En genomgång av kännedomen och användandet av hjärntrappan bland medlemmarna i Svenska
Ridsportförbundet
Fakulteten för humaniora och samhällsvetenskap
Riskhantering i samhället Masternivå
Finn Nilsson för Karlstads universitet, Helena Stigsson och Maria Klingegård för Folksam Lars Nyberg
2021-06-24
1 Summary
Introduction: The Swedish Equestrian Federation gathers riders from different clubs and associations and has about 154,000 members. In addition to equestrian sports contributing to joy, community and physical activity for the practitioner, accidents also occur in the sport with personal injuries as results. Of the members of the Swedish Equestrian Federation, 36 percent of the injured have injured the head and neck. In total, 17 percent of the injured were diagnosed with concussion and about 10–20 percent of them are at risk of permanent damage.
As a rehabilitation method after concussion, there is the brain step. The brain step helps the user return to activity step by step and in a controlled manner. In 2018, the Swedish
Equestrian Federation adapted the brain step to equestrian sports and have since then worked to spread information about it to their members. The purpose of this master thesis is to provide a current picture of the knowledge and use of the brain step. It will also problematize why the knowledge looks the way it does and give suggestions on what the equestrian
federation can do to increase awareness about and the use of the brain ladder in the future.
Method: The method used is quantitative in the form of a cross-sectional study based on two different questionnaires aimed at two different populations. Descriptive statistics have been used as an analysis method.
Results: The knowledge about the brain step is similar among members of the Swedish Equestrian Federation with just over 50 percent knowledge. Of those who responded to the survey for the equestrian association's adult members and who had knowledge of the brain step, 84 percent had a low degree of knowledge, ie not high enough to be able to use it themselves. Older people generally have better knowledge of the brain step than younger people.
The use of the brain step was seven percent in general for the adult members of the equestrian federation and 15 percent for those who reported head injuries. Knowledge of the brain step before injury does not seem to be decisive for the use, but the use is governed to a greater extent by what activity was performed at the time of the injury and what type of advice and support the injured person received after the accident.
Conclusion: Just over half of the Swedish Equestrian Federation's members have knowledge of the brain step and the knowledge is largely low.
2 Young people know the brain step to a lesser degree than older people do. The use of the brain step is seven percent for all members of the union and 15 percent among the members who reported head injuries. The brain step has been used to some extent by people of all ages.
In order to increase awareness and use of the brain step among the federations members, focus should be placed on the factors at the organizational level and thereby ensure that the injured person receives advice and support after their injury.
Keywords: Head injury, The brain step, concussion, Swedish Equestrian Federation, Swiss cheese model
Sammanfattning
Inledning: Svenska ridsportförbundet samlar ryttare från olika klubbar och föreningar i ett förbund och har cirka 154 000 medlemmar. Förutom att ridsport bidrar till glädje, gemenskap och fysisk aktivitet för utövaren så sker också olyckor inom sporten med personskador som följd. Av Svenska ridsportförbundets medlemmar har 36 procent av de skadade skadat huvud och nacke. Totalt var det 17 procent av de skadade som fick diagnosen hjärnskakning och cirka 10–20 procent av dem riskerar bestående men. Som rehabiliteringsmetod efter
hjärnskakning finns hjärntrappan. Hjärntrappan hjälper användaren att stegvis och kontrollerat återkomma till aktivitet. 2018 anpassade Svenska ridsportförbundet hjärntrappan till
ridsporten och har sedan arbetat med att sprida information om den till sina medlemmar.
Syftet med denna masteruppsats är att ge en nulägesbild av kännedomen och användandet av hjärntrappan. Den ska också problematisera kring varför kännedomen ser ut som den gör och ge förslag på vad ridsportförbundet kan göra för att öka kännedomen om- och användandet av hjärntrappan framöver.
Resultat: Kännedomen om hjärntrappan ser likartad ut bland medlemmar i Svenska ridsportförbundet med drygt 50 procents kännedom. Av dem som svarat på enkäten till ridsportförbundets vuxna medlemmar och som hade kännedom om hjärntrappan var det 84 procent som hade låg grad av kännedom, det vill säga inte tillräckligt hög för att kunna använda den själv. Äldre personer har generellt bättre kännedom om hjärntrappan än yngre.
Användandet av hjärntrappan låg på sju procent för vuxna medlemmar i ridsportförbundet respektive 15 procent för dem som anmält huvudskada.
3 Kännedom om hjärntrappan innan skada tycks inte vara avgörande för användandet utan användandet styrs i högre grad av vad för aktivitet som utfördes vid skadetillfället och vilken typ av råd och stöttning den skadade fick efter olyckan.
Slutsats: Drygt hälften av Svenska ridsportförbundets medlemmar har kännedom om
hjärntrappan och kännedomen är till största del låg. Unga känner till hjärntrappan i lägre grad än äldre gör. Användandet påverkas inte av ålder på samma sätt som kännedomen gör och hjärntrappan har använts i någon utsträckning av personer i alla åldrar.
För att öka kännedomen och användandet av hjärntrappan bland Svenska ridsportförbundets medlemmar bör fokus läggas på de faktorer som finns på organisatorisk nivå och därigenom på olika sätt tillse att den skadade får råd och stöttning i sitt användande av hjärntrappan.
Nyckelord: Huvudskada, hjärnskakning, hjärntrappan, Svenska ridsportförbundet, Swiss cheese model
4 Tack!
Jag vill rikta mina allra största och varmaste tack till alla personer som på olika sätt hjälpt mig när jag skrev denna uppsats. Tack Helena Stigsson och Maria Klingegård, ni har på ett
ovärderligt sätt med era expertkunskaper hjälpt mig med både praktiska och teoretiska frågor, gett mig input, stöttat mig och funnits nära mig genom processen att skriva denna uppsats.
Tack också till er andra på både Folksam och Svenska Ridsportförbundet för allt ni bidragit med i stort och i smått!
Finn Nilsson, tack för din handledning, din hjälp i att dela med dig av stora teoretiska kunskaper och din stöttning i tider om misströstan.
Growth is never by mere chance; it is the result of forces working together.
