VÄLFÄRD HOS PERSONER MED UTLÄNDSK BAKGRUND I ÖSTERBOTTEN OCH NYLAND INVERKAR BOENDEKOMMUNENS SVENSKSPRÅKIGHET?

(1)

Maili Malin Maili Malin

VÄLFÄRD HOS PERSONER VÄLFÄRD HOS PERSONER MED UTLÄNDSK BAKGRUND I MED UTLÄNDSK BAKGRUND I ÖSTERBOTTEN OCH NYLAND – ÖSTERBOTTEN OCH NYLAND – INVERKAR BOENDEKOMMUNENS INVERKAR BOENDEKOMMUNENS

SVENSKSPRÅKIGHET?

ULKOMAALAISTAUSTAISTEN ULKOMAALAISTAUSTAISTEN HYVINVOINTI POHJANMAALLA HYVINVOINTI POHJANMAALLA

JA UUDELLAMAALLA – JA UUDELLAMAALLA –

VAIKUTTAAKO ASUINKUNNAN VAIKUTTAAKO ASUINKUNNAN

RUOTSINKIELISYYS?

Maili Malin VÄLFÄRD HOS PERSONER MED UTLÄNDSK BAKGRUND I ÖSTERBOTTEN OCH NYLAND – INVERKAR BOENDEKOMMUNENS SVENSKSPRÅKIGHET?ULKOMAALAISTAUSTAISTEN HYVINVOINTI POHJANMAALLA JA UUDELLAMAALLA – VAIKUTTAAKO ASUINKUNNAN RUOTSINKIELISYYS? 42

(2)

(3)

VÄLFÄRD HOS PERSONER MED UTLÄNDSK BAKGRUND I ÖSTERBOTTEN OCH NYLAND – INVERKAR BOENDEKOMMUNENS

SVENSKSPRÅKIGHET?

ULKOMAALAISTAUSTAISTEN HYVINVOINTI POHJANMAALLA

JA UUDELLAMAALLA –

VAIKUTTAAKO ASUINKUNNAN RUOTSINKIELISYYS?

Maili Malin

Turku 2021

(4)

Forskningen har finansierats av

Omslagsbild/kannen kuva: Unsplash Publicationer/Julkaisuja 42

Utgivare/Julkaisija: Migrationinstitutet, Centret för Svenskfinland/

Siirtolaisuusinstituutti, Suomenruotsalainen yksikkö Copyright: Migrantinstitutet & författare/

Siirtolaisuusinstituutti & tekijä Denna publikation är licensierad under en Creative Commons Namn 4.0 International.

Se licensen på http://creativecommons.org/licenses/by/4.0/.

Tämä teos on lisensoitu Creative Commons Nimeä 4.0 Kansainvälinen -käyttöluvalla.

Tarkastele käyttölupaa osoitteessa

http://creativecommons.org/licenses/by/4.0/.

ISBN 978-952-7399-11-8 (tryckt/nid.) ISBN 978-952-7399-12-5 (eBook) ISSN 2343-3507 (tryckt/nid.) ISSN 2343-3515 (eBook)

(5)

Innehållsförteckning

Förord ... 5

Sammanfattning av resultaten ... 7

1. Inledning ... 13

2. Hälsoskillnader mellan befolkningsgrupperna ... 15

2.1. Hälsoskillnader enligt geografiskt läge och språkgrupper ...17

3. Levnadsförhållanden och hälsa bland personer med utländsk bakgrund ...20

3.1. Att bilda ett hem och välja boningsort... 24

4. Det sociala kapitalet i finlandssvenska gemenskaper ...26

5. Undersökningsobjekt och metoder ... 31

5.1. Landskap och städer i undersökningen ...37

6. Resultat ...40

6.1. Levnadsförhållanden, hälsa och välfärd hos befolkningen med utländsk bakgrund i Österbotten och Mellersta Österbotten ...40

6.2. Levnadsförhållanden, hälsa och välfärd hos Nylands befolkning med utländsk bakgrund enligt kommunens språk... 59

6.3. Levnadsförhållanden, hälsa och välfärd hos befolkning med utländsk bakgrund i städer ... 67

7. Diskussion ...83

Lähteet/Litteratur ... 177

(6)

(7)

Förord

Integrationsarbetet har flera dimensioner. En mycket viktig och central dimension av integrationsarbetet är frågan om främjandet av invandrares hälsa och välfärd. Man vet exempelvis på basis av tidigare rapporter från Institutet för hälsa och välfärd att vissa invandrargrupper har en bättre välfärd och bättre hälsa, medan andra invandrargrupper har igen en sämre hälsa. Det som dock inte är lika klart, är frågan om huruvida invandrare som bor i Finlands kustregioner, dvs. Svenskfinland, mår överlag bättre än invandrare som bor i finskspråkiga kommuner i närheten av de svenskspråkiga kommunerna.

Frågeställningen för denna rapport lyder alltså följande: Har invandrarna bosatta i de svenskspråkiga kommunerna en bättre hälsa och välfärd än invandrarna bosatta i de omkringliggande finskspråkiga kommunerna? Specialforskare, docent Maili Malin har utrett denna fråga och kommit fram till ett jakande svar.

Empirin i studien består av registerdata från projektet CAGE, samt enkätresultat från FinMonik enkätundersökningen som utförts av Institutet för hälsa och välfärd.

Jag vill rikta ett varmt tack till rapportens författare Maili Malin för ett utmärkt arbete.

Tack också till sparringsgruppen vid Migrationsinstitutet, docent Pekka Kettunen och docent Marja Tiilikainen som fungerat som bollplank i projektet. Tack för värdefull hjälp i projektet till specialforskare Eero Lilja och forskningschef Hannamaria Kuusio, båda verksamma vid Institutet för Hälsa och välfärd. Tack också till Maria Niemiharju för granskning av språket. Tack till översättaren Eva Klemets vid Lingart. Vidare vill jag tacka finansiärerna i projektet; Svenska Kulturfonden, Tre Smeder, Vasa Sjukvårdsdistrikt och Soite. Förhoppningsvis ger resultaten i denna rapport anledning till mera stöd för integrationsarbetet av invandrare, framför allt med tanke på invandrarnas hälsa och välfärd i Svenskfinland och Finland överlag.

Magnus Enlund Projektledare

Migrationsinstitutet, Centret för Svenskfinland.

(8)

(9)

Sammanfattning av resultaten

En jämförelse av personer med utländsk bakgrund som bor i Österbottens svensksprå- kiga kommuner och personer med utländsk bakgrund som bor i Mellersta Österbottens finskspråkiga kommuner.

• Levnadsförhållanden (utbildning, arbetssituation) hos personer med utländsk bakgrund, men även hos majoritetsbefolkningen, var bättre i svenskspråkiga Österbotten än i Södra Österbotten och Mellersta Österbotten (20–44-åringar) enligt CAGE-data. Personer med flyktingbakgrund och personer som kommit till Finland av andra orsaker hade oftare avlagt universitets- och yrkeshögsko- leexamen i Österbotten än i Södra Österbotten och Mellersta Österbotten. I Öst- erbotten var personer med flyktingbakgrund också oftare på arbetsmarknaden än utanför den (67,5 % vs 51 %).

• Andelen personer med flyktingbakgrund och personer som flyttat av familjeskäl är något större i Österbotten än i övriga Finland. Enligt FinMonik-materialet fanns det i Österbotten dessutom färre som hade flyttat till landskapet på grund av arbete eller studier.

• I Österbotten deltog man i verksamhet på det egna språket eller inom den egna kulturbakgrunden samt i religiös/andlig verksamhet i större utsträckning än i Mellersta Österbotten. I Österbotten upplevde färre personer med utländsk bakgrund sig själva som ensamma jämfört med i Mellersta Österbotten. Personer med utländsk bakgrund i Österbotten upplevde emellertid mera tillhörighet till sin boendekommun och finländare jämfört med personer med utländsk bakgrund i Mellersta Österbotten.

• I Österbotten hade man under innevarande år upplevt diskriminering och hot om våld mera sällan, men något större andel hade emellertid upplevt våld under det senaste året jämfört med i Mellersta Österbotten.

• I Österbotten rapporterade mindre andel om insjuknande i någon långtids- sjukdom, vilket kunde ha samband med att större andel upplevde sin hälsa vara överlag god jämfört med personer med utländsk bakgrund i Mellersta Österbot- ten. Bland personer med utländsk bakgrund i Österbotten upplevde större andel sig själva som arbetsförmögna. Trots detta upplevde mindre andel personer sin

(10)

livskvalitet som god och flera upplevde sig vara psykiskt belastade jämfört med i Mellersta Österbotten.

• Också Österbottens majoritetsbefolkning mår bäst enligt mätning med flera av de indikatorer för välbefinnande som vi använde jämfört med befolkningen med utländsk bakgrund i Österbotten samt med majoritetsbefolkningen i Mellersta Österbotten (ensamhet, upplevd hälsa, livskvalitet, psykisk belastning).

En jämförelse av personer med utländsk bakgrund som bor i Nylands svenskspråkiga kommuner med personer med utländsk bakgrund som bor i Nylands finskspråkiga kommuner (undantaget stadskommuner i huvudstadsregionen).

