Diskussion och slutsatser utifrån enkätanalyserna

Respondenterna i enkätundersökningen läste Svenska för invandrare (sfi) och därmed var de flesta relativt nya i Sverige. Hälften av respondenterna hade kommit till Sverige 2003 eller senare. Avsikten med enkäten var att studera mobilitet och resvanor hos personer som inte tillbringat lång tid i Sverige. Detta gör dock att resultaten inte kan anses vara representativa för alla utlandsfödda i Sverige. Även det faktum att lärare på sfi avgjorde vilka elever som klarade av att svara på enkäten medför att resultaten av enkätstudien inte heller är representativa för alla elever på sfi. Det bör emellertid påpekas att någon urskiljning inte gjordes på individnivå, utan enbart på gruppnivå. Flertalet rektorer och lärare på sfi bedömde att elever på A- och B-nivån (de två första kurserna inom sfi) inte skulle klara av att svara på enkäten. Det är möjligt att dessa elever skiljer sig åt i något eller några avseenden, t.ex. kan det antas att de som inte fick enkäten har svårare än respondenterna att t.ex. förstå meddelanden, skyltar och

tidtabeller eftersom de är i sin inledningsfas av att läsa och förstå svenska.

Det är också troligt att personer som kommer till Sverige och inte kan läsa eller skriva har svårt att klara av undervisningen i sfi och därför inte finns med i den undersökta populationen. Å andra sidan finns det också utlandsfödda som går direkt in i jobb utan att först genomgå sfi-utbildningen. För att nå de grupper av nyanlända utlandsfödda som inte svarade på enkäten torde det vara lämpligast att genomföra djupintervjuer på deras hemspråk.

Av utlandsfödda som kom till Sverige år 2000 hade ca 55 % påbörjat sfi inom tre år. Benägenheten att läsa på sfi tros bl.a. variera med konjunkturen (när arbetsmarknaden är

ljus är det lättare för utlandsfödda att börja arbeta direkt) och tros ha samband med hur sammansättningen i gruppen utlandsfödda ser ut, dvs. fördelningen mellan exempelvis arbetskraftsinvandrare och flyktingar (Kennerberg & Sibbmark, 2005). Detta medför att de som läser på sfi och som besvarade enkäten inte heller kan anses representativa för alla nyanlända till Sverige.

En begränsning med enkätundersökningen är att det inte finns någon kontrollgrupp bestående av svenskfödda eftersom det inte var möjligt att hitta någon jämförbar grupp. Jämförelser skulle eventuellt kunna göras med andra studier av mobilitet och resvanor som gjorts i Sverige, men svårigheter finns då med att frågorna är konstruerade på olika sätt. I den del av frågorna som behandlar trygghet görs dock jämförelser med en svensk studie.

8.2.1 Körkorts- och bilinnehav

Av dem som besvarade enkäten hade 25 % av männen svenskt körkort och 4 % av kvinnorna. Till detta kommer dem som har utländska körkort som får användas i Sverige. Om dessa räknas med har ytterligare ca 20 % av männen körkort och

ytterligare ca 15 % av kvinnorna. Detta ska jämföras med registerdata över den totala utlandsfödda populationen, där 67 % av männen och 42 % av kvinnorna hade körkort. I denna totalpopulationssiffra saknas dock de som har EES-körkort. Det kan alltså fast- slås att bland den utlandsfödda populationen som är mer nyanländ är körkortsinnehavet ännu lägre än i den totala utlandsfödda populationen. Det är också stora skillnader mellan kvinnor och män när det gäller körkortsinnehav men varför det är så ger inte enkätundersökningen något svar på. En mycket trolig anledning är att de könsskillnader som finns när det gäller körkortsinnehav även finns i personernas födelseländer. I litteraturgenomgången styrktes det vi funnit i föreliggande studie samt utifrån

registerdata, nämligen att män oavsett etnisk grupptillhörighet i högre utsträckning har körkort samt att en lägre andel kvinnor från etniska minoriteter har körkort än kvinnor från majoritetsbefolkningen.

De två största hindren för utlandsfödda att ta svenskt körkort som angavs var att det är dyrt och att språket är svårt. Med tanke på att majoriteten av respondenterna var relativt nyanlända är det inte förvånande att de uppger att språket är svårt. Likaså har de

antagligen inte de ekonomiska förutsättningarna för att ta körkort när de fortfarande läser sfi och inte hunnit etablera sig på arbetsmarknaden.

I enkäten frågades efter bilinnehav i hushållet. Här uppgav 31 % av männen och 55 % av kvinnorna att de själva eller någon i samma hushåll hade tillgång till bil. Dessa siffror kan inte helt jämföras med registerdata över fordonsinnehav som är på individ- nivå. Som resultat av litteraturgenomgången framkom att bilägandet i den amerikanska befolkningen är vanligare i vita hushåll än inom den svarta befolkningen eller andra etniska minoritetsgrupper.

