Markku Hyyppä mm. har bedrivit mycket forskning i anknytning till svenskspråkiga personers bättre hälsoresultat, vilka han förklarar med de svenskspråkigas högre so-ciala kapital (Hyyppä 2002, 2005, 25–32; 67–72; 123–133; 2010, 9–10, 31, 39–42, 89; 2013, 15–18, 61; Hyyppä & Liikanen 2005, 42, 97–99; Hyyppä & Mäki 2001, 2003). Man har fors-kat mycket i sambandet mellan hälsa och socialt kapital, men i meta-analyserna har man inte hittat något klart samband mellan dessa. Detta torde bero på att man i olika forskningar använt olika operationaliseringar rörande socialt kapital (psykisk hälsa, de Silva m.fl.2005, Ehsan & de Silva 2015; hjärt- och kärlsjukdomar Choi m.fl. 2014; i vår-den av åldringar har man noterat en positiv effekt på vår-den fysiska och psykiska hälsan, dödligheten samt användningen av tjänster Coll-Planas m.fl. 2017; Villalonga-Olives &
Kawachi 2015).
De finlandssvenska gemenskapernas sociala kapital grundar sig på att människor under många generationer har bott på samma områden, kontinuerligt umgås med varandra, bedriver samarbete och ägnar sig åt hobbyer tillsammans. Dessutom har de mycket umgänge med svenskar. Diskussionen om socialt kapital föregicks av en diskus-sion om humankapital, med vilket avses individens förmågor, kunnande och utbild-ning (t.ex. Kajanoja 1998). Humankapitalet indelades teoretiskt i individuell egenskap eller individuellt kapital och den sociala gruppens eller gemenskapens kapital, vilken i fungerande samhällen visar sig som ekonomisk effektivitet. Gemenskapens sociala kapital granskades genom förhållanden mellan gemenskapens normer och aktörer (ovan angivna verk.). Francis Fukuyama (2000) definierade socialt kapital som en inof-ficiell social norm som framträder i gemenskapen, vilken främjar samarbetet mellan två eller flera personer, med goda etiska följder (även kriminella organisationer och rasistiska rörelser kan ha stort socialt kapital, men värdegrunden i deras verksamhet och följderna av den är skadliga för omgivningen). Denna norm kan grunda sig på positiv förväntning av en ömsesidighet som åstadkommer någonting gott, ärlighetsi-deal, pålitlighet, att hålla löften. Dessutom ska den leda till samarbete. Socialt kapital är ofta en biprodukt av utövande av religion, traditioner och gemensamma historiska erfarenheter, vilken uppstår spontant och utan tvång (ovan angivna verk, 15). Socialt kapital som begrepp är i viss mån besvärligt, eftersom det till sin natur är relativt vagt och flexibelt (t.ex. Kajanoja 1998).
välfärd är ofta svagare än hos majoritetsbefolkningen, som t.ex. hos den romska mino-riteten, som har upplevt diskriminering under hundratals år (Weiste-Paakkanen m.fl.
2018) eller hos heterogena minoriteter med utländsk bakgrund i Finland (Nieminen m.fl. 2015). Finlandssvenskarna utgör cirka 5–6 procent av Finlands befolkning, men de klarar sig bra i livet enligt socioekonomiska mätare samt enligt indikatorer på häl-sa och välfärd (Hyyppä & Mäki 2003; Suominen 2014). De svenskspråkiga var historiskt den svenska kronans högsta tjänstemän i Finland, när Finland var en del av Sverige.
Svenska språket var under lång tid förvaltningsspråket i Finland, vilket främjade den svenskspråkiga befolkningens sociala ställning och förbättring av utbildningsnivån.
