4 Teorier om makt
4.3 Diskussion av makt och genus
Genomgången av olika maktteorier visar att begreppet makt är mångfa- cetterat och därmed svårt att definiera på ett entydigt sätt. Foucault tar sin utgångspunkt i begreppet stigande maktanalys medan Weber och Lukes företrädesvis anlägger ett strukturellt perspektiv. Men deras maktdefinitioner rymmer även individaspekten. Weber argumenterar för att makt kan baseras på tvång och våld. Ett liknande resonemang förs av Foucault, men med den skillnaden att han använder termen disciplin och hävdar att disciplinering är något som sker i sociala relationer, men ock- så genom tekniker och strategier för disciplinering. I samhället finns flera disciplinerande institutioner, exempelvis fängelser, sjukhus och skolor, inom vilka individen lär sig vad som är normalt, vad som är ett riktigt uppförande och hur verkligheten skall förstås. I Lukes och Mathi- esens maktsyn inryms inte tvång och våld. Det strukturella maktperspek- tivet finns såväl hos Weber, Mathiesen, Foucault som Lukes, dock be- handlas detta på olika sätt.
Weber tar sin utgångspunkt i begreppen klass, status/statusgrupp och parti, medan Mathiesen menar att strukturell makt utgörs av fem sam- hälleliga maskeringar av makten samt offentlighetens utvecklande av olika metoder för att oskadliggöra kollektiv motmakt. Det strukturella perspektivet hos Foucault handlar om det som han benämner globala herraväldesformer. När Lukes behandlar fenomenet makt och struktur argumenterar han för att agentens maktutövning sker inom olika typer av strukturer, vilka sätter gränserna för och påverkar makthavarens väg- val bland förekommande alternativ.
På individuell nivå definierar Weber makt som möjligheterna att få igenom sin vilja i en social relation. Makt är således något individen har i förhållande till andra och handlar om att driva igenom sin vilja trots motstånd. Denna definition överensstämmer med Mathiesens uppfatt-
ning. Enligt Lukes tredje maktdimension kan maktutövning ske utifrån medvetna eller omedvetna motiv. Foucault däremot representerar en relationistisk maktsyn när han tolkar makten som ett nät av alltid spända och verksamma relationer och inte som ett privilegium som någon kan vara innehavare av. Makt är, menar han, närvarande överallt emedan den skapas i varje ögonblick, i varje förhållande mellan två eller flera punkter. Därför är makt något som man antingen vinner eller förlorar. Men makt utgår inte från någon bestämd auktoritet i en hierarkisk struk- tur utan är en mångfald av krafter som existerar i det sociala samspelet. Intressant är att Foucault anser att där det finns makt finns även mot- stånd och att de bägge begreppen kan betraktas som synonyma. Även Mathiesen beskriver motmakt, men menar att det är inte makten, utan upplevelsen av vanmakt, som föder motstånd. Ytterligare en skillnad är att Mathiesen fokuserar på det kollektiva handlandet såsom det yttrar sig inom motståndsrörelser, aktionsgrupper, politiska organisationer samt vid strejker.
Litteratur om makt och genus inom arbetslivet illustrerar att samhäl- lets genussystem institutionaliseras i organisationer samt att arbetsorga- nisationer har betydelse för kvinnans begränsade möjligheter att utöva makt i arbetslivet. Den kvinnliga bristen på makt förklaras i internatio- nell forskning företrädesvis utifrån ett individperspektiv och problemati- seras endast i liten omfattning på samhällsnivå.
Forskning visar vidare att maktstrukturerna inom arbetslivet är såväl köns- som klassrelaterade. Kvinnor och män är i stor utsträckning verk- samma inom olika sektorer av arbetsmarknaden och inom dessa råder olika villkor. Organisations- och ledarskapsteorier framstår som könsne- utrala, vilket får till följd att kvinnor osynliggörs och marginaliseras. Intressant är den återkommande slutsatsen att den hierarkiska organisa- tionsstrukturen bidrar till att kvinnor tilldelas låg status, låg lön och liten såväl formell som informell makt.
