DISKUSSION : FRÅN CENTRUM TILL PERIFERI

Med utgångspunkt i forskningsfrågorna som formulerades inledningsvis i kapitlet kommer diskussionen att handla om mönster och förändringar över tid gällande skolbibliotekens plats i folkbibliotekspolitiken. Analysen kommer också att inriktas på likheter och skillnader mellan skolbibliotek och folkbiblio-tek så som dessa speglas i dokumenten genom historien och hur de använts i den politiska argumentationen. I diskussionen söks också brott och förskjut-ningar av skolbibliotekens plats i ett historiskt perspektiv.

Tidlinje – avtagande intresse

Utefter en tidlinje är det tydligt att intresset inom folkbibliotekspolitiken för skolbiblioteksfrågorna avtagit under den studerade 100-årsperioden. I Palm-grens utredning 1911 intog skolbiblioteken en central plats och var föremål för ingående analyser och förslag. Här poängterades skolbibliotekens särskilda plats inom ett skisserat svenskt bibliotekssystem. I det läge som då rådde, med stor splittring på olika typer av små resurssvaga bibliotek, formulerade Palmgren visionen om ett sammanhängande svenskt biblioteksväsen, där skolbiblioteken utgjorde grundvalen och de mest spridda enheterna. Palmgrens argumentation tyder på att skolbibliotek då behövdes som stöd för att skapa trovärdighet för visionen och därmed gagna de övergripande idéerna i hennes förslag. Kulmen på skolbibliotekens plats i folkbibliotekspolitiken finner vi senare i Folkbiblio-tekssakkunnigas betänkande från 1949. Medan Palmgren argumenterade för skolbibliotek utifrån en vision om ett sammanhängande svenskt biblioteksväsen, vilade 1949 års förslag om obligatoriska skolbibliotek och särskild statlig stöd-ordning för sådana i första hand på de då aktuella skolpolitiska dokumenten.

Här var det alltså från skolpolitiken som argument för förstärkning av skol-biblioteken hämtades och fördes in i folkbibliotekspolitiken. I det läge som folkbiblioteken befann sig vid denna tid är det troligt att en förstärkning av skolbiblioteken som en särskild art av bibliotek och med statlig finansiering

kunde ses som en förstärkning av biblioteksväsendet i stort och därmed också gagna folkbibliotekssaken.

Efter 1950 försköts skolbiblioteken till en plats där de skulle övertas av folk-biblioteken (Organisation… 1960) för att därefter begränsas till föremål för förslag om samverkan med folkbibliotek (Statens kulturråd 1979; Ds U 1982:17; SOU 1984:23; I nöd och lust 1991). I olika litteratur- och kultur-utredningarna sedan 1980-talet har biblioteken överlag behandlats som institutioner för spridning av litteratur. Medan de äldre folk- och skolbiblio-teksutredningarna riktade intresset mot biblioteken som institution har senare decenniers utredningar haft en mer sociologisk ansats. De har riktat intresset mot användare, målgrupper, medier, läsvanor och informationsförsörjning och ägnat mindre uppmärksamhet åt biblioteken som sådana. Detta har uppenbar-ligen bidragit till marginaliseringen av skolbibliotekens plats i folkbiblioteks-politiken. Det är också tydligt att folkbiblioteksintresset för samverkan med skolbibliotek främst riktas mot litteraturförmedling, särskilt läsfrämjande verk-samheter för barn och unga, där folkbibliotek och skolbibliotek har gemen-samma intressen och där skolan ofta framhålls som medel för att nå alla barn och unga i en kommun.

Under hela perioden har frågan om obligatoriska skolbibliotek funnits på dagordningen. Många förslag har lagts och under några decennier föreskrevs i olika skolförordningar att alla skolor skulle ha bibliotek. Dessa stadgar befann sig således inom ramen för skolpolitiken, inte folkbibliotekspolitiken. När Sverige fick sin första bibliotekslag 1996 kom den att gälla alla offentligt finan-sierade bibliotek, däribland skolbiblioteken. Här återinträdde skolbibliotek som föremål i bibliotekspolitiken. Som vi sett ovan hamnade skolbiblioteken nyligen i skollagen och flyttades därmed ut ur bibliotekslagen 2010.

