5. Empiri & Analys
5.2 Prinsessor och prinsar
Texten i sången Törnrosa handlar om en prins som räddar en prinsessa och sedan gifter sig med henne, vilket både kan ses som heteronormativt och könsstereotypt. Det handlar om två vackra personer från överklassen, vilket bidrar till en överrepresentation av de i film, sagor och sånger redan överrepresenterade (jfr. Rosales, 2020). Skulle det istället handla om två prinsessor, eller två flickor som räddade varandra och gifte sig skulle detta bryta mot normerna som finns och det blir därmed tydligt vilka normerna är (Martinsson & Reimers, 2020). I Baby shark är rörelserna till mamma- och mormorhajens mindre än rörelserna till pappa- och morfarhajens, vilket är en indikation på att männen är starkare än kvinnorna. Flera verser i Törnrosa skildrar synen på kvinnan som en otillräcklig varelse, något som går att koppla till Beauvoirs (2002) resonemang kring kvinnan som underlägsen. I en vers beskrivs Törnrosa som en vacker flicka och i en annan vers att hon är en fånge och i behov av en räddare i nöden. Kvinnan målas upp i denna berättelse, liksom i många andra, som en varelse som är i underläge eller i behov av något eller någon för att klara sig. Sången beskriver hur den ”onda fen” kommer in, att hon ”sov i hundra år”, men till slut kommer ”den vackre prinsen in” och räddar henne. Det skulle också kunna vara en upptakt till hur prinsen målas upp; som den stora, starka mannen som kommer
24
för att befria henne, när det i själva verket handlar om att han vill ha henne för sig själv. Kvinnan eller flickan i denna berättelse reduceras alltså till en valuta (jfr. Beauvoir, 2002).
Hur kommer det sig att de normer vi har i samhället har vuxit fram, och hur fortsätter dem att reproduceras? Reimers (2020) föreslår att könsroller ofta associeras med den bild som finns av sexualitet. Det finns olika förväntningar på flickor och pojkar och hur de ska bete sig och att bryta mot dessa inte är gratis. Många vårdnadshavare vill skydda sina barn från mobbing och utanförskap, något som ofta är ett resultat av att bryta mot normer på något sätt (Reimers, 2020).
Att bryta mot dessa kommer med risken att bli bestraffad för det, något jag kommer att diskutera mer i ett avsnitt längre ner.
Sånger från tidsperioden då det fanns Barnträdgårdar i Sverige, har ofta tydliga budskap som ska främja arbete. Dessa sånger handlar ofta om att hjälpa mamma med hushållets uppgifter, vilket gör normen, att kvinnan ska sköta om hemmet, synlig. Alla auktoritära yrken är i regel manligt kodade som reflekterar den tidens normer, vilket också det som associeras med att vara en ”han” och en ”hon” gör. Dessa normer reproduceras sedan i sånger som fortlever som Bä, bä vita lamm: ”lärkemor, har du mjuk en säng, åt de ungar små i ditt bo på äng? Ack far och jag vi två, har bara samlat strå” och Törnrosa: ”då kom den vackra prinsen in”, ”Törnrosa får ej sova mer”.
Det är vanligt att sånger för barn skrivs så att barnen ska sjunga dem flera gånger, ofta i lek och med en melodi, rytm och dynamik som är händelserik, rolig och glad. Eventuellt för att barnen ska fastna för sången och därmed dess innehåll, att barnens intressen har tagits i beaktning eller för att forma barnens intressen till att passa in på hur samhället är uppbyggt och hur de ska fortsätta i samhället som till exempel i Älgarna demonstrerar.