Numera är finlandssvenskarna uppdelade i åtminstone tre huvudgrupper: befolkningen längs den österbottniska kusten, befolkningen i skärgården och huvudstadsregionen längs den sydvästra och södra kusten samt ålänningarna. Österbottningar och ålän-ningar livnär sig oftast i näringar som är förankrade i så gott som helt svenskspråkiga kulturer. Finlandssvenskarna i Helsingforsregionen är däremot betydligt mer knutna i ömsesidig samverkan med områdets finskspråkiga befolkning. Flera av de faktorer som främjar den svenskspråkiga befolkningens välfärd har under en lång tidsperiod inverkat i samma riktning och kan till och med ha stärkt varandras effekter. Denna sociala process kan ha främjat beteende som främjar hälsan eller åtminstone beteende som är mindre skadligt för hälsan, vilket så småningom har börjat påverka hela språk-gruppen. Österbottningarna har haft gener som delvis har kunnat skydda bärarna mot senare folksjukdomar, såsom kranskärlsjukdomar, kan alla dessa effekter tillsammans förklara de nu observerade hälsoskillnaderna. Finlandssvenskheten kan konstateras representera i högre grad kulturell och social än etnisk process. För en man medför tillhörande till den svenskspråkiga minoriteten en hälsofördel, som inte uttömmande verkar kunna förklaras med exempelvis hälsobeteende eller socioekonomisk ställning.
(Suominen 2014.)
Hyyppä konceptualiserar socialt kapital som ett ”lim” mellan människor, som omsorg och socialt stöd i en gemenskap, vilket har utformats bland svenskspråkiga i Finland under lång tid, när människor har bott på samma platser från en generation till nästa. Den som lever i en gemenskap har positiva känslor för andra medlemmar i gemenskapen och deltar frivilligt i olika verksamheter i gemenskapen. Upplevelsen av tillhörighet, positiva känslor och att göra tillsammans minskar stress och främjar god hälsa (Hyyppä & Mäki 2001.) Den svenskspråkiga gemenskapens sociala kapital visar sig som föreningsaktivitet, stort nätverk av vänner, religiös aktivitet och aktivt deltagande i fritidssysselsättningar, vilket främjar finlandssvenskarnas upplevda välbefinnande. Viktiga åtskiljande faktorer mellan språkgrupperna är att finlands-svenskar inte använder för mycket alkohol (Hyyppä & Mäki 2003). På individnivå är socialt kapital bland finlandssvenskar förknippat med permanent boende i ett område, nära vänskapsrelationer i gemenskapen, deltagande i fritidsaktiviteter och en känsla av förtroende mellan människor, vilket upprätthålls genom regelbundet umgänge med medlemmar i gemenskapen (Hyyppä m.fl. 2007). Dessutom är aktiv religionsutövning
viktig för finlandssvenskar i Österbotten i olika religiösa samfund (Hyyppä & Mäki 2003;
Hyyppä & Liikanen 2005, 99–101). Österbottens finlandssvenskar betonade i undersök-ningen människorelationernas betydelse, tillgivenhet och ömsesidig vänskap i högre grad än de finskspråkiga (Hyyppä & Mäki 2003). Enligt uppföljningsundersökningen är finlandssvenskarnas samhälleliga aktivitet mycket konstant (Hyyppä m.fl. 2008). Enligt Nieminens m.fl. undersökning (2017) är sociala resurser eller socialt kapital (oberoende av respondentens språk) socialt stöd som man ger, får och delar i en gemenskap samt socialt deltagande som sker i gemenskapen. En gemenskap som socialt nätverk grundar sig på förtroende och interaktion mellan medlemmarna, vilket upprätthålls genom olika former av umgänge med andra.
Betydelsen för hälsan av det sociala kapitalet, förekomsten av tillräckliga, menings-fulla och interaktiva människorelationer eller att ge, få och dela socialt stöd är obe-stridlig (Haukkala 2014). Betydelsen för hälsan av människorelationer och upplevelse av att tillhöra en mänsklig gemenskap kan benämnas och konceptualiseras på olika sätt. Tydligast framkommer betydelsen av de skadliga psykiska och fysiska följder en-samhet har för en person (Junttila 2018). Enen-samhet förknippas med högre prevalens och dödlighet och högre upplevelse av stress. Ensamhet definieras som ett subjektivt upplevt, negativt psykiskt tillstånd, i vilket människan upplever ångest på grund av kvantitativt eller kvalitativt otillräckliga människorelationer. I Finland är emotionell ensamhet, dvs. upplevd avsaknad av nära vänskapsrelationer, vanligare bland pojkar och män än bland flickor och kvinnor. Däremot upplever kvinnor och män lika ofta social ensamhet, dvs. brist på nätverk och trevliga kamratgrupper. (Junttila m.fl. 2016.) Gradvis försvagning av släktgemenskap och annan social delaktighet samt ökad sam-hällelig differentiering har tvingat människor till ökat umgänge med okända (Ilmonen 2000, 8–9).
