Organismer som har förflyttats på grund av mänsklig verksamhet påverkar många av jordens habitat på något sätt. Många naturliga ekosystem har förändrats på grund av främmande arter, och biologiska invasioner har en märkbar effekt på till exempel jordbruk och människors hälsa. Spridning av arter ge- nom människan har skett sedan förhistorisk tid, men processen accelererade betydligt under de senaste 500 åren – en mycket kort period i den geologiska tidsskalan62. Under de senaste 200 åren (sedan år 1800) har antalet första observationer av främmande arter per år kontinuerligt ökt (Seebens m.fl., 2017). Resor, förflyttning av gods och underhåll av den transportrelaterade infrastrukturen är huvudorsakerna till spridningen av främmande arter. Trots att människor har rest och förflyttat organismer under många århundraden har omfattningen aldrig varit lika stor som idag. Man kan förstå denna utveckling bättre om man är bekant med den historiska bakgrunden. Så bidrog bland annat betydande förbättringar in- om logistiken och tillgången till billiga fossila bränslen till den extrema ökningen av transporter sedan 1950-talet (Hulme, 2009). Även om det verkar svårt för individen att påverka en global utveckling ome- delbart så innebär ökad medvetenhet en möjlighet att förändra någonting. Mobilitet med fordon är en avgörande faktor63 för spridning och etablering av IAS eftersom frön, ägg eller andra spridningsenhe- ter kan transporteras över långa distanser genom landskapet64. Vägar som används mer behöver också mer underhåll. Det kan till exempel betyda mer frekvent klippning av vägkanter med maskiner och fler transporter av jordmaterial och andra massor på grund av mera frekventa reparationer. Är man medve- ten om de olika orsakerna, så blir det mer och mer uppenbart att biologiska invasioner – egentligen – ”bara” är symptom på problemen med en globalt ökande mobilitet.
Biologiska invasioner som fenomen måste ses globalt och hanteras lokalt. På en sådan förståelse bygger i princip också EU-förordningen om IAS. Här är det huvudsakligen tre områden som måste beaktas för ett framgångsrikt åtgärdsarbete (se kapitel 1.1; EC, 2015). Inom samtliga tre områden finns det behov av mer forskning.
(1) Spridning och spridningsvägar är det första området som bör prioriteras. En del forskningsresul- tat pekar på att det är mer sannolikt att främmande arter sprids med motorfordon än inhemska växter. Främmande arters frön transporteras också över längre distanser (se kapitel 2.4.2.3). Hur mycket det- ta varierar geografiskt och mellan olika arter har dock inte studerats tillräckligt. Som nämnts ovan (i kapitel 2.4.2.2; jfr Tabell 2) varierar försöksupplägg och analysmetoder mellan de hittills publicerade studierna så mycket att de blir jämförbara endast med reservationer. För Sverige fanns det endast en stu- die som specifikt hade undersökt fordonsrelaterad spridning (Milberg, 1991). Denna studie hade en bra premiss som i en ny upplaga skulle kunna utökas och kombineras med en mera indirekt mätningsme- tod för att få nya data. Tunnelexperimentet som utfördes i Berlin (von der Lippe & Kowarik, 2007a) är metodiskt välgrundat och skulle kunna användas som modell för studier av lokal spridning. En annan spridningsrelaterad forskningsinriktning är underhåll av vägkanter, där olika metoder och tillvägagångs- sätt – både rumsligt och tidsmässigt – har en varierande effekt på spridning av arter. Eftersom meto- derna inom konstruktion och underhåll av vägar har ändrats under åren (t.ex. upphandling av tjänster,
outsourcing) skulle det potentiellt vara möjligt att undersöka påverkan av olika underhållsmetoder, i
fall skötselmetodiken och dess omfattning är dokumenterade. En tredje inriktning bör vara förflyttning av jord- och andra massor, som ofta sker och över relativt långa avstånd vid olika väg- och banarbeten, men som är bristfälligt dokumenterad (Malin Delvenne, pers. medd., 2016). I alla dessa forskningsin- riktningar kan spridningsmekanismer studeras med relativt enkla metoder, men detta måste utföras av en specialist (botaniker, zoolog, ekolog) som kan identifiera arterna (jfr Pyšek m.fl., 2013!) och genom- föra bland annat GIS- och statistiska analyser. Det är viktigt att identifiera och belägga orsakssamband, vilket underlättas av långsiktiga studier som utförs med jämförbara metoder.
(2) Övervakning av i Sverige befintliga främmande arter bör vara ett annat prioriterat område. I första
62På grund av detta övervägs att använda biologiska invasioner som indikator för att avgränsa den föreslagna nya, männi- skogjorda geologiska epoken, ”Antropocen” (van Kleunen m.fl., 2015; Waters m.fl., 2016).
63Detta har en oönskad parallel i utsläppen från transportsektorn, som inte alltid är den största faktorn, men en av de största, och som kontinuerligt bidrar med en signifikant andel till luftföroreningar och klimatförändringar i Europa (jfr EC, 2016; Trafikverket, 2016b).
hand borde det skapas en svartlista med problematiska arter (som t.ex. i Norge; Gederaas m.fl., 2012), följt av systematiska observationer. Detta skulle kunna ske genom att kartera områden med många främmande och/eller invasiva arter och sedan följa upp dem regelbundet, idealiskt med hjälp av GIS- verktyg. En rapporteringsmöjlighet för allmänheten, som finns till exempel i ArtPortalen (2016), bör kompletteras med en särskild portal för främmande och invasiva arter (jfr NNSS, 2017b). Mobilappli- kationer som fyller en liknande funktion kan bli ett incitament att spåra (och lära sig) arter, särskilt när det sker på ett lekfullt sätt (t.ex. med BioNote; kapitel 2.6.3). Även här behövs dock taxonomisk kun- skap bakom tekniken, det vill säga biologer som kan identifiera, verifiera och analysera rapportering- arna. Som visats ovan (i kapitel 2.5) är informationen i databaser av varierande kvalitet och kvantitet, samtidigt som datakvaliteten även kan variera mellan olika arter inom samma databas (jfr Figurerna 9, 14 och 18). Observationer baserade på insamlat material som finns till exempel i ett offentligt herbari- um är oftast mer tillförlitliga eftersom beläggexemplar kan undersökas igen och artbestäms vanligtvis av sakkunniga taxonomer. Avgörande för analyser är numera dock ofta materialet som har digitaliserats och som är tillgängligt via nätet. Emellertid är digitaliseringsprocessen långt ifrån avslutad: digitalise- ringsgraden för Sveriges sex största herbarier varierar mellan 14 procent och 99 procent (SVH, 2017)65. Trots detta är alla rapporterade data värdefulla och kan användas, till exempel för att kartlägga inva- sionsprocesser. Förekomsten av problematiska arter slutar dock inte vid landsgränsen. Med hänsyn till IAS i transportsystemet är det viktigt att ha ett kontinuerligt samarbete med de ansvariga institutioner- na i grannländerna, alltså främst Norge (Statens vegvesen)66, Danmark (Vejdirektoratet)67 och Finland (Liikennevirasto)68. Det vore fördelaktigt att etablera ett gränsöverskridande system för rapportering och kartering av främmande och invasiva arter. Även om en del bestämningslitteratur innehåller relativt mycket information om främmande arter – för kärlväxter exempelvis Norsk flora av Lid & Lid (2005) – så är ett speciellt verk oumbärligt (bland annat för lekmän). En uppdaterad och utökad version av Väg-
kantsfloran (Sjölund m.fl., 1999) skulle kunna utgöra en viktig brygga mellan strikt vetenskapliga texter
och populärvetenskapliga broschyrer som saknar djupgående.
(3) Förebyggande åtgärder mot ytterligare spridning av problematiska arter bygger på båda de föregå- ende punkterna. Med redan befintlig kunskap om spridningsvägar och metoder för övervakning kan till exempel en anpassning av underhållsmetoderna genomföras, så att spridning med bland annat gräs- klippare blir minimal (jfr Figur 6). Transporter av jord- och andra massor bör minimeras. En bra refe- rensmanual är här DiVittorio m.fl. (2012). Vid ny eller ombyggnad av en väg bör utformning av väg- kanter och diken planeras noga så att spridning av problematiska arter minimeras. I förebyggande syfte bör den lokala floran inventeras, åtminstone i stickprov. Den erhållna artlistan kan sedan kontrolleras för främmande arter, och deras förekomst bör jämföras med aktuella rapporteringar i bland annat Art- Portalen. Det är viktigt att främmande arter ingår i övervägandena, och inte bara redan invasiva. Som framgår av exemplet med blomsterlupinen (se kapitel 2.5.2) kan otillräcklig kunskap hos både myn- digheterna och allmänheten bidra till en försämring av problemet – här som en försenad reaktion å ena sidan och en osaklig diskussion å andra sidan. Att just pråliga blommor skapar problem understryker betydelsen av informationsspridning och en vetenskaplig kunskapsbas.
I arbetet med främmande och invasiva arter behövs en helhetssyn. Samtidigt kan relativt litet genera- liseras för alla främmande arter, och det blir ett faktum att varje art måste bedömas separat. Detta blir mest uppenbart med fenomenet time lag – tidsfördröjningen. Tidsavståndet mellan introduktion och invasion kan variera avsevärt för olika arter (jfr Tabell 1) och beror i sin tur på olika faktorer som kon- kurrens med andra arter, en arts genetisk uppsättning, och dess sätt att föröka sig. En av de viktigaste aspekterna är dock ”slumpmässiga” faktorer (Ellenberg & Leuschner, 2010), även om denna beteckning ofta helt enkelt används när det finns otillräcklig kunskap om sammanhangen. ”Slumpmässig” betyder
65Som framgår ur en jämförelse mellan Figurerna 8a, 13a, 17a i texten och 22b, 23b, 24b i Bilaga C är antalet observationer i SVH (2017) mycket lägre än i Analysportalen (2017). Detta beror på en viktig skillnad i rapporteringsmetodiken: varje observation motsvarar – med vissa undantag – endast en gång till exakt en individ i samlingsbaserade data (t.ex. herbarium), men samma individ kan rapporteras flera gånger och av flera personer i ett rapporteringssystem utan beläggexemplar (t.ex. ArtPortalen).
66URL: https://www.vegvesen.no/fag/fokusomrader/Miljo+og+omgivelser/Naturmangfold/ Fremmede+arter
67URL: http://www.vejdirektoratet.dk/ 68URL: https://www.liikennevirasto.fi/
Figur 21. Siffrorna på kartan anger antalet arter från en lista över 163 ”värsta invasiva arter” (”worst
invasive species”; NOBANIS, 2016) som finns i varje land. I Sverige till exempel förekommer 44 av
dessa 163 arter. (Källa: EEA, 2009; modifierad.)
inte att man inte kan förutspå en invasion. Snarare kan i princip alla främmande arter bli invasiva om de lokala förhållandena är lämpliga (se kapitel 2.2), vilket gör det ännu viktigare att agera så tidigt som möjligt. Om en invasion kommer ske eller inte beror därför mera på bland annat hur skötseln av käns- liga, särskilt invasionsbenägna miljöer som artrika vägkanter hanteras, och om det finns ett effektivt system för regelbunden kontroll och uppföljning med åtgärder.
Invasiva arter är ett stort hot för den naturliga mångfalden, och den pågående klimatförändringen främ- jar spridning av IAS. Samtidigt är den globala biodiversiteten och det globala klimatet oupplösligt för- bundna. I jordens klimatsystem finns det plötsliga och i vissa fall irreversibla ”brytpunkter” (tipping
points; Schellnhuber, 2009). På samma sätt kan biologiska invasioner ske relativt snabbt och få idag
oförutsägbara konsekvenser om inga motåtgärder vidtas69. Sverige hyser idag – trots sitt nordliga läge – redan en relativt stor andel invasiva arter jämfört med andra europeiska länder. Antalet invasiva arter per ytenhet och det totala antalet arter av en lista över de 163 ”värsta” sådana ligger på samma nivå som Tyskland, som har mindre yta och är mycket mer tätbefolkat (Figur 21). I och med nya EU-regler börjar nu arbetet mot IAS ta fart. Naturvårdsverket publicerade i juni 2016 en lista med 37 växt- och djurar- ter som är förbjudna ”att byta, odla, föda upp, transportera, använda och hålla” från och med 3 augusti samma år. Denna lista uppdaterades i augusti 2017 med ytterligare 12 arter, så att det numera finns 49 arter på den så kallade unionsförteckningen som man inte får ”importera, sälja, odla, föda upp, trans- portera, använda, byta, släppa ut i naturen eller hålla levande exemplar av” (Naturvårdsverket, 2017). Det är hög tid att ta problemen med främmande och invasiva arter på allvar, och inte bara sådana kopp- lade till transportinfrastrukturen.