4. Massmedia och politiska skandaler
4.3 Den politiska skandalens möjliga konsekvenser
faktiskt kan avsätta politiska representanter. Vidare sätter de käppar i hjulet för den politiska processen tills de fått sin upplösning. (Jacobsson och Löfmarck 2010:287)
Politiska skandaler kan få en rad olika konsekvenser. Huvudsakligen är dessa av en personlig, parlamentarisk, partiintern, juridisk eller demokratisk art.
Personliga konsekvenser
Det finns få skandaler som lämnar huvudpersonen helt oberörd. Däremot behöver en politisk skandal inte få några stora personliga konsekvenser.43 En mindre skandal kan passera tämligen obemärkt för att efter en kortare tid helt rinna ut i sanden. Skandalens huvudperson kan också komma att fortsätta sitt politiska uppdrag med fullt förtroende trots skandalen. Detta är dock inte fallet för alla huvudpersoner i politiska skandaler.
För det första kan en konsekvens vara att hotbilden mot huvudpersonen ökar under skandalen. Finansminister Pär Nuder fick bland annat livvaktsskydd i samband med dennes skandal år 2004 (Nuder 2008:246). De personliga konsekvenserna kan också vara av juridisk art genom utfärdande av böter eller domstolsutslag. En politisk skandal kan även innebära att huvudpersonen ändrar på sitt beteende. I dessa fall kan skandalen liknas vid att få ett gult kort i fotboll. Personen ifråga blir mer försiktig och noggrann.
För det andra kan förtroendet för huvudpersonen vara förbrukat varpå vederbörande avskedas eller ombeds frivilligt lämna sitt förtroendeuppdrag. Enligt regeringsformen (4 kap, § 11) kan en riksdagsledamot komma att tvingas till att lämna sitt uppdrag genom domstolsutslag. Endast vid två
43 Bill Clinton erhöll exempelvis genomgående höga förtroendesiffror under dennes tid som amerikansk president trots avslöjandet av flera skandaler (Carlson, Ganiel och Hyde 2000).
tillfällen har detta skett. År 2001 dömdes den tidigare moderata riksdagsledamoten Stig Bertilsson för grovt bedrägeri och år 2004 dömdes den tidigare moderata riksdagsledamoten Jerry Martinger för sexuellt ofredande. Möjligheten finns också för riksdagen att rikta misstroendevotum mot statsråd om den politiska skandalen anses ha skadat huvudpersonens förtroende. Detta skedde exempelvis i samband med statsminister Göran Persons uttalanden under en resa till Kina år 1996.
För det tredje kan huvudpersonen själv välja att avgå. Att avgå som en följd av en politisk skandal tillhör dock undantagen. En övervägande majoritet av de politiska skandalerna får sitt avslut i att huvudpersonen fortsätter sitt politiska förtroendeuppdrag. Men skandaler kan även innebära personliga konsekvenser för de huvudpersoner som inte avgår. För den som överlever en skandal kan det uppstå komplikationer i det fortsatta politiska arbetet.
För det fjärde kan huvudpersonen komma att sitta kvar men att repressalier kan följa som att bli förbisedd i nomineringsprocesser eller att bli placerad i partiets interna frysbox. Att vara placerad i någon av partiernas frysboxar behöver dock inte enbart vara av elakhet. Rimligen tar det tid att återuppbygga ett förtroendekapital som devalverats till följd av en skandal. En huvudpersonen kan också komma att sitta kvar utan repressalier, det föreligger en sorts ”bussines as usual”, men där förtroendet ändå är skadat.
