Ofta mäts skillnader i befolkningens ekonomiska förhållanden med måttet disponibel inkomst. Ett annat mått som kan användas är sammanräknad förvärvsinkomst. Den disponibla inkomsten samvarierar på gruppnivå relativt starkt med förvärvsinkomst även om måtten mäter de ekonomiska förutsättningarna på lite olika sätt.
Förvärvsinkomsten summerar individens inkomster och har därmed stark koppling till arbetsmarknaden. Om en individ har arbete eller inte, om arbetet är på heltid eller halvtid och om det är ett tjänstemannayrke eller arbetaryrke påverkar rimligtvis förvärvsinkomsten. Den disponibla inkomst-en inkluderar ävinkomst-en de två fördelningspolitiska instruminkomst-entinkomst-en – skatter och transfereringar. Disponibel inkomst är alltså vad ett hushåll har kvar efter det att skatter dragits av från förvärvsinkomsten och eventuella bistånd mot-tagits. Det betyder att förvärvsinkomsten utgör en del av den disponibla inkomsten.
Den disponibla inkomsten ger därför en bättre bild av hushållens faktiska lev-nadsstandard. Eftersom förvärvsinkomst och disponibel inkomst beskriver olika delar av verkligheten kan det finnas anledning att låta måtten komplet-tera varandra. De olika sätten att mäta de ekonomiska förutsättningarna ger också olika utfall i resultat.
Men varför används då inte den disponibla inkomsten i denna rapport när det bättre visar på den faktiska levnadsstandarden?
Ett flertal av transfereringarna (t.ex. barnbidrag, bostadsbidrag och försörj-ningsstöd) som ingår i disponibel inkomst är relaterade till hushållets sammansättning. För att kunna använda måttet disponibel inkomst vid en analys krävs därför även kunskap om hur hushållen ser ut. Den senaste folk- och bostadsräkningen gjordes i Sverige år 1990, vilket betyder att en upp daterad bild av hushållens sammansättning saknas. I dag registreras nämligen inte om man är i ett samboförhållande i offentliga register, vilket innebär att det krävs giftermål/registrerat partnerskap eller gemensamt barn för att två individer ska kopplas ihop i registerstatistiken. Om man använder denna statistik för att uttala sig om hushåll så överskattar man därmed anta-let ensamstående, och därmed antaanta-let ensamhushåll. I Göteborg skulle detta innebära en överskattning av antalet ensamhushåll med nästan 90 000. Vid en jämförelse mellan stadens olika områden med olika befolkningsstruktur skulle överskattningen bli olika stor för olika områden och riskera att leda till missvisande resultat. Det är alltså svårt att framställa hushållsstatistik med god kvalitet ur den registerbaserade statistiken. I många tidigare studier som baseras på den statistiken jämförs stora befolkningsgrupper eller större geografiska områden, till exempel hela kommuner. Då uppstår inte samma känsliga läge som när nivåer under stadsdelar ska analyseras, precis som är fallet i den här rapporten. Syftet med denna rapport är ju bland annat att visa på skillnader mellan delar av Göteborg80.
Ett vanligt sätt att använda disponibel inkomst i statistiska analyser är att
80 Undantaget i rapporten är analyserna av barnfattigdom, eftersom föräldrar som är sambos med gemensamma barn räknas som en familj och därmed uppstår inte problematiken med och osäkerheten kring hushållens sammansättning. Det gör att disponibel inkomst i detta fall kan användas.
använda SCB:s årliga urvalsundersökning Hushållens ekonomi (HEK). Men eftersom det är en urvalsundersökning går det inte att bryta ner den på mindre geografiska enheter, till exempel Göteborgs stadsdelar eller mellan-områden.
För att kunna jämföra olika områden med avseende på inkomster är man alltså hänvisad till förvärvsinkomst istället för disponibel inkomst om accept abel kvalitet i statistiken ska upprätthållas.
