Tillit till andra människor

Tillit till andra människor har en positiv effekt på hälsan på så sätt att de som upplever tillit till andra ofta är mindre stressade och mer benägna att delta i sociala nätverk och aktiviteter [41]. Det finns även en koppling mel-lan tillit, social delaktighet och psykisk hälsa. Låg grad av social delaktighet i kombination med låg tillit till andra människor visade sig ha en högre risk för psykisk ohälsa jämfört med de som har hög social delaktighet och hög tillit. Men även personer som har hög social delaktighet men låg tillit löper större risk att drabbas av psykisk ohälsa. Slutsatsen forskarna drog var att i detta fall var tillit den viktigaste faktorn för psykisk ohälsa [147].

I en rapport om den svenska tilliten konstateras att den är hög och har sin grund i det starka svenska sociala kontraktet⁵⁰. I internationell jämförelse dras paralleller mellan de länder som har hög tillit också ofta har hög jämlikhet och liten inkomstspridning. Men även om tilliten i internationell jämförelse är hög i Sverige finns det samtidigt betydande skillnader i det mellanmänskliga förtroendet inom landet. Den generella tilliten är fortsatt hög medan tilliten till grannar och medmänniskor i grannskapet har sjunkit.

Särskilt tydligt är detta i svenska kommuner med stor segregation och stora inkomstskillnader [149].

Sedan 2004 har andelen vuxna (30–64 år) som i Göteborg upplever låg tillit till andra människor legat oförändrad på 28 procent. Över tid kan inte heller någon förändring ses vad gäller vuxna med kort respektive lång utbildning.

Däremot har andelen som upplever låg tillit ökat något för de med medel-lång utbildning. Samtidigt är det lite mer än dubbelt så vanligt med låg grad av tillit bland de med kort utbildning (36 %) jämfört med de med lång utbildning (17 %), det vill säga en skillnad på 19 procentenheter [106].

2004–2006 2007–2009 2010–2014

Kort utbildning Medellång utbildning Lång utbildning

0 % 5 % 10 % 15 % 20 % 25 % 30 % 35 % 40 %

Diagram 41. Andel (%) vuxna (30–64 år) som upplever låg tillit till andra människor, 2004–2014 [106].

I Göteborg är det ungefär 30 procent som upplever låg tillit till andra människor bland såväl kvinnor som män (se figur 29). När ålder studeras framkommer att fler yngre än äldre upplever låg tillit [106].

I Norra Angered (51 %) är andelen som upplever låg tillit till andra männi-skor nästan 5 gånger högre än i Södra Västkusten (11 %). Skillnaden mellan stadens mellanområden uppgår därmed till 40 procentenheter. Störst skill-nad i tillit inom enskilda stadsdelar uppmäts i Västra Hisingen och Askim-Frölunda-Högsbo där det skiljer 29 respektive 27 procentenheter mellan olika mellanområden [106].

50 Det sociala kontraktet kan beskrivas som sättet vi förhåller oss till samhället. Här åsyftas principen att du ställer upp för samhället och samhället ställer upp för dig.

30 % 29 % 29 %

28 % 29 % 28 %

2004–2006 2007–2009 2010–2014

Figur 29. Andel (%) kvinnor och män (18–84 år) som upplever låg tillit till andra människor [106].

Låg tillit till andra människor (socialt kapital) 0 %

10 % 20 % 30 % 40 % 50 % 60 %

Södra Västkusten Södra Skärgården Stora Sigfridsplan Torslanda Linnéplatsen Stora Askim Mariaplan Stigbergstorget Stora Bagaren Södra Centrum Östra Angered Norra Älvstranden Norra Centrum Stora Delsjökroken Övre Hisingen Kärrdalen/Slättadamm Nya Högsbo Tuve Gamlestaden/Utby Centrala Lundby Litteraturstråket Centrala Angered Östra Biskopsgården Centrala Tynnered Kortedala Nya Frölunda Västra Biskopsgården Bergsjön Södra Angered Norra Angered

11%

50%

Skillnaden är mellan

delar av staden

39

Södra Västkusten

Diagram 42. Andel (%) vuxna (30–64 år) som upplever låg tillit till andra människor, uppdelat efter mellanområde (2006–2014) [106].

Skillnaden mellan stadsdelarna som har stadens högsta respektive lägsta andel vuxna som känner låg tillit var 30 procentenheter år 2004 och 27 procentenheter år 2014. I detta avseende har alltså skillnaden mellan stads-delarna minskat något över tid.

När skillnaderna mellan 2004 och 2014 studeras för respektive stadsdel framkommer följande: Andelen av befolkningen som känner låg tillit mins kade i Angered, Majorna-Linné, Västra Göteborg och Lundby, medan en mer marginell minskning kan ses i ytterligare tre stadsdelar. I Askim-Frölunda -Högsbo är tilliten oförändrad. Däremot har andelen som känner låg tillit ökat i Norra Hisingen och Örgryte-Härlanda. Störst är ökningen i Örgryte-Härlanda där den uppgår till 6 procentenheter.