Reaktioner på denna förflyttning visar på en försiktig optimism bland de professionella på skolbiblioteksområdet. Också på myndighetsnivå finns tecken på en skärpning av kraven på skolbibliotek som en följd av lagstiftningen.

Eftersom skolbiblioteken nu är inskrivna i skollagen kommer de att bli föremål för inspektion. Skolinspektionen har tolkat kravet på bibliotek i skolan och framhåller bland annat att biblioteket måste ligga på rimligt avstånd för att kunna användas i det vardagliga skolarbetet. Det skall innehålla tryckta medier i olika genrer, digitala medier och informationsteknik som svarar mot elevernas och undervisningens behov för att främja språk- och läsutveckling (Skol-inspektionen 2011a).²⁵

25 I arbetet med att precisera kriterier för godkända skolbibliotek har skolinspektionen också publicerat ett informationsblad med mer utvecklad text om tolkningen av lagen och kraven på skolbibliotek (Skolinspektionen 2011b).

Argument för skolbibliotekens uppgifter och funktioner i folkbibliotekspolitiken

Det är anmärkningsvärt hur argumentationen för skolbibliotekens betydelse är densamma genom hela 100-årsperioden. Skolbibliotek framhålls ständigt som oumbärliga redskap för undervisning och lärande. Här talar man redan under tidigt 1900-tal om den förändrade pedagogiken i folkskolan, där eleverna sätts i centrum och själva skall söka kunskap. Vi har också sett hur skolbiblioteken lyftes fram av 1949 års Folkbibliotekssakkunniga, med argument som grunda-des i 1940-talets stora skolutredningar med förslag om ny pedagogik, där eleverna självständigt skulle söka och bilda kunskap. Kopplingen till under-sökande och elevaktiva arbetssätt återkommer som en refräng ända in i våra dagar i praktiskt taget allt som skrivits och skrivs om skolbibliotek i olika genrer av dokument, dock inte i första hand politiska (jfr Sandberg 1920; Skolbiblio-teken i Sverige 1999; Limberg 2002; Höglund 2011). Som instrument i under-visningen kopplas skolbibliotekets uppgifter med emfas också till att väcka elevers läslust och stödja deras läsutveckling. Ytterligare ett återkommande argument är bibliotekets möjligheter att stödja individualisering i undervis-ningen genom sitt varierade utbud av böcker, andra medier och tjänster. Indivi-dualisering i undervisningen tycks ha stått lika högt i kurs 1911 som 2011 – åtminstone i retoriken.

Jag finner det nästan rörande och i viss mån frustrerande att finna samma argument för skolbibliotekens betydelse under hela hundraårsperioden och att samtidigt konstatera att argumenten haft svårt att få genomslag i bibliotekspoli-tiken. Man kan spekulera i orsakerna till detta, men då kommer man in på skolbibliotekspolitik och skolpolitik. En anledning kan vara att skolbiblioteken är så många, vilket framgick av Folkbibliotekssakkunnigas förslag 1949, där statlig finansiering beräknades innebära ett tiofaldigande av dåvarande kostna-der för skolbibliotek. Med andra ord, det skulle bli dyrt att införa obligatoriska skolbibliotek med särskilda statliga bidrag för deras inrättande och drift. En annan anledning kan vara att skolbiblioteken inte tagit tillräckligt stor plats i skolpolitiken. Som ovan antytts kan det hänga ihop med att skolpolitiken knappast ägnat sig åt styrning av hur undervisning skall bedrivas eller hur lärande skall gå till (jfr Rothstein 1986), vilket möjligen skulle varit en förut-sättning för att uppmärksamma skolbibliotekens roll i politiken. Detta är en fråga för framtida studier. En slutsats måste också sökas i den successivt mins-kade platsen för skolbibliotek i folkbibliotekspolitiken. Detta kan i sin tur spåras till avskaffandet av de öronmärkta statsbidragen till kommunala bibliotek i mitten av 1960-talet, liksom till inrättandet av Statens kulturråd 1974 med ansvar för styrning, stimulans och uppföljning av folkbiblioteksverksamheten och där skolbiblioteken hamnade utanför den statliga bibliotekspolitiken.