/James Cash Penney
5
Innehåll
1. Introduktion ... 7
1.1 Ridsporten och personskador ... 7
1.2 Personskador vid ridning ... 7
1.3 Hjärnskakning och hjärnskakning inom idrotten ... 8
1.4 Hjärntrappan ... 9
1.5 Hjärntrappan satt i sammanhang med ridsporten och SvRF ... 10
1.6 Problembeskrivning ... 11
1.7 Syfte och frågeställningar ... 12
2. Teoretisk grund ... 12
2.1 Teoribakgrund ... 12
2.2 The Swiss Cheese Model ... 13
2.3 SCM som förklaringsmodell för spridning av hjärntrappan ... 14
2.4 Den teoretiska modellen och dess innehåll ... 17
3. Metod och material ... 22
3.1 Studiedesign ... 22
3.2 Datainsamling genom enkäter till två olika populationer ... 23
3.3 Enkäternas utformning ... 23
3.4 Dataanvändning ... 25
3.5 Analysmetod ... 26
3.6 Reflektioner över metodval ... 26
3.7 Etiska överväganden ... 27
4. Resultat ... 28
4.1 Resultat hämtade från den enkät som gick ut till SvRFs medlemmar ... 28
4.2 Kännedom om hjärntrappan på individuell nivå ... 29
4.3 Fördelning av kännedom om hjärntrappan ... 31
4.4 Ursprung till SvRFs medlemmars kunskap om hjärntrappan ... 34
4.5 Sammanhang och kännedom om hjärntrappan ... 36
4.6 Användandet av hjärntrappan bland de medlemmarna i SvRF som svarat på enkät 1 .. 38
4.7 Benägenhet att använda hjärntrappan i framtiden ... 40
4.8 Källa till kunskap och sammanhang för dem som använt hjärntrappan ... 41
4.9 Önskan om att delta i utbildning om hjärntrappan ... 42
4.10 Fördelning av skadade som anmält huvudskada till Folksam ... 44
6
4.11 Användande av hjärntrappan i förhållande till utövad aktivitet ... 45
4.12 Orsak till användandet av hjärntrappan ... 47
4.13 Användande av hjälm och säkerhetsbeteenden ... 49
5. Diskussion ... 50
5.1 Den organisatoriska nivån och hjärntrappan ... 50
5.2 Tidsnivån och hjärntrappan ... 55
5.3 Nivån för hjärntrappan själv ... 57
5.4 Den individuella nivån och hjärntrappan ... 58
5.5 Gruppnivån och hjärntrappan ... 60
5.6 Samhällsnivån och hjärntrappan ... 62
6. Metoddiskussion ... 64
7. Slutsatser ... 66
7.1 Praktiska implikationer ... 67
7.1.1 Rekommendationer till SvRF ... 67
7.1.3 Gemensamma rekommendationer till SvRF och Folksam ... 68
8. Referenser ... 69
9. Appendix ... 73
9.1 Enkät till medlemmar i Svenska Ridsportförbundet (enkät 1) ... 73
9. 2 Enkät till ryttare som fått huvudskada och anmält detta till Folksam (enkät 2) ... 77
7
1. Introduktion
1.1 Ridsporten och personskador
Ridning är en sport med många utövare. Enligt Riksidrottsförbundet statistik från år 2019 låg ridsporten på åttonde plats i Sverige avseende antal aktiva deltagare (med aktiv menas att personen deltagit i en av föreningens aktiviteter minst en gång under det senaste året)
(Riksidrottsförbundet, 2019, s. 61). Ridsporten är också Sveriges tredje största ungdomsidrott (ålder 7–25 år). Svenska Ridsportförbundet, härefter benämnt SvRF, samlar inom sin
organisation en stor del av Sveriges ryttare med cirka 154 000 enskilda medlemmar, fördelade över 860 ideella föreningar (Svenska Ridsportförbundet, 2021. a). De som rider gör ofta det under många år, även långt upp i åldrarna (Gates et al., 2020), och SvRF satsar på att alla inom ridsporten ska känna glädje och gemenskap i en trygg miljö, hela livet (Svenska
ridsportförbundet, h, 2021). Ridning och ridsport bidrar på många sätt till hälsa men den som rider löper också risk att skada sig vid utövandet. Hästar är stora djur och i kontakt med dem kan olyckor på olika sätt och av olika anledningar ske (Ball et al., 2007, s. 636).
1.2 Personskador vid ridning
En svensk studie, publicerad år 2020, visar att det år 2017 rapporterades in 907 hästrelaterade skador till försäkringsbolaget Folksam. De försäkrade var alla medlemmar i Svenska
ridsportförbundet. Av dem som rapporterat in skadorna var 96,9 procent kvinnor (Meredith et al., 2020). Att antalet procent skadade kvinnor var så högt följer ungefärligen SvRFs statistik som visar att kvinnor utgör 92 procent av alla medlemmar (Svenska Ridsportförbundet, 2021.
a). Medelåldern för samtliga skadade var 30 år och de flesta skadorna skedde bland personer i åldrarna 21–40 år. Kvinnor hade en medelålder på 30 år och män en högre medelålder på 42 år. Varje person ådrog sig i snitt 1,2 skador per skadetillfälle, det vill säga multipla skador på olika delar av kroppen. Vanligast var det med skador på huvudet och nacken med 36 procent och de vanligaste diagnoserna som de skadade fick var mjukdelsskador med 39 procent, frakturer med 37 procent och hjärnskakning med 17 procent. Huvudskador var vanligare bland de yngre personerna än bland de äldre och det var också vanligare med hjärnskakning bland de yngre än de äldre (Meredith et al., 2020).
Siffran för hur många som får hjärnskakning vid ridning eller hästhantering varierar dock från studie till studie och vid en begränsad litteraturgenomgång för denna uppsats har spannet för antal procent som fått hjärnskakning legat mellan cirka 17 procent och 33 procent.
8 Att siffrorna varierar från studie till studie kan bero på många olika saker till exempel i hur stor utsträckning den studerade populationen använt ridhjälm, vilken typ av ridning som varit dominerande bland de studerade, underlag och så vidare. Men framförallt varierar det på grund av urval gällande typ av skada. Oavsett exakt andel som drabbats av hjärnskakning så är det högt och representerar en stor del av det totala antalet skador, varför behovet att arbeta skadeförebyggande med denna typ av skador inom ridsporten är stort (Meredith et al. 2018 b:, s. 3; Meredith et al., 2020; Meredith et al., 2018 a).
Sannolikt finns det också en underrapportering av antal skador då mindre skador inte rapporteras och/eller kommer i skymundan på grund av andra mer akuta skador (Angerås- Hall, 2019).
1.3 Hjärnskakning och hjärnskakning inom idrotten
Hjärnskakning, eller commotio cerebri, är en term som i Sverige i klinisk praxis används när en patient på grund av skada i huvudet drabbats av kortvarig medvetandeförlust och/eller minnesförlust (Borg, 2008). Hjärnskakning är en skada på hjärnan som uppkommer genom att yttre traumatiska biomekaniska krafter, direkt eller indirekt, träffar kroppen (oftast i huvudet, ansiktet eller nacken) och gör att hjärnan kommer i skadlig rörelse (Daneshvar et al., 2011, s.
2). Annat som i klinisk bedömning ska ingå för att skilja diagnosen hjärnskakning från andra huvudskador är att återhämtningen av neurologiska funktioner ska vara snabb. Svenska studier på patienter med hjärnskakning (som skadat sig på olika sätt, inte bara inom
ridsporten) visar att de flesta besvär försvinner under de första veckorna efter skadan. Dock är det så många som 10–20 procent av de drabbade som fortsätter att uppleva besvär mer än tre månader efter skadan (Borg, 2008).
Efter en hjärnskakning är hjärnan sårbar och känslig för ytterligare våld och en person som drabbats av en hjärnskakning löper ökad risk att drabbas av ytterligare hjärnskakningar.
Denna sårbarhet motiverar att åtgärder för att förhindra ytterligare våld mot hjärnan tätt inpå en hjärnskakning vidtas (Marklund, 2012). En sådan åtgärd är hjärntrappan.
Många idrottare drabbas av hjärnskakning när de utövar sin idrott. Vissa hjärnskakningar uppmärksammas och den drabbade får vård, men många hjärnskakningar uppmärksamma inte. De akuta skadorna är inte av samma allvarlighetsgrad som vid till exempel en
trafikolycka, men hjärnskakning förekommer istället med hög frekvens inom idrotten.
9 Samma idrottare kan drabbas av hjärnskakning vid flera tillfällen under en idrottskarriär och riskera långvariga och kroniska besvär. I takt med att kunskapen om hjärnskakningar har ökat har också större fokus börjat läggas på hjärnskakningsproblematiken generellt i samhället.
Kända idrottare har berättat om sina långvariga och svåra besvär på grund av hjärnskakning och tidigare bild av att hjärnskakning inte är så allvarligt har mer och mer suddats ut
(Marklund, 2012).
1.4 Hjärntrappan
Problematiken med hjärnskakning bland idrottare har diskuterats under ett antal decennier och togs upp vid olika internationella möten mellan Internationella olympiska kommittén,
Internationella ishockeyförbundet och Internationella fotbollsfederationen i början av 2000- talet. Bland annat diskuterades behandlingen av hjärnskakning och två konsensusrapporter om hur behandlingen borde se ut togs fram. År 2005 höll Svensk idrottsmedicinsk förening sin årskongress och antog där riktlinjerna från de två konsensusrapporterna att gälla för
behandlingen av hjärnskakning inom svensk idrott. För att få en samlad hantering av
hjärnskakning beslutades det att rehabiliteringen efter hjärnskakning och återgången till idrott ska ske efter en tydlig plan för att ge idrottaren vägledning hur denne, stegvis och kontrollerat, på ett säkert sätt ska kunna komma tillbaka till full aktivitet. Denna stegvisa plan kallas för hjärntrappan (Tegner et al., 2007) .
