1.1 Problemformulering
Den svenska samhällsmodellen har en gemensamt finansierad välfärd, detta ska bidra till jämställdhet, jämlikhet och ge alla medborgare en förutsättning att kunna arbeta
(Finansdepartementet 2019). Den svenska modellens syfte är att säkerställa att välståndet ökar och att den delas jämlikt mellan alla medborgare, den svenska modellen innehåller även ett jämlikhetsmål som grundar sig i att alla människor har lika värde och rätt till oberoende och självständigt liv (Finansdepartementet u.å.). Vidare bygger den svenska modellen på tre grundpelare: en arbetsmarknad som underlättar omställning, generell välfärdspolitik och ekonomisk politik för öppenhet och stabilitet. I studien ligger fokus på grundpelare två som rör välfärdspolitiken, och denna pelare innebär att alla medborgare ska ha tillgång till välfärdstjänster och en inkomsttrygghet (Finansdepartementet u.å.).
I Hälso- och sjukvårdslagen 3 kap. 1 § (SFS 2017:30) står att: ”Målet med hälso- och sjukvården är en god hälsa och en vård på lika villkor för hela befolkningen”. I
Diskrimineringslagen 2 kap. 13 § (SFS 2008:567) står det även att diskriminering inom hälso- och sjukvården är förbjuden. Utsätts en patient för diskriminering kan hen tipsa, lämna
klagomål eller anmäla händelsen till Diskrimineringsombudsmannen (DO). Men hur väl fungerar dessa lagar i praktiken? I flera studier framkommer det att diskriminering inom hälso- och sjukvården förekommer (Eklund och Ölund. 2020; Grönlund och Jawhari. 2020;
Norling och Tysklind. 2021). Eklund och Ölund (2020) har undersökt hur personer med olika etniska bakgrunder, olika könsidentiteter och personer som är socioekonomiskt utsatta
upplever bemötandet inom hälso- och sjukvården. Studien visade att patienter kan uppleva diskriminerande bemötanden.
I en rapport från DO (2021a) framkommer det att antalet anmälningar, tips och klagomål om diskriminering inom hälso- och sjukvården har ökat mellan åren 2019 och 2020. Mellan åren 2015 och 2019 låg antalet anmälningar mellan 123 och 139 per år, men mellan åren 2019 och 2020 ökade antalet anmälningar med cirka 50 procent (Diskrimineringsombudsmannen 2021a). För de respondenter som upplevt diskriminering, hur har det påverkat deras kontakter med hälso- och sjukvården samt vilka konsekvenser har diskrimineringen inneburit för respondenterna?
I den statliga offentliga utredningen ”Utredningen om strukturell diskriminering på grund av etnisk eller religiös tillhörighet” (2005) så görs en samlad kunskapsredovisning om en typ av
5 diskriminering, nämligen strukturell diskriminering på grund av religion eller etnisk
tillhörighet inom sju olika samhällsområden. De sju samhällsområdena som legat i fokus i första hand är: arbetsmarknaden, bostadsmarknaden, massmedier, det politiska systemet, rättsväsendet, utbildningsväsendet och välfärdstjänster (Utredningen om strukturell diskriminering på grund av etnisk eller religiös tillhörighet, 2005). Utredningen visade att strukturell diskriminering sker inom alla sju samhällsområden och att denna typ av
diskriminering skapar en form av hierarki där det finns en systematisk över- och underordning mellan rasifierade människor och svenskar och denna diskriminering visade sig både i
konkreta situationer och i generella livsvillkor (Utredningen om strukturell diskriminering på grund av etnisk tillhörighet eller religiös tillhörighet, 2005).
Diskriminering har även en negativ påverkan på hälsan. I en rapport av Integrationsverket (nu Migrationsverket förf. anm.) beskrivs det att upplevd diskriminering signifikant ökar risken för psykisk ohälsa (Lange 2000, 83). Enligt en beräkning kostade sjukskrivningar 62 miljarder kronor för det svenska samhället år 2018. Hela 45% av dessa sjukskrivningar var på grund av psykisk ohälsa, och rapporten beskriver även behovet av att förebygga psykisk ohälsa för att minska på den samhälleliga kostnaden för sjukskrivningar (Sanandaji 2018). En av dessa förebyggande åtgärder skulle kunna vara att färre personer upplever sig diskriminerade, då upplevd diskriminering och psykisk ohälsa verkar ha en koppling. I en systematisk
översiktsstudie visade resultatet att upplevd diskriminering är en riskfaktor för psykisk sjukdom, såsom depression, PTSD och ångest (Williams, Lawrence, Davis och Vu 2019).
