Följande kapitel inleds med en diskussion kring metoden som har tillämpats i föreliggande uppsats. Därefter följer en diskussion kring resultatdelen och slutligen framförs förslag för fortsatt forskning inom det fritidshemspedagogiska fältet.
9.1 Metoddiskussion
I föreliggande uppsats valdes en kvalitativ metod med hermeneutisk ansats vilken sedan analyserades med hjälp av kontextuell analys (jmf Doumas, 2011; Bryman, 2018; Allwood &
Eriksson, 2017). De semistrukturerade intervjuerna som tillämpades låg sedan till grund för studiens resultat. Bryman (2018) belyser olika kritikmarkörer vilka riktas mot kvalitativa studier. En av dessa punkter avhandlar transparensen (eller bristande transparensen) inom ramen för kvalitativa undersökningar. Författaren framhåller vidare att kvalitativa forskare tenderar att utelämna viktiga detaljer som relaterar till urval av informanter samt dataanalysen, vilket leder till att processen uppfattas som förhållandevis oklar eller icke konkret.
Inom ramen för denna uppsats har urvalsprocessen beskrivits tämligen noggrant, men i syfte att skydda informanternas identitet har vissa aspekter kring urvalet medvetet utelämnats.
Parametrar som kön, ålder, etnicitet etc. togs inte i beaktande eftersom det anses sakna relevans till studiens syfte. Uppsatsen fokuserar inte på genusfrågor och informanternas ålder eller etnicitet tillför inte några nya aspekter i förhållande till intervjufrågorna. Detta kan i sin tur påverka studiens tillförlitlighet, dock inte till den grad att studien blir ogiltig.
Eftersom studien utgår ifrån semistrukturerade intervjuer, skickades inte intervjufrågorna i förväg till respondenterna, utan den information intervjupersonerna fick ta del av var studiens syfte, forskningsfrågorna samt forskningsetiska principer. En intervjuperson önskade att i förväg ta del av frågorna för ”bättre förberedelse” men studiens syfte betraktades inte vara av en sådan karaktär att den typ av förberedelse krävdes. Detta kan ha påverkat respondentens inställning inför intervjun eftersom det uppmärksammades att svaren blev en aning kortfattade under själva intervjutillfället vilket krävde fler följdfrågor från intervjuarens sida.
Rådande omständigheter påverkade också att det fysiska mötet uteblev vilket resulterade i att två av intervjuerna genomfördes via videomöte. Detta kan anses ha påverkat variabler som kroppsspråk och andra aspekter som ett fysiskt möte innebär, dock inte till den grad att intervjuerna behövdes ogiltigförklaras.
44
9.2 Resultatdiskussion
Nedan följer en diskussion av resultatet i relation till teori samt tidigare forskning.
9.2.1 Att finnas mellan två olika professionella sammanhang – tillgång eller hinder?
Som visas i uppsatsen ägnas förmiddagarna åt skilda arbetsuppgifter. Några av respondenterna arbetar med att vara elevassistent, dock inte av egen vilja. En annan tackar nej till högre lön för att undkomma ett jobb som elevassistent. I dessa fall upplevs professionen inte vara erkänd av allmänheten, vilket leder till att autonomi inte kan uppnås fullt ut (jmf Crawford, 2001). En profession som inte är erkänd mynnar ut i att yrket har drag av en semiprofession (jmf Andersson, 2003) vilket senare resulterar i att lärare i fritidshem ej upplever att de kan vara autonoma bland annat eftersom andra aktörer saknar förtroende för deras kunskapsbas.
En slutsats som kan dras är att dessa respondenter betraktar fenomenet att befinna sig mellan två olika professionella sammanhang som ett hinder. Trots att det finns skillnader i respondenternas upplevelser och förväntningar är det tydligt vad de anser vara kvalificerade arbetsuppgifter för en lärare i fritidshem och vad som inte är det. Om det är möjligt att undvika tjänstgöring som elevstödjare eller en administrativ resurs för klasslärare upplevs arbetet under förmiddagstid som mer meningsfullt och mer ändamålsenligt efter professionens innehåll.
Den del av respondenterna som finner det givande att agera elevassistent anser att det går i linje med uppdraget, trots att det saknas stöd för detta i styrdokumenten, å andra sidan finns det heller inget som talar för motsatsen i de nationella dokumenten. Möjligtvis utför lärarna i fritidshem dessa arbetsuppgifter på grund av det som Haglund (2004) kallar bekvämlighetsskäl eftersom de befinner sig i en arena de inte ”äger” och intar således en underordnad position. Denna del av respondenterna anser att de tillfällen de arbetar med enskilda elever som är i behov av särskilt stöd bidrar till att arbetsdagen upplevs meningsfull.
