade använt

hjärntrappan i högre utsträckning än de som red organiserat vid lektion eller träning, trots att de innan skadan hade lägre kunskap om hjärntrappan. Det tyder återigen på att det inte är kännedomen innan en huvudskada som påverkar användandet av hjärntrappan utan snarare något som händer efter skadan.

Det som dock med stor sannolikhet går att säga är att det för dem som red lektion eller träning fanns någon person med som ledde lektionen eller träningen. Det fanns det troligtvis inte för dem som red privat. Dessa personer skulle kunna vara en tillgång för SvRF att använda för att bredda hålen i osten för hjärntrappan att ta sig igenom.

Durlak och Dupre talar om organisatoriska förutsättningar i form av tydliga strategier, ledarskap och kommunikation som viktiga förutsättningar för att sprida en skadeprevention (Durlak et al., 2008). Om SvRF kunde sprida hjärntrappan genom de ledare/tränare/lärare som finns inom organisationen så skulle det inte bara ta tillvara positiva organisatoriska

förutsättningar utan troligen också kunna få hjärntrappan att passera enklare genom både gruppnivån och individnivån. Detta eftersom en ledare/tränare/lärare kan nå mängder av elever med information och samtidigt fungera som förebild och påverka både individer och grupper i positiv riktning. För att SvRF ska kunna sprida hjärntrappan genom dessa viktiga personer behöver det vara accepterat, godkänt och delegerat inom organisationen att så ska ske. Det handlar alltså om ytterligare organisatoriska förutsättningar så som ledarskap och koordination mellan nivåer som behöver finnas på plats enligt Dupres m.fl. ramverk. Om så är fallet kan inte utredas i denna uppsats. Frånsett det så krävs det också för att nyttja denna personella resurs (eller tillgång) att ledarna/tränarna/lärarna själva har tillräcklig kännedom om hjärntrappan för att kunna sprida information om den. Men är så fallet? I figur 13 finns information om kunskapen om hjärntrappan bland dem som i någon grad, helt eller delvis, inom sitt yrke rider och/eller hanterar hästar. Som förslag i enkäterna för vilka yrken som kan ses som huvudsakliga yrken gavs professionell ryttare och hästskötare. Som förslag för dem som rider/hanterar delvis inom yrket gavs ridlärare eller veterinär. Fler yrken kan såklart sorteras in i de olika kategorierna, så ovanstående förslag är på intet vis allomfattande, men de ger en fingervisning om vad de yrkesverksamma som svarat på enkät 1 arbetar med, och hur väl de känner till hjärntrappan. Trendlinjen i figur 13 visar hur väl de som rider/hanterar delvis inom sitt yrke, till exempel ridlärarna, känner till hjärntrappan, och den visar att kännedomen i gruppen är förhållandevis låg. Sammanlagt har 83 procent av de svarande ingen kännedom eller lägre grad av kännedom om hjärntrappan.

54 Detta är, som skrivet ovan, inte ett diagram som med exakthet kan tala om vilka yrkesgrupper det är som har hög eller låg kännedom men det pekar i riktning mot att det kan vara så att ledare/tränare/lärare inom organisationen har, relaterat till sin viktiga roll i kontakt med eleverna, en för låg grad av kunskap om hjärntrappan för att kunna sprida information om den.

I dessa personer kan det alltså finnas en organisatorisk tillgång som möjligen skulle kunna nyttjas för spridandet och användandet av hjärntrappan. Vidare utredning om dessa personer, deras kunskap och hur de kan bidra till att både sprida information om hjärntrappan och framför allt rekommendera elever att använda den efter skada bör genomföras. Skulle det vara så att ledare/tränare/lärare inte idag nyttjas för spridningen av hjärntrappan och SvRF tog beslut om att de ska nyttjas mer vore det ett exempel på att genomföra en tydlig, strategisk åtgärd som syftar till högre säkerhetsdeltagande och säkerhetsåtlydnad genom tydligt ledarskap (Enander et. al, 2018, s. 190; Rychetnik et al., 2002). Alltså en åtgärd som öppnar för hjärntrappan att ta sig igenom den organisatoriska nivån.

Figur 26 tar upp hur orsaken till användande av hjärntrappan varierar beroende på aktivitet som utfördes vid skadetillfället. En aktivitet som inte togs med i diagrammet men som här ändå bör lyftas upp är ridning på tävling. Av det lilla urvalet på totalt tio personer som skadade sig vid tävling hade sju stycken blivit rekommenderade att använda hjärntrappan av sjukvården och tre av någon annan inom ridsporten. Det lilla urvalet gör att ingen exakt analys bör byggas på det men det tas ändå med för det kan finnas något i tävlingssituationen som kan vara intressant att studera vidare. Detta för att det vid tävling alltid ska finnas

personal med sjukvårdande ansvar på plats (Svenska ridsportförbundet, f, 2021) vilket gör att tävlingssituationen är den situation där organiseringen påminner som mest om den grad av organisering som finns inom andra sporter som kommit långt med användandet av

hjärntrappan, till exempel ishockeyn (Svenska Ishockeyförbundet, 2021)). Att de skadade vid tävling alla använde hjärntrappan på inrådan av någon annan, och inte på eget bevåg skulle kunna tyda på att hur organisationen runt skadetillfället varit riggat påverkade användandet.

Är det så att omständigheterna efter skada är särskilt viktiga för användandet av hjärntrappan kan det ses som en möjlighet för SvRF. Det är i så fall genom strukturering och prioritering på den organisatoriska nivån möjligt att göra förändringar som kan komplettera sjukvårdens arbete och ge stora effekter på framför allt användandet av hjärntrappan.

55 Till exempel om organiseringen kring tävling påverkar användandet av hjärntrappan bör SvRF sträva efter att efterlikna tävlingssituationen så långt det är möjligt även vid andra typer av sammanhang och aktiviteter. Förutom att den skadade i större utsträckning skulle kunna få rådet att använda hjärntrappan av någon inom ridsporten skulle SvRF också kunna göra åtgärder för att organisatoriskt efterlikna till exempel ishockeyn så mycket som möjligt vad gäller tillgång till rehabiliterande och sjukvårdande personal. Sjukvårdande personal kan av logistiska skäl inte finnas lokalt hos varje ryttare, men liknande effekt kan uppnås genom att till exempel erbjuda alla medlemmar tillgång till stöttning i sin rehabilitering av sjukvårdande personal via till exempel telefon och online. Dock är det viktigt att varje person först varit i kontakt med sjukvården för att utesluta andra skador än hjärnskakning och att även utesluta att andra rehabiliterande insatser krävs än de hjärntrappan ger.

Genom bland annat ovanstående strategiska och medvetna åtgärder vidgas hålen i ostarna i nästan varje nivå i teorin och hjärntrappan kan lättare passera mot mottagaren.