I sången Älgarna demonstrerar upprepas ordet ”demonstrerar” flera gånger. Det kan tolkas som att syftet med denna sång är att utbilda barn om demokrati och varför det anses viktigt. I läroplanen för förskolan (Skolverket, 2018) betonas på flera ställen att förskolan ska främja barnens demokratiska förståelse. Sången sjungs av en kör under refrängen och under versen, när det pratas om förslagen som älgarna lägger fram, av ”Älgbert” som har en typisk mansröst
25
som låter mycket auktoritär. Sedan i slutet av sången hörs hur flera älgar pratar om det som sagts under det politiska mötet de precis har haft. Det hörs en feminin röst som berömmer den manliga älgen ”åh, Älgbert, det var ett underbart tal du höll, jag är så stolt över dig!”. Då svarar Älgbert: ”hmf, prat, jag gör bara min plikt som vanlig hederlig älg!”. Tidsperioden när denna sång kom ut var mycket politiskt livlig och feminism var något som diskuterades i hög grad (Herlitz, 2006). Det är intressant hur älgarna i denna sång uttrycker sitt missnöje över förtrycket i skogen genom att protestera mot förtrycket, samtidigt som det finns tydliga könsnormer i denna sång som upprätthålls (Butler, 2007). En man som är den som leder hela mötet och för älgarnas talan, och en kvinna som berömmer och lyfter mannen och hans prestation (Beauvoir, 2002). Denna sång skrevs under en tid som handlade om emancipation (Herlitz, 2006) vilket genomsyrar hela sångtexten. Trots detta finns det också tydliga bevis på att dessa normer och vanor som var så djupt inpräntade inte hade avtagit riktigt än, utan att det ännu var en pågående process. Det är i sången en man som leder diskussionen med en auktoritär mansröst och en kvinna som berömmer hans prestation utan att själv vara deltagande i ledarskapet. Butler (2007) skriver att feministisk teori behövs för att kvinnor inte representerats på ett rättvist sätt eller att de inte ens blir representerade. Förskolans uppdrag är att främja barns förståelse för demokratiska principer (Skolverket, 2018), vilket i praktiken skulle innebära problematisering av sångens budskap.
I sången Bä, bä vita lamm beskrivs det att ullen ska användas till en ”helgdagsrock åt far”, en
”söndagskjol åt mor” och ”strumpor åt lille, lille bror”. Det finns tydliga förväntningar på hur en far eller man ska klä sig och hur en mor eller kvinna ska se ut. Texten i denna sång kan tolkas som att den reproducerar könsnormer (Reimers, 2020). Även om enbart den första versen i sången oftast sjungs, finns det även en andra vers som precis som vers ett innehåller tydliga könsnormer. Det skulle kunna vara så att den versen inte sjungs längre just därför att den anses vara för könsnormativ med lärkemor som ska ta hand om barnen och fadern som tar hand om arbetet. Denna sång har sjungits sedan sent 1800-tal (Tegnér, 1989) och det är en populär sång i förskolan än idag. Hur kan detta komma sig, att en sång som denna sjungs i förskolan, trots vetskapen om att normer kan reproduceras om hur flickor ska se ut och hur pojkar ska se ut?
Enligt Herlitz (2006) skulle traditioner kunna ha att göra med att mitt i allt detta nya finns ett behov av att hitta rötterna eller det ursprungliga. Gemenskap med de som gått före och kontinuitet skulle också kunna vara två ytterligare orsaker till att hålla fast vid firandet av traditioner (Herlitz, 2006). Skulle det kunna vara så även med sånger?
26
”I förskolans uppdrag ingår att överföra och utveckla ett kulturarv – värden, traditioner och historia, språk och kunskaper – från en generation till nästa” (Skolverket, 2018, s. 5). Det kan tolkas som motsägelsefullt att kulturarv ska överföras i förskolan samtidigt som diskriminering ska motverkas om det finns sånger som har ett diskriminerande arv. Det står också att kulturarv ska utvecklas. Vad händer då med de sånger som bär på ett kulturarv med diskriminerande text?
Kan den utvecklas genom att den skrivs om? Om det bortses från det etiska dilemmat kring vad som anses godtagbart om sången skulle skrivas om, och istället fokuseras på var gränsen i en sång går mellan vad som anses vara överförbart kulturarv och vad som behöver utvecklas, och hur det ska utvecklas. Herlitz (2006) diskuterar människors behov av att ena folk med hjälp av gemensamma element i form av traditioner. Han diskuterar vikten av det som pågick i olika tidsperioder, att det ofta var avgörande för hur traditioner kom till och blev anammade. Mors dag var ett exempel på en högtid som skulle ena folket och skapa solidaritet mellan klasser och kön. Han diskuterar också traditioner som avtog för att det associerades med klass eller förtryck och hur de senare kom tillbaka. I relation till förskolan skulle det kunna tolkas som att Herlitz (2006) menar att tidsperioder och händelser i samhället kan påverka vilka sånger eller verser i sånger som fortsätter eller upphörs att sjungas i förskolan.