Prevention för att förebygga eller mildra negativ påverkan på hälsan kan delas in i tre typer, primär- sekundär- och tertiär prevention. Primär prevention handlar (inom
personsäkerhetsområdet) om att förhindra uppkomst av skada och sekundär prevention handlar om att begränsa skadan genom åtgärder i skadans inledande eller akuta skede.
Hjärntrappan är en så kallad tertiär prevention, det vill säga den syftar till att rehabilitera en person efter en skada och nästan viktigast av allt, att förhindra att personen utsätt för ytterligare trauma mot hjärnan (vilket är risken vid för tidig återgång till idrott innan hjärnskakningen är utläkt) (Tegner et al., 2007; Andersson et al., 2015, s. 33).
Detta går helt i linje med Haddons tankar om vilken typ av beteendeförändringar som bäst förhindrar skada, nämligen de som gör att personen inte utsätter sig för energi, eftersom det är för kraftig energi riktad mot människokroppen som kan skada den.
10 Hjärntrappan förlänger, rätt använd, tiden mellan skada och risken att utsättas för skadlig energi och får därmed en tertiärt preventiv funktion (Robertson, 2007, s. 240; Tegner et al., 2007; Andersson et al., 2015, s. 33). Istället för tertiär preventiv åtgärd kommer den något enklare beskrivningen skadereducerande åtgärd hädanefter i huvudsak användas.
Hjärntrappan har sedan den framtogs anpassats till olika idrotter men grundstrukturen i den är densamma för alla idrotter:
1. Efter skada ska idrottaren vila så pass länge att denne varit helt symtomfri i 24 timmar innan fysisk aktivitet återupptas.
2. Det ska ske en stegvis upptrappning av aktiviteten och det ska vara minst 24 timmar mellan varje steg.
3. Om idrottaren åter får symtom ska total hjärnvila återupptas och pågå till personen återigen är symtomfri. Efter symtomfrihet ska idrottaren vila ytterligare 24 timmar.
4. Om symtom återkommer efter symtomfrihet och 24 timmars vila, ska idrottaren backa ett steg och genomföra tidigare symtomfria steg ytterligare en gång.
5. Skulle symtom återkomma vid två tillfällen under hjärntrappan ska idrottaren åter söka vård för att få en ny medicinsk bedömning (Tegner et al., 2007).
1.5 Hjärntrappan satt i sammanhang med ridsporten och SvRF
Huvudskador sker regelbundet inom ridsporten och skadepreventivt arbete är ständigt pågående. Den 1 juni 2018 införde det internationella ridsportförbundet krav på att varje hjärnskakning som sker vid internationella tävlingar ska rapporteras till respektive lands nationella förbund för uppföljning och rehabilitering. I Sverige finns det sedan den 1 januari 2019 en regel som ger den som drabbats av en huvudskada vid tävling ett sju dagar långt tävlingsstopp, eller tävlingsförbud. Tävlingsstoppet ska bidra till att den skadade inte sitter upp i sadeln för tidigt efter sin skada (Hippson, 2018).
SvRF har sedan hösten 2018 arbetat med att sprida information om hjärntrappan till sina medlemmar genom bland annat förbundets hemsida, sociala media och nyhetsbrev, genom olika trycksaker och tidningar så som Häst&Ryttare, Tidningen Ridsport och Hippson.
Hjärntrappan tas också kontinuerligt upp i samband med olika utbildningar som SvRF genomför.
11 I SvRFs säkerhetsutskott finns det en tjänsteman som är ansvarig för frågor rörande
hjärntrappan och all kommunikation rörande hjärntrappan görs i samråd med säkerhetsutskottet och förbundsläkaren (Svenska Ridsportförbundet,c, 2021).
SvRF har anpassat hjärntrappan för att passa till ridsporten. De beskriver hjärntrappans olika steg enligt nedan (med observandum att hjärntrappan är utformad för vuxna och att
återgången för barn bör ske i långsammare takt):
(Svenska Ridsportförbundet, 2021. b ).
1.6 Problembeskrivning
Hjärntrappan används idag inom olika sporter, till exempel inom ishockeyn, fotbollen och handbollen (Swehockey,b, 2021; Svenska fotbollsförbundet, 2021; Svenska
handbollsförbundet, 2021). Men, vid en sökning i specifika databaser (i till exempel Google Scholar) på ordet hjärntrappan kommer få vetenskapliga artiklar upp. Undertecknad har också svårligen kunnat finna böcker som i någon större utsträckning tar upp och behandlar
hjärntrappan och dess användning i Sverige.
SvRF har sedan de anpassade hjärntrappan till ridsporten satsat både tid och pengar på att genomföra insatser som syftade till att sprida kunskap om hjärntrappan bland förbundets medlemmar och ambitionen att hjärntrappan ska användas bland ryttare rimmar väl med behovet av att arbeta skadereducerande eftersom antalet som lider av långvariga besvär efter en hjärnskakning är så högt som 10–20 procent av de drabbade (Borg, 2008).
”Steg 1. Hjärnvila. Mål: Återhämtning. Ryttaren ska vila helt både psykiskt och fysiskt. Inget tv- tittande, datorjobb eller läxläsning. Undvik fysisk aktivitet som höjer pulsen.
Steg 2. Lätt träning. Mål: Kunna utföra lättare arbete
Om du varit fri från besvär under 24 timmar kan du i steg två göra lättare träning utan att anstränga dig. Det kan vara lättare mockning, ryktning och att sadla.
Steg 3. Sitta till häst. Mål: Lägga till rörelse
Nu kan du sitta upp igen och göra ett lättare arbete, skritt och trav under lättridning eller skogspromenad. Inget hårdare arbete i sadeln.
Steg 4. Börja rida mer. Mål: Ansträngning och koordination Nu kan ridningen bli mer intensiv med succesivt ökad belastning
Steg 5. Börja träna fullt. Mål: Åter till full träning Påbörja full träning till häst i din gren.
Steg 6. Återgång till tävling. Mål vara fullt återställd
12 Att bidra till att fler känner till hjärntrappan är också en bra och strategiskt klok insats för att förbättra hälsan hos ryttare och minska mängden skador inom sporten, för att i förlängningen öka sportens attraktionskraft och locka fler personer att ägna sig åt ridsport långt upp i
åldrarna. Men, hur väl har satsningen att anpassa och sprida hjärntrappan inom SvRF lyckats?
”Those who learn how, when, where, and who is injured are in a position to influence the setting of priorities. Those who also learn the approaches to injury control that are effective
or ineffective are in a position to increase rationality in the policy-making process”
(Robertson, 2007, s. 241).
1.7 Syfte och frågeställningar
Syftet med denna uppsats är att bidra till SvRFs satsning att sprida hjärntrappan till deras medlemmar genom att ge en nulägesbild om hur kännedomen och användandet av
hjärntrappan ser ut bland ryttare anslutna till SvRF. Genom att problematisera runt varför kännedomen ser ut som den gör ska den också ge förslag på vad som kan göras mer för att öka kunskapen och användandet av hjärntrappan framöver.
Frågeställningarna för uppsatsen är:
• Hur ser kännedomen om hjärntrappan ut bland SvRFs medlemmar?
• Hur ser användandet av hjärntrappan ut bland de ryttare som drabbats av huvudskada?
• Vilka av de faktorer som påverkar kännedomen och användandet av hjärntrappan är det SvRF bör fokusera på för att åstadkomma en ökad kännedom om hjärntrappan bland medlemmarna?
2. Teoretisk grund
2.1 Teoribakgrund
Skadepreventiva interventioner (så som hjärntrappan) som syftar till att förbättra folkhälsan på ett eller annat sätt är ofta komplexa. Det är också komplext att utvärdera dem. Detta eftersom utfallet av interventionerna beror på många olika saker, så som till exempel hur väl förarbetena till interventionen är gjorda, kontext där den används, och hur väl den
implementerats och så vidare (Rychetnik et al., 2002).