I de tidiga folkbiblioteksutredningarna framhölls skolbibliotekens betydelse för att eleverna efter avslutad skolgång skulle kunna fortsätta att förkovra sig.

Denna uppgift för skolbibliotek framhålls inte särskilt efter mitten av förra seklet, förmodligen på grund av att folkbiblioteken då blivit tillräckligt starka för att själva kunna erbjuda sådana möjligheter. Däremot framhålls i de många utredningarna om samverkan mellan skolbibliotek och folkbibliotek vikten av att eleverna får lära sig använda bibliotek i skolan, så att de efter avslutad skol-gång blir flitiga folkbiblioteksanvändare.

Statsbidragens betydelse för bibliotekspolitiken är ett genomgående tema i våra studier. Det förtjänar att framhållas att samtliga utredningar till och med tidigt 1960-tal inriktades på att föreslå statligt stöd till kommunal biblioteks-verksamhet. Det är här skolbiblioteken tar plats som möjliga föremål för sådant stöd. Det är också i detta avseende som RUT 58 (Organisation… 1960) riktar sitt intresse mot möjliga besparingar genom sammanslagningar eller närmare samarbete mellan folkbibliotek och skolbibliotek. När de statliga bestämmel-serna ändrades så att de öronmärkta bidragen avskaffades i mitten av 1960-talet så lämnades ansvaret för kostnader för drift av skolbiblioteksverksamhet mer eller mindre helt över till kommunerna. Det statliga stödet till folkbibliotek ändrades från löpande bidrag på vissa villkor för inrättande och drift av bibliotek och skolbibliotek till stimulansbidrag på särskilda områden av folk-biblioteksverksamheten, exempelvis stöd till arbetsplatsbibliotek och läsfräm-jande aktiviteter riktade till särskilda grupper, främst barn och unga (Alla pratar om KB 2012; Thomas 2009).

Förhållandet mellan folkbibliotek och skolbibliotek – särhållande och samverkan

Ett genomgående tema i historien om skolbibliotekens plats i folkbiblioteks-politiken har varit frågan om folkbibliotekens samverkan med skolan. Detta berör i grunden förhållandet mellan folkbibliotek och skolbibliotek. Kopplade till analyser och förslag om sådan samverkan finner vi återkommande resone-mang om likheter respektive skillnader mellan skolbibliotek och folkbibliotek.

De stora utredningarna liksom de olika mer begränsade analyserna och försla-gen om samverkan mellan folk- och skolbibliotek har oftast framhållit skol-bibliotekens särart i förhållande till folkbibliotek. Avvikelsen från detta mönster är 1960 års organisationsutredning, RUT 58, som med uppdraget att spara pengar åt kommunerna sökte och framhöll likheter mellan de olika biblioteks-typerna och i konsekvens med detta föreslog långtgående samordning, eller snarast att folkbiblioteken skulle överta driften av skolbiblioteken i kommu-nerna.

Övriga utredningar (Munch-Petersen 1911; Folkbibliotekssakkunniga, SOU 1949:28; Statens kulturråd 1979; Ds U 1982:17; I nöd och lust 1991; Skol-biblioteken… 1999) har insisterat på skolbibliotekens särskilda karaktär och uppdrag och därmed på skillnader mellan folkbibliotek och skolbibliotek som borde bestå. Likheter som återkommande framhållits är gemensamma målgrup-per, nämligen barn och ungdomar mellan 7 och 15 år, liknande uppdrag med inriktning på litteraturförmedling och lässtimulans, sedan 1980-talet utvidgat med uppgifter relaterade till kultur och fritid. Under senare decennier har också likheter med avseende på bibliotekets roll i undervisningen och för informat-ionsförsörjning till elever som anlitar både skolbibliotek och folkbibliotek för att lösa skoluppgifter stått i förgrunden. Skillnader mellan bibliotekstyperna som framhållits har primärt gällt skolbibliotekens uppdrag som nödvändigt redskap i undervisningen och konsekvenser av detta, som fysisk närhet mellan klassrum och bibliotek och skillnader mellan ändamålsenliga bok-/mediabestånd i de olika bibliotekstyperna. Man har framhållit att skolbibliotek behöver medier som svarar emot undervisningens behov på olika kunskapsområden. Talesmän-nen har också framhållit att skolbiblioteken, utöver den gemensamma boksam-lingen, behöver annorlunda sammansättning av bokbeståndet med gruppupp-sättningar och klassuppgruppupp-sättningar av en och samma boktitel. Sådana slags bok-bestånd behövdes inte i folkbiblioteken, enligt de olika utredningarna. Här kan skönjas olikheter mellan en inriktning för att tillgodose allmänhetens behov i folkbiblioteken, inriktad på individer, och skolans mer kollektivt inriktade behov av samma böcker för många elever samtidigt.

