• No results found

Tidigare forskning

In document Det gör ändå ingen skillnad (Page 12-16)

2. Analytiskt ramverk

2.2 Tidigare forskning

Inom statsvetenskaplig forskning ligger fokus ofta på diskrimineringens orsaker och konsekvenser inom offentlig sektor och i vilken grad diskriminering är individuell,

institutionell eller strukturell. Vissa forskare fokuserar på diskriminering i samhället i stort, medan annan forskning undersöker diskriminering inom olika sektorer så som arbetslivet (Boréus et al 2011; Rutte & Messik 1996; Solem 2016; Bobbitt-Zeher 2011; Griffin, Bayl-Smith & Hesketh 2016), inom skolan (Rueger & Jenkins 2013; Benner & Graham 2011;

Nakamoto & Schwartz 2010; Okoroji & Oka 2021; Solorzano, Ceja, & Yosso 2000) rättsväsendet (Jobard & Névanen 2009; Sampson & Lauritzen 1997; Kleck 1981) eller som här inom vården (Eklund & Ölund 2020; Norling & Tysklind 2021; Grönlund & Jawhari 2020). Där finns det studier som tittar på diskriminering av patienter, men även studier som studerar hur vårdpersonal diskrimineras på olika grunder av patienterna (Shang, Kim &

Cheng 2021; Chandrashekar & Jain 2020). Vidare finns en uppsjö med studier som tittar på olika diskrimineringsgrunder där kanske kön/jämställdhet (Meltzer 2022; Kim et al. 2020;

Rogers, Cook & Guerrero 2022; Najjar et al. 2021) och etnisk/rasism (Williams, Lawrence, Davis, &Vu 2019; Berger & Sarnyai 2015; Paradies et al 2015) är de mest beforskade.

Noteras ska göras att de studier som nämnts ovan endast är ett axplock av den mängden studier som finns om upplevd diskriminering. Då det är upplevd diskriminering som ska studeras är det av vikt att förstå skillnaden mellan upplevd och faktisk diskriminering.

Upplevd diskriminering är att personen tycker sig ha blivit utsatt för diskriminering, alltså är det personens upplevelse som är i fokus och är en stressor (Pascoe & Smart Richman 2009).

Faktisk diskriminering innebär att diskriminering skett och att det givit en konsekvens

(Griffin, Bayl-Smith & Hesketh 2016; World Health Organization 2019), ett exempel är att en kvinna blivit nekad jobb just för att hon är kvinna. Miné (2003) menar att faktisk

diskriminering är lika med indirekt diskriminering, vilket innebär att diskriminering har en effekt av exempelvis en rutin eller en lag. Inga studier som tittar närmare på upplevd respektive faktisk diskriminering har hittats.

Trots att den statsvetenskapliga forskningen om diskriminering är bred och omfattar såväl arbetsplatser som skola, rättsväsende och vården, är studierna entydiga om att diskriminering förekommer och att de har en skadlig effekt på olika sätt. Exempel på detta är att kvinnor på mansdominerade arbetsplatser generellt har sämre lön (Boréus et al 2011; Rutte & Messik

12 1996). Bobbitt-Zehers (2011) studie visade även att vissa policyer på arbetsplatser är i sig diskriminerande mot kvinnor, särskilt om de handlar om föräldraledighet, graviditetsledighet och policyer mot sexuella trakasserier. I de studier som hittats om diskriminering på

arbetsplatsen har fokuset främst varit på hur kvinnor blir missgynnade på olika sätt, det nämns i en studie (Bobbitt-Zeher 2011) att kvinnor som inte är vita oftare upplever sig

stereotypiserade, vilket ger ett litet intersektionellt perspektiv. Kim et al (2021) studie visade även att kvinnor som upplevt diskriminering löper hög risk för depressiva symtom. Något som inte jämförs i ovan nämnda studier är ålderism, vilket bland andra Solem (2016) och Griffin, Bayl-Smith & Hesketh (2016) studerat. Solems (2016) studie visade att arbetsgivare var tveksamma till att kalla personer över 50 år på intervjuer, men att arbetsgivarna

motsägelsefullt nog var positiva till seniora anställda. Griffin, Bayl-Smith & Hesketh (2016) studie visade ett samband mellan upplevd diskriminering relaterad till hög ålder och sämre arbetstillfredställelse. Något som är intressant att nämna är att minskad arbetstillfredställelse har en stark koppling till utbrändhet, ångest och depression enligt en meta-analys (Faragher, Cass & Cooper 2005).