8.2.2 Cykelvanor

Det var 95 % av männen, men bara 65 % av kvinnorna i enkätundersökningen som kunde cykla. Det var dock 24 % av kvinnorna som ville lära sig cykla. Insatser för att lära kvinnor cykla skulle därmed ha ett stort värde för individen i och med att det skulle öka deras möjlighet till mobilitet och oberoende. Insatser, exempelvis i form av

punktering och hur man kan köpa en begagnad cykel, eftersom en relativt stor andel anser att det är för dyrt att köpa cykel.

Stora skillnader mellan respondenter från olika födelsezoner visade sig i frågan som handlade om vad som är svårt med att cykla. Samtidigt som 2 % av respondenterna från Västvärlden (zon 1) svarade att de inte vågar var motsvarande siffra för respondenterna från Afrika (zon 7) och Mellanöstern (zon 6) 23 resp. 20 %. Det är möjligt att dessa skillnader avspeglar kulturella skillnader, men det är möjligt att det även finns andra förklaringar. I vissa länder kan det vara så att det inte är lika vanligt att kvinnor cyklar och att man tar med sig detta beteende till det nya landet. För övrigt var det den svenska vintern med snö och halka som gav ett motstånd mot att cykla, en stor andel ansåg också att det var farligt i trafiken.

8.2.3 Allmänna kommunikationsmedel och resvanor

Det var mellan 55 och 60 % av de svarande som åkte buss minst en gång i veckan. Respondenterna från Västvärlden (zon 1) var de som i minst utsträckning åkte buss. Det var också 15 % av respondenterna som åkte tåg minst en gång i veckan. I enkäten gavs ingen närmare förklaring av begreppet tåg, utan det kunde tolkas som pendeltåg, lokaltåg och/eller rikståg. Bland personer som var födda i Afrika (zon 7) åkte 28 % tåg en gång i veckan, till skillnad mot personer från Östeuropa (zon 3) där 5 % åkte tåg minst en gång i veckan.

När det gäller resvanor var de vanligaste färdsätten att promenera eller åka kollektivt. Det var 35 % som valde att promenera när man skulle handla mat, men ca 25 % körde också bil och ca 20 % åkte kollektivt. När man skulle till sjukhus var det drygt 40 % som åkte kollektivt, men taxi förekom också på denna typ av resor. Det var ungefär två tredjedelar som promenerade när man skulle lämna barn till dagis eller skola. Till kyrka eller liknande färdades 35–40 % kollektivt. Allt detta speglas givetvis av andelen körkortsinnehavare, som är ca 45 % bland männen och ca 20 % bland kvinnorna. Om möjligheten inte finns att köra bil måste man ju transportera sig på annat sätt och då är det kollektiva färdsätt eller promenader som gäller, beroende på avstånd dit man ska. Liknande resultat framkommer i flera av de studier som lästes i litteraturgenomgången, vilka visar att minoritetsgrupper i högre grad använder sig av allmänna kommunika- tioner liksom av att promenera, än vad majoritetsbefolkningen gör. Detta förhållande gäller även när hänsyn tas till socioekonomiska aspekter. Användandet av allmänna kommunikationsmedel och promenader är speciellt märkbart för nyanlända immi- granter, men det minskar kraftigt vartefter tiden går och minoritetsbefolkningen får då ett resmönster som mer och mer liknar majoritetsbefolkningens.

8.2.4 Ekonomiska begränsningar

Ekonomi visade sig i enkätundersökningen vara en viktig begränsning i möjligheten till mobilitet för denna grupp av ganska nyanlända utlandsfödda. Det upplevdes ofta som dyrt både att göra lokala som regionala resor, men också att ta körkort eller köpa bil. Även att köpa cykel tyckte en del var en för stor utgift.

Med tanke på att de svarande var studerande och inte funnits så länge i Sverige är detta mycket lätt att förstå. I enkäten efterfrågades inte efter individens eller hushållets

inkomst, men det troliga är att många ännu inte har någon förvärvsinkomst utan lever på någon typ av bidrag.

8.2.5 Information

Nästan åtta av tio respondenter ansåg att de behöver lära sig mer om vad man får göra i trafiken i Sverige. Detta är en anmärkningsvärd hög andel, även om de flesta respon- denter kom till Sverige 2003 eller 2004. Den information som önskas är i första hand något att läsa på svenska. Detta skulle mycket väl kunna integreras i sfi-undervisningen. Nackdelen med detta är att andelen som inte läser på sfi är relativ stor. Den skriftliga information om trafik som idag ges till dem som folkbokförs i Sverige är några sidor i ”Sverige – en pocketguide”, en handbok om Sverige som tar upp allt från att söka jobb till att fira midsommar (Integrationsverket, 2003). Detta är bra, men knappast till- räckligt. Många utlandsfödda har också funnits här en ganska lång tid innan man får uppehållstillstånd och folkbokförs.

Tidigare forskning har visat att utlandsfödda ofta inte nås av information genom de traditionella kanalerna (Forward, Kos-Dienes & Obrenovic, 2000) och därför är det särskilt viktigt att man hittar kanaler som når denna grupp.

