Diskussion

Syftet med studien var att undersöka vilka typer av diskrimineringsgrunder och form av diskriminering som personer upplevt i sina kontakter med hälso- och sjukvården, där särskilt fokus legat på vilka konsekvenser diskrimineringen inneburit samt om respondenten anmält till DO eller inte. För att besvara syftet och frågeställningarna har en enkätundersökning genomförts där enkätfrågorna är utformade för att kunna besvara studiens syfte och

frågeställningar. Som tidigare nämnt så har bekvämlighetsurval använts i denna studie vilken gör att resultaten inte kan generaliseras och att urvalet löper därför stor risk att inte bli

representativt för den tänkta populationen (Esaiasson et al. 2017, 188). I diskussionen

kommer samband dras mellan de olika kategorierna, om några diskrimineringsgrunder följs åt och om de olika kategorierna påverkar varandra.

Studien visade att de diskrimineringsgrunder som var vanligast bland respondenterna var upplevd diskriminering på grund av funktionsnedsättning, kön och ålder. De vanligaste formerna av upplevd diskriminering var direkt diskriminering, indirekt diskriminering och trakasserier (se figur 2). 121 respondenter svarade på frågan om vilken diskrimineringsgrund de blivit utsatt för och då respondenterna kunde välja fler än ett svarsalternativ så blev det totalt 175 svar på fråga 3 (se figur 1), detta innebär att flera respondenter upplevt

24

8 41 13

6 6 7

Om du svarat "Nej" på fråga 10, varför har du inte tipsat eller lämnat klagomål till Diskrimineringsombudsmannen?

Jag visste inte att jag kunde vända mig till Diskrimineringsombudsmannen Jag visste inte hur jag skulle gå till väga

Jag var rädd att inte bli trodd

Jag trodde inte att det skulle göra någon skillnad Jag ville inte tipsa/lämna klagomål

Jag är för sjuk/jag orkade inte anmäla händelsen

Jag anmälde händelsen till aktuell vårdgivare, chef eller till patientnämnden

33 diskriminering på grund av fler än en diskrimineringsgrund, det vill säga att studien finner stöd för förekomst av intersektionalitet. De diskrimineringsgrunder som var vanligast förekommande var upplevd diskriminering på grund av kön (48 stycken),

funktionsnedsättning (56 stycken) och ålder (47 stycken). Dock så förekommer även upplevd diskriminering på grund av sexuell läggning, religion/trosuppfattning, etnisk tillhörighet och könsöverskridande identitet och uttryck. Figur 2 visar vilken form av diskriminering

respondenterna upplevd, även på denna fråga så kunde respondenterna välja flera

svarsalternativ, antal svarande var 121 och antalet svar var 189. De fyra vanligaste formerna av upplevd diskriminering bland respondenterna var direkt diskriminering, indirekt

diskriminering, trakasserier och diskriminering genom bristande tillgänglighet. Andra former av diskriminering som respondenterna upplever att de blivit utsatta för var diskriminering genom instruktion och genom sexuella trakasserier. Den vanligaste formen av diskriminering var direkt diskriminering, indirekt diskriminering och trakasserier.

Ett resultat som författaren fann förvånande var att ett så stort antal respondenter upplevt diskriminering på grund av ålder då den äldre befolkningen riskerar att vara

underrepresenterad med tanke på att deras internetanvändning är lägre än i den yngre

befolkningen (Statistiska centralbyrån 2020). Eftersom enkäten inte innehöll någon fråga om respondenternas ålder så går det inte att veta vilken åldersgrupp respondenterna tillhör, så här i efterhand hade studien haft en stor fördel att veta vilken åldersgrupp respondenterna tillhör.

En tolkning som däremot kan göras av resultatet, om äldre personer varit underrepresenterade, är att det är unga personer som upplevd åldersdiskriminering. DO (2021d) beskriver att de flesta som upplever åldersdiskriminering är antingen äldre eller yngre vilket kan förklara varför så många av respondenterna upplevd diskriminering på grund av ålder då denna diskrimineringsgrund är vanlig bland äldre och yngre. Något som läsaren dock måste ha i åtanke gällande begreppen yngre och äldre är att vem som uppfattas som äldre eller yngre kan skifta beroende av bland annat vilket samhällsområde diskrimineringen sker eller beroende av situation (DO, 2021d). Med detta i åtanke när resultaten studeras så är det inte förvånande att så stor del av respondenterna upplevd diskriminering på grund av ålder då det kan antas att det är den yngre generationen som använder sig av sociala medier.