Det gäller att vara medveten om vad som mäts och vilken betydelse det får för resultatet. Betydelsen blir större på individnivå och i rapporten jämförs inte de enskilda hushållens hälsosituation utan fokus ligger på befolknings-nivå och områdesbefolknings-nivå. Det betyder att det är områden som jämförs med varandra, inte individer. Frågeställningarna kretsar kring: ”Hur stora är de geografiska skillnaderna inom Göteborg?” eller ”Har områden med en lägre ekonomisk nivå också en sämre hälsa?”. Då spelar det inte lika stor roll att måttet på individnivå inte mäter exakt rätt när det på gruppnivå och geografisk nivå hamnar relativt rätt. Bilden blir nämligen ungefär densamma på områdesnivå oavsett mått – ett område med hög medelinkomst baserat på förvärvsinkomst har också en hög medelinkomst baserat på disponibel inkomst och tvärtom.
När måtten sedan också kopplas till hälsa visar det sig att disponibel inkomst lika gärna kan bytas ut mot förvärvsinkomst i följande påstående: ”i områ-den med låg disponibel inkomst är hälsan sämre och i områområ-den med hög disponibel inkomst är hälsan bättre”, det vill säga att samma områden ligger i toppen och botten oavsett vilket mått man använder.
Medelinkomsten baserad på förvärvsinkomst mäter alltså dels arbets-marknadsutfall, dels skillnader i inkomster, men speglar inte nödvändigtvis de ekonomiska förutsättningar som människor lever under. Det är ju möjligt att helt sakna inkomst, men ändå klara sig bra tack vare att man är student och erhåller studiemedel eller är vuxen och erhåller försörjningsstöd. Jämförs olika områden bör den generella bilden rimligtvis inte variera särskilt mycket beroende på mått, men för att kunna bryta ner på områden under kommun-nivå och bibehålla god kvalitet har förvärvsinkomst valts i denna rapport.
Eventuellt kan den senaste hushållsräkning som har genomförts i Sverige göra det möjligt att på sikt även mäta den disponibla inkomsten på stads-delsnivå i Göteborg. Det återstår att se.
Bilaga 2: Fördjupning av demografiska aspekter
För att hjälpa läsaren att förstå betydelsen av demografi har här några aspek-ter sammanställts med hjälp av nationella uppgifaspek-ter.
Utbildning
Eftersom utbildning har stark koppling till hälsan är det viktigt att känna till hur befolkningens utbildningsnivå ser ut. Utbildningsnivån i befolkningen har förändrats avsevärt de senaste tjugo åren. Sådana förändringar måste självklart vägas in i analysen. I Sverige hade till exempel 30 procent av alla mödrar till barn i åldern 0–29 år endast grundskoleutbildning 1991 medan motsvarande siffra var 12 procent år 2011. Detta kan betyda att de som i dag är mödrar med endast en grundskoleutbildning kan tänkas vara en mer utsatt grupp än de var för tjugo år sedan [41]. Det kan också betyda att barns förutsättningar till god hälsa och goda uppväxtvillkor har stärkts i och med att mödrarnas utbildningsnivå generellt har höjts.
Ålder
I Statistiska centralbyråns (SCB) nationella befolkningsprognos konstateras att de äldre kommer bli fler till antalet, vilket är ett resultat av att många numera är friska högt upp i åldrarna [65]. Även storleken på olika födelse-kohorter, det vill säga barnkullar, påverkar antalet äldre – om många barn föddes för 80 år sedan är det också troligt att andelen äldre i dag är fler än i de kullar där det föddes få barn. Den traditionella befolkningspyramiden ser i Sverige numera ut som en fyrkant (se figur 35) med en stor andel unga vuxna, vuxna och yngre seniorer medan det är något färre antal barn och framför allt få äldre seniorer. Fyrkanten har därmed en pyramid på top-pen. Göteborg har betydligt högre andel personer mellan 20–40 år och något lägre andel i övriga åldrar än vad landet som helhet har [160]. Detta påverkar givetvis analysen av ett statistiskt material och vilka slutsatser som kan dras.
Befolkningspyramid för Sverige den 31 december 2013 Åldrar i femårsgrupper, antal
400 000 300 000 200 000 100 000 0 100 000 200 000 300 000 400 000
Män Kvinnor
95–
90–94 85–89 80–84 75–79 70–74 65–69 60–64 55–59 50–54 45–49 40–44 35–39 30–34 25–29 20–24 15–19 10–14 5–9 0–4
Figur 35. Befolkningspyramid för Sverige, den 31 december 2013, uppdelat i femårsgrupper och på män respektive kvinnor [105].