13 I denna masteruppsats är syftet att kartlägga kännedom och användandet av hjärntrappan men också att se på vad som kan påverka SvRFs medlemmars kännedom om- och användande av hjärntrappan. I detta ryms inslag av utvärdering. De två första frågeställningarna som används är av kartläggande slag medan den sista är något mer utvärderande och berör vad SvRF kan påverka rörande medlemmars kännedom och användandet av hjärntrappan.
Teorin i uppsatsen kommer att användas dels för att beskriva förutsättningar för användandet av-, och kännedomen om hjärntrappan, och dels användas för att underbygga resonemanget kring vad det är som krävs för att hjärntrappan ska användas av ryttarna. Det vill säga visa vad det finns för eventuella hinder för SvRF att sprida kunskap om hjärntrappan till medlemmarna.
2.2 The Swiss Cheese Model
The Swiss Cheese Model (SCM) är en modell av Reason som förklarar hur en risk för en olycka vanligen behöver bryta igenom flera lager av försvarsmekanismer, som alla behöver fallera, för att risken ska leda till en faktisk olycka (Reason et al., 2006). Försvaren kan vara både hårda (till exempel fysiska barriärer) och mjuka (till exempel rutiner, kunskap och beteenden hos individer). Det räcker i regel inte med att ett lager av försvarsmekanismer inte fungerar för att det ska ske en olycka, för risken fångas upp någon annanstans i processen och olycka kan förhindras. Till exempel om en maskin slutar att fungera i en fabrik måste även varningssystemet för trasiga maskiner ha slutat fungera och personen som arbetar i fabriken måste ha missat att maskinen och varningssystemet står stilla och det faktum att de står stilla måste i slutändan i sig innebära att en olycka sker. Modellen skiljer också på typen av fel som aktiva och latenta. Aktiva fel är de som kan kallas för human errors, eller fel som begås av personer som arbetar i till exempel en fabrik. Latenta fel eller omständigheter är de fel som ligger en bit ifrån personalen, som inte direkt kan ses, till exempel bristande rutiner, dålig organisering och bristande kunskap.
SCM förklarar hur interaktioner och sammankopplingar i systemet gör att enskilda fel, till exempel mänskligt, tekniskt eller organisatoriskt ensamt vanligen inte räcker till att utlösa en olycka. Olyckshändelser i organisationer analyseras utifrån ett systemperspektiv. Modellen kan också användas för att efter en olycka utreda vad i processen eller systemet som gått fel så att den svaga länken kan åtgärdas och framtida olyckor förhindras.
14 Namnet har modellen fått från att varje lager av försvar kan liknas vid en ostskiva med hål i och att flera ostskivor/försvar hängs efter varandra. För att en olycka ska inträffa måste impulsen för risken passera genom hålen i varje ostskiva (brister i försvaren) utan att någonstans längs vägen stannas upp (av att försvaret fungerar) (Reason et al., 2006;
Larouzeea et al., 2020; Andersson et al., 2015, s. 40). Se bilden nedan för illustration av det beskrivna:
Figur 1 The Swiss Cheese Model. Med tillåtelse av Elsevier att återanvända figuren i denna uppsats (Larouzeea et al., 2020).
2.3 SCM som förklaringsmodell för spridning av hjärntrappan
Strukturen i SCM skulle också kunna användas för att illustrera vilka potentiella svårigheter, eller hinder/barriärer den som lanserar en skadereducerande åtgärd, intervention, skulle kunna mötas av vid införandet. Om modellen fylls med ett annat innehåll kan SCM anpassas och användas som teoretisk grund i denna uppsats. Istället för en risk i början av modellen sätts där in en skadereducerande åtgärd, och principen med att en impuls måste passera hinder för att ta sig genom en rad olika lager innan den når en tänkt påverkan behålls. Om den
skadereducerande åtgärden utgörs av hjärntrappan så motsvarar varje ost (istället för
ostskivor) en barriär/hinder som sändaren av hjärntrappan måste ta hjärntrappan igenom för att nå utövaren inom ridsporten/medlemmen i SvRF.
Hädanefter används ordet ryttare för att beskriva utövaren/medlemmen i SvRF med
medvetenhet att alla medlemmar i SvRF inte ägnar sig åt ridning utan även till exempel håller på med sportkörning. Men, för förståelsens och tydlighetens skull används ordet ryttaren då majoriteten av medlemmarna i SvRF ägnar sig åt någon form av ridning. Hålen i ostarna motsvarar öppningar som gör att hjärntrappan kan passera genom osten (hindret) och tas emot av ryttaren.
15 Denna modell skiljer sig alltså mot ordinarie SCM på så sätt att hålen i ostarna motsvarar möjligheter/öppningar för impulsen att passera, snarare än som i originalet SCM där hålen motsvarar brister i försvar. Impulsen från sändaren, i detta fall SvRF, för ryttaren att ta till sig och använda hjärntrappan, måste pricka rätt hål i varje ost. Den måste gå igenom hela
modellen och nå de som håller på med ridsport. De i sin tur måste se behov av att innan en skada inträffat ta till sig den. Efter en hjärnskakning måste de sedan använda den för att den skadereducerande åtgärden ska fungera.
Anledningen att det för uppsatsen valts att impulsen behöver gå igenom flera ostar istället för flera ostskivor är för att illustrera den komplexitet som finns i varje nivå innan ryttaren. Det finns inte bara ett hinder i varje nivå/ost/barriär som SvRF genom att träffa rätt kan forcera, utan det kan finnas många hinder som påverkar och stör varandra på olika sätt (även dolt inne i osten) och komplicerar införandet av hjärntrappan. Till exempel inom gruppnivån där en person kan påverkas på olika sätt av flera olika grupper, dels i positiv riktning avseende inlärandet av hjärntrappan och dels i negativ riktning. Det gäller därmed för SvRF att vara den påverkansfaktor som väger tyngst och får individen att ta del av hjärntrappan, trots eventuell negativ påverkan från annat håll.
Inspiration för att beskriva komplexitet i preventivt skadeförebyggande arbete genom
användandet av ostar istället för ostskivor har hämtats från Per Nielsens tankar om The Black Box som han skrev om i avhandlingen Opening the Black Box of Community-Based Injury Prevention Programmes – Towards Improved Understanding of Factors that Influence Programme Effectiveness (Nielsen, 2006) och Andersson och Mencels Preventionskub (Andersson et al., 2015, s. 36).
Figur 2 Bilden visar en figur av tolkningen av SCM för användning vid tertiärt skadereducerande åtgärder.
16 För att optimera förutsättningarna för att hjärntrappan ska gå genom hela modellen behöver vad som finns i respektive nivå/ost kartläggas. Det behöver utredas vad i varje nivå som påverkar varandra, även det dolda som inte syns vid första anblicken, så att rätt anpassningar kan göras för att hjärntrappan ska nå hela vägen genom varje nivå och genom hela modellen.
Inför att Reason skapade SCM ägnade han intresse i sin forskning åt risker på olika nivåer i samhället. På micro-nivån fanns de människliga felen och på macro-nivån fanns de
organisatoriska riskerna (Larouzeea et al., 2020).
Andersson och Mencel behandlar i sin Preventionskub att det finns olika dimensioner som påverkar både förebyggandet av hälsorisker och hanteringen av faktiska skadehändelser. En av dessa dimensioner är tid och tidsaspekten vilken påverkar en prevention beroende på om preventionen sker före, under eller efter en skadehändelse (Andersson et al., 2015, s. 34).
Breakwell behandlar i sin modell ”A generic framework for social pshychological analysis”
vilka steg, eller delar som en modell som försöker förklara varför människor agerar som vi gör behöver innehålla. Vårt agerande påverkas av många olika saker, till exempel av vår miljö och omgivning, av sociala influenser, av tidigare erfarenheter, vår personlighet och så vidare (Breakwell, 2014, s. 10).