Frågan är då hur långt vi har kommit. Tänk om Bä, bä vita lamm skrevs om till ”helgdagsrock åt mor, och söndagskjol åt far” någon gång strax efter att sången skrevs. Reaktionerna på det skulle förmodligen inte vara särskilt positiva, kanske skulle många till och med bli provocerade.
Om sången skulle skrivas om idag, vilka reaktioner skulle det medföra och varför? Hur långt har vi kommit idag jämfört med tidsperioden då sången skrevs? Det är inte så vanligt att se män som har på sig kjol. Beror det på att normerna som reproduceras gör det svårare för dessa att brytas eller bryts inte normerna för att konsekvenserna det skulle medföra skulle vara för jobbiga och inte vara värda ansträngningarna det skulle kräva? Martinsson & Reimers (2020) diskuterar hur normer skapar möjligheter för diskriminering och mobbning. De förklarar att om det inte vore för att det fanns normer skulle det inte finnas ett behov av att gruppera människor baserat på till exempel kön eller sexualitet och då skulle avsikten med att peka ut inte heller existera.
27
5. 3 Här kommer Pippi ”Privilegiestrump”?
Sången Här kommer Pippi Långstrump förknippas ofta med böckerna om Pippi. Den första boken om Pippi skrevs av en vuxen för barn (Lindgren, 1945). Många barn har också sett TV-serien som var en filmatisering av böckerna om Pippi (2014). Nikolajeva (2017, s. 28) tar upp en intressant aspekt i relation till sagor för barn, vem som skriver dem och för vem de skrivs:
”ur maktsynpunkt är barnlitteratur en unik konstart och kommunikationsform, medvetet skapat av de makthavande för de maktlösa”. Nikolajeva resonerar kring beslut som tas i politik och lagar som barn inte har något att säga till om, men att barn ändå förväntas att rätta sig efter dessa. Nikolajeva undrar hur många barn det är i barnböcker som ”uppvisar ett performativt genus, det vill säga beter sig på ett föreskrivet sätt som avslöjar deras genustillhörighet, och hur många bryter mot det?” (2017, s. 193). Pippi Långstrump är en sådan karaktär i böckerna om henne. Pippi visar upp ett performativt genus där det tydliggörs att hon är en flicka. Pippi kan också ses som ett exempel på ett barn som bryter mot flera normer. Hon en flicka som är stark, tar för sig, är frispråkig och ofta hjälten i olika situationer, något som inte enligt normen passar in på en flicka. Boken har kritiserats för dess rasistiska inslag, tex att n-ordet används (Näkki, 2021). Samtidigt ser Pippi inte ut som vad som, enligt normen, anses vara en typisk svensk flicka på många sätt, som i hennes stil både i hennes sätt att klä sig och hur hon har sitt hår, men också i hennes sätt att vara på. Pippi är frispråkig, visar sällan känslor bortsett från glädje, hon bor ensam och har makt över sig själv och kan skapa egna regler att följa. Pippi har också massor med guldpengar, vilket betyder att hon är rik och eftersom hennes föräldrar inte är fysiskt med henne i hennes vardag kan hon själv bestämma över hur hon vill spendera sina pengar. Nikolajeva (2017) skriver att barnlitteraturen ibland ger en bild av barn som har makt i form av pengar eller självständighet, men att det inte är permanent. Pippi är ett exempel på en sådan karaktär som har pengar och får en hel del frihet att göra som hon vill, dock under en begränsad tid. Pengarna tar så småningom slut och då måste hon få hjälp av sin pappa som förser henne med mer.
Även om sångtexten i sången om Pippi beskriver en del om Pippis karaktär och livet hon lever, associeras sången ofta med boken och filmerna där det finns en mer djupgående beskrivning om vad Pippi är för karaktär. Genom att sjunga denna sång med barnen i förskolan ger det dem å ena sidan ett exempel på en flicka som bryter mot stereotyper om att flickor ska vara på ett
28
sätt och att barn ska vara på ett sätt. Å andra sidan finns det flera normer och stereotyper som är förknippade med Pippi som också behöver tas hänsyn till som att hon är ett vitt, priviligierat barn och att hennes pappa reproducerar kolonialistiska strukturer. Frågan är vad som väger tyngre ur ett normkritiskt perspektiv när det finns normer som upprätthålls i denna sång, och på samma gång normer som bryts. Det skulle också kunna ses ur ett intersektionellt perspektiv (Valentine, 2008). I Pippis fall finns det både flera förtryck som att hon är flicka och barn, men hon har också privilegier som vit och finansiellt oberoende.
