5. 1 Hållbara och ansvarsfulla investeringar
Definitionen av ‘hållbarhet’, ‘etik’ och ‘ansvarstagande’ har betydelse för hur hållbara och ansvarsfulla investeringar i sin tur definieras då det ses som ett paraplybegrepp som innefattar dessa begrepp (Söderberg & Partners, 2017). Hållbara och ansvarsfulla investeringar har under årtionden varierat i både vad gäller betydelsen men likaså definitionen av dem, vilket Deutsche Bank (2012) tidigare belyst. Det intressanta är att det utifrån studien indikerade att bolagens definitioner vad gäller hållbara och ansvarsfulla investeringar skiljer sig åt. Fondbolaget Alfa anser att definitionen varken är svart eller vit medan Skandia menar att det finns definitionsmässiga skillnader men att den praktiska tillämpningen är ungefär densamma. EPB anser att definitionerna är tydliga för dem som aktör men att det inte är lika självklart för alla aktörer. Sammantaget går det att se att aktörernas definitioner bottnar i grundidén om att företag har ett ansvar gentemot samhället som går utöver att generera vinster (Carroll, 2016).
Anledningen till att definitionerna skiljer sig åt kan delvis tänkas bero på att begreppet
‘hållbarhet’ är vagt reglerat i en marknad som i övrigt karaktäriseras av ett komplext regelverk (Konsumenternas, 2020; Fondbolagens förening, 2019). Begreppets oklara definition gör att hållbarhet och ansvarstagande integreras i varierande utsträckning beroende på aktör och produkt, vilket visats utifrån undersökningen. Detta belyses i studien genom att aktörerna tillhandahåller fonder med olika toleransnivåer av hållbarhet, där lägsta nivån tar hänsyn till initiativ och konventioner. Det finns ett stort utbud av fonder på investeringsmarknaden som i större eller mindre utsträckning integrerar hållbarhet, enligt samtliga respondenter för studien.
Studien indikerar även att “hållbara fonder” tenderar att omfatta fler kriterier avseende strategier för att välja bort bolag. Dessa strategier tillämpas vanligtvis på olika nivåer inom verksamheten samt mellan fonder (EuroSif, 2018), vilket även visas i form av skillnader mellan aktörernas strategier enligt studien. Hur varje enskild fond förvaltas framgår av dess bestämmelser som i sin tur formulerats av förvaltaren (Konsumenternas, 2020). Kravet är att hållbarhetsarbetet på ett tydligt sätt ska informeras och redovisas till fondens andelsägare, men det finns inget krav på hur hållbarhetsarbetet ska tillämpas utan det är upp till varje enskild aktör (Konsumenternas, 2020).
En grundläggande förutsättning för fondmarknadens funktion är att investerare ska ha förtroende för marknaden och dess aktörer (Oxenstierna, 2020, s. 205). Om varje aktör ges friheten att själva definiera vad hållbarhet innebär och hur det integreras, finns det en risk att förtroendet för hållbara investeringar äventyras. I förlängningen kan det då innebära att förtroendet för marknaden som helhet riskeras. Bland annat EU:s handlingsplan och en rad andra globala initiativ och överenskommelser syftar till att skapa en objektiv definition av begreppet hållbarhet samt underlätta för aktörerna att integrera hållbarhet och ansvarstagande i förvaltningen (UNPRI, 2020a; Regeringen, 2020a). Trots det, ges indikationer om att det fortfarande råder oklarheter vad gäller definitionen av hållbarhet.
5. 2 Strategier för hållbara och ansvarsfulla investeringar
I motsats till de definitionsmässiga svårigheterna kring begreppet hållbarhet, råder en bred acceptans vad gäller vilka metoder och strategier som används för att integrera hållbarhet och ansvarstagande i investeringsprocessen. Strategier används som ett verktyg för att implementera hållbarhetsaspekter i fondförvaltningen, enligt Oxenstierna (2020). Gemensamt för aktörerna är att deras hållbara och ansvarsfulla investeringsstrategier baseras på metoderna välja in, välja bort och påverka (GIIN, 2018; Fondbolagens förening, 2020).
Vad gäller aktörernas investeringsstrategier påvisas övergripande stora likheter, med reservation för vissa mindre skillnader vid jämförelse mellan dem. Å ena sidan baseras likheterna på att samtliga respondenter anser att ESG-kriterier utgör grunden för hur portföljbolag analyseras utifrån ett hållbarhetsperspektiv, samt att dessa även är en väsentlig del av den positiva screeningen. ESG-kriterier är till för att komplettera den traditionella finansiella analysen av bolag vid investeringsbeslut (SweSif, 2020a). Ytterligare en likhet mellan aktörerna är att de använder strategin för normbaserad screening, vilken baseras på att förvaltarna screenar sina portföljer utifrån internationella normer och standarder (EuroSif, 2018). Samtliga respondenter belyser att det blivit allt vanligare att noggrant analysera överträdelsen för att se om det finns en påverkansmöjlighet för dem som aktieägare. Till
skillnad mot hur förvaltare tidigare agerat, då de vanligtvis avyttrade innehavet vid normöverträdelser (EuroSif, 2018). Lindgren och Andersson exemplifierar denna problematiken kring huruvida exkluderingsstrategier är hållbara om de tillämpas enskilt genom risken att andra aktörer som har lägre ambitioner vad gäller hållbarhet, kan köpa aktierna i bolaget där deras innehav avyttras. I sådant fall faller påverkansmöjligheten helt och hållet.