Durlak och DuPre har skrivit artikeln ”Implementation Matters: A Review of Research on the Influence of Implementation on Program Outcomes and the Factors Affecting
Implementation” som handlar om det Ekologiska ramverket, eller hur en skadepreventiv åtgärd inte bara behöver vara funktionell och bra för att bli effektiv utan implementeringen av den behöver också vara bra för att åtgärden ska nå användaren. Sättet att se på
skadeprevention är för dem holistiskt. De lyfter fem olika determinanter som påverkar processen från det att en skadepreventiv åtgärd tas fram till att den når användaren. De fem determinanterna är egenskaper hos innovationen, egenskaper hos användarna, egenskaper i systemet som tillhandahåller metoden, egenskaper i lokalsamhället i vilket implementeringen sker och egenskaper som rör om det finns teknisk assistans och väl fungerande
träningsmöjligheter för användarna. Genom processen finns olika utmaningar som har
potential att bromsa eller hindra åtgärden, eller också, rätt använt, påverka implementeringen i positiv riktning. (Durlak et al., 2008, ss. 337-338).
17 För att skapa de barriärer som denna uppsats omstrukturerade SCM ska innehålla kan stöd hämtas från de ovanstående forskningsområdena. Dels i den preventiva förklaringsmodell som Andersson och Mencel visar i Preventionskuben, dels i det klassiska
riskhanteringsområdet och det tänk som Reason visar i SCM, dels i psykosociala området och Breakwells resonemang om vad som påverkar vårt agerande och dels från
implementeringsforskningen genom att använda Durlak och DuPres ramverk för implementering.
Genom att ta stöd i dessa fyra områden är målsättningen att genom att använda SCMs struktur skapa en teori som hjälper till att förstå bakomliggande orsaker till varför kännedomen om användandet av hjärntrappan ser ut som den gör, som strukturerar tanken genom att bidra med systematik och processtänk och som sammantaget ger en förståelig helhetsbild av
implementeringen och lanseringen av hjärntrappan till SvRFs medlemmar.
2.4 Den teoretiska modellen och dess innehåll
En nivå/ost/barriär bör bestå av den organisatoriska nivån (latenta fel). Där finns
organisationens egenskaper. Det vill säga alltifrån hur SvRF är organiserat, hur det ser ut med sjukvårdande och rehabiliterande personal inom organisationen, hur kommunikationsvägarna ser ut och så vidare. Allt detta påverkar om ryttarens nås av hjärntrappan.
En barriär i modellen bör bestå av tid och tidsaspekten på en preventiv åtgärd. Vad är det för effekt en insats ska leda till, ska den till exempel verka skadeförebyggande eller ska den vara skadereducerande? När i tid behöver en insats sättas in för att uppnå önskat resultat?
En nivå i denna modell bör bestå av hjärntrappan själv, dess egenskaper, till exempel om hur den är uppbyggd och hur väl den kan anpassas att användas i olika idrotter, det vill säga hur hög grad av transferability och kompatibilitet den har.
En barriär bör bestå av den individuella nivån, där individen och dess egenskaper och
ageranden får betydelse för om informationen om hjärntrappan tas emot, lärs in och används.
Denna nivå skulle kunna ta upp delar som Reason med andra ord beskriver som aktiva fel.
En nivå bör bestå av gruppnivån, där gruppens påverkan på individen spelar roll för hur individerna förhåller sig till hjärntrappan.
18 Här finns aktiva fel men också de latenta felen, det där som ligger i kultur och grupptryck och som finns men inte alla gånger syns.
Den sista barriären bör representera samhällsnivån, där de latenta felen också finns. Vilken prioritet skadereducerande åtgärder får på samhällsnivå i form av till exempel policys och rutiner på sjukhus, finansiering och prioritering bland skadereducerande åtgärder spelar roll för spridningen av hjärntrappan.
Det är också rimligt att tänka sig att dessa nivåer inte nödvändigtvis måste vara statiska i sin placering utan att de, av den som lanserar den skadereducerande åtgärden, kan hanteras och flyttas runt genom aktiva interventioner. På så sätt kan optimering av förutsättningar för att åtgärden når avsedd mottagare ökas. Som exempel kan ges att om en organisation jobbar med sina interna förutsättningar och kontaktvägar, gör en tydlig planering, prioritering och avdelar personal till att arbeta med implementeringen kan det göra att övriga nivåer får bättre
förutsättningar att lättare ta till sig och släppa vidare hjärntrappan mot slutmottagaren, i SvRFs fall, medlemmen.
Eller om den skadereducerande åtgärden medvetet trimmas in och riktas mot rätt målgrupp så kan gruppnivån läggas före individnivån och gruppens positiva påverkan på individen
användas för att ge skjuts åt åtgärden.
2.5 Organisatorisk nivå
Kraven på att se till att en skadepreventiv åtgärd är lämplig för sitt tänkta sammanhang, att den kan anpassas för den nya kontexten, att det finns förutsättningar för att använda den och att det finns en strategi för att sprida åtgärden/interventionen till mottagarna ligger på organisationsnivå (Rychetnik et al., 2002).
Durlak och Dupre fördjupar ovanstående resonemang genom att ta upp det som författarna anser vara relevanta faktorer för att kunna genomdriva en prevention. Det vill säga alla de organisatoriska faktorerna så som ledarskap, kommunikation, kultur, koordination mellan nivåer inom organisationen, kunskapsspridning, gemensam målsättning och vision och så vidare (Durlak et al., 2008, s. 337).
19 På den organisatoriska nivån ligger också ansvaret för säkerhet i organisationen. Breakwell poängterar i sin bok att nyckeln till att arbeta säkerhetsfrämjande ligger i att ha en stark ledning som arbetar fokuserat med säkerhetsfrågor (Breakwell, 2014, s. 243). Enander utvecklar ovanstående resonemang i boken Rustad för risk och skriver där att ledarskapet är viktigt för både säkerhetsåtlydnad och för säkerhetsdeltagande bland medarbetare eller som i detta fall medlemmar (Enander et. al, 2018, s. 190). Mer om SvRFs säkerhetsarbete i
diskussionen.
2.6 Tid
I den del i modellen som består av tid finns frågan om när impulsen för ryttaren att ta del av hjärntrappan bör komma. För att en person ska vilja ta emot hjärntrappan och lära sig om den preventivt och innan en olycka inträffat krävs bland annat att ryttaren har insikt och förståelse för sin egen utsatthet för skada (Breakwell, 2014). Det krävs också att ryttaren har tid och möjlighet att lära sig om hjärntrappan, och det krävs att hjärntrappan presenterats för ryttaren innan skada (Andersson et al., 2015). För att en ryttare ska använda hjärntrappan efter sin skada krävs det att personen själv har kännedom om den, eller att någon i rätt tid kan tipsa om användandet, och att hjärntrappan också används som en tertiärt preventiv åtgärd. För att hjärntrappan ska ta sig igenom aspekten och barriären som handlar om tid behöver det vara enkelt att både lära sig om hjärntrappan och även enkelt att använda den, samt att impulsen att både lära sig om och använda hjärntrappan kommer i rätt tid.
Kommer impulsen för tidigt i förhållande till skadan kan kunskapen om hjärntrappan minska eller glömmas bort, kommer den för sent kanske ryttaren redan satt sig i sadeln innan
kännedomen om hjärntrappan nått personen. Det är alltså viktigt att impulsen kommer i rätt tid.
2.7 Hjärntrappan i sig
I nivån som motsvarar hjärntrappan finns steg i Durlaks ramverk som handlar om egenskaper hos innovationen, i detta fall hjärntrappan (Durlak et al., 2008, s. 337).
Att genomföra skadepreventiva åtgärder är ett effektivt sätt att påverka folkhälsan, när de fungerar. Ibland är det dock så att de inte fungerar. Haddon beskrev 1980 hur strategier för att genomföra olika preventiva åtgärder kan vara både passiva och aktiva. En passiv aktivitet är en aktivitet som inte kräver något av mottagaren, till exempel automatiska brandlarm.
20 En aktiv åtgärd är något som kräver en aktiv insats av mottagaren, till exempel att genomgå en utbildning. Generellt sett brukar de passiva åtgärderna lyckas bättre än de aktiva (Haddon, 1980) (Andersson et al., 2015, s. 34). Hjärntrappan är således en aktiv åtgärd där mottagaren själv behöver utbilda sig om den och själv använde den efter en olycka.
