Dharma och andra buddhistiska begrepp

mystiska erfarenheter.⁸⁹ Jag sällar mig också till Geels och Wikströms syn på vår tids andlighet som ett svar på människans sökande efter mening.⁹⁰

För att sammanfatta kapitlets betydelse för min undersökning kan vi konstatera att det i ett individualiserat samhälles osäkra tid, hos människor utvecklas strategier för att överleva och där kan andlighet ses som en paus i livsstressen där mindfulness har blivit en viktig del för många. Marknadskrafter slår alltså också mynt av människors meningssökande där mindfulness har en viktig roll. Människor söker mening, självutveckling och en privatiserad och självstyrd religiositet, och där tycks alltså mindfulness vara en viktig del som andlig praktik för många.

Inom sjukvården och samhället i stort tycks man gå alltmer från en kristen till en mer spiritualistisk hållning vilket t.ex. MBSR som verktyg i sjukvården kan vara ett uttryck för.

3. Andlighet i MBSR?

3.1 Dharma och andra buddhistiska begrepp

I detta kapitel undersöker jag några centrala buddhistiska begrepp som används av grundaren till MBSR, Kabat-Zinn, i hans egna uttalanden. Detta gör jag eftersom jag anser att en koppling till buddhistiska begrepp i MBSR är spår av andliga inslag från MBSR:s buddhistiska rötter.

Kabat-Zinn berättar att Buddha själv inte var buddhist och att ordet Buddha bara betyder ’den som vaknat’. Han menar att Buddha var mer som en vetenskapsman eller läkare i sitt sätt att undersöka sinnet, dess tillstånd och dess helande och att mindfulness som ofta anses vara hjärtat i buddhistisk meditation inte har något med buddhism att göra per se, men däremot har allt att göra med vakenhet, medlidande och visdom. Han menar att dessa universella mänskliga kvaliteter är vad den mångtydiga buddhistiska termen dharma bland mycket annat innebär, och det är alltså inte heller en uteslutande buddhistisk term även om den handlar om Buddhas läror och relationen mellan lidande och sinnets natur.⁹¹ Ordet dharma som kommer från sanskrit beskrivs traditionellt som ”lagen om fysik” eller ”hur saker och ting är” som enligt Kabat-Zinn kommer från det kinesiska begreppet Tao.⁹² Vidare skriver han att dharma varken är en tro, en ideologi eller en filosofi utan det är en sammanhängande fenomenologisk beskrivning av

89 Geels, A, Wikström, O, 2006, s. 397.

90 Geels, A, Wikström, O, 2006, s. 389.

91 Kabat-Zinn, J, 2016, s. 283.

92 Kabat-Zinn, J, 2003, s. 145.

32

sinnets naturliga tillstånd, känsla och lidande samt potentialen att nå bortom lidandets tillstånd.

I den meningen har alltså dharma inget med andlighet att göra.

Plank sällar sig till dem som anser att Kabat-Zinn har mystifierat mindfulness genom sin ståndpunkt att instruktörer bör vara väl förankrade i dharma. I början betonade han endast stressreduktionen i praktiken för att inte, som Plank uttrycker det, utgöra ett möjligt hot i vetenskapens ögon. Han tonar fortfarande ner det österländska och exotiska inslagen i praktiken och inbjuder istället utövaren själv att utforska detta. Plank hänvisar till andra forskares arbeten och menar att mindfulness måste frigöras från förmoderna religiösa system och lyftas bort från etniska identiteter för att göras tillgänglig för approprietering.⁹³ Plank anser dock samtidigt att det är olyckligt att mindfulness separerats från sin buddhistiska kärna. Som jag tolkar det vill hon hellre att man helt klipper banden med buddhism då hon anser att mindfulness kommit så långt ifrån sitt ursprung att de knappast ens bör jämföras.⁹⁴ Hon framlyfter gärna fördelarna och genuiniteten hos den mer traditionella vipassana-meditationen, även om hon samtidigt inser sin begränsade kunskap i buddhistisk praktik.⁹⁵ Plank är själv vipassana-utövare vilket kan förklara detta ställningstagande eftersom det råder en spänning mellan de båda meditationsteknikerna.

Jag tolkar Kabat-Zinns ståndpunkt som att han anser det viktigt att praktiken går hand i hand med etiken. Jag tycker dock att det är diskutabelt hur genomtänkt det är av honom att hänvisa till den buddhistiska terminologin när han gör det. Samtidigt vore det kanske konstigt att förneka den helt. Det vore dock möjligt att använda ett sekulärt språk utan att förneka rötterna.