Den inställning Alfa, EBF och Skandia har till exkluderingsstrategier går i linje med att strategin tidigare blivit ifrågasatt huruvida den faktiskt bidrar till hållbara och ansvarsfulla investeringar (EuroSif, 2018; Söderberg & Partners, 2017). Samtliga aktörer för undersökningen använder sig därför av exkluderingsstrategier i kombination med andra strategier för att uppnå optimal positiv påverkan (EuroSif, 2018). Samtidigt är det kontroversiellt huruvida hållbarhet integreras när ett oetiskt bolag bibehålls i portföljen.
Andersson nämner själv att när allt kommer omkring, är det deras andelsägares intressen som tas i första hand och de investerar delvis i en hållbar fond för att bidra till en hållbar utveckling.
Samtidigt finns omfattande information till kunderna i respektive fonds bestämmelser (Konsumenternas, 2020).
Ytterligare en strategi som samtliga aktörer för undersökningen använder för metoden välja bort, är negativ screening (exkludering). Den negativa screeningen syftar till att exkludera en viss typ av bransch eller bolag som anses oetisk (Hofmann et al., 2009). Gemensamt för aktörerna var att de uteslöt bolag som bryter mot internationella normer och konventioner, samt bolag som är verksamma inom branscher för kontroversiella vapen, kärnvapen och tobak. Å andra sidan är kanske den mest framträdande skillnaden mellan aktörerna att det skiljer sig i hur omfattande screeningen av portföljbolagen är. Utifrån denna aspekt urskiljer sig särskilt EPB då de betonar att deras strategi bygger på en väldigt omfattande analys av bolagen genom hela värdekedjan. EPB har tillgång till ett verktyg som möjliggör att de kan screena portföljbolag och tillhörande leverantörer, dotterbolag osv utefter deras kriterier för hållbarhet och ansvarstagande.
När Alfa och Skandia väljer in bolag använder de positiv screening med tematiska inslag, där det huvudsakliga syftet är att välja in bolag och premiera bolag som bidrar till en hållbar utveckling. Att använda teman vid investering möjliggör för förvaltaren att placera i tillgångar som de anser är hållbara (EuroSif, 2018), vilket enligt empirin indikerar variationer i aktörernas teman inom hållbarhet. För Skandia handlar det om att investera i bolag som arbetar med miljö och hälsa medan Alfa till viss del fokuserar på bolag med minskade koldioxidutsläpp. Skillnader mellan aktörernas tematiska investeringar, skulle kunna antyda skillnader när det kommer till etiska värderingar och vad som anses särskilt prioriterat att investera i avseende hållbarhet och ansvarstagande (Hofmann et al., 2009).
Förutom att välja in och välja bort använder bankerna påverkansstrategier, vilket bland annat handlar om att föra en dialog med bolagen och rösta på bolagsstämmor. Denna typ av strategi refereras till vad EuroSif (2018) benämner aktieägaraktivism och aktivt engagemang.
Lindgren och Andersson nämner att de förflyttat fokuset till att “pusha” företag i en positiv riktning avseende hållbarhet och ansvarstagande, vilket går i linje med tankesättet bakom den relativt nya och framväxande investeringsstrategin impact investing (Höchstädter & Scheck, 2014).
5. 3 Förändringar på marknaden för hållbara och ansvarsfulla investeringar: 2010–2020
Decenniet inleds med att synen på hållbara och ansvarsfulla investeringar var aningen restriktiv, enligt Andersson. Gradvis har hållbarhetsbegreppet blivit allt mer tolererat. Vad som är intressant är att marknaden i hög grad tenderar att vara föränderlig, enligt respondenternas utsagor samt sekundärdatan, vilket går i linje med tidigare forskning inom området.
Marknadens föränderlighet är något som respondenterna belyser som något som de ständigt måste förhålla sig till. Förändringarna gäller både vad som anses vara hållbart, etiskt och ansvarstagande men även hur hållbarhet och ansvarstagande kan integreras i verksamheten.
Förändringen av synen på hållbara och ansvarsfulla investeringar tycks ha påverkats av regelverk, internationella normer och konventioner samt kundernas efterfrågan och ökade medvetenhet vad gäller hållbarhet, enligt samtliga respondenter. Kundernas ökade medvetenhet och efterfrågan av hållbarhetsrelaterade produkter visar sig kanske främst i form av att kapitalflöden in i denna typ av produkter har ökat kraftigt sedan 2015, enligt Andersson.
Detta går i linje med de krav som ställs på företag genom att de numera förväntas agera etiskt och vara goda samhällsmedborgare i linje med CSR (Carroll, 2016).
Vidare menar samtliga respondenter att hållbara investeringar kan generera god riskjusterad och hållbar avkastning i framtiden och att det för andelsägarna innebär en lönsam investering. Detta belyser inte minst att synen på hållbara investeringar förändrats.