• Levnadsförhållandena (utbildning och arbetssituation) hos majoritetsbefolk- ningen, personer med flyktingbakgrund och personer som flyttat till landet av andra orsaker var enligt CAGE-materialet bättre i Nylands svenskspråkiga kommuner än de i finskspråkiga. 20–44-åringar med flyktingbakgrund hade i svenskspråkiga kommuner i något högre grad avlagt andra stadiets eller högre examen (62,5 % vs 60,2 %) fram till år 2015.

• I Nylands svenskspråkiga kommuner fanns enligt FinMonik-materialet bland personer med utländsk bakgrund större andel med flyktingbakgrund (10,3 % vs 6,7 %) och mindre andel som hade flyttat till kommunen för arbete eller studier jämfört med i de finskspråkiga kommunerna.

• Antalet svarare i FinMonik enkäten i Nyland utanför huvudstadsregionen var rätt få. Därför bör man beakta resultaten med en viss försiktighet. Större andel av dem som bodde i en svenskspråkig kommun deltog i verksamhet i anknytning till egen språk- eller kulturbakgrund samt i någon motions- och idrottsgrupp jämfört med dem som bodde i en finskspråkig kommun. Större andel av dem som bodde i en svenskspråkig kommun kände sig ensamma jämfört med dem som bodde i en finskspråkig kommun. Större andel kände tillhörighet med fin- ländare och sin boendekommun än i finskspråkiga kommuner.

• Mindre andel personer med utländsk bakgrund i svenskspråkiga kommuner hade upplevt diskriminering och hot om våld. Ingen uppgav sig ha upplevt våld, oberoende av kommunens språk.

• Färre uppgav sig lida av någon långtidssjukdom i svenskspråkiga kommuner fastän en mindre andel upplevde den egna hälsan som god och upplevde sig

(11)

upplevde psykisk belastning fastän större andel personer upplevde att livskva- liteten var god jämfört med personer som bodde i finskspråkiga kommuner.

• Också majoritetsbefolkningen i Nylands svenskspråkiga kommuner mår bätt- re än majoritetsbefolkningen i Nylands finskspråkiga kommuner (livskvalitet, upplevd god hälsa, lycka).

Jämförelse mellan städer (Esbo, Helsingfors, Vanda, Åbo, och Vasa vilken har störst andel svenskspråkig befolkning, 24,3%).

• Personer med utländsk bakgrund i Vasa hade bästa levnadsvillkor (utbildning och arbetssituation) bland våra jämförelsestäder. I Helsingfors och Åbo var deras levnadsvillkor sämre. Levnadsvillkorsindikatorerna hos majoritetsbe- folkningen var bäst i Helsingfors och Esbo. Andelen personer som hade avlagt andra stadiets eller universitets- och yrkeshögskoleexamen bland 20–44-åring- ar med flyktingbakgrund var störst i Vasa (75,8 %) och minst i Helsingfors (52,9

%) enligt CAGE-data. I Helsingfors var andelen personer med flyktingbakgrund som inte hade inlett studier på andra stadiet störst (23,6 %). I Vasa var andelen av personer med flyktingbakgrund som var i arbete var störst, medan andelen arbetslösa och andelen utanför arbetskraften var minst.

• I Helsingfors var andelen personer i Finland födda med flyktingbakgrund som inte hade inlett studier på andra stadiet störst (tredje del) och andelen utanför arbetskraften var här störst (var femte). Många unga personer med flyktingbakgrund var studerande år 2015. Majoriteten av i Finland födda med icke-flyktingbakgrund hade avlagt examen. Andelen som hade avlagt andra stadiets eller högre examen var störst i Åbo (81,3 %) och minst i Helsingfors (68,7 %).

• I Esbo hade hälften av invandrarna sagt sig komma till landet på grund av arbete och studier. Av städerna hade invandrarna i Vanda meddelat flest av alla städer att de flyttat på grund av familjeskäl. Invandring på basis av flyktingbakgrund meddelades flest i Åbo (29,8 %) samt minst i Esbo och Helsingfors (13,8 %, 14 %).

Invandrare från Ingerlmanland fanns mest i Åbo av de stora städerna.

• Andelen personer som deltog i verksamhet i anknytning till den egna kultur- bakgrunden var störst bland män med utländsk bakgrund i Helsingfors och Åbo (var femte). Andelen som deltog i verksamhet inom ett religiöst samfund var störst bland män med utländsk bakgrund i Vasa (ungefär var tredje). Andelen som kände sig ensamma var störst bland kvinnor med utländsk bakgrund i Åbo (21,1 %). Andelen som kände tillhörighet med sitt födelselands medborgare var störst bland kvinnor i Esbo med utländsk bakgrund (72,6 %) och bland män i

(12)

Vanda med utländsk bakgrund (71,9 %). Generellt kände över hälften tillhörig- het till sin boendekommun och finländare. Andelen som kände tillhörighet till sin boendekommun och med finländare var störst bland män med utländsk bakgrund i Åbo.

• Diskriminering hade upplevts i högre grad i städer än i landet i genomsnitt. An- delen som hade upplevt diskriminering var störst bland kvinnor med utländsk bakgrund i Åbo (47,6 %) och män med utländsk bakgrund i Esbo (45,4 %). Medan andelen som hade upplevt diskriminering var minst bland män med utländsk bakgrund i Vasa (28,3 %) och Åbo (31,4 %). Mest hot om våld hade upplevts bland män med utländsk bakgrund i Esbo (16,4 %). Mest våld hade kvinnor med utländsk bakgrund i Åbo upplevt (6,6 %, alla personer med utländsk bakgrund 2,4 %).

• Mest insjuknande i långtidssjukdomar rapporterades bland kvinnor med ut- ländsk bakgrund i Helsingfors och Vanda (41 %, 40,7 %), vilket stod i samband med att de även rapporterade mindre andel god upplevd hälsa (60,5 %, 60,9 %) jämfört med kvinnor i de andra städerna. Störst andel som upplevde god hälsa fanns förutom i Vasa (77,1 %) bland män med utländsk bakgrund i Vanda (75,4

%). Mest psykiskt belastade var kvinnor med utländsk bakgrund i Vasa (25,7 %).

Män med utländsk bakgrund i Vasa (92,9 %) och Esbo (92,2 %) upplevde oftare än andra sig själva som arbetsförmögna. Män med utländsk bakgrund i Åbo upplevde oftare än andra den egna livskvaliteten som god (80,8 %), liksom även kvinnor med utländsk bakgrund i Esbo (78,8 %). Andelen personer med utländsk bakgrund som kände sig lyckliga var störst i Vasa (58,1 %) och Esbo (57,8 %), med- an minst lyckliga kände sig utlänningar i Åbo (49,2 %).

• Kvinnor med utländsk bakgrund i Åbo ser ut att må sämre än männen och även sämre än personer med utländsk bakgrund i andra städer (ensamhet, lite delak- tighet, mer diskriminering och erfarenheter av våld, mer sällan arbetsförmögna, mindre lyckliga). I Åbo var en tredjedel av deltagarna som deltog i FinMonik-en- käten flyktingar. Också majoritetsbefolkningen i Åbo mådde sämre än i de övriga städerna, eftersom de upplevde mer ensamhet, mer sällan god livskvalitet, mera långtidssjukdomar, mer sällan god hälsa och mer psykisk belastning.

• Välbefinnandet bland män med utländsk bakgrund i Esbo kan också vara i fara, eftersom de i högre grad än andra rapporterade upplevelser av diskriminering och hot om våld och mera sällan upplevde sin livskvalitet som god.

• Välmående grupper fanns bland män med utländsk bakgrund i Åbo och Vanda.

(13)

hade färre upplevelser av diskriminering än övriga och oftare än övriga upplevde sin livskvalitet som i genomsnitt god. Män med utländsk bakgrund i Vanda å sin sida upplevde mindre ensamhet än övriga, kände tillhörighet med sitt fö- delselands medborgare och till finländare, upplevde mindre diskriminering och hot om våld, upplevde oftare sin hälsa som god och mindre psykisk belastning.

(14)

(15)

1. Inledning

I denna forskning utreds invandrares hälsa och välfärd ur ett folkhälsovetenskapligt perspektiv, där man lokaliserar skillnader i hälsa mellan folkgrupperna. Skillnader i hälsa och välfärd hos befolkningen indelas förutom enligt individens socioekonomiska ställning (Lahela m.fl. 2007; Lahelma & Rahkonen 2014), enligt ålder, kön (Riska 2014), sysselsättning (Martikainen & Mäki 2014, inkomster (Lahelma m.fl. 2007), parförhål- lande (Joutsenniemi 2014) och härkomst (Malin 2011; Castaneda m.fl. 2015a; Koponen m.fl. 2015a) även geografiskt, enligt boendekommun (Karvonen 2014; Saarela & Finnäs 2011). Hälsoskillnader visar sig genom att olika indikatorer för hälsa är goda hos personer med finländsk bakgrund, utbildade, personer i högre socioekonomisk position, personer i arbete, unga och personer som lever i parförhållande. Däremot är dessa indikatorer sämre hos personer som är ofrivilliga migranter, mindre utbildade, hör till lägre socioekonomiska klasser, arbetslösa, gamla och hos personer som lever ensamma. Dessa skillnader i hälsa kallas hälsoskillnader, och beskriver den grundläggande ojämlikheten i samhället (Lahelma m.fl. 2007).

