Kvinnors utövande av makt

Makt och position

Möjligheterna för kvinnorna att utöva makt kan hänföras till individens placering i den hierarkiska strukturen. Under ett observationstillfälle kunde vi iaktta hur studiens enda kvinnliga överläkare utövade makt på ett medvetet sätt, så att alla i en arbetssituation kände trygghet och del- aktighet. Undersköterskan Louise beskriver detta så här:

Det är lätt att jobba med x (kvinnlig överläkare), som alltid på- pekar att man är ett del i ett team /…/ Ja, x vill gärna höra ens åsikter. Men det är ju inte alla läkare som det är så med ju (). En del får man nästan tränga sig fram till för att få sagt vad man vill (Louise, intervju 5).

Vid denna rond deltog, förutom den kvinnliga överläkaren, även en manlig underläkare och en kvinnlig sjuksköterska. När gruppen gick runt bland patienterna stannade överläkaren och samtalade med patien- terna och hon såg även till att underläkaren och sjuksköterskan deltog i samtalet. Hennes framtoning var vänlig och hon var noga med att säga något personligt till varje patient. Ibland log hon och ibland var hennes ton deltagande. Exempel på det sistnämnda var när hon stannade hos en patient som var döende och frågade hur han mådde. ”Jag mår hemskt dåligt”, svarade denne. ”Jag förstår att du känner dig dålig, men du är ju mycket sjuk”, replikerade överläkaren. Vid en säng hade en patient syn- punkter på hur en medpatients bensår skulle skötas. Överläkaren lyssna- de till patientens synpunkter och sa:

Ja, vi får försöka, vi måste vara öppna för alla alternativ. Hon vände sig till underläkaren. Jag vet inte mycket om bensår. Vad tror du om kaliumpermanganat ? Kan vi inte ringa till någon di- striktssköterska, de har ju så stor kunskap inom området? Läkar- na och sjuksköterskan enades om detta (observation 2).

Överläkarens maktutövning bidrog till skapandet av ett positivt arbets- klimat. Hennes öppenhet tycktes medföra att den kunskap och kompe- tens som fanns inom gruppen togs till vara.

Även sjuksköterskorna kunde i kraft av sin mellanposition utöva makt. Detta förhållande illustreras väl av sjuksköterskan Pia. På frågan vem hon ansåg innehade makt inom typkliniken exemplifierade hon med en första linjens chef, som hon kände väl och hade arbetat länge tillsammans med.

Hon har makt på avdelningen, helt klart. Hon kan säga precis vad hon tycker till både personalen och ledningen och alla tar henne

på allvar, men hon utnyttjar aldrig den makten negativt (Pia, in- tervju 8).

Den kvinna som Pia refererar till är sjuksköterskan Vanja. Vid intervjun med Vanja beskriver hon sin syn på det egna maktutövandet.

Jag tror att makt hör ihop med min person, ja hur jag ser på den. Jag tror att det är viktigt hur man agerar när det bränner till. Jag glider inte undan, det gör jag inte /.../ Jag lärde mig saker när jag arbetade som chef som jag inte lär ut. Jag använder dem bara själv. Många gånger är jag ett snäpp före många av dom andra, till exempel på vissa möten. Det är saker som bara jag kan. Vem som helst kan lära sig, men jag behåller det för mig själv. Det handlar om kontakter och jag vet var jag skaffar information (Vanja, intervju 16).

Maktstrategier

För sjuksköterskan Johanna innebär det egna maktutövandet att stå upp för åsikter och reagera när ”saker sker över huvudet på en”

Ja, men jag måste säga det att jag har alltid sagt vad jag tycker till ledningen och jag är inte rädd för dom. För jag har alltid rea- gerat och kunnat säga var skon klämmer. Men någonting som jag känner är att de andra är tacksamma över att dom har mig (Jo- hanna, intervju 7).

Enligt Vanja och Johanna handlade maktutövningen om att kunna på- verka andra människor. En viktig förutsättning för att få igenom sin vilja var, menade Vanja, att vid möten placera sig på ett strategiskt riktigt sätt i rummet.

Vi har ju alltid haft våra bestämda platser och så där. Och det var längesedan jag bestämde mig för att min plats skulle vara när- mast x (den manlige basenhetschefen). För jag vet ju att om jag sitter där så kan jag småprata lite med honom och på så sätt få igenom vad jag vill /…/ Alla får inte lika mycket utrymme. Of- tast går man laget runt och jag sätter mig alltid närmast chefen.

