6. Avhandlingens empiriska material
6.2 Vem har studerats?
Denna avhandling studerar politiska skandaler där huvudpersonen är en svensk politiker som innehar eller kandiderar till ett nationellt eller ett internationellt politiskt förtroendeuppdrag när skandalen uppdagas. Politiskt förtroendevalda på kommunal samt regional nivå och politiska tjänstemän exkluderas i studien. I tabell 6.6 framkommer att samtliga partier som var representerade i riksdagen inom undersökningsperioden ingår i studien. Socialdemokraterna följs av Moderata samlingspartiet som tillsammans står för knappt 80 procent av studiens skandaler. Det riksdagsparti som förekommer minst antal gånger är Centerpartiet. Att Socialdemokraterna är det parti som förekommer mest antal gånger förklaras huvudsakligen av att de utgjort ett regeringsparti under en majoritet av de åren som studeras samt att de varit det största partiet i svensk inrikespolitik under dessa år. På samma sätt förklaras mediernas granskning av Moderata samlingspartiet av att de varit det näst största partiet i svensk inrikespolitik samt innehaft regeringsmakten under perioden 2006-2010. Att medierna riktar in sin granskning på de två partier som har störst politiskt inflytande är rimligt med utgångspunkt av att dessa partier också har den största makten över politikens utformning.
Tabell 6.6 Huvudpersonernas partitillhörighet (procent skandaler)
Vid en blockindelning i diagram 6.4 utgör de borgerliga partierna, beståendes av C, FP, KD och M, 33 procent av samtliga skandaler. De rödgröna partierna, beståendes av MP, S och V, utgör 67 procent av samtliga skandaler. Vid två tillfällen, år 2006 och år 2007, har representanter för de borgerliga partierna varit involverade i fler skandaler än de röd-gröna partierna.
Partitillhörighet Antal skandaler Procent skandaler
Socialdemokraterna 53 58 Moderata samlingspartiet 17 19 Kristdemokraterna 7 8 Vänsterpartiet 6 7 Folkpartiet 5 5 Miljöpartiet 3 3 Centerpartiet 1 1 Totalt 92 101
Diagram 6.4 Antal skandaler fördelade på politiskt block samt år. 0 5 10 15 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 Borgerliga partier Röd-gröna partier
Kommentar: Med borgerliga partier avses Centerpartiet, Folkpartiet, Kristdemokraterna
och Moderata samlingspartiet. Med röd-gröna partier avses Miljöpartiet, Socialdemokraterna och Vänsterpartiet. Undersökningen sträcker sig från 1/1 1997 till och med 30/4 2010.
Medierna prioriterar granskningen av den yttersta politiska makten. Sammanlagt 50 procent av samtliga skandaler har en huvudperson som har en lång politisk erfarenhet. Resterande 50 procent av skandalerna har en huvudperson som antingen har en medellång eller en kort politisk erfarenhet.67 Studiens politiska skandaler består huvudsakligen av huvudpersoner med höga politiska positioner. I tabell 6.7 framgår att i sammanlagt 63 procent av skandalerna innehar huvudpersonen någon av positionerna statsminister eller vice statsminister, statsråd eller partiledare/språkrör.
Tabell 6.7 Huvudpersonernas politiska positioner (procent skandaler)
67 Med kort politisk erfarenhet avses färre än fyra år. Med medellång politisk erfarenhet avses 5–8 år. Med
lång politisk erfarenhet avses fler än åtta år.
Position Antal skandaler Procent skandaler
Statsråd 40 43
Riksdagsledamot 19 21
Statsminister eller vice statsminister 11 12
Partiledare eller språkrör 7 8
Partistyrelseledamot eller ledamot av
verkställande utskott 7 8
Riksdagskandidat 5 5
Europaparlamentsledamot 3 3
Kommentar: I de fall en huvudperson innehar flera positioner har, om inte annat anges,
den högsta positionen kodats. Exempelvis har Centerpartiets Maud Olofsson, som var vice statsminister, näringsminister och partiordförande, kodats som vice statsminister.