Diskriminering i skola förekommer på olika sätt visar flera studier, och de fokuserar både på rasism inom skolan (Okoroji & Oka 2021; Solorzano, Ceja, & Yosso 2000) eller

könsdiskriminering inom skolan (Rueger & Jenkins 2013). Något intressant med detta är också hur diskriminering påverkar den akademiska prestandan negativt, vilket flera studier visat (Rueger och Jenkins 2013; Benner och Graham 2011; Nakamoto och Schwartz 2010).

Enligt Ross & Wu (1995) studie har personer som har en god utbildning mindre risk för arbetslöshet, de upplever att de har mer meningsfulla jobb och att de har bättre betalt jämfört med dem med sämre utbildning. Upplevelse av meningsfullhet på arbete (kan även tolkas som arbetstillfredställelse), mindre arbetslöshet och bättre ekonomiskt ställt associerades med bättre hälsa enligt studien (Ross & Wu 1995). En reflektion av detta är att diskriminering leder till sämre akademisk prestanda, vilket kan leda till att personer får sämre utbildning.

Bättre utbildning leder till bättre hälsa, och människor i arbete som betalar skatt. Man kan anta att det är fördelaktigt för den svenska ekonomin om så många som möjligt är i arbete.

Precis som ovan nämnt leder sämre arbetstillfredställelse till utbrändhet, ångest och

depression (Faragher, Cass & Cooper 2005) vilket är en stor kostnad för samhället, enligt en beräkning kostade psykisk ohälsa det svenska samhället nästan 28 miljarder kronor 2018 (Sanandaji 2018).

En studie gjord av Williams, Lawrence, Davis & Vu (2019) visade att diskriminering på

13 grund av etnisk tillhörighet ökar risken för sjukdom samt att diskriminering på grund av etnisk tillhörighet bidrar till rasskillnader när det gäller hälsa. Resultatet av samma

systematiska översiktsstudie visade att självrapporterad diskriminering som grundas i rasism är en riskfaktor för sjukdomar. Dessa sjukdomar inkluderade psykiska sjukdomar som depression, ångest, posttraumatisk stress (PTSD), och somatiska sjukdomar som hjärt- kärlsjukdomar, högt blodtryck, högre BMI och olika typer av inflammationer. Studiens resultat visade även att kvinnor som upplevt diskriminering hade högre risk att utveckla depression samt att det fanns en signifikant ökning av åderförkalkning hos kvinnor som upplevt diskriminering jämfört med de som inte upplevt det. Resultatet av samma studie visade även att personer som upplevt diskriminering på grund av ålderism, specifikt unga människor, hade sämre utgång av graviditeter, såsom lägre födelsevikt och fler prematura födslar. Personer som upplevt diskriminering på grund av ålderism var även associerade med högre förekomst av depression, utåtagerande beteende, drogmissbruk och rökning (Williams et al., 2019). Som ovan studie visat så finns det en koppling mellan upplevd diskriminering och ohälsa, vilket som stämmer överens med andra studier som nämnts. Samtliga diagnoser som studien kopplar med diskriminering kan leda till konsekvenser för samhället i form av sjukskrivningar, förlorad arbetskraft, resurser som går till akuta besök och ambulansbesök, somatisk slutenvård, psykiatrisk slutenvård med mera. En reflektion av detta är att detta inte bara kan leda till ökade kostnader, utan även ett resursutnyttjande som kanske inte hade behövts om dessa människor inte hade upplevt diskriminering.

Även inom rättväsendet förekommer diskriminering. Det visar i alla fall studier från Jobard &

Névanen (2009), Sampson & Lauritzen (1997) och Kleck (1981). Det visade sig att personer av annat ursprung fick både längre straff och oftare fängelsestraff jämfört med personer men inhemskt ursprung (Jobard & Névanen 2009; Sampson & Lauritzen 1997; Kleck 1981). När offren till brott studeras har Kleck (1981) kunnat visa i sin studie att brott där svarta personer är offer tas på mindre allvar än om vita personer är offer. Inga generella slutsatser kan dras utifrån dessa studier, men det finns bevis på att diskriminering inom rättsväsendet existerar.

