Diskussion - tabell 1-2 och figur 8

Tabell 1 visar fördelningen av artiklar författade av män respektive kvinnor uppdelade enligt ämneskluster Som synes är det några kategorier som är populärare än andra: (1) Mänskliga och sociala aspekter av informationshantering; organisatoriska behov; användarstudier; behov; sammanlagt 36 artiklar, (9) Biblioteksverksamhet; profession; funktion; organisation; tjänster; sammanlagt 40 artiklar och (10) Biblioteks- och informationsvetenskap40; aktuell forskning; teori; framväxt; begreppsdefinition; sammanlagt 37 artiklar. Vid jämförandet med figur 8 ser man att de tre populäraste ämnena är procentuellt relativt jämna i fördelningen mellan män och kvinnor, vilket gäller för alla ämnena i undersökningen.

I kategori (10) är, trots popularitet hos båda könen, manliga författare procentuellt i störst majoritet av alla kategorierna.41 För kategori

4 0Metateoretiskt, till viss del utbildningsbundet och diskussion kring vad som skall räknas hit.

4 1Jag har här valt att bortse från kategori (8) Informationskompetens; utlärning och inlärning; som må vara 100% manliga författare men i reella siffror endast två författare. På grund av de små kvantiteterna kan

(12) Skolbibliotek; barn- och ungdomsbibliotek; litteraturförmedling; läsvanor; lärande, är kvinnliga författare i procentuell majoritet.

Sánchez Peñas och Willetts undersökning visar att det finns ungefär lika många manliga som kvinnliga författare inom de olika ämneskategorierna, men de manliga författarna har en högre publiceringsaktivitet (2006). Samma slutsats kan dras utifrån det här materialet vid studie av tabell 1.

I sin undersökning av ämnesval utifrån ett genusperspektiv menar Buttlar att den största skillnaden mellan kvinnor och män ligger i den överväldigande majoritet av kvinnor som behandlar ämnen som berör barn- och ungdomsverksamhet (90,91 procent) samt ”bibliographic instruction” (83,67 procent). En stor andel kvinnor skrev även om biblioteksstandard (78,95 procent). Män dominerade dokumentåtervinning (100 procent), bibliotekshistoria (83,33 procent) och ”international librarianship” (75,76 procent) (1991). Det finns inga överväldigande likheter mellan Buttlars studie och den föreliggande. Sant är dock att de kvinnliga författarna dominerar kategori (12) Skolbibliotek; barn- och ungdomsbibliotek; litteraturförmedling; läsvanor; lärande med 75 procent mot de manliga författarnas 25 procent.

Skillnaderna är inte alltid marginella men knappast radikala heller. Vad kan då den skenbara avsaknaden av ämneskluster bero på? Det kan först och främst bero på själva indexeringen, men materialet och ämnets karaktär spelar säkerligen in. Hade antalet artiklar i analysen varit större hade antagligen några slutsatser kunnat dras. Man kan även se på resultaten som en indikation på att det skett ett slags ”genuslöst” väljande av ämnen vid artikelförfattandet.

Även om ämnesanalysen inte säger alltför mycket på egen hand, produceras desto fler intressanta resultat vid kombinationen av ämnesanalys och källanalys. Detta gör det möjligt att testa ämnesval som förklaring till varför givandet av referenser ser ut som det gör. Om man ringar in ämnen kan man även ringa in referenserna. Finns det ”kvinnoämnen” och ”mansämnen” borde det bildas kluster av referenser inom dessa ämnen, mer könssegregerade än i de allmängiltiga ämnena. Det har dock redan konstaterats att ämnesvalen mellan män och kvinnor inte skiljer nämnvärt, vilket lämnar eftersläpning och homosocialitet som förklaringar till citeringsläget. Huruvida eftersläpning är den stora orsaken kan endast framtiden utvisa, men vad gäller teorin om homosocialitet (och i förlängningen även om genussystemet) går det att komma lite längre redan nu.

