Här nedan görs en jämförelse mellan HSBs och Coops sociala redovisningsprocess där pro- cessens olika steg jämförs.
Jämförelse: enligt min observation liknar redovisningsprocesserna hos HSB och Coop varan- dra; och även metoderna som beskrivits under 2.2.4. liknar varandra.
Granskning av mål, syfte, vision, värdegrund eller med andra ord policyformulering (Coop) saknas hos HSB. Detta behövs dock inte eftersom styrdokumentet ”HSB Kompassen 2008- 2011”48 som innehåller uppdrag, vision, mål, värderingar, synsätt, hållbarhet och uppföljning 2008-2011 samt tydliggörande av vision, uppföljningsprocess och hållbarhets/ansvarsperspek- tivet har nyligen granskats.Uppföljning sker kontinuerligt genom utvecklingen av den årliga medlemsundersökningen till en intressentdialog där både medlemsdelen och övriga intressen- ter undersöks vartannat år. Enligt Israelsson & Dünkelberg (2005, s. 15) behöver intressent- dialogen inte ske samma år utan olika grupper av intressenter kan väljas ut till olika års redo- visningar men alla viktiga intresssenter, interna såväl som externa, skall tillfrågas och få ge sina synpunkter på organisationen och dess verksamhet.
Förslag och fastställande eller identifikation av indikatorer, med hjälp av vilka målen mäts,
är identiska hos HSB och Coop. HSB använder huvudsakligen kvantitativa indikatorer medan Coop använder både kvalitativa och kvantitativa (se 5.5). Till exempel är andelen kvinnor i ledningsgrupper en indikator på målet jämställdet och kan uttryckas i antal eller procent. Coop har i sitt val av områden och indikatorer utgått från rapporteringsstandarden GRI. Enligt Zadek et al. (1997, s. 39-40) är ett sätt att välja indikatorer genom identifieringen av bästa pra- xis eller traditionellt använda indikatorer och riktlinjer. GRIs riktlinjer har blivit en global standard för redovisning och håller på att bli traditionella. HSB har använt sig av bästa praxis och har i sin redovisning huvudsakligen inspirerats av Co-operative Bank som även den har följt GRIs riktlinjer49. Som det har beskrivits under 4.1.2, 4.2.2 och 5.2, fokuserar HSB på några frågor medan Coop har fångat de flesta av frågorna med social betydelse.
Valet av indikatorer baseras hos båda kooperativen på betydelse för intressenterna där med- lemmarna prioriteras och på kooperativ specifik. Det sistnämnda innebär att handla i enlighet med de kooperativa principerna (se 1.1/Kooperativa företag) och med konsumentkooperatio- nens grundläggande värderingar (se 4.1.2 och 4.2.2). Exempelvis har Coop utgått från GRIs riktlinjer men prioriterat de relevanta områdena och indikatorerna för sin verksamhet, hälsa, socialt ansvar och miljö. Hos HSB ligger fokus på intressentdialogen (samt klimatfrågor och föreningsstyrning) men eftersom den inte är avslutat än finns det inte något resultat.
Hos Co-operative Bank härrör prestandaindikatorer från intressentdialoger, strategi samt etis- ka, hållbarhets- och kooperativa standarder och riktlinjer (se 4.1.2). Här ser vi likheter med
48 ersätter HSB Ansvar och HSB Kompassen (2005-2007) antagna 2004
49 de har färdigställt en mer fullständig prestandaredovisning jämfört med G3-standarden när det gäller
både HSB och Coop. Dessutom har HSB intressentdialogen i fokus och planerar att lägga till flera indikatorer som baseras på de av intressenterna valda frågeställningarna (MMM, s. 5). Valet av indikatorer hos de två kooperativen kan också jämföras med italienska Coop och Co- operativeUK. Hos den första är utgångspunkten bl a betydelse för intressenterna och kooperativ specifik och fokus ligger på intressentdialogen (Zadek et al. 1997, s. 180), medan hos den an- dra de kooperativa grundprinciperna (se 2.6).
Nästa steg är insamling av värden hos HSB medan Coop har två andra steg innan dess, näm- ligen utveckling och dokumentation av processer för informationsinsamling och utbildning. Den förstnämnda förbereder insamlingen medan utbildning innebär att de involverade lär sig nya metoder och användning av dataprogram. Det kan antas att HSB redan har etablerade ruti- ner för informationsinsamling då de genomför regelbundet medlemsundersökningar och att de därför inte behöver förbereda det.