5. 4 Leker lika barn bäst?
Det skulle kunna tolkas som att syftet med sången Många barn är bruna är att minska rasistiska stereotypa fördomar. Istället för att se olikheter som något negativt se dem för vad de är och acceptera och respektera varandras olikheter. Texten lyder upprepade gånger: ”visst är mycket olikt, men det är utanpå”, och blir som ett tema i sången, att påpeka att barn är olika och på vilka sätt de är olika. Den sista raden i sången lyder ”nog är mycket olikt, men ändå är de lika”
utan att specificera några likheter mellan barn, när det funnits många exempel på vad som gör barn olika tidigare i sången. I förskolans läroplan står det att utbildningen ”ska lägga grunden för barnens förståelse för olika språk och kulturer” (Skolverket, 2018, s. 2) och för att kunna närma sig detta kan ett sätt vara att förklara att olikheter bland barnen existerar. Det står också i läroplanen att ”utbildningen ska ge barnen möjlighet att utveckla sin förmåga till empati och omtanke om andra genom att uppmuntra och stärka deras medkänsla och inlevelse i andra människors situation” (Skolverket, 2018, s. 1). Frågan är om det, genom att fokusera på alla olikheter som finns, främjar empati och omtanke hos barnen, och på vilket sätt det kan tänkas göra det?
Sången Många barn är bruna kan också tolkas som ett exempel på hur det gjorts ett naivt försök att göra sig av med rasism med hjälp av färgblind rasism, men istället synliggörs den och förminskar dessutom de rasistiska upplevelser som människor som påverkas av den har (Bonilla-Silva, 2018). Eller med andra ord att det inte spelar någon roll vilken hudfärg eller vilken etnicitet någon har, utan att alla är lika mycket värda. Det är dock garanterat enklare att
29
för någon som inte drabbas av daglig rasistisk diskriminering (Bonilla-Silva, 2018) att skriva en sång som denna. Dessutom kan det stilla den skuld och skam som kommer med historien av rasistiskt förtryck i Sverige (Kjellman, 2017). Hjälper det att alla vita människor enbart konstant känner sig skyldiga? Nej, troligtvis är det inte produktivt om dessa känslor tar plats och bara bidrar till en passivitet. Frågan är om det går att bli av med denna skam och skuld genom att lägga allt fokus på att bli av med skuldkänslorna och inte på det som orsakar skuldkänslorna.
Enligt Bonilla-Silvas (2018) studie var det oftare som svarta diskuterade rasistiska frågor mer rättframt än vita människor. Eftersom rasism inte påverkar vita som det påverkar svarta i vardagen är det inte konstigt att svarta diskuterar ämnet på ett annat sätt. Det finns en annan medvetenhet hos svarta som inte finns hos vita för att vita inte behöver uppleva rasismens förtryck. Med tanke på att detta är ett så omfattande och komplext problem som präglar samhället djupt, är det inte rimligt att förvänta sig en enkel lösning. Det kan vara så att det inte finns en mall att följa för att skriva sånger eller välja för barn att sjunga i förskolan som är helt oproblematiska.
Sångtexten i Mitt lilla barn vittnar om en syn på barn där barn ska få ta plats, där barn ska få busa, skrika, leka (Lindgren & Wadenius, 1969). Denna sång kan tolkas som en konstnärlig form av frigörelse för barn. Texten i verserna beskriver saker som vuxna uppfattar att barn gör, med en vuxen som visar tålamod, förståelse, glädje och att ansvaret ligger på den vuxna som ska lösa olika problem eller haka på det barnet vill göra. Samtidigt som den är skriven av en vuxen och med dess perspektiv på vad ett barn vill göra. Det finns också en specifik beskrivning om hur barnet som beskrivs ska se ut: ”smala ben och mjuka skor, små vassa tänder och skära händer, mage som en sockertopp och ljusbrunt hår precis rakt upp”. Barnet ska ha ”skära händer”, vilket är en reproduktion av en vithetsnorm (Rosales, 2020). I refrängerna skulle det kunna tolkas som att texten används som ett medel för uppfostran (Nikolajeva, 2017): vädjan från föräldern till barnet ”men ska jag säga, akta dig för eld och djupa vatten, spring aldrig, aldrig bort från mig i den svarta natten” (Lindgren & Wadenius, 1969).