Och i regel så börjar jag va. Och då så tar jag väldigt mycket tid på mig (Vanja, intervju 16).

Utrymmesskapande kan ses som en komponent av Vanjas maktutöv- ning. De kvinnor som avsiktligt valde denna teknik hade också en mera framträdande roll i interaktionen med andra människor. Men en förut- sättning för denna maktutövning, var enligt Åsa, att kvinnorna hade för- berett sig väl samt att de kunde räkna med att få kollegialt stöd.

Åsikter skall föras fram på ett snyggt sätt, aldrig aggressivt, utan lugnt och sansat va. Och för att man skall få plats i denna organi- sationen krävs att man har förberett sig väldigt mycket, vet vad man skall säga alltså (Åsa, intervju 11).

I de situationer, där Vanja och Åsa kunde observeras, var de väl synliga och andra människor inom typkliniken verkade lyssna på dem och ta till sig deras åsikter. Exempel på sådana situationer var ledningsmöte, vård- lagsmöte, rond samt basenhetsmöte (observation 11; 13; 15; 16; 18). Genom att inta ett strategiskt förhållningssätt och noggrant planera sina anföranden hade dessa kvinnor större möjligheter att driva igenom för- slag. Åsa och Vanja utnyttjade också mera indirekta tekniker för att skaffa sig inflytande. Vanja beskriver hur hon medvetet manipulerar för att få sin vilja igenom.

Ibland måste man få det till att det egentligen är han som tycker så. Så ibland luras jag lite och då går alltid mina förslag igenom. Ja, man lär sig hur man skall göra för att ens förslag skall gå ige- nom. Och en sak som är jätteviktig är att ens förslag aldrig får komma från en själv. Utan det gäller att få läkaren att säga det som man vill att han skall säga och att förslaget därmed kommer ifrån honom (Vanja, intervju 16).

Åsa accepterar att hon får manipulera för att skaffa sig inflytande i orga- nisationen. För att kunna påverka är hon medveten om vikten av att väl- ja rätt tillfälle.

Ofta känner jag om han är på ett sådant humör så att det lönar sig att säga till eller inte. Är han på gott humör så ställer jag mina frågor tills jag får det svar jag vill ha och han märker inte att det egentligen är jag som bestämmer och har övertaget då va. Men är det så då att jag inte når dit jag vill och får de svar jag vill ha, ja då brukar jag be någon av mina kollegor att ställa samma fråga vid nästa rond. Och då brukar det ofta lyckas (Åsa, intervju 11).

Intressant är att de kvinnor som valde att manipulera insåg betydelsen av vad de gjorde och ansåg att de med hjälp av tekniken befäste sina posi- tioner inom organisationen, något som också bekräftades i observations- studierna.

Gemensam front

Ett annat sätt att försöka få inflytande var att typklinikens kvinnor sökte stöd hos varandra. Vanja refererar till var en informell sammankomst mellan typklinikens första linjens chefer som ägde rum före ledningsmö- tet.

Detta mötet förstår du är det egentliga ledningsmötet, för det är här vi fattar våra beslut. Vi brukar samlas här va för att komma överens om hur vi skall ställa oss till olika frågor och ofta är det ju så att vi har olika uppfattningar och så där. Men till slut brukar vi ju enas och det känns så skönt att veta var vi står när vi går in till mötet (Vanja, intervju 16).

Genom att samlas i anslutning till mötet och diskutera de frågor på dag- ordningen som särskilt berörde dem kunde de tala sig samman. De frå- gor som diskuterades vid sammankomsten var återinförandet av mat- vagnar med så kallat kantinsystem, om det var lämpligt att sjuksköters- kor från mottagningen skulle tjänstgöra på avdelningen efter ett rullande schema samt hur vikariefrågan skulle lösas inför semesterperioden. Ut- ifrån detta samförstånd stärktes gruppen och Vanja tog själv på sig rol- len som taleskvinna. På så sätt hade kvinnorna funnit en metod för att kunna påverka beslut (händelse 37). Undersköterskan Lisa beskriver hur hon uppnår inflytande inom organisationen.

Jag känner att jag får stöd av x (första linjens chef) och vi har all- tid haft en bra relation. Jag går ofta in till henne och jag känner att hon tar det jag säger på allvar. Ja, vi kan prata om nästan all- ting (Lisa, intervju 14).

Lisa försökte dra fördel av sin goda relation med den kvinnliga första linjens chef och kunde genom sin personliga kontakt föra fram sina åsik- ter.