Enligt HSB är nästa steg diskussion om 0-lägen och eventuella målsättningar medan motsva- rande hos Coop är analys av resultatinformation och identifikation och prioritering av åtgär-
der. HSB befinner sig för närvarande i 0-lägesinsamling och räknar med att det kommer att ta
minst fyra år att ha hunnit igenom intressentdialogen för alla intressenterna samt kunna redo- visa alla ovannämnda steg. En redovisning kommer att göras varje år där det beskrivs var i processen man befinner sig. Diskussioner förs utifrån 0-lägen och nya indikatorer utvecklas utifrån dessa; målsättningarna hämtas ur styrdokumentet ”HSB Kompassen 2008-2011”; re- sultaten från medlemsundersökningarna används vid diskussionerna (MMM, s. 38). Coop be- finner sig i en liknande situation då de genomför för första gången (för 2007) en systematisk hållbarhetsredovisning som inkluderar sociala mål. Detta innebär att de för närvarande utveck- lar en gemensam metod för att årligen genomföra denna typ av redovisning samt att resultat och erfarenheter från den första redovisningen inte lämnas förrän våren 2009. I samband med resultatanalysen kommer det att föras diskussioner för att identifiera åtgärder, som t ex ut- veckling av nya indikatorer, varefter en prioritering av dessa görs.
Pearce (2003, s. 170) framhåller att sociala redovisningar bör innehålla information om må- lens alla aktiviteter även om de först kommer att redovisas under det kommande året. Det skall redovisas i vilken grad aktiviteterna har utförts samt om målet har uppnåtts (ibid, s. 132). Detta överensstämmer med HSBs sätt att redovisa, nämligen att en årlig redovisning planeras där det beskrivs var man befinner sig i processen trots att intressentdialogen för alla intressen- terna samt redovisningen av alla stegen i den sociala redovisningsprocessen antas ta minst fyra år. Enligt Coop kommer uppföljning av operativa mål och resultatindikatorer, som anpassas till respektive verksamhet, att ske årligen från och med 2008 (KF årsredovisning 2007, s. 17). Därför finns det ännu ingen information om var man befinner sig i processen.
Sista steget är en transparent redovisning om hur det har gått hos HSB och redovisning samt
revidering av mål/indikatorer hos Coop. Detta innebär att redovisa måluppfyllelse och avvi-
kelseförklaringar (vilka mål har helt eller delvis uppnåtts). En revidering av mål/indikatorer sker även hos HSB som kan resultera i nya förändrade indikatorer (MMM, s. 38).
Vid en jämförelse av HSBs och Coops redovisningsprocesser med de andra metoderna (se 2.2.4) saknas det hos dessa två identifieringen av intressenterna som förväntas använda rap- porten samt metoder för datainsamling. Denna observation skiljer sig inte från Pestoffs på- stående, att varje steg i den sociala redovisningsprocessen måste svara mot ett behov hos or- ganisationen. Vidare påstår han att organisationer kan utveckla sina egna metoder som ger
bättre resultat i kommunikationen med intressenterna (Israelsson & Dünkelberg, 2005, s. 7). Vi kan förklara detta genom att jämföra med processen hos italienska Coop, där steget ”identi- fieringen av intressenterna” ersatts med ”uppskattning av intressenternas förväntningar”. På grund av den långa traditionen av relationer mellan kooperativet och samhället har kunskap om relationen mellan Coop och dess intressentgrupper byggts upp. Analysen av intressen- ternas förväntningar som baseras på denna kunskap och på forskningsrapporter resulterar i indikatorer vilka tillsammans med annan data ger en bra överblick över intressenternas förväntningar (Zadek et al. 1997, s. 179). Därför finns det inget behov för steget ”identifierin- gen av intressenterna” hos italienska Coop. Detta skulle kunna även förklara varför identi- fieringen av intressenterna saknas hos HSB och Coop. Detta kan förklaras genom att
intressentdialogen är utgångspunkten för hållbarhetsarbetet hos båda kooperativen (se MMM,
s. 5, HSB Riksförbunds årsredovisning 2007 s. 28 och KFs policy för hållbar utveckling, 2007, s. 1). Som kooperation, har HSB och Coop en lång tradition av demokratiskt styre där information och dialog är viktiga. De följer de kooperativa principerna av vilka den andra principen ”demokratisk medlemskontroll” innebär att kooperativ styrs av medlemmarna som deltar i fastställande av mål och riktlinjer och i beslutsfattande (se 1.1/kooperativa företag). På så sätt har de redan gjort en identifiering av sina intressenter alternativt gjort en uppskattning av deras förväntningar (se ovan).
Iakttagelsen i ovanstående, att de nämnda stegen i processen saknas, skiljer sig inte heller från de stegen i redovisningsprocessen som anges av Bold, där dessa två steg saknas (Pestoff 1998, s. 147) (se inledningen av 2.2.4).
När det gäller metoder för datainsamling, anser jag att orsaken till att de inte nämns är att de redan har etablerats och blivit en rutin.