Diskussion – figur 4

Som nämnts tidigare kan en publiceringsanalys mäta publiceringsaktivitet och ge en bild av ett områdes eller vissa forskares verksamhet. Diagrammet visar en ökning i antalet publicerade artiklar författade av kvinnor i SBF under perioden 1987-2009. Från 2000-talet dominerar artiklar författade av kvinnor, medan män dominerar för hela tidsperioden. Antalet artiklar samförfattade av män och kvinnor håller en jämn, och låg nivå. Antalet artiklar författade av kvinnor har därmed ökat, medan artiklar författade av män har minskat. Det är dock svårt att komma fram till något definitivt om huruvida genus påverkar publiceringsverksamheten i SBF, snarare på grund av det knappa materialet än på grafernas utseende. De uppvisar en tydlig ökning av artiklar författade av kvinnor under tidsperioden och efter 2000-talet är artiklar författade av kvinnor i majoritet. Då graferna möts på några punkter kan man fråga sig om ett större material hade uppvisat en utplaning eller en majoritet av kvinnliga författare. Spekulativt hade alltså ett större material varit mer fruktbart vid just en sån här publiceringsanalys.

Vid jämförandet med Håkanssons studie (se figur 1) kan man se att hon redovisar liknande resultat, dock med klarare trendkurvor. Grafen för kvinnliga författare/artiklar går upp medan dito för män går neråt. Håkansson menar att man på grund av att graferna slutligen går isär kan dra slutsatsen att genus har

1987 1988 1989 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2002 2003 2005 2006 2007 2008-2009 0 20 40 60 80 100 120

Män Kvinnor Kvinnor & män

A n d e la r i p ro ce n t

betydelse i publiceringsprocessen (2003). Håkanssons resultat styrker resultaten i mitt material, även om det är mindre. De trender som hon sett och lyft fram i ett internationellt material speglas också i svenskt.

Olsgaard och Olsgaards undersökning från 1980 berör en aspekt av proportioner och publicering, nämligen den mellan publicering i proportion till verksamma inom området. Även om andelen kvinnliga författare ökat är de fortfarande proportionellt i underläge. Olsgaard och Olsgaard undersökning behandlar även det biblioteks- och informationsvetenskapliga fältet och de fann att trots att bibliotekariekåren till 84 procent bestod av kvinnor, stod de bara för mellan 20-40 procent av artiklarna publicerade i ämnets fem kärntidskrifter (1980).32

Koehler och Persson visar även de på liknande resultat. De har dock funnit att gapet minskar men att män fortfarande dominerar. De menar att ”[...] equalization is a slow process in science. [...] Real scientists publish and that is what counts in the long run”. Här pekar de på ett annat problem som de facto kan te sig tveeggat. För att kvinnor ska räknas som riktiga forskare måste de publicera. En lösning på första delen av problemet menar Koehler och Persson är för kvinnor att samförfatta med mer produktiva författare (ofta män). Eller för kvinnor att författa tillsammans, något som de menar redan har anmanats: ”Not only are women joining 'em [manliga forskare], they're ganging up and publishing together” (200033).

Då denna undersökning bara behandlar en tidskrift och inte en kärntidskrift går det inte att säga något om proportionerna mellan publicerade och verksamma inom fältet, annat än i svepande drag. Dock pekar trenden på, med stöd i tidigare forskning, att artiklar av kvinnliga författare ökar vilket leder fram till den andra delen av problemet med kvinnlig publicering. Sett från ett genusperspektiv, eller snarare utifrån genussystemetet, om man utgår ifrån att kvinnliga författare faktiskt ökar, och på senare år till och med börjar gå om män i publiceringsaktivitet, får även detta konsekvenser. Utifrån tidigare forskning verkar trenden vara just denna, kvinnliga författare ökar, medan antalet artiklar är någorlunda konstant. Detta skulle kunna innebära att antalet manliga författare minskat, till fördel för kvinnliga dito, vilket är problematiskt att påstå utifrån mitt eget, begränsade material. Skulle det i ett större sammanhang betyda att forskningsaktiviteten för manliga forskare minskat, då statistik från SCB visar att manliga forskare fortfarande är i majoritet? Kan man dra det så långt att ökad kvinnlig publicering lett till reducerad prestige inom fältet, i enlighet med genussystemet? Historiskt har ökad andel kvinnor inom ett område även inneburit minskad status och förlorad respekt. Håkansson, som analyserat internationella biblioteksvetenskapliga kärntidskrifter, frågar sig huruvida män, som ett resultat

3 2I Nordamerika

av den ökade kvinnliga publiceringsaktiviteten, söker sig till andra områden eller publiceringssätt med högre prestige (2003).

En av skillnaderna mellan Håkanssons undersökning och denna studie är att hennes material består av renodlat akademiska och ansedda tidskrifter och därmed artiklar som genomgått peer review. Kan detta ha inverkan på resultaten? Har kvinnliga författare större chans att bli publicerade i en tidskrift av mer populärvetenskaplig karaktär?

Vid jämförande av bibliometriska studier med genusperspektiv utförda innan 2000-talet går det att finna en tydlig trend som pekar på att kvinnor är missgynnade och att fler är opublicerade än vad män inom samma fält är (Olsgaard & Olsgaard 1980; Ferber 1986; Korytnyk 1988; Buttlar 1991). Dock pekar både Håkansson, och även min egen undersökning, på att inom biblioteks- och informationsvetenskaplig publicering har kvinnor kommit att stå för störst andel publicerade artiklar sedan början av 2000-talet.