Regionala skillnader i hälsa visar sig genom att (den åldersstandardiserade) prevalensen (indexet) är mindre hos personer som bor i västra och södra Finland än hos dem som lever i östra och norra Finland (Karvonen 2019). Den sjukdomsbörda som prevalensen orsakade befolkningen i Norra Savolax var över dubbelt större än på Åland år 2015.

Övriga områden med hög prevalens var Kajanaland, Norra Karelen och Lappland. Det finländska fastlandets lägsta prevalenser fanns i Nyland och Österbotten. (Karvonen 2019). Finlands svenskspråkiga befolkning är koncentrerad till just Österbotten och Nyland, och deras hälsa är enligt flera mätare bättre än bland områdets finskspråkiga (Hyyppä & Mäki 2001a-b, 2003; Saarela & Finnäs 2003a, 2006; Suominen 2014). Österbot- tens svenskspråkiga befolkning har bott länge i området, medan den finskspråkiga befolkningen däremot i allmänhet har flyttat till området (Saarela 2006). Vid sidan av de objektiva hälsoindikatorerna kan man också med enkäter undersöka befolkningens subjektiva välfärd, vilket är individens upplevelser av välfärdens olika delfaktorer i respektive livssituation. En jämförelse av den upplevda välfärden hos befolkningen i olika landskap visade att skillnaderna landskapen emellan är små år 2015 och över- ensstämmer således inte med de objektiva hälsoskillnaderna (Karvonen 2019).

Det har hävdats att de geografiska hälso- och välbefinnandeskillnaderna hos den finländska befolkningen år 2021 fortfarande är fördelade enligt gränsen från Nöte- borgsfreden år 1323: befolkningens sjukdomsbörda var tyngre i öst och norr och lättast i söder och väster (Blomgren 2018; Karvonen 2019). Genom Nöteborgsfreden blev Sverige regent över Finlands västra del och ryska Novgorod över Finlands östra del. Redan på

(16)

1950-talet observerades i finländska undersökningar att de svenskspråkiga kustom- rådena i genomsnitt var ett område med högre välfärd än genomsnittet (Kangas m.fl.

2017). Från 1990-talet till 2000-talet var gruppen välmående kommuner tydligare än tidigare koncentrerad till kommunerna i kustregionen med svenskspråkig befolkning (Karvonen & Kauppinen 2009). Det finländska fastlandets södra och västra kust är också enligt kommunernas livskraftsindikatorer välmående områden, medan däremot östra Finland och Kajanaland är de minst livskraftiga (Hynynen 2021). I västra Finland finns små kommuner med låga befolkningsantal, som ändå stöder livskraftiga stadsregioner.

I östra Finland finns inte motsvarande stadsregioner. De regionala skillnaderna i fin- ländarnas hälsa och funktionsförmåga avspeglas också på de hälsorelaterade förmåner som Fpa betalar ut, såsom sjukförsäkrings-, rehabiliterings- och handikappförmåner samt invalidpensioner (Blomgren 2018).

Vår forskningsfråga är således om hälsa och välfärd bland invandrare är bättre hos dem som bor längs Österbottens svenskspråkiga kust och i Nylands svenskspråkiga kommuner än hos dem som bor i områdenas finskspråkiga kommuner. I Nyland och Österbotten är andelen personer med utländsk bakgrund störst i Finland (14,9 % och 7,8 %, på Åland högst: 16,7 % och i Södra Österbotten lägst: 2,5 %, FOS 2018, FOS 2021).

Dessutom granskas välfärden hos personer med utländsk bakgrund som bor i huvudstadsregionens kommuner, Åbo och Vasa, eftersom över hälften av personerna med utländsk bakgrund bor i huvudstadsregionen. Regional forskning i hälsa och välfärd bland personer med utländsk bakgrund behövs inom samhällspolitiken och i praxis vid uppföljning av integrationsutvecklingen och förverkligandet av jämlikhet samt vid lokalisering och minskande av ojämlikhet mellan befolkningsgrupperna.

(17)

2. Hälsoskillnader mellan befolkningsgrupperna

Socioekonomiska hälsoskillnader mellan befolkningsgrupper framträder överallt i värl- den och har visat sig vara väldigt seglivade (Lahelma 2017). Hälsoskillnader avspeglar den hierarkiska strukturen i hela samhället och dess olika områden, varvid de förekommer i alla dimensioner av den sociala ställningen (Lahelma m.fl. 2007). Genom socialpoli- tik och samhällspraxis borde man systematiskt ingripa i de strukturella faktorer som ligger bakom ojämlikhet avseende hälsa och välfärd, såsom effekterna av fattigdom, arbets- och levnadsförhållanden, utbildningssystem, sysselsättningsåtgärder, boende och service samt ohälsosamma levnadssätt (Prättälä m.fl. 2007). Målet med statsrådets folkhälsoprogram Hälsa 2015 var att i Finland minska skillnaderna i dödlighet med en femtedel fram till utgången av år 2015, men faktum är att skillnaderna ökade under perioden (Rotko m.fl. 2011; Lahelma 2017).

Hälsoskillnader mellan olika befolkningsgrupper påverkas av ojämlika sociala strukturer och processer, vilka blir synliga genom människornas sociala ställning som helhet. Processer som skapar ojämlikhet syns i form av ojämn fördelning av makt, status, förmögenhet och andra resurser i samhället (Allardt 1983; Lahelma m.fl. 2007). På de objektiva och subjektivt upplevda omständigheterna avseende hälsa och välfärd inverkar bland annat det om ett barn som fötts är flicka eller pojke, var i Finland eller världen barnet råkar födas, i hurdan familj det föds; hur mamman, pappan och när- stående mår; hurdana de materiella och sociala levnadsförhållandena under barndomen är (Rotko m.fl. 2011; Kestilä & Rahkonen 2014; Kääriälä m.fl. 2020), det sociala stöd barnet och den unga får (Haukkala 2014), den ungas utbildningsmöjligheter och hur hen klarar utbildningen, sysselsättning och arbetsförhållanden (Lahelma m.fl. 2007;

Martikainen & Mäki 2014). Också användningen av hälso- och sjukvårdstjänster och socialvårdstjänster samt tjänsternas och vårdens kvalitet varierar beroende på individens socioekonomiska ställning, vilket medför att deras tillgänglighet och funktion är av betydelse för upprätthållandet av hälsa och botandet av sjukdomar (Manderbacka m.fl. 2007, 2017). Dessa samma sociala mekanismer påverkar livet även för personer med utländsk bakgrund.

Hos personer med finländsk bakgrund (båda föräldrarna födda i Finland och mo- dersmålet finska, svenska eller samiska) framgår hälsoskillnader enligt utbildnings- nivå, yrkesställning och inkomst av upplevd hälsa (Rahkonen m.fl. 2007), prevalens (Koskinen m.fl. 2007) och dödlighet (Valkonen 2007; Valkonen m.fl. 2007; Rotko m.fl.

2011, 13). Utbildning ger kunskaper och färdigheter, medan yrkesställningen avspeg-

(18)

lar arbetsförhållanden. Inkomsterna bestämmer hurdana de materiella villkoren och konsumtionsförmågan är. (Lahelma m.fl. 2007).

Skillnader i hälsa och välfärd orsakas av yttre förhållanden livet, sociala faktorer som inverkar på hälsan från barndom till vuxen ålder, varför i synnerhet levnadsför- hållanden i barndomen är viktiga för hälsan i vuxen ålder. Faktorer gällande levnads- förhållanden i barn- och ungdomen förklarar en betydande andel av de socioekonomiska hälsoskillnaderna bland vuxna (Kestilä 2008; Kestilä & Rahkonen 2014). Om ett barn under lång tid utsätts för belastande och svåra upplevelser, kan de direkt påverka barnets tillväxt och utveckling exempelvis genom upplevd stress (Rotko m.fl. 2011). Ett barns välbefinnande är beroende av föräldrarnas välbefinnande, eftersom barnet inte klarar sig i livet utan vuxnas fortgående och tillräckligt goda omsorg. Levnadsförhål- landen, människorelationer och upplevelser under barn- och ungdomen påverkar den ungas utbildning, sysselsättning, levnadsvanor och hälsa. Senare stöder människo- relationer – kamrater, vänner, bekanta, partner och arbetskamrater – den unga och vuxna personens hälsa och välbefinnande, eftersom individen i dessa relationer ger och tar emot socialt stöd i olika former (t.ex. mentalt stöd, råd, information, materiell hjälp) (Haukkala 2014). I en mänsklig gemenskap kan individen uppleva en känsla av tillhörighet, vilket ger livet mening. I vuxen ålder skyddar familj och en parrelation också hälsan och ökar individens välbefinnande (Joutsenniemi 2014; Haukkala 2014).

Barndomsfamiljen har stor betydelse också för barnets utbildningskarriär och socioekonomiska position i vuxen ålder, eftersom barn till utbildade föräldrar ofta också själva utbildar sig och på så vis uppnår en god socioekonomisk ställning (Rotko m.fl.