En reflektion är att just rättsväsendet är den delen av samhället som ska vara helt

”färgblinda”, då orättvis bedömning och bestraffning för brott som har gjorts, eller kanske till och med inte gjorts, kan ge en mycket giftig syn på rättsystemet i helhet, vilket sänker

förtroendet för samtliga instanser inom rättsväsendet. Detta gäller inte bara i domstol, utan kanske till och med även poliser och advokater som har koppling med rättsystemet. Därav kan en sista reflektion dras att diskriminering inom rättsväsendet kan förekomma, och det kan ha

14 negativa konsekvenser. Dessa studier kan även ses som goda exempel på just faktisk

diskriminering.

Diskriminering från patienter till vårdgivare förekommer även, i alla fall om man ser på studier från Shang, Kim & Cheng (2021) samt Chandrasekar med Jain (2020).

Diskrimineringen innefattade både så kallade mikroaggressioner, vilket är subtila rasistiska kommentarer, och hot samt våld (Shang, Kim & Cheng 2021). Båda studierna visade att diskriminering från patienter till vårdgivare existerar, och de negativa konsekvenser det kan ge är sämre utgång för patienter (Chandrasekar & Jain 2020), samt psykisk ohälsa hos vårdgivarna (Chandrasekar & Jain 2020; Shang, Kim & Cheng 2021). En reflektion utifrån dessa resultat är, likt ovan, att psykisk ohälsa drabbar samhället på flera olika sätt. Något annat är att rekrytering inom vården kan vara svårt, men att om personer upplever

diskriminering från patienter, eller till och med våld som i Shang, Kim & Cheng (2021) studie, kan ju personer vara mindre benägna att vara kvar inom yrket. Detta kan då ge mer rekryteringssvårigheter.

När det gäller upplevelser av diskriminering i möten med vårdpersonal, vilket denna studie skall fokusera på, finns en del studier om detta ämne (Eklund & Ölund 2020; Norling &

Tysklind 2021; Grönlund & Jawhari 2020) vilka har kommit fram till liknande resultat.

Personer med andra etniska tillhörigheter upplevde att de fick en negativ särbehandling jämfört med personer som hade samma sjukdom men inte var av annat etniskt ursprung (Eklund & Ölund 2020; Norling & Tysklind 2021). Personer drog sig även längre att söka vård (Grönlund & Jawari 2020; Norling & Tysklind 2021; Eklund & Ölund) och hade en misstro för systemet (Norling & Tysklind 2021). Patienter som upplevt diskriminering är enligt ovan studier mindre benägna att uppsöka vård vilket kan öka risken för sjukdom. För att kunna förhindra diskriminering behöver de som upplevt diskriminering anmäla händelsen men som ovan nämnt så är det många fall av diskriminering som inte kommer till DO:s kännedom (2021a, 8), en fråga som vi kan ställa oss då är varför patienter

inte anmäler upplevd diskriminering.

Det finns således många studier som undersöker diskriminering och som undersöker diskrimineringen utifrån olika perspektiv. Av de studier som studerat diskriminering inom vården och som granskats närmre inom ramen för denna uppsats så är samtliga studier entydiga och har kommit fram till liknande resultat, det vill säga att diskriminering

15 förekommer inom hälso- och sjukvården. Studierna som granskats har antingen studerat en eller flera former av diskriminering, men det har varit svårt att hitta någon studie som undersöker diskriminering inom hälso- och sjukvården utifrån DO:s samtliga sju samtliga diskrimineringsgrunder. Och som tidigare antytts har tidigare studier även visat att de personer som blivit utsatta för diskriminering kan dra sig för att söka vård igen eller till och med valt att inte söka vård mer.

Ovan nämnda studier har bidragit med viktiga fakta om hur upplevd diskriminering kan te sig inom hälso- och sjukvården utifrån patienternas perspektiv och hur diskriminering kan

påverka patientens relation till hälso- och sjukvården. Dessa studier undersöker diskriminering utifrån en eller flera olika former av diskriminering, såsom etnisk

diskriminering, men studierna undersöker inte vidare om patienterna anmält händelsen eller inte. Genom den kunskap dessa studier bidragit med, är syftet med denna studie att bidra med ytterligare kunskap kring vilken typ av diskrimineringsgrund som respondenterna upplevt och om de anmält händelsen. Det är även intressant att undersöka om respondenterna likt

Grönlund & Jawharis (2020) studie har upplevt diskriminering på fler än en grund, samt hur den upplevda diskrimineringen har påverkat respondenterna.

In document Det gör ändå ingen skillnad (Page 12-16)

Related documents