Kan man då påstå att genus har betydelse i fråga om vem som får sina artiklar publicerad med avseende på fördelningen kvinnliga och manliga författare? I enlighet med genussystemets och isärhållandets logik måste ena parten hela tiden vara i dominans. Med tanke på ökningen i forskningsaktivitet hos kvinnor och minskningen för manliga pekar tendensen istället på en utjämning, istället för skifte i dominans. Det är dock svårt att dra några generella slutsatser utifrån materialet, en tidskrift och inte en av de mest prestigefyllda, som legat till grund för denna undersökning.

5.2 Källanalys

Resultaten som redovisas i den här delen svarar på frågan: Hur är genus relaterade till givandet av referenser? Även frågan; Kan man inom den svenska biblioteks- och informationsvetenskapliga kommunikationen i SBF urskilja tendenser av homosocialitet och hur yttrar sig i så fall dessa? Det sistnämnda berörs här bara delvis för att diskuteras vidare i kapitel 5.3.

Undersökningens 171 artiklar har författats av 194 författare, det vill säga 146 artiklar har enskilda författare medan resterande 26 artiklar har minst två författare, vilket ger ett snitt av 1,11 författare per artikel.34 Ensamförfattande är alltså i stor dominans och merparten samförfattade artiklar är författade tillsammans med personer av samma kön.

Källhänvisningarna har delats in i kategorierna (1) referens till publikation av en eller flera kvinnliga och inga manliga författare; (2) referens till publikation av en eller flera kvinnliga och en eller flera manliga författare; (3) referens till

publikationer av en eller flera manliga och inga kvinnliga författare; och (4) hänvisningar till verk där kön på en eller flera person inte kunnat avgöras.

Det sammanlagda antalet referenser i undersökningen är 4558, varav 67,45 procent är till verk av manliga upphovsmän35, 20,38 procent till verk med kvinnliga författare, 7,71 procent till verk av både män och kvinnor. 4,46 procent av referenserna är till verk av författare vars fullständiga namn är inte kunde fastställas och därmed inte heller könsbestämmas. 500 av referenserna var till källor av obestämbar art, det vill säga källor utan författare, vilka inte kommer inkluderas vidare i undersökning. Detta ger 4058 källor där författare kan urskiljas till de 171 artiklarna. Det går inte att urskilja vare sig en stadig ökning i antalet källor per artikel, eller en minskning. Antalet fluktuerar från år till år. Vissa artiklar uppvisar referenslistor med enbart 5 källor, medan det mest extrema exemplet åt andra hållet har inte mindre än 237 källor där författare kunnat urskiljas i referensförteckningen. Medelantalet källor per artikel är för män 24,02, för kvinnor 23,25 och för samförfattade av män och kvinnor 23,65. Det verkar alltså som att det inte finns någon skillnad i antalet givna referenser mellan män, kvinnor och samförfattade.

Av de 171 artiklar som ingår i undersökningen är 60,23 procent författade av män, 35,09 procent är författade av kvinnor och 4,68 procent av artiklarna är samförfattade av minst en man och en kvinna. Av sammanlagda antalet givna referenser står manliga författare för 60,97 procent, kvinnliga för 34,38 procent och samförfattande kvinnor och män för 4,65 procent. Antalet givna referenser står med andra ord i proportion till antalet författare inom varje kategori, vilket även innebär som redan konstaterats ovan att män i medel har fler referenser än kvinnor (24,02 mot 23,25). Dock är medelskillnaden närmast obetydlig.

Figur 5 visar relationen mellan källhänvisningar till verk författade av män, verk författade av både kvinnor och män och verk författade av kvinnor år för år, omräknat i procentandelar. Det totala antalet referenser är under perioden 1987-2009 4058 stycken, av dessa har 181 stycken inte kunnat könsbestämmas och ingår därmed inte i diagrammet. Fördelningen mellan de olika kategorierna och procentandelar är listade ovan.

Figur 5. Fördelning av det totala antalet referenser.

Figur 6 visar relationen mellan källhänvisningar gjorda av manliga författare till verk författade av män, verk författade av både kvinnor och män och verk författade av kvinnor år för år, omräknat i procentandelar. Det totala antalet referenser gjorda av manliga författare under perioden 1987-2009 är 2474 stycken, av dessa har 108 stycken inte kunnat könsbestämmas och ingår därmed inte i diagrammet.

Figur 6. Fördelningen av referenser från artiklar av manliga författare till verk av män, verk av

kvinnor och verka av både män och kvinnor.

Figur 7 visar relationen mellan källhänvisningar gjorda av kvinnliga författare till verk författade av män, verk författade av både kvinnor och män och verk författade av kvinnor år för år, omräknat i procentandelar. Det totala antalet referenser gjorda av kvinnliga författare under perioden 1987-2009 är

1988 1989 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2002 2003 2005 2006 2007 2008-2009 0 10 20 30 40 50 60 70 80 90 100

Män Kvinnor Kvinnor & män

A n d e la r i p ro ce n t 1988 1989 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2002 2003 2005 2006 2007 2008-2009 0 10 20 30 40 50 60 70 80 90

Män Kvinnor Kvinnor & män

A n d e la r i p ro ce n t

1395 stycken, av dessa har 64 stycken inte kunnat könsbestämmas och ingår därmed inte i diagrammet.

Figur 7. Fördelningen av referenser från artiklar av kvinnliga författare till verk av kvinnor, verk

av män och verk av både män och kvinnor.

Då samförfattade artiklar av både manliga och kvinnliga författare inte var något som förekom under alla år i den undersökta perioden uteblir diagrammet som visar relationen mellan källhänvisningar gjorda av kvinnliga och manliga författare till verk författade av män, verk författade av både kvinnor och män och verk författade av kvinnor år för år. Fynden var helt enkelt för få för att några som helst slutsatser skall kunna dras utifrån dem.