2011, 31; Teräs & Kilpi-Jakonen 2013).

I figur 1 presenteras en sammanfattning av hur samhälleliga och individuella faktorer och processer påverkar uppkomsten och upprätthållandet av skillnader i hälsa och välfärd. I modellen finns samhällsstrukturella faktorer, individens sociala ställning samt förmedlande faktorer som påverkar levnadsförhållande och levnads- sätt, vilkas samverkan leder till skillnaderna i hälsa och välfärd mellan befolkningsgrupperna. Till detta tillägger jag materiella och sociala levnadsförhållanden i anknytning till boendeområdet samt hälsan och välfärden hos individens närstående och medlemmar i hushållet, eftersom hälsa och välfärd är en process som kumuleras under livsloppet.

(19)

Faktorer i boendeområde Utbildningssystem Arbetsmarknader Inkomstfördelning

Socioekonomisk ställning (utbildning, yrke, inkomster) Etnisk bakgrund Närstående och hushåll

Livsmiljö Arbets- och bo- endeförhållanden Levnadssätt Tjänster

Skillnader i hälsa och välfärd

SAMHÄLLS- STRUKTURER

INDIVIDENS SOCIALA STÄLLNING

FÖRMEDLANDE FAKTORER

Figur 1. Bakgrundsfaktorer till skillnader i hälsa och välfärd (modifierad Rotko m.fl. 2011, 16).

2.1. Hälsoskillnader enligt geografiskt läge och språkgrupper

Objektiva skillnader i hälsa och välfärd framträder också geografiskt, eftersom den åldersstandardiserade hälsan är bättre hos dem som bor i Västra Finland och Södra Finland (Karvonen 2019) och framför allt är dödligheten lägre än hos dem som bor i Östra Finland och Norra Finland (Saarela & Finnäs 2006, 2011). Hälsan och välfärden hos Österbottens svenskspråkiga befolkning är bättre än hos den finskspråkiga befolkningen i samma områden (Hyyppä & Mäki 2001a-b, 2003; Saarela & Finnäs 2003a, 2006;

Suominen 2014). I synnerhet finlandssvenska män har nytta av den hälsofördel som minoritetsställningen medför, vilken inte fullständigt verkar kunna förklaras med exempelvis hälsobeteende eller socioekonomisk ställning (Suominen 2014). Bland personer som flyttat till Österbotten från andra områden var hälsan i genomsnitt sämre än bland infödda svenskspråkiga invånare (Saarela & Finnäs 2006), vilket delvis kan ha berott på att de inflyttade är mindre integrerade i gemenskapen. En tidigare under- sökning har visat att i hela landet har svenskspråkiga färre skilsmässor, bättre hälsa, längre livslängd, mindre arbetslöshet och högre utbildningsnivå (Finnäs 1986; Saarela

& Finnäs 2003; Saarela & Finnäs 2014; Saarela m.fl. 2016) än finskspråkiga finländare.

Andelen arbetslösa och förtidspensionerade är också mindre bland finlandssvenskarna.

Skillnaderna i dödlighet, arbetslöshetsrisk och i viss mån också upplevd hälsa berör i synnerhet män och är inte drastiska (Suominen 2014). I undersökningen Hälsa 2000 rapporterade svenskspråkiga kvinnor större förekomst av problem i anknytning till den psykiska hälsan än finskspråkiga kvinnor (Nyqvist m.fl. 2008). I samma befolkning- sundersökning observerades att svenskspråkiga i hela landet deltog i sociala aktivite- ter oftare än finskspråkiga. Finskspråkiga upplevde oftare nervositet och ångest och använde mera alkohol än svenskspråkiga. Språkgrupperna skiljde sig från varandra i synnerhet i fråga om överkonsumtion av alkohol. (Toffol m.fl. 2015.)

(20)

Också finlandssvenska barn och ungas hälsa och välfärd är bättre än de finsk- språkigas. Svenskspråkiga elever i klass 8 och 9 hade upplevt mindre mobbning än finskspråkiga (Saarela & Finnäs 2003a) och deras upplevda hälsa var bättre (Suominen m.fl. 2000). I en gymnasieundersökning i Nyland och Österbotten framkom skillnader mellan språkgrupperna i fråga om förekomst av depression endast i Nyland, där med- elsvår eller svår depression var vanligare bland elever i finskspråkiga gymnasier än bland elever i svenskspråkiga gymnasier (Kangas m.fl. 2017). Självmord har varit två gånger vanligare bland finskspråkiga än bland svenskspråkiga 15–30-åriga invånare i Österbottens och Nylands kustregion (Saarela & Finnäs 2008). Det är anmärkningsvärt att finlandssvenskarnas hälsoindikatorer är konsekvent bättre än de finskspråkigas, bland personer som bor inom samma områden, och de facto har inga motstridiga forskningsresultat publicerats (Suominen 2014).

En del av dessa hälsoskillnader mellan språkgrupperna kan förklaras med den svenskspråkiga befolkningens bättre socioekonomiska ställning och högre utbild- ningsnivå (Saarela & Finnäs 2003b; Saarela 2006) samt med rötter på boningsorten i flera generationer, vilket innebär mottaget och givet socialt stöd i den lokala gemenskapen, positiv social delaktighet (Hyyppä & Mäki 2001a-b, 2003). Den ekonomiska levnadsstan- darden och förmögenheten var högre bland invånare som hade bott flera generationer i Österbotten än bland de inflyttade (Saarela 2006). Både i Nyland och i Österbotten har de svenskspråkiga invånarna oftare än de finskspråkiga fötts i det område där de bor (Saarela & Finnäs 2006, Saarela 2006).

Österbotten skiljer sig från andra landskap också i det avseendet att landskapet har lockat utländsk befolkning i rätt hög grad, så att av dess befolkning var 7,8 procent av utländsk bakgrund, vilket är den tredje största andelen invånare med utländsk bakgrund i Finland efter Nyland och Egentliga Finland (figur 2). En undersökning har gjorts om sysselsättningen och integrationen av personer med utländsk bakgrund i Närpes i Österbotten (Mattila & Björklund 2013). För tio år sedan var 85 procent av När- pes befolkning svenskspråkiga och 9 procent hade ett främmande språk som moders- mål, medan de resterande hade finska som modersmål. Invandringen i Närpes, som i huvudsak är arbetskraftsinvandring, har en över tjugo år lång historia. Närpes har haft nytta av immigration och inhemsk migration på många olika sätt och personer som har flyttat dit har också troget stannat kvar i kommunen. Det talas om Närpes modell (ovan nämnda verk).

Andelen befolkning med utländsk bakgrund varierar avsevärt mellan olika områ- den (figur 2). I alla landskap har andelen befolkning med utländsk bakgrund ökat från år 2015 till år 2020. Andelen personer med utländsk härkomst var högst på Åland (16,7

% varav en stor del med svensk bakgrund), och nästhögst i Nyland (14,9 %). Lägst andel invånare med utländsk härkomst fanns i Södra Österbotten (2,5 %). Av alla personer med utländsk bakgrund bodde hälften i huvudstadsregionen. En kommunvis granskning

(21)

16.7 8.1

14.9 4

5.9 3.3

3.2 4.1

7.8 5.2

3.2

6.2 3.7

3.3 4.5 3.2

3.6 2.6

6.7

13.3 6.3

11.5 2.8

4.5 2.6 2.4

3.4

6.4 4.3 2.7

5.7 2.9

2.7 3.6 2.6

2.9 2.1

5.6

0 2 4 6 8 10 12 14 16 18

Åland Egentliga Finland Nyland Satakunta Päijänne-Tavastehus Norra Savolax Norra Österbotten Norra Karelen Österbotten Birkaland Lappland Kymmenedalen Mellersta Finland Mellersta Österbotten Egentliga Tavastland Kajanaland Södra Savolax Södra Österbotten Södra Karelen

2015 2020

Figur 2. Andelen personer med utländsk bakgrund av befolkningen i landskapen 2015 och 2020 (%) (FOS 2021b).

(22)

3. Levnadsförhållanden och hälsa bland personer med

utländsk bakgrund

I slutet av 2020 var totalt 8 procent av Finlands befolkning personer med utländsk bakgrund (personens båda föräldrar eller den enda kända föräldern var födda/född i utlandet). Andelen personer med utländsk bakgrund i första generationens, dvs. personer med utländsk bakgrund födda i utlandet, var 83 procent av alla med utländsk bakgrund. Andelen i Finland födda, dvs. personer med utländsk bakgrund i andra generationen, var 17 procent (födda av finländska föräldrar, som är födda i utlandet). Av personerna med utländsk bakgrund kom den största gruppen från bakgrundslandet Sovjetunionen eller Ryssland (20,4 %) och Estland (11,4 %), Irak (5,7 %) och Somalia (5,1

%). Av andelen med utländsk bakgrund i första generationen utgjorde personer med europeisk bakgrund över hälften (53 %), andelen med asiatisk bakgrund 30 procent och med afrikansk bakgrund 11 procent. Av personer med utländsk bakgrund födda i Finland utgjorde andelen personer med europeisk bakgrund 46 procent, andelen med asiatisk bakgrund 28 procent och med afrikansk bakgrund 22 procent. Andelen personer med afrikansk bakgrund av invånare med utländsk bakgrund i andra generationen är den dubbla. (FOS 2021a.)

