Hierarkisk makt

Abrahamsson (1992) ser en hierarkisk organisationsstruktur som en för- utsättning för den fungerande byråkratin. Men hierarki är också ett maktinstrument som uppkommer som en följd av inre logik i organisa- tioner och bygger på strukturella betingelser såsom storlek och effektivi- tetskrav.

Weber (1921, 1983) definierar byråkrati som en abstrakt och analy- tisk konstruktion, en så kallad idealtyp. Den byråkratiska organisationen kräver ett regelsystem i syfte att motverka spänningar och konflikter. Det ideala i denna organisationsform är att människan beter sig rationellt och att byråkratin har auktoritet. Effektiviteten skall förutom via formel- la regler åstadkommas genom lydnad, avgränsade ansvarsområden och organiserade kommunikationskanaler. Exempel på byråkratiska organi- sationer är företag, ämbetsverk, sjukhus och skolor. Weber utvidgar dis- kussionen genom att problematisera förhållandet mellan administratörer och deras huvudmän och menar att byråkratiseringsprocessen är starkare än de demokratiska grundprinciperna. Makten förskjuts då från de legi- tima uppdragsgivarna, det vill säga från de folkvalda representanterna, till de verkställande tjänstemännen.

Weber (1921, 1983) skiljer mellan två huvudklasser av maktrelatio- ner på en strukturell nivå. Den första maktrelationen upprätthålls genom rent våld eller hot om våld. De undertryckta har inget val utan böjer sig inför sina härskare i rädsla för att drabbas av våld eller till och med död. Den andra maktrelationen bygger på att de förtryckta erkänner och ac- cepterar de härskandes makt. Det är den senare maktrelationen och för- hållandet till legaliteten som Weber framför allt behandlar. De frågor som intresserar honom är vad som är lagligt och vad som kan anses rättmätigt och därför godtas.

I Webers maktteori finns även begreppen herravälde och disciplin. Herravälde innefattar sannolikheten för att en order med ett bestämt in- nehåll åtlyds av vissa bestämda personer. Förekomsten av herravälde förutsätter inte nödvändigtvis existensen av vare sig en administrativ bas eller en organisation utan är endast beroende av att det finns någon som framgångsrikt ger en annan individ en order. Utgångspunkten för Weber är inte att definiera vilka olika herraväldesformer som kan finnas, utan hur de legitimerar sig. Tre typer av legitimitet kan då urskiljas. Dessa grundas på det speciella motiv som styr lydnaden. Det rationella (legala) herraväldet legitimeras av lagen, det traditionella genom gamla normer och maktförhållanden som anses vara okränkbara och det karismatiska genom speciella personliga egenskaper hos en individ. Disciplin är san- nolikheten för att en order på grund av vana åtlyds snabbt, automatiskt och stereotypt av en bestämd grupp människor. Begreppet disciplin in- begriper således en inövad kritik- och motståndslös lydnad. Weber anser att varje auktoritetsförhållande rymmer ett visst minimum av vilja till lydnad och att lydnad har sin grund i de mest skilda motiv, alltifrån va- nemässiga till rent målrationella överväganden.

Weber anser att makt kan relateras till de skillnader i prestige och so- cialt anseende mellan olika grupper av individer som finns i samhället. Dessa grupper av individer benämner han statusgrupper.

Status groups, in contrast with classes are, normally communi- ties, though often of an amorphous kind. In contrast with the ”class situation”, which is determined by purely economics fac- tors, we shall use the term ”status situation” to refer to all those typical components of people ´s destinies which are determinded by a specific social evaluation of status , whether positive or

negative, when that evaluation is based on some common charac- teristic shared by many people (Runciman, 1978 s. 48).

I statusbegreppet innefattar Weber (1921, 1983) även den positiva alter- nativt negativa prestige eller sociala anseende som grundas på livsstil, formell utbildning och härkomst men också klassituation.

Ett annat begrepp som Weber för in i maktdiskussionen är parti. Primärt skall denna term inte tolkas som en politisk organisation utan som en beteckning för sammanslutningar där medlemskap beror på for- mellt fri rekrytering. Syftet med grupperingen är vanligen att vinna makt åt sina ledare inom en organisation för att därigenom skaffa fördelar åt de aktiva medlemmarna och uppnå vissa mål. Partier kan använda sig av alla slags medel för att nå makten och bildas med utgångspunkt från klasser, statusgrupper eller någon form av blandning mellan de båda (Held & Giddens, 1982).

Som vi tidigare visat kan hälso- och sjukvården med utgångspunkt i Webers perspektiv beskrivas som en byråkratisk organisation uppbyggd enligt en hierarkisk struktur. Den hierarkiska strukturen inom hälso- och sjukvården är fortfarande sådan att i toppen av hierarkin finns ett fåtal män med mycket makt medan flertalet av organisationens kvinnor är placerade i hierarkins mellanskikt och bas. Makten i organisationen kan även relateras till att individernas olika yrkestillhörighet givit dem olika status i analogi med Webers teori. Läkarna är en grupp som har skaffat sig en hög status såväl inom verksamheten hälso- och sjukvård som samhället. Genom sin vetenskapligt grundade kunskapsbas har de stort inflytande och kontroll över sitt yrkesutövande och de underordnade. Även Webers begrepp parti kan tillämpas inom hälso- och sjukvården och syftar då på att facklig organisering sker utifrån yrkestillhörighet. Parti kan också hänföras till läkares, sjuksköterskors och undersköters- kors subkulturer, något som tidigare beskrivits i kapitel 2, avsnitt 2.2.

I linje med Weber, som anser att makt finns inbyggt i den hierarkiska strukturen, menar Chernesky och Tirrito (1987), att vissa positioner inom hälso- och sjukvården är förenade med särskilt stor makt. De lyfter därmed fram den strukturella makten inom organisationen. Utgångs- punkten är att de individer som utövar den makt som finns inom en or- ganisation uppfattas som mera värdefulla, något som medför att möjlig- heterna till avancemang blir större. Perspektivet inbegriper uppfattning- en att det är arbetsdelningen och positionen i organisationen som är ul-

timata källor till organisatorisk makt. I relation till makt blir då indivi- duella karaktäristika såsom kön irrelevanta. Vad som även står i fokus är hälso- och sjukvårdens förändrade struktur som exempelvis medfört att nya befattningar där kvinnor haft möjlighet att skaffa sig makt vuxit fram. Chernesky och Tirrito identifierar fyra strukturella källor för orga- nisatorisk makt. Dessa är centrala nätverk, nyckelpositioner, tillgång till resurser samt kontroll över osäkerhetsfaktorer. En individs ställning är särskilt kraftfull om den är lokaliserad i hjärtat av arbetsflödet så att andra individer och avdelningar tvingas till interaktion. På så vis kan utvecklandet av centrala nätverk byggas upp och effekten blir att såväl positionerna som innehavarna av makt på sikt blir oersättliga för organi- sationen. Nyckelpositioner är förenade med maktutövning och kopplade till funktioner och aktiviteter som är väsentliga för organisationens upp- drag, mål och överlevnad. Tillgång till resurser handlar om att positio- nen aktivt förser organisationen med erforderligt material för att upp- draget eller målet skall kunna fullföljas. Kontroll över osäkerhetsfakto- rer slutligen hör samman med överblick av miljöer och individer i syfte att kartlägga prioriteringar utifrån individers framtida behov av hälso- och sjukvård.