Många personer med utländsk bakgrund som kommer från andra än västländer har vuxit upp och levt i samhälleliga kulturer, varvid den glesbefolkade finländska bo-endegemenskapen som betonar individualitet kan kännas socialt kall, skrämmande och till och med fientlig. Finlandssvenskarnas mer sociala och samhälleliga gemen-skap kan däremot upplevas mera bekant och människovänlig, vilket kan underlätta integreringen i Finland. En gemenskaps sociala kapital, som för nya medlemmar visar sig i form av vänlig öppenhet, främjar både gemenskapernas och nykomlingarnas väl-befinnande, till exempel vid sysselsättningen av inflyttarna.
I tvåspråkiga Österbotten är det sociala kapitalet en resurs som har formats och upprätthållits i människorelationer: ett i gemenskapen erhållet socialt, kunskapsmäs-sigt och materiellt stöd. Det sociala kapitalet lever i den sociala gemenskapen, i vilken individen föds, och vars värden och normer individen tillägnar sig under socialise-ringsprocessen (Putnam 1993, 167-176; Ilmonen 2000). En social gemenskap var tidigare ett livsvillkor, till vilken individen upplevde sig höra, från vilken hen fick mening med
Det är det ”lim” som håller ihop människorna, vilket uppkommer i gemenskapens öm-sesidighet och hela tiden måste upprätthållas. Det sociala kapitalet uppkommer ofta i inofficiella sociala nätverk, vars verksamhet medlemmarna reglerar utifrån moral-koder och traditioner, och i vilka råder inbördes förtroende och ömsesidighet mellan medlemmarna. En gemenskaps sociala kapital förbrukas inte, utan till och med växer, när det genom användning intensifierar samarbetet och skapar en vi-känsla bland dess medlemmar (Putnam 1993, 171; Ilmonen 2000, 22; Hyyppä 2005). Det sociala kapi-talet försvinner endast genom brist på användning (Putnam 1993, 169; Ilmonen 2000, 22), eftersom man om det personliga umgänget avtar eller gemenskaper splittras, inte längre får bekräftelse på känslan av förtroende och upplevelserna av ömsesidig vän-lighet. Källorna till socialt kapital eller gemenskap är sociala nätverk, olika former av socialt stöd i gemenskapen och den gruppidentitet som tillhörandet till en gemenskap möjliggör, och dess fundament utgörs av gemenskapens normer (Korkiamäki 2013).
När det sociala kapitalet realiseras i mänskliga kontakter, är det hela tiden i rörel-se, varvid det är självförstärkande. Förstärkningen av det sociala kapitalet sker enligt Putnam (1993, 173–174; Ilmonen 2000) enligt följande: a) hotet om förlorat förtroende är så dyrt socialt sett att det får medlemmarna att följa gemenskapens regler; b) när det fungerar föder det sociala nätverket automatiskt normen för ömsesidighet; c) nätver-kets existens i sig underlättar kommunikationen och förbättrar informationsflöden; d) i nätverken samlas erfarenheter av att lyckas från tidigare samarbete, vilka för sin del förstärker medlemmarnas tro på sina verksamhetsförutsättningar. På detta sätt skapas en cirkel av positiva förväntningar, vilket gynnar gemenskapen. Om en person hamnar utanför gemenskapen, försvagas individens välbefinnande och förutsättningar för väl-befinnande avsevärt. Det är viktigt för människan att uppleva sig tillhöra en mänsklig gemenskap. En medlem i gruppen kan hamna utanför gruppen till exempel genom att bryta mot gruppens normer och på så vis förlora dess förtroende. En ny medlemskandi-dat kan inte bli medlem i gemenskapen om gemenskapens förutfattade meningar om personen är för negativa. Gemenskapens inre inbördes solidaritet kan också innebära fientlighet eller åtminstone misstänksamhet mot utomstående (t.ex. Fukuyama 2000).