Resurserna avseende hälsa och välfärd bland personer som har flyttat till Finland från utlandet varierar enligt orsaken till flytten, ålder vid flytten och hur lång tid personen har bott i landet. Bland ofrivilliga migranter är levnadsförhållandena i ursprungslandet (krig, väpnad konflikt, förföljelse) eller under resan (brist på säkra rese- förhållanden) sämre än bland dem som har migrerat frivilligt, vilket medför att de är i en sårbar ställning i fråga om hälsa och välfärd. Ju yngre man är när man immigrerar, desto lättare är det att anpassa sig, lära sig språket, utbilda sig och senare som ung vuxen hitta ett arbete (t.ex. Malin 2011). Ju längre migranten har bott i det nya hemlandet, desto längre har hen kunnat leva i en relativt trygg miljö, så att de primära behoven har blivit tillgodosedda, barnen har gått i skola och lärt sig landets språk, föräldrarna har fått sysselsättning och hälsan har kunnat upprätthållas i hälso- och sjukvården.

Dessa samhällsstrukturella faktorer för välfärd har i princip kunnat inverka positivt på välbefinnandet hos invånare födda här, med utländsk bakgrund i andra generationen.

Med tiden har migranten skaffat sig kunnande om livet i det nya hemlandet.

(23)

2020), vilka är goda livsfaktorer också ur synvinkeln för hälsa och välfärd (”frisk migrant”-fenomenet, healthy migrant effect; McDonald & Kennedy 2004). Sysselsättningen bland dem är emellertid lägre än hos majoritetsbefolkningen, vilket framträder i form av knappa materiella levnadsförhållanden och fattigdom bland barnfamiljer (Kääri- lä m.fl. 2020, 26, 35–36). Den lägre sysselsättningen och högre graden av arbetslöshet beror på brist på yrkesutbildning eller högre utbildning och bristande språkkunskap (Nieminen 2015). Sysselsättningen bland utbildade minskas av bristande kunskaper i finska eller svenska och diskriminering (Ahmed 2019). Arbetslöshet inverkar ofta skadligt på sociala relationer, hälsa och välfärd, i synnerhet när den är långvarig. Det är inte fråga om enbart ekonomisk knapphet, trots att arbetslösheten har en klar inverkan på utkomsten och om den är långvarig ökar risken för fattigdom (Karvonen m.fl. 2019, 50–51). Arbetslöshet försvagar också hälsan och det upplevda välbefinnandet. Svag sysselsättning avspeglar sig på invandrarnas inkomster, vilka i genomsnitt är lägre än bland infödda finländare (i alla nordiska länder Dunlavy m.fl. 2020b; i Helsingfors Saukkonen 2016; Kääriälä m.fl. 2020, 33–38). De lägre inkomsterna visar sig i form av barnfamiljsfattigdom, sämre levnadsförhållanden, eventuellt förmågan att klara stress eller psykisk belastning i vardagen och till och med i form av insjuknanden och hälso- problem i högre grad än bland infödda finländare.

De finländska arbetsmarknaderna är hierarkiskt och vertikalt indelade enligt kön och arbetstagarens etniska bakgrund och härkomst. Kvinnor utbildar sig i allmänhet inom hälso- och sjukvården samt social- och utbildningssektorn, medan män främst utbildar sig inom teknik- och byggbranschen. Det att arbetsmarknaden är vertikalt indelad enligt arbetstagarens etniska bakgrund innebär att många invandrare arbetar på lägre nivåer av den socioekonomiska hierarkin, med arbeten som är sämre betalda och mindre prestigefyllda (t.ex. Toivanen & Väänänen 2013). Också tidsbegränsade arbetsavtal är vanligare bland personer med invandrarbakgrund (Forsander 2007;

Sutela 2005; Toivanen m.fl. 2013, 3). Invandrares arbeten är oftare ströjobb, deltidsar- bete och skiftarbete jämfört med finländares arbeten (Sutela 2015). Invandrare har också arbetsuppgifter som inte motsvarar deras utbildning, är undersysselsatta, arbetar som uthyrd arbetskraft, är visstidsanställda och arbetar under atypiska tider oftare än majoritetsbefolkningen (Sutela 2015, 2016). Undersysselsättning visar brist på arbete. Det var enligt undersökningen ”Arbete och välfärd hos personer med ut- ländsk härkomst” vanligast bland personer från de ursprungsländer hos vilka även sysselsättningsgraden är lägst, dvs. personer från Mellanöstern och Nordafrika och personer med flyktingbakgrund (Undersökningen om arbete och välfärd hos personer av utländsk härkomst, UTH-undersökningen, Sutela 2016). Eftersom arbetsmöjlig- heterna är särskilt små för outbildade, är många arbetslösa invandrare tvungna att bli företagare. Invandrare är aktiva inom företagande (Sutela 2015). Sysselsättnings- graden bland invånare med utländsk bakgrund i första generationen förbättras ju längre personen bor i landet (Larja & Sutela 2015), men även andelen företagare av alla sysselsatta personer med utländsk bakgrund ökar (Sutela 2015). Dessutom sysselsätts

(24)

kvinnor med utländsk bakgrund avsevärt sämre än kvinnor i majoritetsbefolkningen (Larja & Sutela 2015).

Om en persons sociala ställning försämras i det nya hemlandet jämfört med i ursprungslandet, kan det vara en riskfaktor för personens välbefinnande. Den socioekonomiska ställningen kan sjunka t.ex. på grund av att den utbildning som personen skaffat i ursprungslandet inte är tillämplig på Finlands arbetsmarknad, eller på grund av att en vuxen invandrare lär sig finska eller svenska långsamt, varvid kunnandet kan bli föråldrat. Så kan ofta vara fallet exempelvis för personer av rysk härkomst, vilka i allmänhet har högskoleexamen från sitt ursprungsland. Dessutom kan den sociala ställningen försämras på grund av diskriminering på den finska arbetsmarknaden (Ahmed 2019).

Sysselsättningen bland personer av utländsk härkomst i västvärlden är resultatet av två gallringsprocesser: för det första klarar endast de friskaste av att emigrera eller fly sitt land (fenomenet frisk migrant, McDonald & Kennedy 2004) och för det andra väl- jer arbetsgivaren ut endast de duktigaste bland de friskaste arbetstagarna (fenomenet frisk arbetstagare, healthy worker effect; McMichael 1974). Beklagligt snabbt kan en frisk arbetstagare med invandrarbakgrund, när tiden i landet och arbetsåren går, bli en sjuk, utmattad arbetstagare (fenomenet utmattad migrant, exhausted migrant effect; Bollini

& Siem 1995) som har utfört ”3D arbete” – smutsigt, farligt och förnedrande arbete (dirty, demeaning, dangerous) (Ahonen m.fl. 2007; Agudelo-Suarez m.fl. 2011), som majoritetsbefolkningen inte vill utföra. Hälsan hos en vuxen invandrare med flyktingbakgrund kan belastas av flera faktorer: oro över närstående i ursprungslandet, många förluster i migrationsprocessen, oro över barnens liv och framtid i det nya hemlandet, oro för hur man ska klara sig i arbetet under dåliga arbetsförhållanden, ekonomiska bekymmer för hur man ska klara sig med låg lön osv. Det kan finnas många stressfaktorer samtidigt.

Samhälleliga institutionella faktorer kan (ofrivilligt) orsaka skillnader i välfärd mellan språkgrupperna tex. genom utbildningssystemen (Karvonen 2019b). Man borde säkra för barn som kommer från olika utgångslägen jämlika möjligheter för inlärning och utveckling. Dessa faktorer gynnar mera familjer med barn och ungdomar som kommer från medelklassförhållanden. Utbildningsstigarna för unga personer med utländsk bakgrund, såväl för i utlandet som i Finland födda är ofta styckvisa, och kunnandet är svagare än hos majoritetsbefolkningen. Ungdomar med utländsk bakgrund fortsätter mera sällan studier på andra stadiet än ungdomar med finländsk bakgrund.

Vidare avbryter ungdomar med utländsk bakgrund studierna oftare och utbildar sig mera sällan i akademiska yrken än ungdomar med finländsk bakgrund. (Portin m.fl.

2017; Kalalahti m.fl. 2017a-b; Kääriälä m.fl. 2020, 48–50.) Resultaten är likartade, oberoende av om ungdomen flyttat som minderårig till Finland eller fötts i Finland (Malin

& Kilpi-Jakonen 2020).

