Universellt stöd
kallas ibland även för behandlande specialistinsatser
kallas ibland även för riktade insatser
kallas ibland även för generella insatser
Figur 13 . Illustration över de olika arbetssätten och insatsnivåerna i ett förebyggande arbete.
Den första insatsen går även att förfina. I forskningslitteraturen kallas det för proportionell universalism och går ut på att mer utsatta grupper eller områden i större utsträckning nås av ett universellt förebyggande arbete som står i
proportion till graden av utsatthet. Det betyder att åtgärderna anpassas och ges i större dos där behoven är som störst.
Utifrån dessa tre arbetssätt bör Göteborgs Stad bygga sina olika insatser för att förbättra folkhälsan och för att minska skillnaderna inom och mellan grupper och områden. Inget av de tre arbetssätten kan ensamt minska skill-nader i hälsa och livsvillkor utan en kombination av insatser behövs. Därför bör arbetet gå ut på att både nå alla i befolkningen med universella insatser, men i kombination med selektiva insatser för att även nå några samt indike-rade insatser för att nå det fåtal individer som behöver ett specialiststöd.
Här nedanför presenteras de tre kompletterande arbetssätten mer ingående.
Att vända sig till alla – universella insatser
Universella insatser, som ibland också kallas för generella insatser, syftar till att förbättra hälsan i hela befolkningen. De är allmänna och riktar sig till hela befolkningen. Hänsyn tas inte till skillnader mellan hög- och lågriskgrupper utan syftet är att främja alla individer oavsett graden av risk.
Huvudfokus ligger på att främja det positiva och öka förutsättningarna för god utveckling, snarare än att fokusera på riskerna [67]. Exempel på breda samhälleliga generella insatser är barnbidrag, kulturskola, förskola, föräldra-stöd med mera. Dessa insatser kan ses som sådana som sätts in innan ett problem har uppstått och vänder sig till alla. Nästa led blir de riktade och slutligen de indikerade insatserna (se s. 40).
Ur ett ekonomiskt perspektiv är de universella insatserna ofta mindre kost-nadskrävande än till exempel de selektiva. Samtidigt satsas genom de uni-versella insatserna ekonomiska medel även på dem som kanske aldrig hade fått framtida problem. Forskningslitteraturen menar ändå att de universella insatserna är mer kostnadseffektiva eftersom ju tidigare insatser sätts in, desto större är sannolikheten att problem inte uppstår eller inte blir så stora som annars hade kunnat bli fallet.
• Exempel: Stödet riktas till alla i en viss grupp, till exempel alla föräld rar eller alla barn, inte bara dem som är utsatta för en risk.
Att vända sig till alla men dosera efter behov – proportionell universalism
Dagens kunskapssammanställningar hävdar att universella insatser med fördel kan utformas så att de särskilt anpassas och lockar dem som är i störst behov. Det vill säga att åtgärderna ska vara universella, men anpassas och ges i större doser till dem eller de områden som i något avseende har större behov. Detta kallas för proportionell universalism [15] och ses som en ut-veckling av universella insatser.
Ett exempel på detta är föräldrastöd, en universell insats som är till för alla föräldrar, men särskilda föräldrastödsinsatser kan erbjudas till exempel på dagtid. På detta sätt görs insatsen mer lättillgänglig för dem som är dag-lediga, en grupp som kan vara i behov av extra stöd. På så sätt kan skillnader i hälsa mellan grupper minska genom att hälsan bland de mest utsatta grup-perna förbättras snabbare än bland övriga grupper. Ett annat exempel kan vara när en ny reform ska implementeras. Om hela reformen genomförs på
Tre kompletterande arbetssätt:
Forskningslitteraturen pekar ut tre olika strategier som effektiva i arbetet med att minska skillnaderna i hälsa:
1. Universella insatser 2. Selektiva insatser 3. Indikerade insatser.
En utveckling av de universella och generella insatserna är det som kal-las för proportionell universalism. Det innebär att universella insatser riktas i större omfattning till grupper eller områden som i något avseende är mer utsatta än omgivningen.
en och samma gång kan kostnaden bli för stor eller arbetet för omfattande för att mäktas med. Att istället börja i liten skala genom att först genomföra förändringen i till exempel ett av stadens eller stadsdelens mellanområden (se s. 200) som anses ha högst behov och därmed mest behövande kan vara att verka enligt proportionell universalism. Efter en lyckad implementering går arbetet vidare till att även omfatta andra områden som inte är lika ut-satta. Samma exempel går även att använda på olika målgrupper, till exempel barn till ensamstående mödrar.
Med detta arbetssätt ökar förutsättningarna för att med universella insatser – som inte pekar ut eller stigmatiserar – nå de grupper i samhället som även är särskilt utsatta (se s. 43), till exempel personer med funktionsnedsättning, utländsk bakgrund, svenska minoritetsgrupper eller personer med HBTQ-identitet.
Att vända sig till några – selektiva insatser
Selektiva insatser, som ibland också kallas för riktade insatser, vänder sig till grupper i en befolkning eller population som exponeras för en eller flera riskfaktorer. Insatserna handlar om att förhindra en negativ utveckling så att problem inte uppstår. Syftet är att förändra risk- och skyddsfaktorer och problembeteenden [67].
Definitionen av dessa insatser är att de sätts in för att förbättra hälsan hos de svagaste grupperna i samhället. Det ska ske genom att utveckla de sociala förhållandena och livschanserna samt genom att förbättra hälsobeteenden.
• Stödet kan rikta sig till en riskgrupp, till exempel de som har barn med beteendeproblem eller till barn som skolkar.
Att vända sig till få – indikerade insatser
Indikerade insatser riktas till individer i riskzon som har en allvarlig och identifierad problematik. De individer som är målgrupp för dessa insatser har ofta redan kontakt med till exempel socialtjänsten eller rättsväsendet [67]. Indikerade insatser är viktiga för de individer som har behov av dem och de kan också ses som förebyggande för fördjupning eller spridning av problematiken.
• Stödet är tänkt för personer med ett identifierat och stort problem.
Det finns ofta ett behov av individuella råd och stödsamtal eller behandling.