Däremot lyfter fler forskare problematiken kring lärare i fritidshem som jobbar med arbetsuppgifter som ovan (jmf Perselli & Hörnell, 2019, Andishmand, 2017, Haglund, 2004, Gustafsson, 2003). Bland annat konstaterar forskarna att planeringstid uteblir samt att lärare i fritidshem förblir underordnade klassläraren om detta fortgår. Detta skulle i jämförelse med den kritiska delen av respondenterna kunna ses som en avvikelse från den professionsidentitet de föreställer sig. Heggen (2008) påpekar att den professionella identiteten som var och en innehar ger utrymme för relativt stora undantag eller skiljaktigheter och kan delvis gå emot professionens gemensamma uppfattning.
45
En annan del av respondenterna arbetar med det de anser motsvarar deras kompetens och därmed blir slutsatsen att de betraktar fenomenet att befinna sig mellan två olika professionella sammanhang som en tillgång. Respondenterna ges organisatoriska förutsättningar, det vill säga deras rektor är väl förtrogen med fritidshemmets uppdrag vilket resulterar i att de tilldelas arbetsuppgifter som de är utbildade för eller som de anser har relevans för yrket. Vikten av att rektor är väl insatt och förtrogen med läroplanens kapitel för fritidshemmet tillsammans med fördelningen av arbetsuppgifter verkar vara avgörande i huruvida respondenternas arbetsuppgifter under förmiddagen anses vara av kvalitativ karaktär eller ej (jmf, Jonsson, 2018).
De politiska insatser som länge riktats mot fritidshemmet, exempelvis uppdaterad utbildning eller lärarlegitimation för lärare i fritidshem är alla riktmärken för en mer kvalitativ fritidshemsverksamhet. Införandet av lärarlegitimationskravet för undervisning i fritidshem är fortfarande relativt nytt och delar av skolväsendet har ännu inte kommit i fas med vad det innebär. Dessutom gör legitimationskravet att professionen blir mer avgränsad och således borde det innebära att professionen närmar sig ett erkännande och en viss grad av autonomi om kåren inte hinner tröttas ut (jmf Ackesjö 2019).
Politiker och andra aktörer i skolväsendet som på olika sätt berör professionen verkar stundom ha tämligen svårt att se den djupa och breda kunskapsbas en lärare i fritidshem har vilket inte minst framträder i denna uppsats. Fritidshemmet behöver mer resurser och bättre förutsättningar, exempelvis bör lärare i fritidshem ha en fastställd nationell riktlinje angående mängden planeringstimmar eller en arbetsbeskrivning för förmiddagen. Rektorer bör också stärka sina kunskaper gällande professionens uppdrag, vilket också framhålls i utredningen som lämnades över till regeringen i juni 2020 (jmf SOU 2020:34). Föregående torde kunna resultera i att dels behålla den utbildade personalen (jmf Ackesjö 2019), dels kunna delegera konkreta arbetsuppgifter som går i linje med lärare i fritidshems uppdrag (jmf Jonsson, 2018).
Det svenska fritidshemmet är unikt i sin karaktär och de länder som har liknande system är lätträknade. Fritidshemmet är en verksamhet som bildades ur tankar om ett solidariskt samhälle där alla har rätt att arbeta och som har utvecklats till en mer styrd och kvalitativ verksamhet som syftar till att bland annat ge elever en möjlighet till likvärdig utbildning. Förmånen att ha högskoleutbildade lärare i fritidshemmet med spetskompetens inom området borde värderas högre än vad nedslående forskning, rapporter från Skolverket samt denna uppsats visar på.
46
9.3 Förslag till fortsatt forskning
Syftet med studien var att bidra med fördjupad kunskap om hur nyutbildade lärare i fritidshem upplever sitt yrkesutövande under den obligatoriska delen av skolverksamheten. Resultatet har bland annat visat att organisatoriska förutsättningar påverkar lärare i fritidshems yrkesutövande under skoldagen, exempelvis är rektors kunskaper om fritidshemmets uppdrag centrala avseende kvalitén i lärare i fritidshems yrkesutövande. Av denna anledning vore det relevant att intervjua skolledare gällande deras syn på lärare i fritidshems uppdrag under den obligatoriska skoldagen samt de individuella tolkningarna kring dels skrivelserna i styrdokumenten dels uppdragets genomförande i praktiken. Underlaget för denna studie har varit limiterat till tio lärare i fritidshem, således skulle fortsatta kvantitativa studier som syftar till upplevelserna av yrkesutövandet under den obligatoriska delen av skolverksamheten medföra ett bredare perspektiv som ett komplement till den fördjupade bild som denna studie bidragit till.
47