Plank påpekar också att dharma ibland diskuteras som en universell egenskap hos människan och det nämns bland annat att man skulle kunna se dharma som en medfödd uppsättning reglerande egenskaper som genererar våra upplevelser av lidande och glädje, något som Kabat-Zinn också tycks hålla med om och han nämner att dharma i det hänseendet kan ses som icke-religiöst, icke-ideologiskt och icke-filosofiskt.⁹⁶ Att andlighet eller andliga begrepp såsom dharma skulle vara universella eller att mindfulness innehåller någon slags universell kärna kan enligt Plank ses som ett uttryck för västerländsk perennialistisk retorik vilket är en filosofi inom ockultism som menar att alla religioner i grunden härstammar från samma källa. Sådan

93 Plank, K (red.) 2014, s. 65 ff.

94 Plank, K, 2011, s. 239 ff.

95 Plank, K, 2011, s. 227 ff.

96 Kabat-Zinn, J, 2003, s. 145.

33

perennialistisk retorik, menar hon, återfinns inom den moderna religiösa kulturen och psykologiska självhjälpskulturen. Detta synsätt bidrar också till att man har enklare för att plocka olika läror och element från olika håll och sammanfoga dem på ett eget sätt.⁹⁷

Det stämmer ju att MBSR hämtat delar av buddhism och slagit samman med en sekulär praxis, samt att man ser dharma som universella mänskliga egenskaper, men som jag tolkar det är de egenskaperna snarare fysiska än metafysiska, vilket gör Planks resonemang något svårtolkat.

Man kan därför diskutera hur relevant Planks liknelse ovan är, med ett begrepp som i sammanhanget benämns icke-religiöst och som snarare anses träna inneboende mänskliga grundläggande psykologiska egenskaper. Förvirringen uppstår säkerligen då Kabat-Zinn väljer att använda buddhistiska termer i sekulära sammanhang, vilket som sagt är diskutabelt hur genomtänkt det är, med tanke på syftet om att använda metoden i sekulära sammanhang. Med detta inte sagt att det inte finns mycket klokhet och kunskap att hämta i den buddhistiska traditionen. I ett sekulärt sammanhang bör man kanske dock hålla sig till sekulära uttrycksformer.

Enligt Kabat-Zinn var den främsta anledningen att han ville föra in mindfulness i samhället att minska lidande och att understödja medlidande och visdom, något som han anser fortfarande är de största fördelarna vi kommer att få om den nuvarande utvecklingen av mindfulness fortsätter och förutsatt att metoden lyckas behålla sitt fulla djup, integritet och potential.⁹⁸

Detta menar Kabat-Zinn, sker bäst genom att alla inblandade forskare och utövare m.fl. på området ser till att värna om dharma och tar ett gemensamt ansvar för dess bibehållande.⁹⁹ Här beskriver han också hur intentionen bakom införandet av MBSR aldrig var tänkt att dekontextualisera dharma, utan snarare att re-kontextualisera den kunskapen inom vetenskapens ramar så att människor som kanske aldrig annars skulle få eller vilja ta del av den nu skulle få den möjligheten.¹⁰⁰ I dessa uttalanden blir det återigen tydligt hur Kabat-Zinns personliga religiösa ståndpunkt skiner igenom och han nämner även sitt syfte att han vill införa buddhistisk tradition i ett sekulärt sammanhang. Men det blir något paradoxalt då han samtidigt säger att Buddha var en vetenskapsman och att de begrepp han använder är icke-religiösa.

Snarare blir det så att det är orden i sig och inte deras innehåll som kan knytas till en religion och dess traditioner.

97 Plank, K (red.) 2014, s. 66 f.

98 Kabat-Zinn, J, 2003, s, 145.

99 Kabat-Zinn, J, 2016, s. 285.

100 Kabat-Zinn, J, 2016, s. 288.

34

Här kan vi återknyta till den diskussion som är återkommande genom litteraturen där företrädare för olika buddhistiska traditioner uttrycker oro inför användandet av mindfulness och termen dharma i sekulära sammanhang. De är oroliga att dharma, som alltid bör läras ut gratis enligt traditionen, ska bli till ännu en handelsvara och att mindfulness blir till en elitistisk metod förbehållen dem som har råd.¹⁰¹

Det är inte konstigt att en sådan diskussion uppstår då man använder sig friskt av de traditionella begreppen i den sekulära versionen av mindfulness. Detta hade säkert kunnat undvikas om man hittade på egna begrepp och på så sätt till högre grad urskilde den sekulära metoden från den buddhistiska. Anledningen till att man väljer att fortsätta använda begreppen är inte lätt att veta men en av anledningarna, förutom det nämnda om Kabat-Zinns personliga buddhistiska synsätt, skulle kunna vara den mystik och underliggande andliga känsla som blivit ett lättsålt och gångbart koncept på den nyandliga marknaden. Med detta inte sagt att metoderna inte fungerar utan snarare visar det på hur det marknadsbaserade samhället tenderar att skapa konflikter kopplade till ekonomi och särintressen.