Hälsan och välbefinnandet hos befolkningen med utländsk bakgrund kan i det nya

(25)

vandringsprocessen och olika familjemedlemmars integrering i olika takt, splittrade familjerelationer och nätverk av familjerelationer, bristande språkkunskap, upplevd diskriminering, sysselsättningssvårigheter och lägre social ställning än den övriga befolkningen (WHO 2017; WHO 2008). Till exempel bland män med kurdisk bakgrund som flyttat till Finland från Irak och Iran hade till och med en tredjedel erfarenheter av tortyr (Garoff m.fl. 2021). Skillnader i hälsa och välfärd enligt etnisk bakgrund eller härkomst har i tidigare undersökningar konstaterats bland annat i fråga om mental hälsa, infektions- sjukdomar, fysisk funktionsförmåga, vissa levnadssätt och riskfaktorer för livsstilssjukdomar, reproduktiv hälsa samt i socialt välbefinnande (Castaneda 2019). Hos personer från Mellanöstern och Nordafrika var psykiska symptom och psykisk belastning vanligare än bland befolkningen i genomsnitt (Rask m.fl. 2016b; Castaneda m.fl. 2015a). Deras symptom kunde hänföras till ringa utbildning, arbetslöshet, utkomstproblem, hög ålder och svaga kunskaper i finska eller svenska. Också erfarenheter av sämre livskvalitet och lägre grad av delaktighet var vanligare bland dessa grupper jämfört med hela befolkningen (Cas- taneda m.fl. 2012; Castaneda m.fl. 2015a; Nieminen m.fl. 2015). Den högre prevalensen av psykiska symptom visar sig emellertid inte i användningen av mentalvårdstjänster, utan personer av utländsk härkomst använder/får litet av de tjänster de behöver (Koponen m.fl. 2016; Castaneda m.fl. 2020; Kieseppä m.fl. 2020; Cilenti m.fl. 2021).

Många problem rörande välbefinnandet hopar sig ofta bland personer som flyttat från Mellanöstern och Nordafrika enligt befolkningsundersökningar gjorda på 2010-talet (UTH-undersökningen 2014, Koponen m.fl. 2015; Castaneda m.fl. 2015a). Upplevelser av diskriminering är också allmänna och varierar mellan olika grupper enligt härkomst och yttre olikheter (Undersökningen Invandrarnas hälsa och välbefinnande 2010, av personer med somalisk bakgrund 29 %, av kurder och personer med rysk bakgrund 35

%, Rask m.fl. 2018; Castaneda m.fl. 2015b). Personer som hade upplevt diskriminering rapporterade oftare än andra att de upplevde sin hälsa som svag, hade långtidssjuk- domar och sämre mental hälsa (Rask m.fl. 2018). Personer med flyktingbakgrund hade mera brister i välbefinnandet och erfarenheter av otrygghet än övriga personer med utländsk bakgrund, och de upplevde mer ensamhet och hade färre finländska vänner jämfört med personer som flyttat av andra orsaker (Castaneda m.fl. 2015a). Vissa kulturella traditioner är i direkt relation till problem med hälsa och välbefinnande, såsom kvinnlig könsstympning som utförs i vissa ursprungsländer (FGM/C) (FOS 2012) och våld i anknytning till upprätthållande av släktens heder. Också vissa livsstilssjukdomar och riskfaktorer i anknytning till dessa, såsom fetma (Nieminen m.fl. 2015; Laatikainen m.fl.

2016) och svårigheter i anknytning till den fysiska funktionsförmågan (Nieminen m.fl.

2015; Rask m.fl. 2016c) var vanligare bland personer med utländsk bakgrund. Dessut- om är tillgången till och användningen av många hälso- och sjukvårdstjänster, såsom hälsogranskning, screening och rehabilitering, ovanligare än bland befolkningen i genomsnitt (Koponen m.fl. 2016). Å andra sidan var människor i nästan alla härkomst- grupper oftare nöjda med sina människorelationer och litade mer på myndigheterna och servicesystemet jämfört med hela befolkningen. (Castaneda & Kauppinen 2015).

(26)

3.1. Att bilda ett hem och välja boningsort

Utifrån vilka grunder väljer en individ med familj sin boningsort? Enligt undersökning- ar överväger en individ, i den mån hen eller hushållet har möjlighet att välja boningsort, bland annat familjemedlemmarnas utbildnings- och sysselsättningsmöjligheter, boy- ta, boendekostnader och förbindelser samt tjänster. Vid valet av den plats man ska bo handlar det inte enbart om val av en viss typ av bostad – samtidigt väljer man också en viss boendemiljö med invånare, delvis också livsstil (Kytö m.fl. 2006; Ilmarinen m.fl.

2019). Till denna livsstil hör sociala faktorer i gemenskapen, såsom öppenhet, vänlighet, omsorg och aktivt deltagande på fritiden i olika hobbyaktiviteter och i religiös verksamhet. Från undersökningar avseende inre omflyttning bland personer med utländsk bakgrund känner man till att de med tiden mer och mer flyttar från placeringsorter runtom i landet till landets södra delar och stora städer, där de etniska gemenskaperna är större, studie- och arbetsutbudet är större och möjligheterna att utöva den egna reli- gionen är bättre (Juntunen & Aloulou 2019). Vi vet också utifrån tidigare forskning att invandrare som kommer från länder utanför Europa med avsevärt större sannolikhet bor i städer jämfört med infödda finländare (Juopperi 2019). Boendeformerna skiljer sig också åt enligt invånarens härkomst. Invandrare är i Finland överrepresenterade i hyresboende och subventionerade bostäder och underrepresenterade i ägarboende (Andersen m.fl. 2013).

Personer med flyktingbakgrund uppgav att de hade ”valt” Finland som bosätt- ningsland eftersom landet är socialt och politiskt lugnt och tryggt, med offentligt skolsystem av hög kvalitet (Juntunen & Aloulou 2019, 55). Många med flyktingbakgrund är traumatiserade av upplevt våld i hemlandet eller under flykten, och därför är förut- sägbarhet och trygghet i det nya hemlandet viktiga för dem (ovan nämnda verk). Att bilda ett hem och välja bosättningsort är betydelsefulla händelser för alla människor.

I synnerhet hemmet förknippas med många positiva känslor och betydelser när det är eget. Det borde vara en trygg och intim plats, med tonvikt på familje- och privatliv.

Personer med flyktingbakgrund som är ofrivilliga migranter är när de anländer till landet ofta ekonomiskt beroende av socialbidrag och informationsmässigt beroende av socialmyndigheterna när det gäller hur bostadsmarknaderna i landet fungerar. Ofta placeras de efter mottagningscentren att bo i kommunala hyreslägenheter i närkom- munerna. Å andra sidan har denna unga befolkning breda informationsnätverk till sina landsmän och landskvinnor, samt till personer i Finland med flyktingbakgrund från grannländerna, genom vilka de får information (även felaktig information och rykten) om lokala bostads- och arbetsmarknader, och kan t.ex. hyra en lägenhet av en landsman och hitta en arbetsplats. I värsta fall kan en landsman också utnyttja en person som behöver bostad. Att hyra bostad på den fria marknaden kan vara svårt, om hyresvärden diskriminerar personer med utländsk bakgrund. Att bilda ett hem är mer än att enbart

(27)

orienterar man sig också mot sitt framtida liv (Juntunen & Aloulou 2019, 13–14, 54).

Hemmets placering i kommunen bestämmer också kvaliteten på service och skola samt i hur stor utsträckning nykomlingarna har möjlighet att vara i kontakt med personer med finländsk bakgrund. I stora städer är bostadsområdena segregerade enligt befolkningens socioekonomiska ställning och etnicitet (Vilkama 2010 Rasinkangas 2014).

(28)

4. Det sociala kapitalet i finlandssvenska gemenskaper

Markku Hyyppä mm. har bedrivit mycket forskning i anknytning till svenskspråkiga personers bättre hälsoresultat, vilka han förklarar med de svenskspråkigas högre sociala kapital (Hyyppä 2002, 2005, 25–32; 67–72; 123–133; 2010, 9–10, 31, 39–42, 89; 2013, 15–18, 61; Hyyppä & Liikanen 2005, 42, 97–99; Hyyppä & Mäki 2001, 2003). Man har fors- kat mycket i sambandet mellan hälsa och socialt kapital, men i meta-analyserna har man inte hittat något klart samband mellan dessa. Detta torde bero på att man i olika forskningar använt olika operationaliseringar rörande socialt kapital (psykisk hälsa, de Silva m.fl.2005, Ehsan & de Silva 2015; hjärt- och kärlsjukdomar Choi m.fl. 2014; i vår- den av åldringar har man noterat en positiv effekt på den fysiska och psykiska hälsan, dödligheten samt användningen av tjänster Coll-Planas m.fl. 2017; Villalonga-Olives &

Kawachi 2015).

De finlandssvenska gemenskapernas sociala kapital grundar sig på att människor under många generationer har bott på samma områden, kontinuerligt umgås med varandra, bedriver samarbete och ägnar sig åt hobbyer tillsammans. Dessutom har de mycket umgänge med svenskar. Diskussionen om socialt kapital föregicks av en diskussion om humankapital, med vilket avses individens förmågor, kunnande och utbildning (t.ex. Kajanoja 1998). Humankapitalet indelades teoretiskt i individuell egenskap eller individuellt kapital och den sociala gruppens eller gemenskapens kapital, vilken i fungerande samhällen visar sig som ekonomisk effektivitet. Gemenskapens sociala kapital granskades genom förhållanden mellan gemenskapens normer och aktörer (ovan angivna verk.). Francis Fukuyama (2000) definierade socialt kapital som en inof- ficiell social norm som framträder i gemenskapen, vilken främjar samarbetet mellan två eller flera personer, med goda etiska följder (även kriminella organisationer och rasistiska rörelser kan ha stort socialt kapital, men värdegrunden i deras verksamhet och följderna av den är skadliga för omgivningen). Denna norm kan grunda sig på positiv förväntning av en ömsesidighet som åstadkommer någonting gott, ärlighetsi- deal, pålitlighet, att hålla löften. Dessutom ska den leda till samarbete. Socialt kapital är ofta en biprodukt av utövande av religion, traditioner och gemensamma historiska erfarenheter, vilken uppstår spontant och utan tvång (ovan angivna verk, 15). Socialt kapital som begrepp är i viss mån besvärligt, eftersom det till sin natur är relativt vagt och flexibelt (t.ex. Kajanoja 1998).