För att en åtgärd som syftar till att förbättra hälsa ska kunna överföras från ett sammanhang till ett annat, som i detta fall att hjärntrappan ska kunna anpassas att fungera inom olika sorters sporter, krävs det att hjärntrappan kan anpassas efter aktuell sport. Hur väl denna anpassning kan göras beror på bland annat organisatoriska omständigheter (Schloemer et al., 2018). Det beror också på uppbyggnaden av hjärntrappan själv, det vill säga om den är lätt att förstå, lagom detaljerad, visuellt enkel att ta till sig och så vidare (Durlak et al., 2008, s. 337).
2.8 Individuell nivå
På den individuella nivån finns de av Durlak och Dupres steg som handlar om egenskaper hos användarna, exempelvis om användare ser ett behov av hjärntrappan eller inte (Durlak et al., 2008, s. 337). Behovet påverkas av hur människor uppfattar risk, vilka risker vi är villiga att utsätta oss själva och andra för, vad gruppen spelar för roll för risktagande och så vidare. Hur vi bedömer risk får således stor betydelse för våra beteenden, till exempel om vi väljer att lära oss hjärntrappan eller inte innan skada skett. I boken The Psychology of Risk second edition, nagelfar Breakwell området över 311 sidor och det finns mängder av olika perspektiv, teorier och förklaringar till hur och varför vi förhåller oss som vi gör till risker (Breakwell, 2014).
För att det ska finnas behov av att lära sig hjärntrappan behöver ryttaren på ett eller annat sätt känna eller förstå att hon eller han på grund av sitt interagerande med hästar befinner sig i risk för att skadas, och därför gynnas av att lära sig den skadereducerande åtgärden preventivt (Breakwell, 2014, ss. 64,67).
Det finns också socio-demografiska skillnader kopplat till riskuppfattning som är viktiga att känna till som kan kopplas till den individuella nivån. Bland annat att kvinnor och äldre personer ofta upplever högre risk kopplat till en fara än män och yngre personer gör (Breakwell, 2014, s. 76).
21 2.9 Gruppnivå
På gruppnivån finns delar av det som Durlak och Dupret talar om som organisatoriska faktorer. Till exempel normer och klimat (Durlak et al., 2008).
Breakwell beskriver några av alla de olika teorier som förklarar varför gruppen är viktig för oss människor, till exempel Social identity theory och Cultural values theory. De handlar om hur vi skapar en identitet i gruppen och hur vi påverkas av vad gruppen har för åsikter, vi känner sammanhang, tillit och gör som gruppen gör (Breakwell, 2014, s. 113). Cialdini och Song skriver var för sig om konformitet och dess betydelse för individer i grupp. Normativ konformitet är när individer vill bli omtyckta och uppskattade av sin omgivning och därför anpassar sig till gruppen. Informativ konformitet innebär att individen söker sig till gruppen för att få information och stöd i svårhanterliga situationer för den tror att gruppen har det rätta svaret (Cialdini et al., 2004, ss. 606-612; Song et al., 2012).
I fenomenen groupthinking och risky shift hittas några av de mer negativa aspekterna som kan följa med grupptillhörighet och i dessa fall för stark tilltro till gruppen. Groupthink innebär att individen litar mer till gruppens åsikter än sina egna och risky shift innebär att individen tar större risker i grupp än den skulle gjort individuellt (Breakwell, 2014, ss. 109, 195).
2.10 Samhällelig nivå
Det finns några grundprinciper gällande ansvarsfördelningen för det skadeförbyggande arbete i Sverige, om än i vissa fall otydliga. Det är tydligt för de flesta att det på arbetet är chefen som ansvarar för arbetsmiljön och att arbeta skadeförebyggande, detta enligt Arbetsmiljölag (1977:1160) (Arbetsmiljöverket, 2021).
I hem- och fritidsmiljö är det betydligt otydligare vem som ansvarar för individens säkerhet, men i förarbeten till Lagen (2003:778) om skydd mot olyckor går det utläsa att det är
individen själv som ansvarar för att skydda sitt liv och sin egendom och att inte skada andra genom att orsaka olyckor (MSB, 2019).
Genom att borra djupare i det skadepreventiva arbetet framkommer det att
ansvarsfördelningen för att skada förebyggs i Sverige också är en tvärsektoriell fråga.
Ansvaret för det preventiva arbetet är fördelat mellan många olika aktörer, ansvar finns hos idrottsrörelserna, kommunerna, regionerna, staten och utövaren själv (MSB & Statens folkhälsoinstitut, 2010).
22 För sjukvård ansvarar regionerna, detta enligt Hälso- och sjukvårdslag (2017:30)
(Regeringskansliet, 2021).
Folkhälsomyndigheten är den myndighet i Sverige som på en övergripande nivå har ansvar för att arbeta för god hälsa och förebygga skador bland svenskarna. För detta har de olika policys som behandlar allt från livsstil, sexuell hälsa, drogmissbruk och så vidare. Dock saknas policys för förebyggandet av idrottsrelaterade skador (Åman, 2017, s. 68).
Exakt vem som i alla lägen ansvarar för en skadereducerande åtgärd är alltså inte glasklart ens för den som är insatt i frågan, vilket gör att den samhälleliga nivån kan försvåra tillämpningen för den enskilde användaren av hjärntrappan. Durlak med fler tar upp samhällsnivån där de listar områden som policys, politik, och finansiering som viktiga områden som måste fungera för att implementeringen av en åtgärd ska fungera (Durlak et al., 2008, s. 337). Och om det är oklart vem som ansvarar för vad är risken att implementeringen av hjärntrappan kompliceras av otydligheten inom denna nivå.
3. Metod och material
3.1 Studiedesign
Detta är en kvantitativ studie som baserar sig på data inhämtad från två enkäter. Uppsatsen utgår också från tidigare forskning inom områdena skador inom ridsporten, hjärnskakning, hjärntrappan och skadeprevention.
Den studiedesign som använts är tvärsnittsstudie, det vill säga en observationsstudie som genomförs vid ett tillfälle och under en kortare tid. En tvärsnittsstudie är icke experimentell och kan ge en bild av en viss exponering hos en viss population vid ett visst tillfälle, ofta med målsättningen att kunna generalisera resultatet på en större population (Levin, 2006).
I denna masteruppsats används denna undersökningsmetod för att visa och kartlägga nuläget hos medlemmarna i SvRF avseende deras kännedom, användande av hjärntrappan och mående efter hjärnskakning.
23 3.2 Datainsamling genom enkäter till två olika populationer
Denna uppsats bygger på data insamlad genom två digitaliserade enkäter där de svarande tagit emot länk till enkäten via e-post. Enkäterna har besvarats genom programmet Netigate som sedan sammanställt svaren automatiskt i Excelfiler. Enkäterna togs fram av undertecknad i nära samarbete med Folksam och SvRF. Datainsamlingen har gjorts under våren 2021 och enkäterna har besvarats under mars och april månad.
Enkäterna har gått ut till två olika populationer definierade av Folksam och SvRF. En enkät har gått ut till den population som SvRF definierat, vilken är alla förbundets medlemmar som är över 18 år gamla och som tackat ja till att ta emot förbundets nyhetsbrev via e-post. Totalt fick cirka 40 000 personer nyhetsbrevet varav ca 11 000 stycken öppnad mailet. Av de som öppnad mailet var det 2264 individer som påbörjade att fylla i enkäten varav 1720 personer avslutade den. Svarsfrekvens är på grund av sättet enkäten skickats ut på inte möjlig att med exakthet ta fram då mer exakta siffror än de redovisade ovan saknas. Hädanefter benämns i huvudsak enkäten till ryttarna i SvRF, beskrivet ovan, som enkät 1.
