Syftet med denna undersökning har varit att fånga en bild av hur intresset för livsfrågor ser ut hos elever i en sjundeklass och en niondeklass på en skola för grundskolans senare år. Detta har gjorts genom en enkätundersökning i de båda klasserna som sammanlagt besvarats av 37 elever. Anledningen till att undersökningsgruppen inte varit större är att jag liksom Keijo Eriksson anser att det är viktigt att det finns en relation mellan den undersökande personen och eleverna i undersökningsgruppen som karaktäriseras av förtroende och öppenhet. Att underlaget är litet gör visserligen att jämförelserna åtminstone mellan könen i klasserna kan upplevas som relativt intetsägande, men då man som pedagog på skolan ska leda undervisningen i t ex livskunskap utifrån elevernas egna frågor och genom uppdelningen i pojk- och flickgrupper då kan ta hänsyn till dessa skillnader även om de är små.
Undersökningens första frågeställning lyder ”Vilka livsfrågor uppfattar eleverna i undersökningsgruppen som viktigast?”
De frågor som flest elever markerade som viktigast i enkätens första moment var frågor om kärlek och den egna framtiden tätt följda av frågorna om guds existens och vänskap. När det gäller följdfrågan om skillnaderna i intresse mellan könen samt åldersgrupperna visar undersökningen att pojkarna i sjundeklassen i högre utsträckning än flickorna i samma klass ansåg att frågan om guds existens var viktigast då lika många flickor markerat frågorna om vänskap och den egna framtiden som den viktigaste frågan. I niondeklassen var pojkarna mest intresserade av frågan om vänskap medan flickorna upplevde frågan om kärlek som viktigast. Sjundeklassarna upplevde alltså totalt sett frågan om guds existens om viktigast medan niondeklassarna som helhet upplevde frågorna om kärlek och vänskap som viktigast.
Den andra övergripande frågeställningen i undersökningen lyder ”Finns det något samband mellan elevernas intresse för olika livsfrågor och vilka frågor de vill lyfta till diskussion i klassen?”.
I moment III fick eleverna svara på hur ofta de funderade över några olika frågor. Resultatet blev att det alternativ som flest elever sade sig funder över ofta är frågan om vad som händer efter döden tätt följd av frågorna om miljön i framtiden samt varför krig förekommer, vilket också i moment IV visade sig vara de frågor som flest elever totalt sett svarat att de ville tala om i klassen. När det gäller följdfrågan om skillnader mellan könen och åldersgrupperna visar resultatet att de frågor som är populärast bland pojkarna när det gäller vad man ofta funderar över är vad som händer efter döden, guds existens samt miljön i framtiden. Bland flickorna är det istället frågan om vad som händer efter döden som flest flickor sagt att de funderar ofta över. Det alternativ som flest elever i sjundeklassen vill tala om är frågan om varför krig förekommer medan alternativet om vad som händer efter döden markerades av flest niondeklassare.
Enkätens sista moment behandlar elevernas syn på meningen med livet. Denna del av undersökningen är indirekt kopplad till arbetets frågeställningar då den ger en bild av elevernas inställning till en av de mest traditionella livsfrågorna. Även om många elever inte sade sig fundera över meningen med livet särskilt ofta var det ändå flera som önskade diskutera frågan i klassen. Intresset för frågan kan också ses i att två flickor, en från varje klass, i moment I skrev till en fråga som även om den formulerades på olika sätt berör frågan om livet mening. I enkätens sista moment delades svaren i ni tre kategorier, svar med den egna personen i centrum, svar som innebar gemenskap med andra människor samt svar av andlig/religiös karaktär. Eftersom två flickor i niondeklassen bidrog med egna alternativ som var av likartad karaktär tillkom också ytterligare en svarskategori som speglar åsikten att livet inte har någon mening. Den svarskategori som var populärast oavsett kön och ålder var den som innebar svar som på olika sätt uttryckte att meningen med livet är att leva i gemenskap med andra människor. Näst populärast var de alternativ som satte den egna personens välgång och lycka i centrum. Alternativet som satte gudsgemenskapen i centrum var klart mer populärt bland sjundeklassarna då nio elever i sjundeklassen markerade att de helt instämde i detta påstående eller angav egna alternativ med liknande innehåll medan endast en pojke i niondeklassen sade sig instämma helt i påståendet.
Undersökningens sista frågeställning lyder ”I vilka frågor skiljer sig svaren hos elever i en klass med tydligt blandad etnisk sammansättning från elever i en klass med homogen etnisk bakgrund?”.