Parlamentariska och partiinterna konsekvenser
Skandalen behöver inte enbart medföra personliga konsekvenser. Den kan också få politiska och parlamentariska följder. Exempelvis fick Sverige en ny regeringsföreträdare som följd av att statsminister Carl Gustaf Ekman avgick år 1932 efter att ha farit med osanning om att ha tagit emot kampanjbidrag på 50 000 kronor från Ivar Kreuger (Hadenius 2003:58f). Skandaler kan också leda till att politiska regelverk förändras. Mona Sahlins kontokortskandal år 1995 innebar bland annat att tidigare otydliga och otillräckliga regelverk förbättrades (Helsingborgs Dagblad 1996). En ytterligare förändring av det politiska klimatet kan vara att nytillträdda förtroendevalda tydligare förväntas redogöra för sina tillkortakommanden, vilket är direkt konsekvens av tidigare skandaler. Ett exempel är Socialdemokraternas partiledare Håkan Juholt som, redan på presskonferensen efter att nomineringen till partiledarposten offentliggjorts, fick redogöra för tidigare överträdelser (Dagens Industri 2011a). Också interna regler kan komma att ändras till följd av skandaler. Moderata samlingspartiet ändrade år 2010 bestämmelser för de interna partivalen till följd av avslöjanden av valfusk i det egna partiet (Schlingmann, Nordin och Elmsäter-Svärd 2010). Också fackförbundet LO valde att förändra de interna riktlinjerna för ersättningsfrågor som en direkt konsekvens av AMF-skandalen (Andersson och Jacobsson 2009). En skandal kan också
väcka en debatt om partiernas värdegrund. Exempelvis väcktes en intern debatt om Folkpartiets moraliska kompass efter avslöjandet om dataintrång av Socialdemokraternas interna nätverk år 2006. Resultatet blev att partiet tillsatte en etikkommission (Folkpartiet 2006). Bortsett från mediernas granskning kan politiska skandaler komma att utredas ytterligare på en flertal olika sätt. Dessa kan vara interna eller externa samt ha ett huvudsakligt fokus på enskilda individer eller på händelseförlopp. Partier kan komma att tillsätta interna utredningar. Folkpartiet tillsatte en egen kommission år 2006 för att utreda om partiets eventuella inbladning i ungdomsförbundets intrång i Socialdemokraternas intranät (Folkpartiet 2006) För att säkerställa oberoende tillsätts ibland externa granskningar. AMF-pension gav revisionsbyrån Ernst & Young uppdraget att externt granska de förehavanden som lett fram till utbetalning av oskäliga pensionsbelopp (Khakuei 2009). Även enskilda personer kan vara föremål för partiernas interna granskningar. Kristdemokraterna uttalade fortsatt förtroende för Caroline Hagström efter att hon friats i en intern granskning för skattebrott (Birgerson 2000). Inte sällan sker en granskning av skandalens huvudperson genom Riksdagens konstitutionsutskott. Tidigare skolminister Ibrahim Baylan blev år 2005 fälld av konstitutionsutskottet för att ha bidragit till att Skolverket återkallade rapporten Mer kunskap för pengarna (2004/05:KU20). Även Riksdagens revisorer kan bistå med granskning vid behov. Detta gjordes bland annat i fallet med den socialdemokratiska regeringens Sydafrikasatsning år 1999 (Ekedahl-Küchen och Aspegren 2000). Ett modernt internpolitiskt avslut på en uppslitande skandal är att huvudpersonen reser runt i Sverige för att till viss del be om ursäkt men framförallt för att samla partiet och få tillstånd en nystart. I medierna beskrivs dessa resor ibland som en ”förlåt mig-turné”. Två personer som genomfört dylika resor är Wanja Lundby-Wedin efter AMF-skandalen år 2006 och Håkan Juholt efter lägenhetsAMF-skandalen år 2011.
Juridiska konsekvenser
Ett resultat av en politisk skandal kan också vara att en offentlig debatt väcks om en orimlighet som kan ligga i en överträdelse. Skatteverket väckte själva frågan om en förenkling av rådande regler i samband avslöjandet av att finansminister Anders Borg, år 2006, inte inkommit med kontrolluppgifter till Skatteverket för köpta tjänster i hemmet (Thellenberg 2006). Att en skandal medför lagändringar är dock sällsynt.