Den andra enkäten har gått till den population som Folksam definierat vilken är medlemmar i SvRF (och därigenom är försäkrade hos Folksam) som under perioden 1 januari 2017 till och med 31 december 2020 skadat sig och anmält en huvudskada till försäkringsbolaget. Totalt rör det sig om 1551 stycken individer. Av de som fick enkäten tillsänt sig var det 456
personer som påbörjade att fylla i enkäten varav 390 slutförde den. Svarsfrekvensen för denna enkät var cirka 29 procent. Hädanefter används benämningen för enkäten till Folksams kunder (Medlemmar i SvRF med anmäld huvudskada) i huvudsak som enkät 2. Enkät 2 är betydligt mer omfattande än enkät 1.
3.3 Enkäternas utformning
Enkäterna har varit av deskriptiv art och ingen i förhand utformad hypotes har använts för att ta fram frågorna.
Frågorna som ställts har varit mestadels retrospektiva, det vill säga frågat om något som hänt innan personen började fylla i enkäten.
Några frågor har också varit spekulativa och framåtsyftande för att få information om hur en person tror att denne skulle agera, till exempel om personen skulle använda hjärntrappan efter skada (Sundström, 2014).
24 Frågorna har också varit till största del varit slutna, det vill säga med fördefinierade
svarsalternativ.
Antal svarsalternativ har varierat genom enkäten för att ge den svarande möjlighet att ändå svara så exakt på frågan som möjligt utifrån hur den faktiska situationen sett ut.
Frisvarsalternativ har alltså till största del undvikits för att behålla enkäterna så
standardiserade som möjligt. I båda enkäterna har både nominalskala (svarsalternativ utan inbördes ordning) och ordinalskala (svarsalternativ med inbördes ordning) använts. Frågorna i slutet av enkäterna var utformade så att de skulle besvaras genom skattning på en skala från 1 till 10, där 1 motsvarade inte alls eller aldrig och 10 motsvarade mycket eller alltid. Skalan 1–
10 har använts för att de svarande på ett lättförståeligt sätt skulle kunna svara med större nyans i sina svar än en lägre skala skulle möjliggöra (Muijs, 2004, ss. 34-50).
Frågorna är grupperade i kategorier för att göra enkäterna mer lättförståeliga. Kategorier och uppdelning ser ut som nedan;
25
Kategorier Enkät 1 till medlemmar i SvRF
Svars- alternativ
Enkät 2 till kunder hos Folksam
Svars- alternativ
Vad frågorna syftar till att samla in info om
Om dig 3 frågor Fördefinierade svarsalternativ
3 frågor Fördefinierade svarsalternativ
Grunddata
Om din ridning 4 frågor Fördefinierade svarsalternativ
4 frågor Fördefinierade svarsalternativ
Frekvens, erfarenhet, sammanhang Om
hjärntrappan
4 frågor Fördefinierade svarsalternativ
3 frågor Fördefinierade svarsalternativ
Kännedom, spridning, kommunikation Om din anmälda
personskada och hur den gick till
- - 6 frågor Fördefinierade
svarsalternativ
Typ av ridning, aktivitet, förlopp, hjälmanvändning Om
hjärnskakning
- - 4 frågor Fördefinierade
svarsalternativ
Frekvens, diagnos, användes Ht?
Om
hjärntrappan i ditt fall
- - 2 frågor Fördefinierade
svarsalternativ
Grad av
användning av Ht, influens till användning Ht Om ditt mående
idag-allmänt
- - 2 frågor Fördefinierade
svarsalternativ
Mående, återgång till aktivitet Om ditt mående
- direkt efter skadan
- - 1 fråga Skattning 1–
10
Påverkan direkt efter skada
Om ditt mående – idag
- - 1 fråga Skattning 1–
10
Kvarvarande besvär/men Om ditt mående
- före skadan
- - 1 fråga Skattning 1–
10
Påverkan av ev.
tidigare skador Några slutliga
bedömningsfråg or
1 fråga Skattning 1–10 1 fråga Skattning 1–
10
Mäta risktagande, säkerhetstänk, mottaglighet och intresse för Ht Övriga
kommentarer
1 fråga Fritt svar 1 fråga Fritt svar Ev. åsikter osv
Totalt antal frågor
13 - 29 - -
Tabell 1 visar en beskrivning av innehållet i enkäterna samt något om tanken bakom innehållet.
3.4 Dataanvändning
De frågor från enkäterna som huvudsakligen använts i denna studie kommer från kategorierna: Om dig, Om din ridning, Om hjärntrappan, Om hjärnskakning och Om hjärntrappan i ditt fall. Antal som svarat, n, har beräknats utifrån varje fråga.
Det finns frågor i enkäterna där svaren medvetet inte analyseras eller används i denna uppsats.
Dessa svar har inhämtats för att ligga till grund för Folksam och SvRFs skadeförebyggande arbete.
26 Främst rör det sig om frågor och svar från den mer omfattande enkät 2 och då om frågor och svar från kategorierna: Om din anmälda personskadade och hur den gick till, Om ditt mående - direkt efter skadan, Om ditt mående – idag, Om ditt mående - före skadan samt Övriga kommentarer.
3.5 Analysmetod
För att analysera den data som inkommit genom de två enkäterna valdes deskriptiv statistik som analysmetod. Deskriptiv statistik används för att sammanfatta stora mängder data på ett överskådligt sätt. Den ger därmed bra förutsättningar att på ett överblickbart, grafiskt sätt beskriva de två populationernas svar. Samtidigt hålls studien så nära den ursprungliga datan som möjligt vilket minskar risken för feltolkning av datan (Fisher et al., 2009).
3.6 Reflektioner över metodval
När en tvärsnittsstudie används visar den en ögonblicksbild och den kan i begränsad grad användas för att förutspå hur något kommer utveckla sig i en framtid. Den kan också i
begränsad grad tala om vad som orsakade vad (kausal inferens), till exempel om hjärntrappan är den prevention som faktiskt gjort att en ryttare som använt den mår bättre än den som inte använder hjärntrappan (Levin, 2006). Medvetenhet om dessa begränsningar har funnits inför valet av studiedesign och då huvudsyftet med uppsatsen varit att beskriva och kartlägga nulägesbilden av ryttares kännedom och användande av hjärntrappan gjordes bedömningen att tvärsnittsstudie var den bäst lämpade metoden att använda, givet tidsram och scope för
uppsatsen.
Nackdelarna med att göra enkätundersökningar kan vara många. När, som i detta fallet, enkätundersökningar genomförs online finns risken att materialet inte kan bli så djupgående och inte kan samla upp lika mycket nyanser som till exempel en personlig intervju kan göra.
Det finns också risk för att enkäterna besvaras av personer med tillräcklig datakunskap för att göra det. Vilket riskerar att lämna mindre datakunniga personer utanför.
Vanligt förekommande risk med alla sorters enkätundersökningar är också att svarsfrekvensen blir låg eller att undersökningen påverkas negativt av olika sorters bias, till exempel att bara de som i detta fall har skadat sig svarar på frågorna om hjärntrappan varför svaren blir missvisande för en hel population (Muijs, 2004, ss. 42-43).
27 För att i möjligaste mån minimera risken för att det bara är de som skadat sig som svarar på frågor om hjärntrappan har två enkätundersökningar genomförts, riktade till två olika populationer och till ett förhållandevis högt antal svarande. Andra åtgärder som genomförts för att stärka resultatet i uppsatsen är att enkäterna har hållits så korta som möjligt, frågorna har varit formulerade med ett enkelt och tydligt språk och de kar grupperats ihop för att göras så enkla att förstå och sätta i sammanhang som möjligt. Förklarande brev gällande syftet till enkäterna och hur de skulle fyllas i har skickats med. Påminnelser om att svara på enkäterna har gått ut till dem som tagit emot enkäterna. Olika personer med insyn i ridsporten i
allmänhet och i skadepreventivt arbete i synnerhet har fungerat som bollplank vid framtagandet av enkäterna för att göra enkäterna så ’on point’ som möjligt.
Undersökningsmetoden med onlinebaserade enkäter har använts av SvRF och Folksam tidigare vilket kan ha bidragit till att höja kunskapen om hur sådana enkäter ska fyllas hos målgrupperna.