En annan aspekt av en politisk skandal är vilka konsekvenser den kan få för huvudpersonen. Tabell 6.8 visar på ett flertal olika utfall som en politisk skandal kan komma att få. Framförallt finns det flera sätt som en person kan komma att lämna sitt politiska förtroendeuppdrag på. I sammanlagt 13 procent av studiens skandaler lämnar huvudpersonen sitt politiska förtroendeuppdrag på något sätt eller drar tillbaka en kandidatur. I en övervägande majoritet av de studerade skandalerna ges huvudpersonen ett fortsatt förtroende för att fortsätta det politiska uppdraget. Två procent av studiens skandaler får sitt avslut genom att huvudpersonen lämnar ett parti för att övergå till att bli det som i vardagligt tal benämns som en politisk vilde.
Tabell 6.8 Politiska skandalernas utfall
Kommentar: Med fortsatt förtroendeuppdrag eller kandidatur avses att huvudpersonen
fortsätter sitt förtroendeuppdrag efter att skandalen har nått ett medialt avslut. Med direkt
avgång avses att huvudpersonen lämnar sitt politiska förtroendeuppdrag under skandalen.
Med avsked avses att huvudpersonen skiljs från förtroendeuppdraget genom domstolsutslag. Med indirekt avgång efter avslutad mandatperiod avses att huvudpersonen, under skandalen, tillkännager att vederbörande inte ställer upp för omval. Med tillbakadragande av kandidatur avses huvudpersoner som är nya i politiken och kandiderar till sitt första rikspolitiska förtroendeuppdrag. Med övergång till partilöshet eller politiskt oberoende avses att huvudpersonen fortsätter sitt politiska förtroendeuppdrag, men lämnar det egna partiet och övergår till att verka som partilös.
Position Antal
skandaler skandaler Procent
Fortsatt förtroendeuppdrag eller kandidatur 76 83
Direkt avgång 7 8
Indirekt avgång efter avslutad mandatperiod 4 4
Övergång till partilöshet eller politiskt oberoende 2 2
Avsked 2 2
Tillbakadragande av kandidatur 1 1
Vem väljer medierna att rapportera om?
Inte sällan förekommer samma politiker i flera skandaler. En minoritet av de huvudpersoner som ingår i studien utgör en majoritet av dess skandaler. I tabell 6.9 presenteras de huvudpersoner som förekommer mer än en gång i studien.
Tabell 6.9 Huvudpersoner som förekommer mer än en gång i studien
Huvudpersonerna i tabellen ovan kan lite humoristiskt kategoriseras som ”återfallsskandalare” och det är vanligare att män återfaller i nya skandaler än kvinnor. De nio män som återfinns i tabellen utgör 28 procent av samtliga män i studien medan de fyra kvinnorna i tabellen utgör 15 procent av samtliga kvinnor i studien.
I de nästföljande tre kapitlen kommer forskningsfrågan om huruvida det förekommer skillnader i hur nyhetsmedierna rapporterar om kvinnor och män i svenska politiska skandaler att närmare analyseras. I det kapitel som följer analyseras datamaterialet utifrån mediernas makt över dagordningen eller nyhetsvärdet. Skriver medierna lika mycket om kvinnornas och männens skandaler? Finns det olikheter i hur vilket nyhetsvärde medierna tillskriver kvinnornas och männens skandaler? Den andra delen av resultatredovisningen sker i det åttonde kapitlet. Mediernas rapportering om kvinnor och män
Förekomst Huvudperson Parti
9 gånger Göran Persson Socialdemokraterna
6 gånger 6 gånger Jan O Karlsson Bosse Ringholm Socialdemokraterna Socialdemokraterna 4 gånger 4 gånger Mona Sahlin Gudrun Schyman Socialdemokraterna Vänsterpartiet 3 gånger 3 gånger 3 gånger Thomas Bodström Laila Freivalds Mats Odell Socialdemokraterna Socialdemokraterna Kristdemokraterna 2 gånger 2 gånger 2 gånger 2 gånger 2 gånger Ibrahim Baylan Jan Emanuel Johansson Maj-Inger Klingvall Björn Rosengren Ardalan Shekarabi Socialdemokraterna Socialdemokraterna Socialdemokraterna Socialdemokraterna Socialdemokraterna
analyseras utifrån mediernas makt över den politiska skandalens gestaltning. Finns det skillnader i hur medierna definierar skandalens problem? Finns det skillnader i vilka moraliska omdömen och möjliga lösningar som presenteras? Den empiriska resultatredovisningen avslutas i det nionde kapitlet där mediernas arbetssätt analyseras utifrån medielogiken. Utformas rapporteringen om kvinnornas och männens skandaler på ett likartat sätt?