I stam- och klangemenskaper kan människor inte alltid lita på centralförvaltningen och samhällets funktionsduglighet, utan de kan ofta endast ta stöd av stammens eller klanens skydd. I Finland litar människor till stor del på samhällets rättvishet och funk-tionsduglighet. Tilliten till andra människor och samhällets institutioner har ansetts vara ett karakteristiskt drag för de nordiska välfärdssamhällena, vilket skiljer dem från andra samhällen och vilket också producerar det kitt, den sociala kohesion, som håller ihop människorna i samhället. Social tillit och förtroende för samhällets institutioners verksamhet hör ihop: förtroende för människor är störst i de länder där de offentliga tjänsterna anses vara rättvisa och samhället är tryggt. (Fukuyama 2000; Myllyniemi &
Kiilakoski 2021c, 51–52.) Individens förtroende för medlemmarna i gemenskapen och kontinuerlig kommunikation med dem upprätthåller relationen mellan individen och den gemenskap som ger det sociala kapitalet (Hyyppä 2010, 57–59). Sociala nätverk
hålls i sista hand ihop tack vare medlemmarnas inbördes förtroende och tillräckliga kommunikation. Gemenskapens och individens sociala kapital är alltid bundna till interaktion tidsmässigt och lokalt med gemenskapens kultur och dess människor. För-troende kan inte påtvingas uppifrån, utan det krävs att människor konkret har att göra med varandra. Förtroende mellan människor skapas genom att de lär känna varandra genom inbördes interaktion. Genom interaktion får man kunskap om en annan person, om personens pålitlighet, och båda parter försäkrar sig om informationsflödet. Vän-skapsrelationen har kommit att bli det ideala exemplet på ett förtroendeförhållande.
Förtroendeförhållandet för sin del utformades senare till en central ingrediens i det sociala kapitalet. (Ilmonen 2000, 17; Hyyppä 2010, 57–58.)
I samband med flyttrörelser flyttar andra personer som är födda på annat håll till de lokala gemenskaperna, och dessa personers agerande och beteende kan vara svårt att förutse, i synnerhet om de flyttar till området från utlandet eller har utländsk bakgrund.
Integrationen i det nya hemlandet sker i sista hand och konkret i den lokala gemenskap där migranten bor och arbetar. En mottagande gemenskap kan inte annat än lita på människor som kommer från andra platser i situationer där den behöver exempelvis arbetstagare. Med positiva förväntningar och positiv inställning till migranter samt att man litar på dem betyder i allmänhet en fungerande och bra samexistens. Positiva förväntningar skapar en god cirkel i den lokala gemenskapen.
Pierre Bourdieu (1980, 1986) tillägger till analysen av socialt kapital olika aktörers maktstrukturer och åtskillnader, vilka han anser utgöra hela kapitalteorins grund.
Enligt Bourdieu är socialt kapital en dimension av klasstatus och en metod att skilja sig från andra vid sidan av ekonomiskt (egendom och förmögenhet) och kulturellt (kulturella kunskaper, färdigheter och föremål) kapital. Socialt kapital visar sig som bekräftade eller möjliga resurser, vilka är beroende av att individen hör till en grupp (Bourdieu 1986, 51). Sådana sociala resurser kan omvandlas till kulturellt och ekono-miskt kapital, varvid deras centrala värde är symboliskt. Symboliskt kapital betyder till exempel en kapitalform som visar sig som en dominerande ställning eller status, som fås genom samhälleligt erkännande och anseende. Människor använder socialt kapital för att förbättra sin ställning i samhällets klassificerade fält (ovan angivet verk, 51–53). De finlandssvenska gemenskaperna i Österbotten har funnits i samma trakter i århundraden och deras minoritetsspråk i Finland skiljer dem från majoritetsbefolk-ningen och har möjliggjort århundraden av kontakter och nätverk i Sverige förutom i Finland. Det egna minoritetsspråket och ömsesidiga och på släktskap grundade nätverk till svenskar har bidragit till åtskillnaden från majoritetsbefolkningen.