Ett syfte med studien var att undersöka om upplevd diskriminering lett till några konsekvenser i andra kontakter med sjukvården och utifrån de resultat som presenterats ovan så kan

slutsatsen dras att upplevd diskriminering påverka både respondenternas förtroende för hälso- och sjukvården men kan också påverka respondenternas benägenhet att söka vård igen. Detta

34 resultat stämmer väl överens med tidigare forskning som också har visat att upplevd

diskriminering inom hälso- och sjukvården har lett till konsekvenser för patienten (Grönlund

& Jawari 2020; Norling & Tysklind 2021; Eklund & Ölund) Denna studie visade att de respondenter som upplevt diskriminering är mindre benägen att söka vård igen, 67 procent uppsöker inte vård förrän behoven var akuta och 21 procent av respondenterna väntar längre med att uppsöka vård. Resterande 14 procent av respondenterna undviker antingen helt att uppsöka vård eller har påverkats på annat sätt (se analysmetod 3.3). Upplevd diskriminering har även lett till att 69 procent av respondenterna bytt vårdgivare, detta kan också ses som en konsekvens av upplevd diskriminering (se figur 7). Vanligaste bytet bland respondenterna var från en offentlig vårdgivare till en annan offentlig vårdgivare men det var också vanligt att byta från en offentlig vårdgivare till en privat vårdgivare (se figur 8). Paralleller kan dras till tidigare forskning som visat att hos gravida kvinnor var provtagning för att se förekomst av HIV-virus utan samtycke och brott mot tystnadsplikt var vanligare hos privata vårdgivare än hos offentliga (Madhivanan et al. 2014). Detta kan tolkas som diskriminering i form av genusdiskriminering. Ett samband kunde även ses mellan minskat förtroende för hälso- och sjukvården och byte av vårdgivare, detta innebär att en del respondenter som fått minskat förtroende för hälso- och sjukvården efter upplevd diskriminering har också bytt till annan vårdgivare. Tidigare forskning visar att det kan finnas en koppling till upplevd rasism och byte av vårdgivare (Powell Kennedy, Taylor & Lee 2005).

Flera av respondenterna svarade att upplevd diskriminering har påverkat deras benägenhet att uppsöka sjukvård men att det också påverkat deras förtroende för hälso- och sjukvården och större delen respondenterna som upplevt diskriminering har inte anmält händelsen till DO. En stor del av respondenterna som inte anmälde händelsen till DO angav att de inte anmält händelsen på grund av rädsla att inte bli trodda och att de helt enkelt inte ville anmäla

händelse. En intressant frågeställning som reses utifrån detta resultat är om minskat förtroende på hälso- och sjukvården efter upplevd diskriminering även påverkar förtroendet för andra myndigheter och myndighetskontakter. Utifrån Williams et al. (2019) översiktsstudie kan det antas att de respondenter som upplevd diskriminering på grund av bland annat etnisk

tillhörighet och ålder har en ökad risk att drabbas av till exempel depressioner, hjärt-kärlsjukdomar och drogmissbruk. För att förhindra diskriminering är det viktigt att de

personer som upplevt diskriminering inom hälso- och sjukvården känner att deras upplevelse är viktig och att de har någonstans att vända sig.

35 Två av frågeställningarna för att besvara syftet var att ta reda på hur många respondenter som anmält (tipsat/lämnat klagomål) diskrimineringen till DO och om respondenten inte anmält, varför har hen inte anmält? Studien visade att få av respondenterna som upplevt

diskriminering har anmält händelsen till DO och av 121 respondenter hade endast 14 anmält, alltså hade 86 procent av respondenterna inte anmält händelsen. Främsta anledningarna till att respondenterna inte anmält händelserna var att de inte trodde att de skulle göra någon skillnad (39%) och att de inte visste att de kunde vända sig till DO (23%). De respondenter som anmält händelsen till DO hade upplevt diskriminering på grund av ålder, kön och funktionsnedsättning. Då de vanligaste diskrimineringsgrunderna var kön, ålder och funktionsnedsättning så är det inte förvånande att de respondenter som anmält händelsen upplevt diskriminering utifrån dessa tre diskrimineringsgrunder.

Då bekvämlighetsurval och självselektion användes för att få tag på respondenter så kan inte resultaten generaliseras på den tänka populationen (patienter som upplevt diskriminering inom hälso- och sjukvården), men resultaten kan ge en inblick i vilka diskrimineringsgrunder, diskrimineringsformer och konsekvenser respondenterna i denna studie upplevt. Som tidigare forskning visat så visar även denna studie att diskriminering kan ge konsekvenser. Personer som upplevt diskriminering kan få ett minskat förtroende för hälso- och sjukvården och detta leder i sin tur till att patienterna undviker helt eller delvis att söka vård men det har också lett till att många patienter valt att byta vårdgivare.

Den statistik som DO (2021a) presenterade visade att antalet anmälningar till DO ökat men DO menade också att många fall av diskriminering inte kommer till DO:s kännedom (2021a, 8). Denna studies resultat visade att få av de respondenter som upplevt diskriminering har anmält händelsen till DO vilket kan bekräfta DO:s påstående att många fall inte kommer till deras kännedom. 12 procent av respondenterna som inte anmält händelsen uppgav att de inte anmält händelsen på grund av rädsla att inte bli trodda (se figur 10). Många som upplever diskriminering skäms över händelsen och detta kan vara en anledning till att patienten även är rädd att inte bli trodd eller lägger skulden på sig själv. 39 procent av respondenterna trodde inte att en anmälan skulle göra någon skillnad vilket kan tolkas som att patienter är rädd att deras upplevelser inte är viktiga eller betydelsefulla.