Diskussion - Jag kramas när jag själv vill

Några exempel på utbildning och fostran i sångerna i denna studie är att lära sig räkna siffror (10 små indianer), att lära sig om sina rättigheter (Stopp, min kropp; Älgarna demonstrerar) och att lyssna på vuxna (Mitt lilla barn). Still (2011) diskuterade en av upptäckterna i sin studie, som var att syftet med att använda musik som medel ofta var att fostra barnen. Flera utav sångernas texter i denna studie har som syfte att utbilda och fostra barn, vilket innebär att fostran av barn och deras utbildning anses nödvändiga även idag. Idag har alla barn rätt till en utbildning (Unicef, 2009).

De sånger som sjöngs under perioden då barnstugeutredningen pågick i Sverige handlade om revolution och förändringar (Älgarna, demonstrerar, Mitt lilla barn, Många barn är bruna, Här kommer Pippi Långstrump), samtidigt som samhället i Sverige genomgick stora förändringar.

Precis som Netterstad (1982) kunde se tydliga kopplingar till musik och tidsperioden när den skrevs och sjöngs, kunde jag också se en tydlig skildring av tidsperioden i musiken. Herlitz (2006) diskuterar förändringen som traditioner genomgår av olika anledningar, bland annat det som händer i samhället. Kan det vara så att de sånger som inte sjungs i förskolan idag, som till exempel handlar om religion, inte sjungs då religionsfrihet, som kom med sekulariseringen av Sverige, idag anses vara så grundläggande?

10 små indianer är en sång som används som ett medel för att lära barnen att räkna. Om musik kan användas som ett medel för samarbete eller matematik (Söderman, 2012) skulle det även kunna användas som ett medel för att motverka rasistiska eller sexistiska normer. Enligt Still (2011) kan musik vara botande och användas i sociala sammanhang för att till exempel sprida politiska eller religiösa budskap. Även den kulturella aspekten som Still diskuterar, att alla kulturer innehåller musik på något sätt. Still diskuterar också den fostrande rollen som musik ofta har. Om musik kan vara ett medel för allt detta, vad hindrar musik från att användas som ett medel för att hämma fördomar och istället främja tolerans och öppensinnighet? Förskolan skulle kunna använda musik som ett medel för att ”främja aktning för människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla människors lika värde, jämställdhet mellan kvinnor och män, flickor och pojkar, samt solidaritet mellan människor” (Skolverket, 2018).

Förslagsvis genom att skriva sånger med texter som har som syfte att göra barn medvetna om sina rättigheter som sången Stopp, min kropp gör. Förhoppningsvis kommer denna sång fortsätta att bidra till ökad självkänsla, integritet och medvetenhet om sina rättigheter, vilket den redan gjort i min erfarenhet av förskolor där jag varit. Detta innebär att synen på barn som en tabula rasa, som Sandberg (1996) diskuterar, har förändrats, eller att det kan tolkas som att förskolan delvis har gått ifrån denna syn på barn.

Vad är det då som hindrar att det går i riktningen mot diskriminering och att normer bekämpas och förändras? Om dessa sexistiska och rasistiska normer skulle falla skulle även de privilegier och den hierarkiska ordningen falla också. Vem utav alla dem som nyttjar sina privilegier vill dela med sig av dem eller sänka sin standard? Detta skulle kräva en hel del ansträngning från flera håll. Det kan tolkas som att Ljungberg (2005) menar att det bland annat skulle innebära medvetenhet om privilegier som nyttjas av de som inte är medvetna om att de nyttjar dem eller att/hur det påverkar de som drabbas. Denna medvetenhet leder till en annan vital komponent för att lösa detta problem; motivation eller vilja att förändra. Slutligen krävs det handling. För att stora förändringar ska ske krävs det stora uppoffringar. Det skulle kunna vara så att urvalet som gjorts för denna studie från de sånger som sjungs i förskolan idag, inte upplevs som särskilt rasistiska eller sexistiska. Om så är fallet finns det ingen egentlig anledning baserat på normer som skulle vara tillräcklig för att dessa sånger inte skulle sjungas i förskolan mer. Det skulle också kunna vara så att det finns pedagoger som har tänkt på dessa aspekter, men att det finns andra budskap i sångerna eller att de är oerhört populära sånger bland barnen, som väger tyngre än de rasistiska eller sexistiska aspekterna.