En relativ stor andel utlandsfödda (15 %) hade svårt att förstå muntlig information som ropades ut i högtalare på bussar och tunnelbana. Fler förstod information på skyltar och skärmar än muntlig information. Därför är det troligt att hållplatser, stationer och bussar som ger information på ljustavlor upplevs som bättre för denna grupp. Samtidigt som 76 % av männen svarade att de alltid eller nästan alltid förstod information på skyltar och informationstavlor var motsvarande siffra för kvinnor 67 %. Varför denna köns- skillnad finns går inte att förstå utifrån enkätsvaren.

Förvånande är att en relativt hög andel av de svarande från Västvärlden (zon 1) angav att de aldrig eller nästan aldrig förstod information i tidtabeller, muntlig information eller skriftlig information på t.ex. skyltar och ljustavlor. Det är svårt att förstå anled- ningen till detta, dock kan det förmodas att en stor del av dessa personer är engelsk- språkiga och att de därför ofta använder engelska som kommunikationsspråk. En spekulation kan då vara att de inte tvingas använda svenska för att göra sig förstådda och därmed inte har samma träning i att läsa, höra och förstå svenska.

Även i litteraturgenomgången framkom att språkbarriärer kan vara ett problem som hämmar resmöjligheterna, eftersom det då kan vara svårt att tillägna sig information vid tunnnelbanestationer och liknande.

När det gäller de regler som finns i trafiken, ansåg mer än tre fjärdedelar av de svarande att trafikreglerna är mycket eller ganska nödvändiga. Något färre ansåg att de är mycket eller ganska tydliga. Det var också mer än två tredjedelar som ansåg att trafikreglerna var mycket eller ganska trygga. När det gäller trafikreglernas svårighet angav 12–16 % av respondenterna från Västvärlden, Östeuropa och forna Sovjetunionen (zonerna 1, 3 och 4) att reglerna är mycket eller ganska svåra jämfört med 27–39 % från övriga zoner. Här krävs alltså kunskap och information som kan underlätta förståelsen av de trafik- regler vi har i Sverige.

8.2.6 Trygghet

Enkätstudien visade att många respondenter kände sig otrygga i den svenska trafik- miljön. Det var fyra av tio som kände sig ganska eller mycket otrygga när de prome- nerade i mörker eller vid halt väglag. Bland cyklisterna var det, jämfört med fot- gängarna, en lägre andel som kände sig ganska eller mycket otrygga när de cyklade i mörker men en högre andel som kände sig otrygga vid halt väglag. Det var en hel del av de svarande (exempelvis 25 % av kvinnorna) som kände otrygghet när de körde bil i

cirkulationsplatser. Ungefär lika hög andel kände otrygghet vid bilkörning i mörker och en ännu högre andel vid bilkörning i halt väglag. Det var en något högre andel som kände sig ganska eller mycket otrygga när de färdades med tunnelbana/spårvagn än med buss, skillnaderna var störst vid färd på kvällstid. Kvällstid var det var fjärde tunnel- baneåkare som kände sig otrygg, dagtid var det lite fler än var fjärde. Överlag, på alla frågor om trygghet, var det en högre andel kvinnor än män som kände sig otrygga. Att kvinnor i högre utsträckning än män känner otrygghet i trafiken har framkommit även i andra studier om trygghet i det svenska vägtransportsystemet, exempelvis i en studie av Merritt Polk (2005). Det är dock svårt att göra jämförelser med andra studier, eftersom specifika frågor sällan behandlar exakt samma trafiksituation eller har

konstruerats på ett liknande sätt. Charlotte Alm & Erik Lindberg (2004) har undersökt betydelsen av upplevda risker och känslor av otrygghet vid resor med kollektivtrafik och funnit skillnader mellan olika städer i vilka färdsätt som upplevs mest otrygga. I Göteborg upplevdes resor med stadsbuss och spårvagn som otryggare än resor med pendeltåg och regionalbuss, medan deltagare från Stockholm oftare kände sig otrygga vid resor med pendeltåg och tunnelbana än vid resor med övriga transportmedel. I vår studie var det respondenter från Asien (zon 5) som i första hand uppgav att de inte vågade köra bil och att det var svårt att köra bil. Det var också denna grupp som kände sig mest otrygg ute i trafiken t.ex. när de var ute och promenerade eller cyklade när det var mörkt eller halt eller när de cyklade över vägen på en cykelöverfart. I en av grupp- intervjuerna uppdagades den osäkerhet som kan finnas när olika färdsätt blandas på en gemensam gång- och cykelbana. Detta upplevdes i enkäten som ganska eller mycket otryggt av ca 15–20 %, i högre utsträckning bland kvinnor än män. Otrygghet i trafiken känns igen från bl.a. brittiska studier som fann att etniska minoriteter kände större otrygghet i London än vad vita gjorde och att det framförallt, i likhet med denna studie, var asiater som kände sig mest otrygga. I litteraturen påpekades att asiaternas kände otrygghet med anledning av sitt ursprung och rådande rasism. Varför det framförallt är asiater som känner otrygghet i vår studie är dock oklart.

Denna studie har inte undersökt vad som gör att utlandsfödda känner sig otrygga i trafikmiljön och detta är något som framtida forskning bör utreda för att kunna föreslå hur trafikmiljön ska kunna anpassas för att denna grupp ska känna sig trygg.