• No results found

I diagram 28 sammanfattas kopplingen mellan socioekonomisk status och olika indikatorer för livsvillkor. Hög socioekonomisk status (i detta fall medelinkomst)

i mellanområdet ger goda livsvillkor och hälsa medan låg socioekonomisk status i mellanområdet ger sämre förutsättningar för befolkningen Detta visar att socioekonomin, i detta fall mätt med hjälp av medelinkomst, följer skillnaderna i livsvillkor och hälsa i Göteborg. Samma mönster återkommer löpande i rap-porten.

− Boende, närmiljö och stödjande miljöer

Se fler diagram och korta beskrivningar i särtrycket: Mer om skillnader.

Läs mer om detta i bilaga 8, s. 211.

Vuxnas livsvillkor

Hälsan ser olika ut mellan grupper i en befolkning och delar av en stad.

Fördelningen är ojämlik eftersom vissa grupper och områden har bättre hälsa än andra. Ibland kan det finnas naturliga förklaringar till detta. Ett område med en äldre befolkning har till exempel sannolikt sämre hälsa än ett område med en yngre. I andra fall finns inga sådana förklaringar utan skillnaderna är i högre grad en följd av ojämlika livsvillkor.

Folkhälsomyndigheten [133] beskriver att hälsa har olika dimensioner där en del är den kroppsliga hälsan, vilken beskrivs som att vara frisk eller sjuk.

Den andra delen är den mer upplevda hälsan som beskrivs som att må bra eller inte. Den sista delen inbegriper till exempel upplevelsen av att känna livsglädje, ha framtidstro, ha förmåga att hantera vardagens krav, ha ett ar-bete, känna sig trygg och delaktig samt ha goda relationer till sina medmän-niskor Här följer ett avsnitt som särskilt fokuserar på vuxnas livsvillkor.

Utbildning

Det finns ett starkt samband mellan hälsa och utbildningsnivå. Ett exempel är att utbildningsnivån är starkt förknippad med medellivslängden då längre utbildning innebär högre medellivslängd [41]. Men utbildningsnivån hos föräldrarna ses också som en bakomliggande faktor till barnens medellivs-längd. Barn till föräldrar med lång utbildning kommer sannolikt leva längre än barn till föräldrar med kort utbildning [41].

Sambandet mellan hälsa och utbildning är både direkt och indirekt. Högre utbildning ger färre hälsorisker i arbetslivet, ökade möjligheter till bättre jobb, högre inkomster och mindre ekonomisk utsatthet och stress. En högre utbildning minskar dessutom de fysiska och psykiska riskerna för ohälsa längre fram i livet. Lågutbildade drabbas i högre utsträckning av ohälsa, till exempel i form av värk från rygg, nacke och leder, samt röker mer, är mindre fysiskt aktiva och har oftare sämre kostvanor. De besväras även oftare av ängs lan, oro och ångest. Mekanismerna bakom detta är att en högre utbildning rustar människor att tillgodogöra sig information, omsätta den till handling och enklare göra hälsosamma val. Samtidigt finns det i högre utsträckning ett ekonomiskt utrymme att upprätthålla dessa vanor. Sam-bandet mellan hälsa och utbildning är således dubbelriktat eftersom högre utbildning ger bättre hälsa, och bra hälsa ger förutsättningar att tillägna sig högre utbildning. Däremot är det oklart vad som är orsak och verkan, vilket illustreras i figur 21 och de alternativa förklaringarna A–D. Klart är dock att utbildning ger individen ett antal samhälleliga fördelar som kan förväntas ge bättre hälsa [40].

Skolprestation

påverkar hälsan Hälsan påverkar skolprestationer

Återgiven från rapporten Kunskap om hälsa och lärande: En översikt av ett forskningsfält under utveckling [79, s. 18].

I Göteborg, precis som i landet i övrigt, har utbildningsnivån för dem mel-lan 25 och 64 år stigit över tid. Detta samtidigt som andelen i befolkningen med hög utbildningsnivå varierar kraftigt mellan stadens mellanområden (diagram 29). Andelen vuxna med en eftergymnasial utbildning (minst tre år eller längre) är drygt 4 gånger högre i mellanområdet Stora Sigfridsplan (51 %) än i Norra Angered (12 %). Skillnaden mellan dessa områden upp-går till 39 procentenheter [105]. Det förekommer även stora skillnader i utbildningsnivå sett till mellanområden inom stadsdelar. I Askim-Frölunda-Högsbo skiljer det 27 procentenheter mellan stadsdelens mellanområden, medan det endast skiljer 7 procentenheter mellan stadsdelen Centrums mellanområden.

Norra Angered dra Angered Bergsjön Västra Biskopsrden Centrala Angered Kortedala Centrala Tynnered Östra Biskopsrden Litteraturstråket Tuve Nya Flunda Övre Hisingen Östra Angered Centrala Lundby Torslanda Kärrdalen/Slättadamm Gamlestaden/Utby Nya Högsbo dra Srgården Stora Delskroken Stora Bagaren Mariaplan Stora Askim Norra Centrum Norra Älvstranden Stigbergstorget dra Västkusten Linplatsen dra Centrum Stora Sigfridsplan

Eftergymnasial utbildningsnivå 3 år eller längre

Skillnaden är

När utvecklingen studeras över tid (diagram 3041) förefaller skillnaderna mellan områdena ha minskat sedan 1992. Särskilt positivt är att i de primärområden42 som hade lägst andel med eftergymnasial utbildningsnivå 1992 ökade andelen med eftergymnasial utbildning markant fram till 2012.

Skillnaderna är dock fortfarande stora i staden. För att Göteborg ska bli mer socialt hållbart bör utbildningsklyftan överbryggas.

68 %

De ekonomiska resurserna är för individen både ett mått på social position och en tydlig bestämningsfaktor för hälsan eftersom löpande inkomster och ekonomiska tillgångar är centralt för hälsan [134].

Ekonomiska resurser fungerar också som en övergripande bestämningsfak-tor för alla andra fakbestämningsfak-torer som påverkar hälsan eftersom de andra fakbestämningsfak-torerna i sin tur påverkas av de ekonomiska förhållanden vi lever under [134]. Det är väl kartlagt att det finns en tydlig koppling mellan låg inkomst och dålig hälsa för både individer, grupper och länder [15, 16, 17]. Det beror på att människor med högre inkomst har mer resurser för att kunna påverka sina liv och sin hälsa. Det ger dem möjligheter att kontrollera och medvetet styra sina livsvillkor och levnadsvanor. Att studera de ekonomiska levnadsförhål-landena ger därför en snabb och tydlig bild av livsvillkoren som helhet och av hälsoskillnaderna i befolkningen.

41 I diagram 30 är det andelen som har läst minst en termin eller längre på högskola som studeras, medan det i diagram 29 är andelen med eftergymnasial utbildningsnivå om minst tre år eller längre som avses. Detta gör att olika procenttal diskuteras i avsnittet.

42 Att primärområdena studeras i diagram 30 beror på att utvecklingen över tid tydligast studeras på denna nivå.

Figur 23. Skillnad i andel vuxna (25­64 år) med eftergymnasial utbildningsnivå (>1 termin) 2012 mellan primärområdet med högsta respektive lägsta värdet [105].

I Långedrag är andelen 3 gånger högre än i Östra Bergsjön