Det skulle kunna tolkas som att vita personer med vit färg har målat in sig i ett hörn. Problemet löser sig inte av sig själv och inte heller genom en så simpel lösning som till exempel att bara ta bort ordet ras (Bonilla-Silva, 2018). Det är inte acceptabelt att använda ord, uttryck och sätt att uttrycka sig på som reproducerar normer, men det är inte heller produktivt att ta bort dessa uttryck i förhoppningen att försöka sudda ut historien och låtsas som att den inte har hänt (Bonilla-Silva, 2018). Genom ett intersektionalitetsperspektiv blir det också ytterligare komplext (Ljungberg, 2009). Var är det lämpligt att börja? Vilket förtryck bör prioriteras högst?

På vilket sätt kan förskolan arbeta med förtrycket? Det är viktigt att ta i beaktning att medvetenheten hos vita inte är lika hög som för rasifierade, då vita inte behöver uppleva

förtrycket eftersom de är de som förtrycker. Detta är inte en enkel ekvation och alla svar som behövs för att detta enorma problem ska lösa sig verkar inte ännu finnas. Det är möjligt att det inte finns tillräckligt med motivation för att ta till nödvändiga åtgärder eller så saknas förståelse och kunskap för att förstå dessa problem.

Bolander (2009) diskuterar rädslor för det som är annorlunda, trakasserier eller utanförskap som associeras till den heterosexuella normen som genomsyrar flera av sångerna i denna studie (Baby shark, Bä, bä vita lamm, Törnrosa). Genom att sjunga dessa sånger reproduceras också normer. När normer reproduceras hämmar det också arbetet för utvecklingen av jämställdhet och jämlikhet. Det kan också tolkas som att sånger med normer och stereotyper håller rädslor levande. Alltså skulle ett sätt att närma sig problematiken med normer kunna vara att arbeta med rädslor på olika sätt. Ett annat sätt är att ifrågasätta normerna och utmana dem. Vipp på rumpan affär en sång som flera pedagoger ändrat texten på för att eventuellt utmana normer, att det kan vara trosor eller blöja istället för kalsonger.

Förskolan, som ska undervisa om den demokratiska grund som det svenska samhället vilar på (Skolverket, 2018), skulle eventuellt kunna använda delar av Älgarna demonstrerar som ett medel eller en del av demokratisk undervisning för barnen. Det finns ett tydligt demokratiskt budskap i denna sång, såväl som ett mer subtilt sexistiskt budskap mot slutet av sången. Frågan är om det är ok att enbart använda sig av delar av denna sång, det vill säga de delar som anses främja positiva normer, och inte de delar som eventuellt kan främja sexistiska normer. Denna sång behöver inte nödvändigtvis ses som sexistisk i sig eller strävar efter att förmedla sexistiska budskap till barn. Snarare är det när alla eller de flesta sånger i regel porträtterar män och kvinnor i positioner på liknande sätt som i denna sång som det blir problematiskt. Ett perspektiv är att genom att enbart använda delar av sången både överförs och utvecklas kulturarv (Skolverket, 2018). Ett annat perspektiv är att det skulle kunna uppfattas som att istället för att ta den svårare ”rätta vägen”, ta den lättare ”felaktiga vägen”. Genom att inte välja att ta med vissa delar som anses problematiska, undviks också problemet i sig och diskussionen som kommer med det. Barnen fråntas på så sätt en möjlighet att utbildas i ämnet och möjligheten att få ställa eventuella frågor om det. Det skulle kunna ses som att rädslan som Bolander (2009) diskuterar får styra, snarare än att styrdokumenten för förskolan får styra.

In document Jag kramas när jag själv vill (Page 32-35)