3.7 Etiska överväganden
Enligt Lag (2003:460) om etikprövning av forskning som avser människor får inte studier som rör människor göras hur som helst och i vilket syfte som helst. I vissa fall måste tillstånd för att bedriva en studie inhämtas från Etikprövningsmyndigheten. Det gäller bland annat när studien kommer behandla personuppgifter, vilket är information som direkt eller indirekt kan kopplas ihop med en levande person.
Tillstånd enligt etikprövningslagen krävs inte för studier som bedrivs på grund eller avancerad nivå (Etikprövningsmyndigheten , 2021). Dock har varje universitet, i detta fall Karlstads universitet, regler för hur studentuppsatser ska utföras för att bibehålla etisk korrekthet och följa den europeiska dataskyddsförordningen, GDPR (Karlstads universitet, 2021).
Som grunddata till denna uppsats har information som rör den känsliga personuppgiften hälsa inhämtats. Det har gjorts på ett sådant sätt att författaren av uppsatsen inte haft tillgång till information om de svarandes personuppgifter. Detta tack vare att:
• Enkäterna gått ut till populationer som bestämts av SvRF och Folksam.
• Folksam har ett godkännande för att genomföra forskningsstudier på SvRF medlemmar som anmält personskada till Folksam, Dnr 2018/711–31/5.
• Enkäterna har skickats ut av SvRF och Folksam till de svarande som besvarat enkäterna anonymt.
28
• Enkäterna har besvarats i programmet Netigate som sammanställt datan utifrån användarID vilket minskar risken att någon enskild persons data går att tolka ut, annat än om personen skrivit några personuppgifter i övriga svar.
• Undertecknad har inte bearbetat eller hanterat några övriga kommentarer.
• Det finns inga svar som kommer från en åldersgrupp med färre än fem svarande personer vilket minskar risken att eftersökning av ursprung genom till exempel media kan göras.
• Allt deltagande har varit frivilligt, upplyst och med samtycke från den enskilde själv eller från vårdnadshavare i de fall personen varit under 15 år.
• Uppsatsen scope är att bidra till kunskapen om användandet och kännedomen om hjärntrappan bland landets ryttare på en aggregerad nivå varför inga enskilda fall varit av intresse och därför medvetet varken kan utläsas eller lyfts fram.
På detta sätt har alla enskilda individers integritet och personuppgifter avsiktligt och genomtänkt genom hela processen värnats och alla känsliga uppgifter har undanhållits författaren av uppsatsen. Ingen person risker därmed att lida men till följd av att deras personuppgifter röjs. Eftersom ingen person riskerar att lida men på grund av denna studie görs bedömningen att nyttan av studiens bidrag till kunskapsläget kring hjärntrappan väger tyngre än risken för den enskilde att fara illa till följd av studien. Det etiska övervägandet, baserat på ovan argument, väger därför över till uppsatsens fördel.
4. Resultat
Resultatet baseras på de enkätsvar som inkommit genom de två enkäterna beskrivna i metodavsnittet.
4.1 Resultat hämtade från den enkät som gick ut till SvRFs medlemmar
Diagrammet nedan visar fördelningen av ålder och kön bland de 2262 personer som svarat på enkäten som gått ut till alla SvRFs medlemmar över 18 år. Endast ett 50-tal personer har svarat i gruppen 15–19 år. Kvinnor utgör lite drygt 94 procent av de svarande, män lite drygt fem procent.
29 De som inte vill ange kön utgör knappt en halv procent varför de inte redovisas.
Fördelningen av dem som svarat på de två första frågorna i enkäten (rörande ålder och kön) visar att det är flest kvinnor i åldern 50–54 år som svarat. Bland männen är det flest män i åldern 70 år eller mer som svarat.
Det generella mönstret av fördelningen på dem som svarat på enkäten till alla SvRFs
medlemmar visar att det är personer i de högre åldersgrupperna som i större utsträckning valt att svara på enkäten medan de yngre personerna inte svarat i lika hög utsträckning.
Figur 3 Diagrammet visar fördelningen av dem som svarat på enkätens frågor om ålder och kön.
4.2 Kännedom om hjärntrappan på individuell nivå
Information om hjärntrappan har nått majoriteten av de svarande, 53 procent har angivit att de har någon grad av kännedom om hjärntrappan. Några fler procent av männen har kännedom om hjärntrappan än kvinnorna.
0 50 100 150 200 250 300 350 400 450
15-19 år 25-29 år 35-39 år 45-49 år 55-59 år 65-69 år
Kön
Åldersgrupper
15-19 år
20-24 år
25-29 år
30-34 år
35-39 år
40-44 år
45-49 år
50-54 år
55-59 år
60-64 år
65-69 år
70 år eller äldre
Kille/Man 1 2 2 1 7 10 7 21 17 7 16 35
Tjej/Kvinna 49 119 115 139 116 223 295 393 318 220 84 58
Visar fördelningen av de personer som svarat på frågorna om ålder och kön (n 2255)
Kille/Man Tjej/Kvinna
30
Figur 4 Diagrammet visar hur fördelningen av kännedom om hjärntrappan ser ut fördelat per kön.
För att skapa en bättre uppfattning om vem som känner till hjärntrappan visas fördelningen av kännedom om hjärntrappan per åldersgrupp i figur 5. I de yngre åldrarna är det fler som inte känner till hjärntrappan än det är som känner till den. Först bland dem som är 40–44 år gamla är andelen som känner till hjärntrappan fler än som inte känner till den. Förhållandet med att majoriteten av de svarande känner till hjärntrappan håller sedan i sig hela vägen uppåt i åldrarna och allra högst andel procent som känner till hjärntrappan finns i gruppen 70 år och äldre.
Figur 5 Diagrammet visar hur fördelningen av kännedom om hjärntrappan ser ut inom varje åldersgrupp.
47% 53% 44% 56% 47%
53%
0%
10%
20%
30%
40%
50%
60%
Kvinna Man Totalsumma
antal % per kön
Kön
Kännedom om hjärntrappan fördelat på kön (2163)
Har inte kännedom Har kännedom
40% 40% 40% 46% 49% 52% 58% 54% 57% 61% 55% 62%
60% 60% 60% 54% 51% 48% 42% 46% 43% 39% 45% 38%
0%
20%
40%
60%
80%
100%
15-19 år
20-24 år
25-29 år
30-34 år
35-39 år
40-44 år
45-49 år
50-54 år
55-59 år
60-64 år
65-69 år
70 år eller äldre
% per åldersgrupp
Fördelning av känneom om ht fördelat per åldersgrupp
Kännedom om hjärntrappan per åldersgrupp (n2169)
Har kännedom om ht Har inte kännedom om ht
31 4.3 Fördelning av kännedom om hjärntrappan
Den generella fördelningen av graden av kännedom om hjärntrappan visas nedan i figur 6. Av dem med jakande svar kring kännedom är det flest som valt det som skulle kunna anses vara
”mellanalternativet” bland svaren, nämligen att de anser att de känner till hjärntrappan och på ett ungefär kan berätta om den.
Slås de två svarsalternativen som visar på lägst kännedom om hjärntrappan ihop, det vill säga Ja, jag har hört talas om hjärntrappan men kan inte berätta vad den handlar om och Ja, jag har hört talas om hjärntrappan och kan på ett ungefär berätta vad den handlar om utgör de tillsammans 84 procent av de som svarat att de har kännedom om hjärntrappan.
Totalt 13 procent skulle kunna använda den själv och tre procent kan utbilda någon annan om hjärntrappan.
Figur 6 Diagrammet visar hur fördelningen av grad av kännedomen om hjärntrappan ser ut bland de som känner till hjärntrappan.
40%
44%
13%
3%
Grad av kunskap om hjärntrappan (n1152)
Ja, jag har hört talas om hjärntrappan men kan inte berätta vad den handlar om
Ja, jag har hört talas om hjärntrappan och kan på ett ungefär berätta vad den handlar om
Ja, jag har hört talas om hjärntrappan och kan berätta vad den handlar om och jag kan använda den själv
Ja, jag skulle kunna utbilda andra om hjärntrappan