Här visar resultatet att de frågor där störst skillnad mellan svaren i den etniskt blandade sjundeklassen och den etniskt homogena niondeklassen är de som rör livsfrågor av mer religiös karaktär samt frågor om förekomsten av krig. Frågan om guds existens berör genomgående fler pojkar i sjundeklassen både när det gäller hur viktig frågan upplevs och vad man önskar tala om i klassen. Däremot svarar pojkarna inte i någon högre utsträckning att de ofta funderar över om det finns någon gud vilket kan hänga samman med den egna religiösa övertygelsen. Denna kommer tydligt fram i moment II där eleverna fått motivera varför de markerat en viss fråga om viktigast i momentet innan. Samtliga elever i sjundeklassen som markerat frågan om guds existens som den viktigaste frågan motiverar då sitt svar med att de är troende. Denna förklaring kan också vara giltig till varför eleverna i sjundeklassen i så låg utsträckning säger sig fundera över frågan om världens skapelse. När det gäller frågan om förekomsten av krig svarade ingen av eleverna i sjundeklassen att de upplevde denna fråga som viktigast. Däremot vill de i högre utsträckning än niondeklassarna diskutera detta, de svara också i högre utsträckning än niondeklassarna att de ofta eller ibland funderar över frågan om varför krig förekommer. Eleverna i undersökningen uppvisar ett intresse för både klassiska livsfrågor av typen ”vad händer när man dör?” eller ”vad är meningen med livet?”`och för frågor som rör miljön och förekomsten av krig både vad gäller vad man säger sig fundera över och vad man vill diskutera i klassen. Det är dock inte alltid samma frågor som är de mest intressanta för eleverna. Oavsett kön och ålder verkar det finnas ett starkt samband mellan de frågor de funderar över och de ämnen de vill behandla i klasserna. Även här finns dock skillnader mellan könen och åldersgrupperna samt mellan elever av utländsk härkomst och ”helsvenska” elever. Dessa skillnader kan förklaras utifrån ovan nämnda resonemang förda av framförallt Selander och Dahlin. Det viktigaste, enligt mig, är inte skillnaderna i sig utan möjligheten att anpassa undervisning och diskussioner utefter elevernas olika intressen och erfarenheter.
Detta då jag ansluter mig till Jönsson och Liljefors Perssons tankar kring att göra skillnader i etnisk bakgrund, religiös övertygelse, tradition, kultur och erfarenhet till en resurs i klassrummet utifrån vilken man skapar en mötesplats kring existentiella frågor med målet att eleverna utvecklar tolerans, respekt och förståelse för olika värderingar och livssyn i en ömsesidig dialog.
Från skolledning och skolpersonalen på den undersökta skolan finns ett stort engagemang
för och intresse av att arbeta med livsfrågepedagogik. Målet med
livskunskapsundervisningen som alla elever på skolan deltar i var från början att stärka vi- känslan i klasserna vilket gjordes genom arbete med olika värderings- och samarbetsövningar kring vänskap, olikheter, kärlek och utanförskap kopplat till SET- programmet. Genom samarbetet med ledarna för projektet ”Såsant”, Linda Leveau och Tomas Karlsson, vidgades området till att även innefatta sexualitet och jämställdhet. Undervisningen strukturerades genom lokala kursplaner och genom skapandet av en lektionsbank försöker man skapa större variation inom ämnet för att bättre svara mot elevernas intressen. Genom att livskunskapsundervisningens betonar emotionell och social träning samt sexualitet och jämställdhetsfrågor lämnas de traditionella ”stora” frågorna till religionskunskapsämnet där dessa ofta kopplas till traditionsinnehållet. Lärarna försöker dock även här lyfta fram livsfrågorna genom diskussioner och värderingsövningar. Det material som man använder för att göra detta heter Religionskunskap Möte med
livsfrågorna (1995). Upplägget i materialet påminner mycket om Dahlins ovan nämnda
föreslagna metod då man fördjupar sig i olika teman genom ett inledande exempel för att starta tankar och diskussioner bland eleverna. Påföljande frågor vilka blir allt mer komplicerade ringar ytterligare in det behandlade ämnet och eleverna får skriva ner sina tankar, göra värderingsövningar eller ha mer traditionella diskussioner beroende på ämnet. Olika tolkningar av temat belyses genom exempel från litteratur, bildkonst, musik samt religiösa traditioner. Då materialet inte är knutet till något särskilt skolår kan läraren utgå från elevernas önskemål när det gäller vilka teman som ska behandlas och anpassa materialet utifrån dessa samt det område som för tillfället behandlas i undervisningen.
Avslutningsvis kan jag efter ett års aktivt deltagande i skolans arbete med livsfrågepedagogiken både i egenskap av ansvarig för livskunskapsundervisningen i en klass och som SO-lärare konstatera att det som lärare kan vara svårt att riktigt fånga in elevernas intresse. För att kunna tillvarata det intresse som finns hos eleverna krävs att undervisningen tar sin utgångspunkt i deras tankar och funderingar och för att kunna göra detta krävs att ett ömsesidigt förtroende byggs upp. Arbetet med att anpassa diskussioner och övningar samt att skapa ett öppet och tolerant klimat är en stor utmaning, men det är också enormt givande och intressant!
Min förhoppning är att den undersökning jag genomfört med syftet att undersöka elevernas intresse för olika livsfrågor genom att låta dem svara på vilka frågor de anser är vikigast samt vilka ämnen de vill lyfta till diskussion i klassen och även studera skillnader i intresse mellan olika åldrar, kön och etnicitet skall bidra till att skolan ytterligare kan anpassa livsfrågepedagogiken efter elevernas önskemål och därmed öka intresset för livsfrågorna inom ramen för både religionskunskapsundervisning och livskunskapsundervisningen. En framtida undersökning baserad på halvstrukturerade intervjuer kan ge en mer djupgående inblick i hur intresset för livsfrågor ser ut hos eleverna vilket ytterligare kan bidra till att öka meningsfullheten i undervisningen ur elevernas synpunkt.