Av den refererade litteraturen framgår att det inom det reguljära skol- väsendet existerar en maktutövning som kan relateras till genus. I skolan lär sig flickor och pojkar ett beteende som anses vara lämpligt för re- spektive kön. De olika socialisationsmönstren är därmed kulturellt rela- terade. Pojkars förhållningssätt i skolan inriktas på formell makt, vilket kan uppnås genom en aggressiv strategi, där rangordning inom kamrat- gruppen och tävlingsmoment utgör viktiga inslag. På detta sätt tränas pojkar i att handskas med makt, det vill säga både i att själva utöva och
underordna sig makt. Flickors maktutövande är däremot mera diffust och oklart och inte så synligt som pojkars, eftersom flickor uppfostras till att bli välanpassade och lydiga.
Flera studier visar att flickor utvecklar olika strategier för att kunna hantera den makt de utsätts för. Moderlighet, kvinnlighet och humor är exempel på strategier som flickor använder för att bjuda motstånd. Sena- re forskning visar att flickors motmakt initieras i den lilla flickgruppen. I denna hämtar flickan stöd för sitt agerande i klassrumsoffentligheten.
Motmakt kan tolkas som en informell kunskapsöverföring där flickan ensam eller tillsammans med andra flickor tar ställning till de normer och värderingar som hon kommer i kontakt med. Könssocialisationen inom institutionen utbildning påverkar hur kvinnor och män kommer att agera och behandlas senare i arbetslivet.
4.4
Avhandlingens perspektiv på makt
Vårt ställningstagande till begreppet makt baseras främst på Lukes, We- bers, Mathiesens samt Foucaults definitioner. Vi uppfattar makt som en påverkansprocess som kan hänföras till strukturer och individer. Mellan struktur och individ råder ett dialektiskt förhållande, vilket innebär att de ömsesidigt påverkar varandra. Strukturperspektivet innefattar de enheter som samhället och organisationer är uppbyggda av. I likhet med Lukes menar vi att strukturen sätter gränser för individens maktutövning och därmed också inverkar på maktens riktning. Maktens maskeringsformer, så som de framställs av Mathiesen, anser vi bidrar med förståelse för de mekanismer som kamouflerar makt inom organisationer.
Vår egen position till individuell makt stödjer sig främst på Webers och Mathiesens uppfattning att makt är något som individen har i förhål- lande till andra och att makt är ett viljefenomen, det vill säga handlar om att driva igenom en vilja trots motstånd. Webers begrepp status anser vi vara relevant för forskningsområdet, eftersom en individs status har be- tydelse för möjligheterna att utöva makt.
Till avhandlingens maktperspektiv tillför vi Foucaults begrepp sub- jekt, vetande och makt. Mellan dessa begrepp finns en inbördes relation. Detta innebär att subjektet konstitueras i relation till kunskap och makt. Kunskap är en förutsättning för makt, samtidigt som makt förutsätter kunskap. Disciplinär rationalitet är ytterligare ett av Foucaults begrepp,
som vi anser vara relevant för vårt forskningsområde. Begreppet hjälper oss att förstå de maktformer som på olika sätt disciplinerar individer.
Maktbegreppet relateras även till Ås teori om kvinnokultur som mot- kultur inom vilken hennes beskrivning av härskartekniker som ett man- ligt dominansmedel gentemot kvinnor utgör en del.
I vårt maktperspektiv finns även begreppet motmakt, ett för avhand- lingen viktigt begrepp, eftersom all maktutövning utlöser någon form av motstånd. Därmed ansluter vi oss till Foucault, som menar att maktutöv- ning framkallar olika grader av motstånd. Motmakt kan ses som ett di- rekt svar eller en reaktion på maktutövning. Enligt detta synsätt uppfat- tas makt och motmakt som synonyma begrepp. Mathiesen ser motmakt ur ett individperspektiv och som ett svar på vanmakt som i sin tur utlösts av makt. I denna avhandling inkluderas denna aspekt i definitionen av begreppet motmakt, liksom Davies´ och Anyons´ beskrivning av genus- relaterade motmaktstrategier.