Diskussionen kring huruvida denna typen av investering genererar avkastning eller inte, var något som särskilt belystes i uppsatsens avsnitt för problematisering. Under decennier har resonemang förts kring att hållbara investeringar skulle underavkasta jämfört med traditionellt förvaltade fonder (Chow et al., 2014; Deutsche Bank Group, 2012). Under senare tid har flera studier dock fastställt att denna typen av investeringar visar positiv avkastning (Eccles et al., 2014). Vår studie, i linje med många andra, visar att de utvalda respondenterna numer har en positiv inställning till hållbara investeringar då samtliga respondenter för undersökningen integrerar hållbarhet och ansvarstagande i fondförvaltningen.
I takt med att synen förändras vad gäller hållbara och ansvarsfulla investeringar ställer det även krav på hur strategierna för dessa investeringar utformas och tillämpas. Detta visar på en mognadsgrad av marknaden i linje med Hofmann et al.:s (2009) teori för investeringsmarknaden. Aktörerna arbetar flitigt med att ta fram analyser, verktyg samt utvecklandet av strategier och metoder vilket visas det senaste årtiondet.
Alfa och Skandia beskriver att decenniet inledningsvis karaktäriserades av just exkluderingar som grundläggande princip, vilket är kännetecknande för en tidig fas av marknaden (Hofmann et al., 2009). Kriterierna för vilka bolag som exkluderas ser olika ut beroende på när i tiden strategin tillämpas (Hofmann et al., 2009), vilket även går i linje med den forskning som presenterades av Bengtsson (2008) i problematiseringen. Alfa belyser detta genom att påpeka att de under årtiondet har utökat kriterierna för vilka bolag som utesluts ur portföljerna. Det ökade produktutbudet av hållbara fonder påvisar även utökade kriterier för olika strategier beroende på fondens inriktning, enligt respondenterna.
Lindgren påtalar även att det tidigt under årtiondet blev allt mer populärt med strategier för att välja in och premiera bolag som har ett gott hållbarhetsarbete samt påverka
hur kapitalfördelningen har sett ut i Europa mellan investeringsstrategierna för åren 2015–
2017, där exkluderingsstrategier har minskat i användning och inkluderingsstrategier ökat (Se figur 1). Detta talar för att marknaden tidigt var på väg in i en mer utvecklande fas, där andra strategier inkluderades i kombination med exkluderingsstrategier, enligt Hofmann et al. (2009).
I och med detta förväntas det av förvaltare att de inte enbart tar hänsyn till hållbarhet vid investeringar utan det ska även vara en avgörande faktor, enligt Lindgren, vilket leder oss in på den andra halvan av decenniet.
Något samtliga respondenter beskriver som en vändpunkt för investeringsmarknaden var Parisavtalet 2015. Denna typ av global överenskommelse har stor betydelse, då ytterligare ljus kastas på investeringsmarknaden genom att ställa krav på hur aktörerna ska agera ansvarsfullt och hållbart (UNPRI, 2020a). Sedan tidigare har aktörerna anslutit sig till PRI samt integrerat FN:s mål för hållbar utveckling, vilka förstås även dem legat till grund för hur aktörerna investerar i hållbar riktning. Lindgren menar att PRI varit en ledstjärna för deras hållbarhetsarbete, vilket särskilt belyser vikten av globala initiativ och överenskommelser.
Överenskommelserna har även underlättat för aktörerna att integrera ESG-kriterier i förvaltningen (Unruh et al. 2016), vilket under den senare halvan av årtiondet särskilt har belysts då investeringar förväntas ha en positiv mätbar impact, enligt Lindgren, i linje med strategin för impact investing och dess ökade inflytande på senare tid (Höchstädter & Scheck, 2014). Ur ett CSR-perspektiv förväntas företag att följa normer, standarder och policys trots att dessa inte finns reglerade i lag (Carroll, 2016). Detta skulle kunna vara en förklaring till varför den ökade betydelsen av CSR inom finanssektorn (EBF, 2013), kan ha bidragit till att aktörer idag anser att globala initiativ och överenskommelser påverkat utvecklingen.
Thulin menar att det inte har skett någon större förändring avseende strategierna de senaste tre åren och att det är internationella aktörer som USA och Japan som tar i kapp.
Lindgren menar i motsats att Sverige ligger långt fram i utvecklingen och håller en hög internationell klass. Angående skillnader mellan länder avseende tillvägagångssätt för hållbara investeringar menar Bengtsson (2008) i problematiseringen att dessa främst beror på skillnader i vilken roll regleringar och offentliga uppfattningar har gällande hållbarhet.
Sammanfattningsvis visar den andra halvan av decenniet att marknaden mer eller mindre befinner sig i en avancerad fas där förvaltarnas placeringar har ett tydligt syfte att bidra till förändring i hållbar riktning. Marknaden visar även på en hög mognadsgrad där hållbara och ansvarsfulla investeringar är väletablerat samtidigt som det finns ett stort utbud av aktörer och intresset är stort (Hofmann et al. 2009).