Ferber menar att kvinnor eventuellt koncentrerar sig på ämnen som är ”kvinno-relevanta” (1986). Till dessa ”kvinno-relevanta” ämnen verkar genusrelaterade studier höra. Dock ingår det inga artiklar som behandlar genus i den här undersökning. Ett annat ”kvinnligt” ämne torde alltså, enligt min undersökning, såväl som Buttlars, behandla barn och ungdomar på olika sätt. Låt oss anta att detta stämmer överens med verkligheten i stort, att kvinnor dominerar

litteraturen om barn och ungdomar inom biblioteks- och informationsvetenskaplig forskning och har gjort så åtminstone de senaste decennierna. Tittar man då på den här undersökningens siffror för kategori (12) i tabell 2 kan man se att de manliga författarna inom kategorin refererar till verk av män nästan 3 gånger så ofta som de refererar till kvinnor (14 mot 5 referenser). I samma kategori refererar kvinnliga författare 1,24 gånger så ofta till verk av kvinnliga författare än till verk av manliga författare (25 mot 31). Trots den antagna kvinnodominansen inom ämneskategorin är de flesta referenser ändå till verk av manliga författare.

Resultaten kan då analyseras i enlighet med genussystem och teorin om homosocialitet. Med genussystemets logik blir männens forskning mer trovärdig, och även mer lättillgänglig på grund av sin normstatus, och andra forskare – såväl kvinnor som män – väljer därmed verk av manliga författare att hänvisa till i första hand. Vid ytterligare studier av tabell 2, blir det tydligt att det genomgående refereras mer till verk av manliga författare, vilket redan konstaterats. Dock finns det två ämnen där kvinnliga författare refererat mest till andra kvinnor. Dessa är kategori (12), vilken redan diskuterats ovan, och kategori (8) Bibliometri; citeringsanalyser; informetri; webbometri. Både kategorierna är små och innehåller få referenser. Så fort antalet referenser ökar, ökar även gapet mellan hänvisningar till verk av män och dito till verk av kvinnor.

Här vill jag återigen anknyta till ämnesanalysens tre populäraste kategorier och titta på referensernas inbördes fördelning. Alla tre kategorier har grovt räknat runt 700 referenser, eller fler, var. De manliga författarna inom kategori (1) refererar 6,19 gånger så ofta till verk av män som till verk av kvinnor. För kvinnor ligger snittet på 3,18. I kategori (9) refererar undersökningens kvinnliga författare till verk av män 1,16 gånger oftare än till verk av kvinnor. Motsvarande siffra för män ligger på 4,29. Den tredje och sista av de populäraste kategorierna är (10) där manliga författare hänvisar till verk av män 4,56 gånger så ofta som till verk av kvinnor. Dito för kvinnor är 2,22. Dessa siffror pekar på att de kvinnliga författarna i SBF överlag har en jämnare fördelning av referenserna mellan könen, men att hänvisningar till manliga författare fortfarande är i majoritet hos både manliga som kvinnliga författare.

Det kan finnas en poäng i att kommentera att inom vissa ämnen, ofta av historisk karaktär, är det svårt att hitta källor författade av kvinnor överhuvudtaget, på grund av kvinnors relativt korta historia som författare till dylika texter. När det kommer till dessa ämnen sätts genusteorierna ur spel vid en källanalys.

Hur är då genus relaterat till val av ämne? Det ter sig som om genus påverkar ämnesval mycket litet, vilket går stick i stäv med tidigare undersökningar. De proportionella skillnaderna är relativt små och nästan varje ämne uppvisar åtminstone några artiklar av kvinnliga respektive manliga författare. Man kan med andra ord i denna undersökning inte utpeka ämnesval som förklaring till

snedfördelningen av referenser mellan män och kvinnor. Snarare är det så att resultaten av ämnesanalysen, kombinerat med källanalysen understryker teorin om nätverk och homosocialitet vid givandet av referenser.