Kabat-Zinn menar att genom att använda termen mindfulness som en paraply-term för alla de metoder som de utvecklat, lyckades man sprida förståelse för dharma inom skolmedicinen på ett skickligt sätt. Dessutom, menar han, är den dharma som finns i dessa MBI:er i stort sett identisk med Buddhas lära.¹⁰² Som tidigare nämnts poängterar Kabat-Zinn att det som instruktör i MBSR är nödvändigt att vara väl förtrogen med den buddhistiska traditionen eftersom metoden är djupt rotad i dharma. Han understryker att det är ytterst behjälpligt, till och med oumbärligt, för en instruktör att vara väl insatt i buddhadharma och dess läror, även om dessa läror inte kan tas med in i klassrummet, utan bara essensen av dem. Får man inte med sig essensen, menar han, är det inte mindfulness-baserat, vad det än är man sysslar med. Han betonar också vikten av en skicklig instruktör som har förmågan att genom övning, dialog och väl givna instruktioner låta dharma komma till sin rätt.¹⁰³

Vidare påpekar Kabat-Zinn att det ökande intresset för dharma inom medicin, kognitiv vetenskap, neurovetenskap, utbildning, ledarskap m.fl. och hos samhället i stort gör det extra viktigt att de som utbildas till instruktörer i MBI:er får den rätta utbildningen så att denna viktiga

101 Plank, K, 2011, s. 221 f.

102 Kabat-Zinn, J, 2016, s. 290.

103 Kabat-Zinn, J, 2016, s. 298 f.

35

essens inte utesluts eller förloras. Kabat-Zinn menar att de mest träffande och skickligt uttryckta artikuleringarna av dharma och mindfulness oftast kommer genom själva praktiserandet av metoden, detta eftersom förståelsen för dharma egentligen måste ske inifrån och ut, varför han hoppas att de som intresserar sig för ämnet akademiskt också ska utöva det praktiskt.¹⁰⁴

Kabat-Zinn påpekar att MBSR var tvungen att skala av sig alla kulturella, religiösa och ideologiska faktorer från de buddhistiska rötterna eftersom syftet inte var att lära ut buddhism utan att erbjuda vanliga människor en ny miljö där de kunde utforska samspelet mellan kropp och sinne och hur detta kunde hjälpa dem att komma ut ur olika former av lidande. Men samtidigt, menar han, är det viktigt att MBSR programmet kan hållas troget till den dharma och den spirituella dimension som programmet hänsyftar till.¹⁰⁵

Kabat-Zinn nämner att man genom MBSR kan behandla buddhistiska begrepp såsom síla, samadhi och prajñā, den åttafaldiga vägen, de fyra ädla sanningarna och dukkha, utan att alls nämna någon av dem. Ordet stress har enligt Kabat-Zinn t.ex. en koppling till buddhismens ord

’dukkha’¹⁰⁶ som betyder otillfredsställelse och som i buddhismen hänger samman med att människans lidande kommer ur att man klänger sig fast vid den materiella världen eller vid tankar, känslor och händelser, som om de var solida eller beständiga, när de i själva verket är under konstant förändring och degraderande. Ordet har också att göra med det obehag som är förknippat med sjukdom, ålderdom och död, obehag som vi ofta har mycket svårt att hantera.¹⁰⁷ Detta illustrerar tydligt hur mycket av den buddhistiska traditionen som han anser finns och bör finnas kvar i MBSR. Men hans uttalande visar också på, som tidigare berörts, att detta hänger mycket på ledaren för interventionen och dennes insatthet och intresse av detta.

Ett av de centrala andliga begreppen inom buddhismen anses vara sati, som mångfacetterat och svåröversatt ibland likställs med mindfulness. Det visar sig dock vid närmre granskning av ordet att det snarare är så att sati är det man uppnår genom att meditera. Meditationen kan därmed också anses vara ett verktyg för att nå det andliga målet, sett ur ett buddhistiskt perspektiv.¹⁰⁸ Inom buddhismen ses den meditation som har många likheter med MBSR som ett andligt praktiserande i sig, så i buddhistisk synvinkel är MBSR inget annat än en andlig handling.

104 Kabat-Zinn, J, 2016, s. 284.

105 Kabat-Zinn, J, 2003, s.149.

106 Kabat-Zinn, J, 2016, s. 288, 298.

107 Knut, A, Jacobsen, Buddhismen. Religion, historia, liv. Natur & Kultur, 2014. S. 79 f.

108 Sarah Shaw, ‘Buddhist Meditation: An anthology from the Pāli canon’. London: Routledge, 2006, s. 76.

36

Som tidigare nämnts anses det även att det finns stora risker om man bryter loss mindfulness helt från sitt buddhistiska sammanhang, och att den sekulära versionen av mindfulness då blir något som knappt är en skugglik reflektion av sitt ursprung.¹⁰⁹