Utöver förändringar över tid kan även den sociala gradienten utläsas i stati-stiken. Det beror på att andelen vuxna som känner låg tillit till andra män-niskor är större i stadsdelar där befolkningen har en lägre socioekonomisk status än i stadsdelar med högre socioekonomisk status [106].

2004–2006 2007–2009 2010–2014 0%

10%

20%

30%

40%

50%

60%

Angered

Östra Göteborg

Örgryte

- Härlanda

Centrum

Majorna

- Linné

Västra Göteborg

Västra Hisingen

Lundby

Norra Hisingen Askim-Frölunda-Högsbo

Diagram 43. Andel (%) av befolkningen (30–64 år) som tycker att de i allmänhet kan lita på de flesta människor (2004–2014) [106].

Sammantaget visar detta stycke om social sammanhållning att skillnaderna är relativt stora mellan stadens områden och mellan olika utbildningsgrupp-er i Göteborg. Den sociala gradienten syns genomgående i både socialt del-tagande/isolering, emotionellt och praktiskt stöd samt i frågor om tillit.

När befolkningen saknar socialt deltagande, emotionellt och praktiskt stöd och känner bristande tillit till varandra finns en stark grogrund för social oro, vilket i sig minskar bland annat tilliten ytterligare. En negativ spiral kan då bli ett faktum. Något att begrunda är hur det är att växa upp i ett om-råde där majoriteten inte känner tillit och där det sociala kapitalet är svagt?

Vilken bild av samhället får man genom detta, och vilka framtidsutsikter tycker man sig se?

Trygghet

Känslan av trygghet är central för människors välbefinnande [40]. Forsk-ning har visat på en koppling mellan goda levnadsvanor och mindre rädsla, och att känslan av trygghet hör samman med självskattad psykisk och fysisk hälsa [106]. Otrygghet kan ha sitt ursprung i till exempel oro att utsättas för en trafikolycka eller andra olyckor (t.ex. att ramla vid promenad), men även rädslan att utsättas för våld och bli bestulen eller utsättas för andra brott påverkar. Den faktiska tryggheten i ett o mråde är inte nödvändigtvis sam-mankopplad med den upplevda tryggheten. Ändå påverkar den upplevda tryggheten människors agerande [40]. Ett exempel på detta är att män upplever sig mer trygga utomhus än kvinnor samtidigt som det är fler män som utsätts för brott utomhus. Den faktiska otryggheten är alltså större för män än för kvinnor.

Överlag tyder den nationella trenden på att allt fler känner sig otrygga i sin

42 % 38 % 37 %

13 % 12 % 13 %

2004–2006 2007–2009 2010–2014

Diagram 44. Andelen (%) män och kvinnor (18–84 år) med upplevd otrygghet (2004–2014) [106].

närmiljö, och fler kvinnor än män känner sig otrygga. Det finns också en koppling mellan socioekonomisk tillhörighet och otrygghet, eftersom lågut-bildade, lägre tjänstemän och utrikes födda känner sig mest otrygga. Men även personer med funktionsnedsättning, ensamstående och de som bor i flerfamiljshus är mer otrygga än andra grupper [40]. Äldre är också mer otrygga än yngre [106]. Vidare känner sig fler ensamboende otrygga, oavsett kön och födelseland, än samboende [144].

Otryggheten har inte förändrats i Göteborg mellan 2004 och 2014. I dagsläget upplever 23 procent av de mellan 30 och 64 år otrygghet. När ot-ryggheten delas upp efter utbildningsnivå (diagram 46) kan en svag minsk-ning skönjas både inom respektive utbildminsk-ningsgrupp men också mellan grupperna. Samtidigt är skillnaden mellan utbildningsgrupperna fortfarande påtaglig. Skillnaden i upplevd otrygghet är i dag 10 procentenheter mellan de med lång utbildning (18 %) och de med kort utbildning (28 %), se diagram 45.

2004–2006 2007–2009 2010–2014

Kort utbildning Medellång utbildning Lång utbildning 0 %

Störst minskning mellan 2004 och 2014 i andel som upplever otrygghet kan ses bland de yngre seniorerna (65–74 år). I denna grupp uppmäts en nedgång med 8 procentenheter. Andelen otrygga kvinnor (diagram 44) har minskat med 5 procentenheter under samma period medan nästan ingen förändring uppmäts i otrygghet för män. I dag upplever 37 procent av kvin-norna otrygget och 13 procent av männen [106]. Den upplevda tryggheten är en av de indikatorer i rapporten som uppvisar tydliga skillnader mellan könen.

När i stället otrygghet⁵¹ analyseras i förhållande till var människor bor (dia-gram 47) är andelen som upplever otrygghet 3,1 gånger högre i

mellanom-51 Otrygghet mäts i den nationella folkhälsoenkäten, Hälsa på Lika Villkor (HLV) genom frågan om man avstått från att gå ut ensam av rädsla för överfall etc. [106].