Skillnader mellan bibliotekstyperna har också knutits till den tidigare nämnda ideologiska spänningen mellan folkbiblioteket som en institution för fri bildning, lust, förströelse och rekreation gentemot skolbiblioteket som del av skolan och därmed inordnat i det formella utbildningssystemet. Denna spän-ning fick ett explicit uttryck 1974, då folkbiblioteken fick kulturrådet som stat-lig myndighet och därmed knöts till kulturpolitiken. Med den tidigare place-ringen av bibliotekskonsulenterna vid Skolöverstyrelsen fanns en tydligare länk till folkbibliotek och folkbildning som knutna till (ut)bildningspolitiken.

Kriterier för kvalitet i skolbiblioteksverksamhet har formulerats angående både likheter och skillnader i ändamålsenlig kompetens hos personalen, där kvalificerad kompetens framhävts i båda kontexterna, men där särskilt pedago-gisk kompetens ofta framhållits som avgörande i skolbiblioteksverksamhet.

Detta har tidvis inneburit spänningar mellan bibliotekarieprofessionen och lärarprofessionen angående vem som vore mest lämpad att sköta skolbiblioteks-verksamhet (Sandberg & Jacobson 1917; Ds U 1982:17, ss. 73-74). I skol-bibliotekens uppgifter har ständigt framhållits också sådana pedagogiska aspekter som berör fortlöpande och nära samarbete mellan bibliotekarier och lärare liksom nära och regelbundna kontakter med elever. Man har här också

hävdat betydelsen av att förhålla sig aktivt till skolpolitiska dokument som skolförordningar och särskilt läroplaner.

Mellan raderna i olika dokument går det ibland att urskilja ett visst konkur-rensförhållande mellan folkbibliotek och skolbibliotek. Konkurrensen kan ta sig uttryck i argument för vilket bibliotek som har bäst förutsättningar att nå alla barn (t.ex. Sandberg & Jacobson 1917). Vi kan inte utesluta att RUT 58 (Organisation… 1960), utöver huvudintresset att rationalisera verksamhet, hade ett konkurrensmotiv för sina förslag att folkbiblioteken borde ta över driften av skolbiblioteken. Vi såg också hur Folkbiblioteksutredningen (SOU 1984:23, s. 191, jfr ovan) andades misstro mot skolan, då den antydde att skolan försökte överföra kostnader för litteraturförsörjningen till folkbiblioteken. Huvud-intrycket från just utredningstexterna är dock frånvaro av konkurrens och hävdande av båda bibliotekstypernas legitima uppdrag och funktioner.

En fråga som återkommit såväl explicit som implicit har gällt till vilket poli-tikområde och vilken samhällelig domän skolbibliotek faktiskt hör. Hör skol-biblioteken hemma inom bibliotekspolitiken eller inom skolpolitiken? Detta urskiljer jag som ett genomgående dilemma i resonemangen om skolbiblio-tekens plats i folkbibliotekspolitiken. Är de en del av skolan eller är de en del av biblioteksväsendet? Hur kan de vara del av båda? På senare år känner vi igen detta dilemma i kampen för att skolbibliotek skulle infogas i skollagen och därmed lyftas ut ur bibliotekslagen. Det vi kan konstatera är att de efter 1949 inte utgjort ett tydligt intresse på något politikområde. Idag ser det ut som om de blivit del av båda i och med placeringen i skollagen och samtidigt med plats inom KB:s uppdrag som samordnande myndighet för hela biblioteksväsendet.

SLUTSATSER

: