Malörtsambrosia

Vetenskapligt namn:Ambrosia artemisiifolia L. Engelskt trivialnamn: Common ragweed

Beskrivning: Malörtsambrosia är en – i motsats till andra arter i släktet Ambrosia – ettårig ört ur fa- miljen korgblommiga (Asteraceae) som kan bli upp till 1,5 m hög. Stjälken är hårig och bladen är något triangulära i form, men djupt flikiga (Figur 19a). Blomkorgarna är ganska små och oansenliga. Korgar med bara honblommor sitter i bladvecken, medan korgarna med hanblommor finns samlade i axlika klasar i plantornas topp (Figur 19b). Arten blommar sent, i Centraleuropa oftast mellan slutet av juli och oktober. En planta producerar i genomsnitt 3 000 frön, men i enstaka fall fler än 60 000. Fröna kan vara livskraftiga i jordmånens fröbank i åtminstone 20 år, men kanske upp till 40 år. I Sverige repro- ducerar arten (i nuläget) inte självständigt och är beroende av frömaterial som kommer in till landet på olika transportvägar.

Ursprung och introduktionshistoria: Malörtsambrosia härstammar från Nordamerikas prärieområ- den och infördes oavsiktligt till Europa. Arten är känd i Europa sedan 1600-talet, sedan sent 1700-tal som förvildad, men blev vanlig först under senare delen av 1800-talet. I Sverige rapporterades malört- sambrosia först 1866. Från början introducerades frön främst med förorenad spannmål och blandat med andra frön, men numera överväger förorenat djurfoder som införselvektor. Sedan mitten av 1900-talet har en utvidgning av artens habitat skett, främst till järnvägar och vägkanter (t.ex. i Québec och i Frank- rike). I Sverige är arten fortfarande ovanlig. Här överväger spridning och förekomst från fågelbord och på soptippar (Torbjörn Tyler, skriftl. medd., 2017; jfr dock Figur 24a i Bilaga C.3).

Utbredning i Europa och Sverige: Malörtsambrosia har sitt huvudsakliga utbredningsområde i de södra delarna av Central- och Östeuropa (jfr Bilaga D.3). De största populationerna finns i Europa i Ungern (Pannoniska bäckenet) och i södra och centrala Frankrike (Rhonedalen). Arten återfinns främst på ruderatställen, men blir mer och mer vanlig längs vägar, särskilt asfalterade. På åkrar är malörtsam- brosia relativt ovanlig förutom i Ungern. I Sverige finns arten hittills huvudsakligen i de södra delarna av landet (mest i Skåne), men med klimatförändringen kommer arten troligen vandra norrut. Enligt till- gängliga data i Analysportalen (2017) har malörtsambrosian knappast uppmärksammats före mitten av 1990-talet (Figur 18). Inrapporterade fynd är ganska utspridda över de södra delarna av Sverige. Tätast är observationerna i Stockholmsområdet: de två rutorna med fler än 50 rapporteringar täcker båda cen- trala Stockholm (Figur 17b). Två ytterligare, lite mindre kluster kan identifieras omkring Uppsala samt i och runt Göteborg (Figur 17a). Även om arten fortfarande är sällsynt i Sverige måste det påpekas att det finns ett ansenligt antal observationer av malörtsambrosia från omkring Umeå (Västerbotten) och så långt norrut som från Norrbotten.

Problem med arten: Pollen av malörtsambrosia orsakar starka allergiska reaktioner, men växten kan även orsaka dermatit (inflammation) vid hudkontakt. Arten blommar sent under sommaren och förläng- er därför pollensäsongen, vilket kan vara särskilt problematisk för allergiker. I invaderade områden med en hög densitet av växten kan malörtsambrosian bli ett problem som åkerogräs, till exempel i Ungern.

0 50 100 km Obs. Länsgräns Sverige Övr. länder Vatten (a) 0 50 100 km Observ. 1 2-4 5-7 8-12 13-20 21-50 51+ (b)

Figur 17. Utbredning av malörtsambrosia i Sverige: kartor över kumulativa observationer 1932–2016 (N = 1 774). (a) Observationer visualiserade som delvis transparenta punkter. (b) Antalet observa- tioner per ruta (10 × 10 km = 100 km2). För båda kartorna: pilen pekar mot norr; projicerat ko- ordinatsystem SWEREF 99 TM; linjer inom Sveriges landsgräns visar länsindelningen. Datakällor: Analysportal (2017) för artens förekomster; länsindelning © Lantmäteriet (2017); bakgrundskarta © EuroGeographics för de administrativa gränserna (EC, 2017). Förkortningar: ”Obs.” = observation,

0.00 0.10 0.20 0.30 0.40 0.50 0.60 0.70 0.80 0.90 1.00 0 20 40 60 80 100 120 Malörtsambrosia (antal per år) Malörtsambrosia/ alla blomväxter Malörtsambrosia/ alla observationer

Figur 18. Tidsserie över observationer av malörtsambrosia per år, 1935–2016. Grå staplar, tillsam- mans med siffrorna på vänster sida av diagrammet visar absoluta antal rapporterade observationer. Den bruna streckade och den orange heldragna linjen representerar förhållanden: antalet observatio- ner av malörtsambrosia i relation till alla inrapporterade blomväxter (Angiospermae) respektive till alla inrapporterade observationer (d.v.s. alla organismer, inklusive växter, svampar, djur, o.s.v.). För båda linjerna gäller de orangefärgade siffrorna på den högra vertikala axeln (= y). Den punkt där en linje når sitt maxvärde (d.v.s. när y = 1) motsvarar året där malörtsambrosia utgör den största relativa andelen i förhållande till respektive jämförelsegrupp. (Datakälla: Analysportal, 2017.)

Bekämpning: På grund av allergirisken är malörtsambrosian relativt välkänd, åtminstone i Centraleu- ropa. Detta underlättar bland annat observationen av arten, som rapporteras oftare än andra neofyter. Den kan dock förväxlas med andra, besläktade arter. Malörtsambrosians frön har en förmåga att gro även efter flera år i fröbanken i jordmånen, varför en förflyttning av kontaminerade jordmassor lätt kan sprida arten. Jord- och stenmaterial bör därför kontrolleras före användning. I motsats till lupinen bör populationer av malörtsambrosian dock klippas sent (i slutet av sommaren) för att förhindra att plantor- na blomma igen. Maskinerna måste rengöras efter klippning för att förhindra ytterligare spridning. Diskussion: Malörtsambrosian är fortfarande en ganska ovanlig syn i Sverige och förekommer främst i de södra delarna av landet (Figur 17a, b). Problem förknippade med arten har hittills främst konsta- terats i Väst- och Centraleuropa, där antalet pollenallergiker har ökat avsevärt de senaste åren28. Men med klimatförändringen kan arten bli alltmer vanlig i nordligare områden, samtidigt som pollensäsong- en förlängs där malörtsambrosian redan är etablerad29. Hur arten kommer att bete sig i Sverige är lite svårt att avgöra. I jämförelse med jätteloka och blomsterlupin avtog det absoluta antalet rapporterade observationer av malörtsambrosia efter år 2009 (Figur 18). Trenden är annorlunda när malörtsambro- sia jämförs med de övriga blomväxterna respektive alla rapporteringar i Analysportalen. Medan antalet rapporteringar har gått ner tydligt i förhållande till alla observationer efter 1999 (orangefärgade lin- jen) uppvisar jämförelsen med antalet inrapporterade blomväxter (bruna streckade linjen) ett intressant sågtandsmönster med alternerande toppar och dalar. Avståndet mellan två toppar eller två dalar varie- rar mellan två och fyra år. Det vore intressant att reda ut om detta mönster är en artefakt av rapporte- ringssystemet eller om det återspeglar en viss dynamik av populationerna av malörtsambrosia i Sverige. Eftersom arten med stor sannolikhet hittills inte är självreproducerande i Skandinavien kan mönstret också ha orsakats av varierande introduktionsvägar och -volym av frömaterial. Malörtsambrosia före- kommer i ruderala, transportrelaterade habitat både där arten är vanlig, som i Centraleuropa, men även i hittills mindre invaderade områden. Spridningen har dock visat sig kunna ske snabbt och effektivt, sär-

28Detta återspeglas också i ett antal tidningsartiklar om problematiken som har publicerats de senaste åren.

29Ett flertal europeiska modelleringsstudier förutsäger malörtsambrosians spridning i framtiden på grund av klimatförändring- en, även norrut; jfr Essl m.fl. (2015); IUCN, (2017b).

(a) (b)

Figur 19. Malörtsambrosia, habitus: (a) blomställning med honblommor i toppen och honblommor på skaft från bladvecken; (b) stjälk med blad. Notera den ofta rödaktiga och tydligt håriga stjälken. (Foton: Wikimedia Commons, 2016 (a), 2008 (b); modifierade.)

skilt längs vägar och järnvägar, vilket var fallet till exempel i Österrike. Här bidrar både trafiken (bland annat till långdistansspridning; jfr kapitel 2.4.2.3) och underhållsarbeten (klippning med maskiner). Malörtsambrosia är också en IAS som har utvidgat sitt habitat både till vägkanter och järnvägar (t.ex. i Frankrike) och från dessa till nya livsmiljöer (t.ex. i Österrike; jfr även Figur 24a). Arten är därför sär- skilt relevant för aktörer och andra berörda parter inom transportområdet. Det har även visats en studie att pollen från plantor längs vägkanter är i högre grad allergiframkallande än pollen från malörtsambro- sior som växer i grönområden. Ett förebyggande och effektivt åtgärdsarbete är därför även viktigt för folkhälsan.

Litteratur: Anderberg & Anderberg (2013), Chauvel m.fl. (2006), DAISIE (2008), Essl m.fl. (2015), Ghiani m.fl. (2012), Joly m.fl. (2011), Jäger (2011), Kowarik (2010), Lake m.fl. (2016), Lavoie m.fl. (2007), Lid & Lid (2005), Makra m.fl. (2015).