uppläggning, genomförande och bearbetning
6.4 Kvalitativa intervjuer
Observationerna kombinerades i vår empiriska studie med kvalitativa intervjuer. Detta innebar också en triangulering; nämligen i metod (Co- hen & Manion, 1994; Ely, 1993; Patton, 1990). Syftet med intervjuerna var även att försöka fånga det som inte direkt gick att observera. Där- med stödjer vi oss på Patton (1990), som menar att känslor, tankar och avsikter inte går att observera och att intervjun ger förutsättningar för att kunna överta aktörens perspektiv.
6.4.1 Den kvalitativa intervjuns förutsättningar
De kvalitativa intervjuerna följde i princip den metodologiska ansats som beskrivits av Patton (1990). Kännetecknande för en kvalitativ inter- vju är att den är informell samt att den är flexibel och ostrukturerad. Utgångspunkten för den kvalitativa intervjun är intervjupersonen och de erfarenheter och upplevelser som denna/denne vill dela med sig av.
Den kvalitativa intervjun ses som ett samspel mellan två människor och kan såldes betraktas mer som en konversation på lika villkor än som ett utbyte av frågor och svar. Målsättningen för intervjun är att skapa en
samtalssituation som inrymmer trygghet och förståelse. Innebörden av detta synsätt är att intervjuaren bör etablera en relation med den tilltänk- ta intervjupersonen (Cohen & Manion, 1994; Kvale, 1997). Även Davi- es och Esseveld (1989) lyfter fram värdet av ett positivt intervjuklimat där begrepp såsom omsorg och utrymme är särskilt betydelsefulla.
Vi uppfattar det som en kombination av omsorg i vid bemärkelse och respekt för den människa vi pratar med. Det skall finnas ut- rymme för den kvinna som vi intervjuar. Hon skall få tid att för- djupa sig i vad hon egentligen tror, tänker och anser. Hon skall ge en bild av den värld intervjun behandlar. Vi skall träda in i hen- nes värld och förstå dess logiska konstruktion inifrån (Davies & Esseveld, 1989, s. 24).
6.4.2 Genomförandet
Efter varje observation av en situation valde vi tillsammans ut en kvinna som vi ansåg hade utsatts för maktutövning. Vid intervjuerna medverka- de endast en av oss. Målsättningen var att genomföra intervjun i så nära anslutning som möjligt till observationen. Detta fick till följd att inter- vjuerna skedde under den dag som observationen hade utförts. På så vis hoppades vi kunna fånga kvinnans spontana upplevelser och känslor. Samtliga intervjuer genomfördes i ett avskilt rum i anslutning till kvin- nans arbetsplats och kan närmast beskrivas som ett samtal, präglat av ömsesidig relation mellan intervjuaren och den kvinna som intervjuades. Intervjuerna inleddes med kontextuella frågor som syftade till att vi skulle skaffa oss en uppfattning om den intervjuade kvinnan och vad hon själv ville diskutera innan fokus riktades mot forskningsområdet. De kontextuella frågorna rörde ålder, utbildning, yrkeserfarenhet, trivsel på arbetsplatsen, psykosocial arbetsmiljö etc.
Uppläggningen av våra intervjuer överensstämmer i övrigt med det som Davies och Esseveld (1989) benämner tematiskt strukturerade sam- tal. I fokus för våra intervjuer/samtal stod huvudtemana genus och makt/motmakt, men även frågor som berörde organisationen diskutera- des. Exempel på sådana frågor var vårdavdelningens organisation, den intervjuade kvinnans förhållande till personer i ledande ställning samt arbetets organisering (Albinsson & Arnesson, 1997). Licentiatavhand- lingens resultat gav upphov till frågor angående organisationsstrukturens
och organisationskulturens betydelse för maktutövning. I föreliggande avhandling utgör därför organisation ett tredje huvudtema och ytterliga- re en utgångspunkt för vår förnyade analys.
Inga krav fanns på att intervjuerna skulle vara identiska, utan frågor- na formulerades med hänsyn tagen till varje enskild kvinna (bilaga E). Denna metodik sammanfaller med Giorgis uppfattning. Han menar att intervjuns tema i huvudsak skall vara klart och att den som intervjuar med varsam hand bör styra intervjun i önskad riktning. Forskaren kon- struerar en mall för sina frågor, vilken under intervjun fungerar som en minneslista. Intresset riktas mot mera djupt förankrade uppfattningar istället för ytligt allmänt tyckande (Giorgi, 1989). Efter de inledande kontextuella frågorna riktades intervjun/samtalet mot den situation som intervjuaren och kvinnan gemensamt hade upplevt. Eftersom intervjun var utformad på detta sätt kunde även den av Merton et al. (1990) be- skrivna fokuserade intervjumetodiken till vissa delar tillämpas. De per- soner som intervjuas enligt denna metod har varit involverade i en sär- skild situation, exempelvis sett en film, läst en bok, deltagit i ett psyko- logiskt experiment eller i en observerad social situation. Intervjusitua- tionen bör framkalla associationer som anknyter till den upplevda situa- tionen men även ge svar på de frågor som ställs. Ytterligare en ansats är att lyfta fram andra aspekter som finns i situationen så att klyftan mellan forskarens perception av situationen och de uppgifter som intervjuper- sonen lämnar reduceras. Det blir med andra ord väsentligt att intervjun framkallar specifika delar och detaljer som kan belysa den upplevda situationen. Intervjusituationen måste utformas på så sätt att den erbju- der intervjupersonen möjligheter att beskriva affektiva, kognitiva och utvärderande känslor och uppfattningar. Forskaren bör också sträva efter att uppnå ett intervjuklimat där intervjupersonen på ett ärligt sätt vill dela med sig av sina erfarenheter .
En viktig målsättning vid intervjutillfällena var att försöka etablera en subjekt-subjektrelation mellan oss och kvinnorna så att de kunde känna det förtroende som krävdes för att de skulle vilja delge oss sin egna erfa- renheter och upplevelser såsom de själva uttryckte dem. Vår roll som intervjuare var främst inriktad på att öka kvinnornas vilja och möjlighe- ter till att fokusera intresset mot ett speciellt område och till att djupare reflektera kring och värdera det som de erfarit och upplevt. En annan viktig utgångspunkt var att inte ta något för givet, utan ställa frågor och göra kommentarer på ett sådant sätt att den intervjuade berättade mera
och förtydligade sig. Intervjuarens uppgift blev då att stanna upp samt att be om eventuell utveckling eller förtydligande. Intervjuernas huvud- teman var i huvudsak klara och ambitionen var att varsamt leda kvinnan in på dessa teman. Vårt förhållningssätt vid genomförandet av de kvali- tativa intervjuerna/samtalen överensstämmer i princip med Giorgis (1989) och Kvales (1997) beskrivning av rollen som intervjuare.
Intervjuerna spelades in på ljudband och transkriberades därefter till text. Förfarandet innebar att intervjuerna återgavs utan förändringar och att de skrevs ner i sin helhet. Hummanden, upprepningar, slanguttryck, dialektala ord, pauser, hostningar, skratt etc. antecknades så långt det var möjligt, liksom en del språkliga fel. Punkter i texten markerade avbrutet tal och parentes skratt och fnissningar. Såväl Kvale (1997) som Trost (1993) anser att inspelning på ljudband är ett hjälpmedel vid kvalitativa intervjuer och att förfaringssättet är en viktig förutsättning för att kunna fånga exempelvis tonfall och ordval. Ytterligare en aspekt är att forska- ren inte behöver föra anteckningar under intervjun utan kan rikta hela sin uppmärksamhet mot den intervjuade.