Thorson och Zeluf (2015) visar i sin studie att bland de respondenter som identifierade sig som transpersoner hade 17% problem med värk, medan det bland övrig befolkning är 14%
som har problem med värk. Transpersoner uppgav även sämre upplevd hälsa och mer stillasittande livsstil än övriga befolkningen. Den mest anmärkningsvärda siffran var att fem gånger fler av transpersoner hade försökt att ta sitt liv jämfört med övriga befolkningen. Trots dessa hälsoproblem uppger 40% av respondenter som identifierar sig som transpersoner att de skjuter på att söka vård på grund av tidigare upplevelser av diskriminering (Thorson och Zeluf 2015). Dessa siffror är klart problematiska, att transpersoner har sämre generell hälsa, men även att de skjuter längre på att söka vård. En reflektion är att detta kan leda till att dessa personer blir sjukare innan de söker vård, och vården kan därmed mer komplicerad och kostsam i stället för förebyggande arbete. En rapport från Räddningsverket (nu Myndigheten för samhällsskydd och beredskap MSB förf. anm.) visade att varje suicidförsök kostade samhället 3 075 000 kronor. I samhälleliga kostnader inräknades bland annat administrativa
6 kostnader, skatteintäktsbortfall, kostnad för räddningstjänst och sjukvårdskostnader
(Räddningsverket 2004). Det ska dock nämnas att denna rapport är beräknad på 2001 års siffor, och det kan tänkas att denna siffra skulle vara högre räknad på 2021 års siffror. En slutsats skulle kunna vara att dessa kostnader skulle drastiskt kunna minska om förebyggande arbete kunde utföras på transpersoner med psykisk ohälsa, vilket försvåras av minskad
benägenhet att söka vård i tid.
Enligt den statistik som DO (2021a) presenterat så verkar antalet anmälningar öka, samtidigt menar DO att många fall av diskriminering inte kommer till DO:s kännedom (2021a, 8).
Varför anmäler inte patienter den diskriminering de utsatts för? Detta är viktigt att undersöka av flera olika anledningar, men ur ett statsvetenskapligt perspektiv så leder diskriminering till en ojämlik vård om de som utsatts undviker helt eller drar sig för att söka vård, och det leder potentiellt även till patientsäkerhetsrisker. Det är därför viktigt att undersöka frågan för att belysa problemet med diskriminering inom hälso-och sjukvården, och om personer som upplevt diskriminering har anmält händelsen till DO, då anmälningen av upplevelser av diskriminering ger statistik till DO som sedan kan användas i förebyggande arbete.
Diskriminerande vård bryter mot lagen, och för att kunna få en jämlik vård så behövs studier av patienternas perspektiv och upplevelser för att kunna utveckla hälso- och sjukvården så att den har bättre beredskap för att undvika diskriminering i framtiden.
1.2 Syfte och frågeställningar
Syftet med denna studie är att undersöka vilka typer av diskrimineringsgrunder och form av diskriminering som de deltagande respondenterna i studien upplever att de utsatts för inom hälso- och sjukvården. Studiens målgrupp är personer som upplever att de har blivit utsatta för diskriminering i möte med hälso- och sjukvården. Särskilt fokus ligger på den upplevda diskrimineringens konsekvenser samt om respondenterna anmält händelsen till DO eller inte.
De frågeställningar som ska bidra till att besvara studiens syfte är följande:
• Utifrån de sju diskrimineringsgrunderna, vilken eller vilka av dem upplever sig respondenterna blivit utsatta för?
• Är det någon särskild form av diskriminering som är mer vanligt förekommande bland respondenterna än andra?
• Har upplevelsen av diskriminering lett till några konsekvenser i andra kontakter med sjukvården enligt respondenterna?
7
• Hur många av respondenterna har anmält den upplevda diskrimineringen (tipsat/lämnat klagomål) till DO respektive inte anmält?
• Av de respondenter som inte anmält, varför har de inte anmält (tipsat/lämna klagomål) diskrimineringen?
1.3 Avgränsningar
Då studien ska genomföras inom en begränsad tidsram så har vissa avgränsningar gjorts. För det första är det viktigt att fastslå att studien enbart studerar upplevd diskriminering och inte faktiskt diskriminering, detta innebär att den upplevda diskrimineringen baseras på
respondenternas upplevelser oavsett om DO fastslagit händelsen som diskriminering eller inte. För det andra så kommer studien inte undersöka om respondenten anmält diskriminering till andra myndigheter såsom patientnämnden eller liknande, utan fokus ligger enbart på DO.
Med respondenter så avses vidare personer som upplevt diskriminering. För det tredje, så ämnar studien inte heller att undersöka vem/vilken yrkesgrupp inom vårdpersonalen som har varit den/de som diskriminerat, utan all vårdpersonal kommer ingå i studien. För det fjärde är respondenterna inte en generaliserbar grupp utan respondenterna är personer som någon gång i sitt möte med hälso- och sjukvården upplevt att de blivit utsatta för diskriminering.
1.4 Disposition
Studien är uppdelad i 6 kapitel. I kapitel 2 presenteras det analytiska ramverket, där definieras vad diskriminering är, vilka konsekvenser som diskriminering kan generera samt så
introduceras tidigare forskning och en operationalisering görs. I kapitel 3 presenteras metoden och där kommer forskningsdesign, urval, datainsamling, tillvägagångssätt, analysmetod, reliabilitet och validitet behandlas samt så kommer etiska överväganden att diskuteras. I kapitel 4 redogörs för resultat och analys. I kapitel 5 förs diskussionen med reflektioner kring resultat och metod. I kapitel 6 presenteras slutsatser och fortsatt forskning.