Med tanke på Sveriges historia (Kjellman, 2017) som berör rasism och dagens läroplan för förskolan (Skolverket, 2018) kan det ses som motsägelsefullt att det finns sånger som sjungs i förskolan som har rasistiska budskap. 10 små indianer är en sång som sjungs i förskolan idag som reproducerar stereotypa föreställningar om ursprungsbefolkningen i Amerika. I denna sång
30
målas ursprungsbefolkningen från Amerika upp ur ett inskränkt perspektiv. Det ges, vad som kan uppfattas, som en universell sanning och inte lämnar något utrymme för andra alternativa uppfattningar om ursprungsbefolkningen från Amerika. Denna bild som målas upp av
”indianer” i denna sång drar många folkgrupper över en kam då de inte är en homogen grupp.
Detta kategoriserande kan vara en bidragande faktor till något Bonilla-Silva (2018) tar upp som kallas för naturalisering som innebär naturlig segregering mellan människor med olika etniska tillhörigheter. Att till exempel en person med en etnisk tillhörighet ”naturligt” umgås med en person med samma etniska tillhörighet. Det kan också tolkas som att en sång som denna förstärker kulturalisering eller kulturrasism vilket Bonilla-Silva (2018) förklarar som en typ av rasism där det sker en segregering baserat på olika kulturer och att dessa olikheter inom kulturerna försvårar integrering på grund av den stora kontrasten mellan kulturer. Det kan göra att barn i förskolan interpelleras, vilket innebär att barnens egen uppfattning om dem själva antingen kan främjas eller begränsas (Rosales, 2020). Bonilla-Silva (2018) diskuterar vittnesmål och återberättelser med att en upplevelse av förtryck som återges av en person som upplever ett förtryck direkt är mer trovärdig, snarare än en person som återger en upplevelse ur ett perspektiv som inte är lika nära. Ett vittnesmål har alltså högre trovärdighet än en återberättelse.
Genom att barn upprepade gånger får höra budskap i sånger som reproducerar rasistiska normer får de en vinklad undervisning som bekräftar rasistiska fördomar (Rosales, 2020). De normer som redan är starkt etablerade byggs på ännu mer när de snarare skulle behöva raseras. Det skulle kunna ses som att vuxna genom att välja sånger med denna typ av budskap ger grönt ljus åt diskriminering. Även de sånger som inte väljs kan medföra konsekvenser som osynliggör och marginaliserar vissa av barnen och andra barn blir på så sätt mer representerade, sedda och hörda (Bonilla-Silva, 2018). Läroplanen för förskolan (Skolverket, 2018) betonar vikten av respekten för alla människors lika värde och solidariteten mellan människor, och de sånger som väljs och inte väljs kan vara exempel på när förskolan strider mot detta. Nina Jakku & Anna Waara (2017) diskuterar perspektiven hos sex kvinnor som har på sig synlig muslimsk klädsel i sin vardag. De berättar om sina upplevelser av diskriminering i Sverige. En utav kvinnorna förklarar hennes reaktion på rasistiska kommentarer: ”oftast försöker jag svara tillbaks, för jag känner att muslimska kvinnor har blivit så himla avhumaniserade i dagens samhälle” (Jakku &
Genom att barn upprepade gånger får höra budskap i sånger som reproducerar rasistiska normer får de en vinklad undervisning som bekräftar rasistiska fördomar (Rosales, 2020). De normer som redan är starkt etablerade byggs på ännu mer när de snarare skulle behöva raseras. Det skulle kunna ses som att vuxna genom att välja sånger med denna typ av budskap ger grönt ljus åt diskriminering. Även de sånger som inte väljs kan medföra konsekvenser som osynliggör och marginaliserar vissa av barnen och andra barn blir på så sätt mer representerade, sedda och hörda (Bonilla-Silva, 2018). Läroplanen för förskolan (Skolverket, 2018) betonar vikten av respekten för alla människors lika värde och solidariteten mellan människor, och de sånger som väljs och inte väljs kan vara exempel på när förskolan strider mot detta. Nina Jakku & Anna Waara (2017) diskuterar perspektiven hos sex kvinnor som har på sig synlig muslimsk klädsel i sin vardag. De berättar om sina upplevelser av diskriminering i Sverige. En utav kvinnorna förklarar hennes reaktion på rasistiska kommentarer: ”oftast försöker jag svara tillbaks, för jag känner att muslimska kvinnor har blivit så himla avhumaniserade i dagens samhälle” (Jakku &