(29)

välfärd är ofta svagare än hos majoritetsbefolkningen, som t.ex. hos den romska minoriteten, som har upplevt diskriminering under hundratals år (Weiste-Paakkanen m.fl.

2018) eller hos heterogena minoriteter med utländsk bakgrund i Finland (Nieminen m.fl. 2015). Finlandssvenskarna utgör cirka 5–6 procent av Finlands befolkning, men de klarar sig bra i livet enligt socioekonomiska mätare samt enligt indikatorer på häl- sa och välfärd (Hyyppä & Mäki 2003; Suominen 2014). De svenskspråkiga var historiskt den svenska kronans högsta tjänstemän i Finland, när Finland var en del av Sverige.

Svenska språket var under lång tid förvaltningsspråket i Finland, vilket främjade den svenskspråkiga befolkningens sociala ställning och förbättring av utbildningsnivån.

Numera är finlandssvenskarna uppdelade i åtminstone tre huvudgrupper: befolkningen längs den österbottniska kusten, befolkningen i skärgården och huvudstadsregionen längs den sydvästra och södra kusten samt ålänningarna. Österbottningar och ålän- ningar livnär sig oftast i näringar som är förankrade i så gott som helt svenskspråkiga kulturer. Finlandssvenskarna i Helsingforsregionen är däremot betydligt mer knutna i ömsesidig samverkan med områdets finskspråkiga befolkning. Flera av de faktorer som främjar den svenskspråkiga befolkningens välfärd har under en lång tidsperiod inverkat i samma riktning och kan till och med ha stärkt varandras effekter. Denna sociala process kan ha främjat beteende som främjar hälsan eller åtminstone beteende som är mindre skadligt för hälsan, vilket så småningom har börjat påverka hela språk- gruppen. Österbottningarna har haft gener som delvis har kunnat skydda bärarna mot senare folksjukdomar, såsom kranskärlsjukdomar, kan alla dessa effekter tillsammans förklara de nu observerade hälsoskillnaderna. Finlandssvenskheten kan konstateras representera i högre grad kulturell och social än etnisk process. För en man medför tillhörande till den svenskspråkiga minoriteten en hälsofördel, som inte uttömmande verkar kunna förklaras med exempelvis hälsobeteende eller socioekonomisk ställning.

(Suominen 2014.)

Hyyppä konceptualiserar socialt kapital som ett ”lim” mellan människor, som omsorg och socialt stöd i en gemenskap, vilket har utformats bland svenskspråkiga i Finland under lång tid, när människor har bott på samma platser från en generation till nästa. Den som lever i en gemenskap har positiva känslor för andra medlemmar i gemenskapen och deltar frivilligt i olika verksamheter i gemenskapen. Upplevelsen av tillhörighet, positiva känslor och att göra tillsammans minskar stress och främjar god hälsa (Hyyppä & Mäki 2001.) Den svenskspråkiga gemenskapens sociala kapital visar sig som föreningsaktivitet, stort nätverk av vänner, religiös aktivitet och aktivt deltagande i fritidssysselsättningar, vilket främjar finlandssvenskarnas upplevda välbefinnande. Viktiga åtskiljande faktorer mellan språkgrupperna är att finlandssvenskar inte använder för mycket alkohol (Hyyppä & Mäki 2003). På individnivå är socialt kapital bland finlandssvenskar förknippat med permanent boende i ett område, nära vänskapsrelationer i gemenskapen, deltagande i fritidsaktiviteter och en känsla av förtroende mellan människor, vilket upprätthålls genom regelbundet umgänge med medlemmar i gemenskapen (Hyyppä m.fl. 2007). Dessutom är aktiv religionsutövning

(30)

viktig för finlandssvenskar i Österbotten i olika religiösa samfund (Hyyppä & Mäki 2003;

Hyyppä & Liikanen 2005, 99–101). Österbottens finlandssvenskar betonade i undersök- ningen människorelationernas betydelse, tillgivenhet och ömsesidig vänskap i högre grad än de finskspråkiga (Hyyppä & Mäki 2003). Enligt uppföljningsundersökningen är finlandssvenskarnas samhälleliga aktivitet mycket konstant (Hyyppä m.fl. 2008). Enligt Nieminens m.fl. undersökning (2017) är sociala resurser eller socialt kapital (oberoende av respondentens språk) socialt stöd som man ger, får och delar i en gemenskap samt socialt deltagande som sker i gemenskapen. En gemenskap som socialt nätverk grundar sig på förtroende och interaktion mellan medlemmarna, vilket upprätthålls genom olika former av umgänge med andra.

Betydelsen för hälsan av det sociala kapitalet, förekomsten av tillräckliga, menings- fulla och interaktiva människorelationer eller att ge, få och dela socialt stöd är obe- stridlig (Haukkala 2014). Betydelsen för hälsan av människorelationer och upplevelse av att tillhöra en mänsklig gemenskap kan benämnas och konceptualiseras på olika sätt. Tydligast framkommer betydelsen av de skadliga psykiska och fysiska följder en- samhet har för en person (Junttila 2018). Ensamhet förknippas med högre prevalens och dödlighet och högre upplevelse av stress. Ensamhet definieras som ett subjektivt upplevt, negativt psykiskt tillstånd, i vilket människan upplever ångest på grund av kvantitativt eller kvalitativt otillräckliga människorelationer. I Finland är emotionell ensamhet, dvs. upplevd avsaknad av nära vänskapsrelationer, vanligare bland pojkar och män än bland flickor och kvinnor. Däremot upplever kvinnor och män lika ofta social ensamhet, dvs. brist på nätverk och trevliga kamratgrupper. (Junttila m.fl. 2016.) Gradvis försvagning av släktgemenskap och annan social delaktighet samt ökad sam- hällelig differentiering har tvingat människor till ökat umgänge med okända (Ilmonen 2000, 8–9).

Många personer med utländsk bakgrund som kommer från andra än västländer har vuxit upp och levt i samhälleliga kulturer, varvid den glesbefolkade finländska bo- endegemenskapen som betonar individualitet kan kännas socialt kall, skrämmande och till och med fientlig. Finlandssvenskarnas mer sociala och samhälleliga gemenskap kan däremot upplevas mera bekant och människovänlig, vilket kan underlätta integreringen i Finland. En gemenskaps sociala kapital, som för nya medlemmar visar sig i form av vänlig öppenhet, främjar både gemenskapernas och nykomlingarnas väl- befinnande, till exempel vid sysselsättningen av inflyttarna.

I tvåspråkiga Österbotten är det sociala kapitalet en resurs som har formats och upprätthållits i människorelationer: ett i gemenskapen erhållet socialt, kunskapsmäs- sigt och materiellt stöd. Det sociala kapitalet lever i den sociala gemenskapen, i vilken individen föds, och vars värden och normer individen tillägnar sig under socialise- ringsprocessen (Putnam 1993, 167-176; Ilmonen 2000). En social gemenskap var tidigare ett livsvillkor, till vilken individen upplevde sig höra, från vilken hen fick mening med

(31)

Det är det ”lim” som håller ihop människorna, vilket uppkommer i gemenskapens öm- sesidighet och hela tiden måste upprätthållas. Det sociala kapitalet uppkommer ofta i inofficiella sociala nätverk, vars verksamhet medlemmarna reglerar utifrån moral- koder och traditioner, och i vilka råder inbördes förtroende och ömsesidighet mellan medlemmarna. En gemenskaps sociala kapital förbrukas inte, utan till och med växer, när det genom användning intensifierar samarbetet och skapar en vi-känsla bland dess medlemmar (Putnam 1993, 171; Ilmonen 2000, 22; Hyyppä 2005). Det sociala kapitalet försvinner endast genom brist på användning (Putnam 1993, 169; Ilmonen 2000, 22), eftersom man om det personliga umgänget avtar eller gemenskaper splittras, inte längre får bekräftelse på känslan av förtroende och upplevelserna av ömsesidig vän- lighet. Källorna till socialt kapital eller gemenskap är sociala nätverk, olika former av socialt stöd i gemenskapen och den gruppidentitet som tillhörandet till en gemenskap möjliggör, och dess fundament utgörs av gemenskapens normer (Korkiamäki 2013).