0 %

rådena Nya Frölunda och Västra Biskopsgården (båda 37 %) jämfört med Södra Skärgården (12 %). Det motsvarar en skillnad på 25 procentenheter.

Skillnaderna är som störst inom stadsdelen Västra Göteborg, där det skiljer 20 procentenheter mellan de tre mellanområdena [106]. Statistiken tyder också på att de områden som har lägst andel vuxna som upplever otrygghet är också de områden som har en högre socioekonomi och där känslan av att själv kunna påverka sitt liv kan tänkas vara starkare (se diagram 47). Vid en analys av otrygghet ska även befolkningens åldersammansättning tas i beak-tande. Områden som har en hög andel äldre kan exempelvis antas ha högre andel som upplever otrygghet än områden med låg andel äldre. I detta fall är det dock endast åldern 30-64 år som analyseras och ålder borde därmed inte påverka utfallet nämnvärt.

Otrygghet 0 %

5 % 10 % 15 % 20 % 25 % 30 % 35 % 40 %

Södra Skärgården Norra Centrum Stora Bagaren Södra Västkusten Stora Sigfridsplan Linnéplatsen Stigbergstorget Torslanda Södra Centrum Östra Angered Stora Askim Mariaplan Gamlestaden/Utby Norra Älvstranden Övre Hisingen Stora Delsjökroken Nya Högsbo Kärrdalen/Slättadamm Tuve Östra Biskopsgården Centrala Lundby Litteraturstråket Centrala Tynnered Centrala Angered Södra Angered Bergsjön Norra Angered Kortedala Västra Biskopsgården Nya Frölunda

12 %

37 % Skillnaden är

mellan

delar av staden

25

Nya Frölunda

Södra Skärgården

Diagram 47. Andel (%) vuxna (30–64 år) som 2006–2014 upplevde otrygghet, uppdelat efter mellanområde [106].

Arbetsliv

Sysselsättning och arbete är av stor betydelse för hälsan. Goda arbetsförhål-landen kan stärka individens ekonomi, sociala status, personliga utveckling, sociala relationer och självförtroende. Det kan även skydda mot fysiska och psykosociala risker. Samtidigt har arbetslöshet en stark negativ koppling till ohälsa. Även tidsbegränsade anställningar kan sammankopplas med sämre hälsa. Vidare är det tydligt att hur stora individens ekonomiska tillgångar är, hur yrkeslivet och graden av löpande inkomster har sett ut i stor utsträck-ning påverkar hälsan under hela livet [40].

Precis som i samhället i övrigt har forskning visat att olika positioner, i detta fall yrkesposition, ger olika förutsättningar för hälsa. Olika positioner på arbetsmarknaden är förknippade med olika arbetsförhållanden. Individer som har en hög arbets- eller yrkesposition har bättre arbetsmiljövillkor med färre risker och mindre skadlig belastning eller monotona arbetsställningar,

bättre och tryggare anställningsvillkor och mer kontroll över sin arbetssitu-ation och belönas ofta mer för sina prestarbetssitu-ationer än de som har låg position.

Alla dessa faktorer påverkar tillsammans hälsan. Men även när hänsyn tas till exempelvis skillnader i arbetsmiljö mellan olika yrkesgrupper kvarstår skillnader i hälsa mellan olika positioner. Detta brukar förklaras av betydel-sen av positionen i sig och att olika positioner på arbetsmarknaden ger olika tillgång till status, makt och resurser. Det vill säga att precis som tidigare har konstaterats i rapporten påverkar den sociala positionen hälsan [29].

Känt är också att sambandet mellan hälsoutfall och arbetsmarknadsposition är dubbelriktat. Personer med sämre hälsa kan ha svårt att både ta sig in på arbetsmarknaden, eller hålla sig kvar, samtidigt som en lägre arbetsmarknads-position och osäkra arbetsförhållanden samt osäkra ekonomiska villkor kan medföra ohälsa [40, 29].

När arbetslivet studeras på nationell nivå framkommer ett flertal kopplingar mellan olika arbetsförhållanden och låg socioekonomisk status samt hälsa.

Att leva med en oro för eller med ett reellt uppsägningshot, uppleva bris-tande anställningstrygghet eller höga krav men liten kontroll över sitt arbete är mer vanligt förekommande bland dem med en sämre socioekonomisk position. Dessa faktorer hänger även samman med olika hälsoutfall och själv upplevd hälsa [150]. Samvariationen mellan arbetsrelaterad ohälsa och låg socioekonomisk status beror även på att det bland personer med låg socio ekonomisk status är vanligare med så kallade högstressarbeten. Det vill säga arbeten med höga krav i arbetet, lågt inflytande och bristande socialt stöd, vilket påverkar hälsoutvecklingen negativt [40, 150].

Personer med lägre utbildningsnivå, de som har arbetaryrken och personer med sämre ekonomiska förutsättningar samt utrikes födda anger också att de känner mindre arbetstrivsel och större oro över att förlora jobbet [150], vilket även det är förknippat med sämre hälsa.