Demokratiska och samhälleliga konsekvenser
Väljaropinionen kan komma att påverkas av politiska skandaler. Det är främst i det korta perspektivet som det förekommer en negativ effekt på väljarnas stöd för partier som är inblandade i skandaler (Persson och Sundell 2011). I opinionsmätningar gjorda av Sifo (Nilsson 2011) framkom att exempelvis
väljarstödet för Socialdemokraterna minskade med tio procentenheter till följd av misstankarna om Håkan Juholts bidragsfusk år 2011. I det korta perspektivet kan skandaler även få konsekvenser för valresultat. Dock kan effekterna av valskandaler vara mer eller mindre stora (Kumlin och Esaiasson 2008). Ett av de mest uppmärksammade fallen är betydelsen av SVT:s Uppdrag Gransknings valstugereportage som sändes inför riksdagsvalet 2002. Många har tillskrivit reportaget en stor betydelse för Moderaternas historiskt dåliga valresultat som följde (Eriksson 2006; Stiernstedt och Wijnbladh 2011). På lång sikt är de politiska skandalernas opinionseffekter relativt små (Midtbø 2012:160ff). Den svaga långsiktiga effekten kan förklaras av att skandalens upplösning ger goda förutsättningar för att gå vidare. En invändning mot studier av skandalernas eventuella långsiktiga effekter är dock att det är omöjligt att veta hur stort opinionsstödet hade varit för ett parti om skandalen inte hade inträffat (Hagevi 2012).
Den politiska skandalens överträdelse behöver inte ha inträffat i en nutid. Tvärtom kan en skandal uppkomma genom avslöjandet av en gammal överträdelse. En konsekvens av att gamla synder har lång preskriptionstid i mediernas värld är att det kan försvåra rekryteringen av förtroendevalda. Om kraven på helt felfria människor blir för höga eller om risken för att händelser långt tillbaka i tiden kan komma att offentliggöras bedöms vara för stor, kan det avskräcka människor från att engagera sig i politiken. Denna risk bör dock inte överdrivas.
Med politiska skandaler behöver det inte enbart följa negativa konsekvenser. Erfarenheten av att ha varit huvudperson i en politisk skandal kan också ha en positiv effekt. Uttrycket ”Det som inte dödar det härdar” kan vara gångbart för politiska skandaler. Håkan Juholt ger uttryck för detta i en intervju när han, i kölvattnet av skandalen med bostadsersättning från Riksdagen år 2011, konstaterar att ”Jag har kommit ut ur den som en starkare politiker än vad jag var när jag gick in i den” (Öjemar 2011).Också Pär Nuder (2004:248) ansåg i efterhand att reaktionerna på dennes skandal år 2004 ”var en nyttig läxa”. Politiska skandaler kan också få konsekvenser för medborgarna genom en ökad medvetenhet. Uppmärksammade felaktigheter kan få människor att omvärdera egna handlingar. I samband med uppdagandet av att kulturministern Cecilia Stegö Chilò och handelsministern Maria Borelius år 2006 inte erlagt tv-licens noterade Radiotjänst en markant ökning av anmälningar av tv-innehav jämfört med tidigare perioder (Lindström 2006). Avslöjandet av politiska skandaler kan komma att ha ett avskräckande syfte. Exempelvis fick Mona Sahlins Tobleroneskandal en preventiv effekt på hur tjänstemän och politiker kom att hantera arbetsgivarens kontokort (Hennel 1996).
I vissa avseenden kan demokratin komma att förbättras som en konsekvens av avslöjandet av politiska skandaler. En positiv effekt är att granskningsmakten fungerar och att demokratin därmed i någon mening fungerar. En fungerande granskning av politiska makthavare innebär att medborgarna ges värdefull information och kan därmed lättare utkräva politiskt ansvar. Bengt Johansson (2007) argumenterar för att politiska skandaler är ett friskhetstecken för demokratin. Också Kerstin Jacobsson (2006) och Ester Pollack (2012) argumenterar för att avslöjandet av politiska skandaler kan ha en positiv effekt på samhället. Politiska skandaler kan också komma att ha en negativ inverkan på demokratin. En risk med avslöjande av oegentligheter i politiken är att de kan komma att leda till en ökad acceptans för oetiskt handlande (Erlingsson 2011). Människor kan komma att ställa frågan om varför de skall följa lagar och regler om det framkommer att folkvalda politiker inte gör det. Enligt Skatteverket (2006:5) motiverar många medborgare sina köp av svarta tjänster med att ”Personer i ledande ställning bryter mot reglerna i samhället”. Andra biverkningar av politiska skandaler kan vara att de leder till ett ökat politikerförakt bland medborgarna samt bidrar till att undergräva människors förtroende för det politiska systemet och dess institutioner (Maier 2011:3).