När det sociala kapitalet realiseras i mänskliga kontakter, är det hela tiden i rörel- se, varvid det är självförstärkande. Förstärkningen av det sociala kapitalet sker enligt Putnam (1993, 173–174; Ilmonen 2000) enligt följande: a) hotet om förlorat förtroende är så dyrt socialt sett att det får medlemmarna att följa gemenskapens regler; b) när det fungerar föder det sociala nätverket automatiskt normen för ömsesidighet; c) nätver- kets existens i sig underlättar kommunikationen och förbättrar informationsflöden; d) i nätverken samlas erfarenheter av att lyckas från tidigare samarbete, vilka för sin del förstärker medlemmarnas tro på sina verksamhetsförutsättningar. På detta sätt skapas en cirkel av positiva förväntningar, vilket gynnar gemenskapen. Om en person hamnar utanför gemenskapen, försvagas individens välbefinnande och förutsättningar för väl- befinnande avsevärt. Det är viktigt för människan att uppleva sig tillhöra en mänsklig gemenskap. En medlem i gruppen kan hamna utanför gruppen till exempel genom att bryta mot gruppens normer och på så vis förlora dess förtroende. En ny medlemskandi- dat kan inte bli medlem i gemenskapen om gemenskapens förutfattade meningar om personen är för negativa. Gemenskapens inre inbördes solidaritet kan också innebära fientlighet eller åtminstone misstänksamhet mot utomstående (t.ex. Fukuyama 2000).

I stam- och klangemenskaper kan människor inte alltid lita på centralförvaltningen och samhällets funktionsduglighet, utan de kan ofta endast ta stöd av stammens eller klanens skydd. I Finland litar människor till stor del på samhällets rättvishet och funktionsduglighet. Tilliten till andra människor och samhällets institutioner har ansetts vara ett karakteristiskt drag för de nordiska välfärdssamhällena, vilket skiljer dem från andra samhällen och vilket också producerar det kitt, den sociala kohesion, som håller ihop människorna i samhället. Social tillit och förtroende för samhällets institutioners verksamhet hör ihop: förtroende för människor är störst i de länder där de offentliga tjänsterna anses vara rättvisa och samhället är tryggt. (Fukuyama 2000; Myllyniemi &

Kiilakoski 2021c, 51–52.) Individens förtroende för medlemmarna i gemenskapen och kontinuerlig kommunikation med dem upprätthåller relationen mellan individen och den gemenskap som ger det sociala kapitalet (Hyyppä 2010, 57–59). Sociala nätverk

(32)

hålls i sista hand ihop tack vare medlemmarnas inbördes förtroende och tillräckliga kommunikation. Gemenskapens och individens sociala kapital är alltid bundna till interaktion tidsmässigt och lokalt med gemenskapens kultur och dess människor. För- troende kan inte påtvingas uppifrån, utan det krävs att människor konkret har att göra med varandra. Förtroende mellan människor skapas genom att de lär känna varandra genom inbördes interaktion. Genom interaktion får man kunskap om en annan person, om personens pålitlighet, och båda parter försäkrar sig om informationsflödet. Vän- skapsrelationen har kommit att bli det ideala exemplet på ett förtroendeförhållande.

Förtroendeförhållandet för sin del utformades senare till en central ingrediens i det sociala kapitalet. (Ilmonen 2000, 17; Hyyppä 2010, 57–58.)

I samband med flyttrörelser flyttar andra personer som är födda på annat håll till de lokala gemenskaperna, och dessa personers agerande och beteende kan vara svårt att förutse, i synnerhet om de flyttar till området från utlandet eller har utländsk bakgrund.

Integrationen i det nya hemlandet sker i sista hand och konkret i den lokala gemenskap där migranten bor och arbetar. En mottagande gemenskap kan inte annat än lita på människor som kommer från andra platser i situationer där den behöver exempelvis arbetstagare. Med positiva förväntningar och positiv inställning till migranter samt att man litar på dem betyder i allmänhet en fungerande och bra samexistens. Positiva förväntningar skapar en god cirkel i den lokala gemenskapen.

Pierre Bourdieu (1980, 1986) tillägger till analysen av socialt kapital olika aktörers maktstrukturer och åtskillnader, vilka han anser utgöra hela kapitalteorins grund.

Enligt Bourdieu är socialt kapital en dimension av klasstatus och en metod att skilja sig från andra vid sidan av ekonomiskt (egendom och förmögenhet) och kulturellt (kulturella kunskaper, färdigheter och föremål) kapital. Socialt kapital visar sig som bekräftade eller möjliga resurser, vilka är beroende av att individen hör till en grupp (Bourdieu 1986, 51). Sådana sociala resurser kan omvandlas till kulturellt och ekonomiskt kapital, varvid deras centrala värde är symboliskt. Symboliskt kapital betyder till exempel en kapitalform som visar sig som en dominerande ställning eller status, som fås genom samhälleligt erkännande och anseende. Människor använder socialt kapital för att förbättra sin ställning i samhällets klassificerade fält (ovan angivet verk, 51–53). De finlandssvenska gemenskaperna i Österbotten har funnits i samma trakter i århundraden och deras minoritetsspråk i Finland skiljer dem från majoritetsbefolkningen och har möjliggjort århundraden av kontakter och nätverk i Sverige förutom i Finland. Det egna minoritetsspråket och ömsesidiga och på släktskap grundade nätverk till svenskar har bidragit till åtskillnaden från majoritetsbefolkningen.

(33)

5. Undersökningsobjekt och metoder

Levnadsförhållandena utreddes med hjälp av CAGE-materialet, som utformades för det nordiska undersökningsprojektet (Coming of age in exile – Health and socioeconomic inequity in young refugees in Nordic welfare states), och i vilket vi undersökte utbild- ningsvägar, arbetsmarknadsdelaktighet och hälsa hos personer med flyktingbakgrund och andra personer med invandrarbakgrund, som har flyttat som barn till de nordiska länderna före år 2005 i Danmark, Norge, Sverige och Finland 2015-2020 (www.cage.ku.dk).

Basuppgifterna för personerna som ingick i undersökningen fick vi från Befolk- ningsregistercentralen (VRK). Vi delade in undersökningsobjekten i personer med flyktingbakgrund och personer med annan invandrarbakgrund födda åren 1971–1999, vilka hade flyttat till Finlands som minderåriga (< 18 år) och bodde permanent i landet 1990–2015. Personer i Finland med flyktingbakgrund identifierade vi enligt att deras föräldrar (eller enda kända förälder) var födda i så kallade flyktingländer. På motsvarande sätt definierade vi övriga personer med invandrarbakgrund. Dessutom delade vi in personer med flyktingbakgrund och andra personer med invandrarbakgrund som var födda i Finland i egna grupper. Som referensgrupp hade vi ett sampel av in- födda finländare, matchat enligt födelseår. Vår uppföljningsperiod avslutades år 2015, varvid undersökningens första generation, i utlandet födda personer, var 16-44 år och andra generationen, i Finland födda unga, var 16–29 år. I tabell 1 presenteras antalen undersökningsobjekt i olika områden och städer i CAGE-materialet. Majoritetsbefolk- ning betyder barn födda i Finland till föräldrar med finländsk bakgrund, för vilka det registrerade språket var finska, svenska eller samiska.

VRK:s uppgifter förenades med Statistikcentralens registeruppgifter och studier och examina, huvudsaklig verksamhet, socioekonomisk ställning (inkomst, yrke, sysselsätt- ning) och bosättningsområde åren 1990–2015. Personer med utländsk bakgrund som hade flyttat från Finland avlägsnades från undersökningen (n = 6728).

(34)

Tabell 1. CAGE-materialets studiepopulation, antal.

Landskap Nylands svensk-

språkiga kommuner (utom huvudstadsre-

gionens kommuner)

Nylands finskspråki- ga kommuner (utom huvudstadsregionens

kommuner) Personer med flyktingbakgrund födda 1971-1999

som flyttat till Finland som minderåriga före 2005

124 118

Övriga med invandrarbakgrund födda 1971-1999 som flyttat till Finland som minderåriga före 2005

150 319

Majoritetsbefolkning sampel personer födda 1971-1999 384 791

Totalt 658 1228

Österbotten

Södra Österbotten och Mellersta

Österbotten Personer med flyktingbakgrund födda 1971–1999

som flyttat till Finland före 2005

225 49

Övriga med invandrarbakgrund födda 1971–1999 som flyttat till Finland som minderåriga före 2005

114 140

Majoritetsbefolkning sampel personer födda 1971–1999 782 1333

Totalt 1121 1522

Städer Esbo Helsingfors

Personer med flyktingbakgrund födda 1971–1999 som flyttat till Finland som minderåriga före 2005

1068 2463

Personer med flyktingbakgrund födda i Finland 1986–1999

211 750

1021 3889

Övriga med invandrarbakgrund födda i Finland 1986–1999

159 598

Majoritetsbefolkning sampel personer födda 1971–1999

1324 4014

Totalt 3783 11714

Vanda Åbo

Personer med flyktingbakgrund födda 1971–1999 som flyttat till Finland som minderåriga före 2005

1028 998

Personer med flyktingbakgrund födda i Finland 1986–1999

260 163

1330 679

Övriga med invandrarbakgrund födda i Finland 1986–1999

164 107

Majoritetsbefolkning sampel personer födda 1971–1999 1096 1311

Totalt 3878 3258

Personer med flyktingbakgrund födda 1971–1999 Vasa som flyttat till Finland som minderåriga före 2005

161 Övriga med invandrarbakgrund födda 1971–1999

som flyttat till Finland som minderåriga före 2005

79 Majoritetsbefolkning sampel personer födda 468