Magisteruppsats i pedagogik Självständigt arbete, 15 hp
Släcka bränder eller jämbördiga villkor?
En kvalitativ intervjustudie om lärare i fritidshems arbetsuppgifter under den obligatoriska skoldagen
Ansvarig institution: Institutionen för pedagogik
Författare: Alexandra Diaconu Handledare: Kyriaki Doumas Examinator: Lena Fritzén Kursnamn/Kurskod: 4PE60E År och termin: 2020 VT
Abstrakt
Författarens namn: Alexandra Diaconu
Titel: Släcka bränder eller jämbördiga villkor? En kvalitativ intervjustudie om lärare i
fritidshems arbetsuppgifter under den obligatoriska skoldagen
Engelsk titel: Extinguish fires or equal conditions? A qualitative interview study about
leisure time teachers task assignment during the compulsory school day
Antal sidor: 53
Syftet med föreliggande studie var att bidra med fördjupad kunskap om hur nyutbildade lärare i fritidshem upplever sitt yrkesutövande under den obligatoriska delen av skolverksamheten.
Vidare undersöktes på vilka sätt yrkesutövandet under den obligatoriska skoldagen upplevs vara en tillgång och på vilka sätt det upplevs vara ett hinder för fritidshemmets verksamhet. Den genomförda uppsatsen är en kvalitativ studie där tio nyexaminerade lärare i fritidshem har intervjuats med semistrukturerade intervjuer som sedan analyserades med hjälp av kontextuell analys. Studiens resultat delas in i tre huvudkategorier:
• elevorienterat yrkesutövande - inom denna kategori anses det givande att agera elevassistent samt att det går i linje med uppdraget. Det anses också att arbetet med enskilda elever som är i behov av särskilt stöd bidrar till att arbetsdagen upplevs meningsfull.
• kompetensorienterat yrkesutövande – ett ifrågasättande perspektiv – inom denna kategori är det yttre faktorer som dikterar villkoren och ledningen samt klasslärare delegerar delvis irrelevanta arbetsuppgifter i relation till uppdraget.
• kompetensorienterat yrkesutövande – ett möjlighetsperspektiv innebär att organisatoriska förutsättningar ges, det vill säga rektor är väl förtrogen med fritidshemmets uppdrag vilket resulterar i att lärare i fritidshem tilldelas arbetsuppgifter som de är utbildade för eller som de anser har relevans för yrket.
En övergripande slutsats är att organisatoriska förutsättningar har stor betydelse, i både positiv och negativ bemärkelse, för lärare i fritidshems yrkesutövning under skoldagen.
Nyckelord: lärare i fritidshem, fritidslärare, fritidshem, arbetsuppgift, samverkan, kontextuell analys, kvalitativ metod, intervjustudie, professionsteori, autonomi, kunskapsbas.
Innehåll
1. Inledning ... 1
2. Bakgrund ... 3
2.1 Historisk överblick samt rådande villkor ... 3
2.2 Styrdokument och det moderna fritidshemmet ... 4
2.3 Lärare i fritidshems närvaro i den obligatoriska skoldagen ... 6
2.4 Sammanfattning ... 8
3. Syfte och frågeställningar ... 9
4. Tidigare forskning ... 10
4.1 Arbetsuppgifter ... 10
4.1.2 Läroplanens tvetydighet ... 10
4.1.3 Delegering av arbetsuppgifter ... 11
4.1.4 Tilldelning av arbetsuppgifter ... 12
5. Teori ... 15
5.1 Professionsteori ... 15
5.1.1 Autonomi ... 15
5.1.2 Kunskapsbas ... 16
5.1.3 Semiprofession ... 16
5.2 Profession och identitet ... 17
5.3 Hybrid professionell identitet - Two-way Window ... 17
6. Metod ... 19
6.1 Vetenskapligt förhållningssätt ... 19
6.2 Urval och datainsamling ... 20
6.3 Genomförande ... 22
6.4 Bearbetning av data ... 23
6.5 Tillförlitlighet ... 23
6.6 Forskningsetiska överväganden... 24
7. Resultat ... 26
7.1 Elevorienterat yrkesutövande ... 26
7.1.1 Helhetsbild av eleven ... 26
7.1.2 Person med central stödroll i skoldagen ... 28
7.2 Kompetensorienterat yrkesutövande– Ett ifrågasättande perspektiv 29 7.2.1 Släcka bränder ... 29
7.2.2 Begränsad påverkan ... 30
7.3 Kompetensorienterat yrkesutövande – Ett möjlighetsperspektiv ... 32
7.3.1 Fritidspedagogiska aktiviteter ... 32
7.3.2 Jämbördiga villkor ... 33
7.3.3 Alternativa arbetsuppgifter ... 34
8. Analys ... 36
8.1 Hybrid professionell identitet - En tillgång i yrkesutövningen ... 36
8.1.1 Elevorienterat yrkesutövande ... 36
8.2.1 Möjlighetsperspektiv ... 38
8.2 Hybrid professionell identitet – Ett hinder i yrkesutövningen ... 41
8.2.1 Ifrågasättande perspektiv ... 41
9. Diskussion ... 43
9.1 Metoddiskussion ... 43
9.2 Resultatdiskussion ... 44
9.2.1 Att finnas mellan två olika professionella sammanhang – tillgång eller hinder? ... 44
9.3 Förslag till fortsatt forskning ... 46
10. Avslutning ... 47
Referenser ... 48
Bilaga 1 - Missivbrev ...I
Bilaga 2 - Intervjuguide ... II
Bilaga 3 - Kodningstabell ... III
1
1. Inledning
Vilka arbetsuppgifter har en lärare i fritidshem under den obligatoriska delen av skoldagen? I många fall är det en omstridd fråga och forskning visar att det finns en problematik kring lärare i fritidshems yrkesutövande under den obligatoriska skoldagen. Andishmand (2017) samt Perselli och Hörnell (2019) är enade om att lärare i fritidshem bland annat ”offrar” sin planeringstid för fritidshemmets verksamhet och istället agerar elevassistent vilket inte går i linje med lärare i fritidshems kompetens. Haglund (2004) å sin sida lyfter fram att personalen som arbetar i fritidshemmet hamnar i en underordnad position gentemot klassläraren vilket resulterar i att lärare i fritidshem utför diverse praktiska arbetsuppgifter som inte tar tillvara på deras kompetens. Sammantaget saknar lärare i fritidshem i flera fall en självklar position i skolverksamheten och detta kan resultera i en oklar balansgång mellan de två verksamheterna, det vill säga skolan och fritidshemmet.
Diversiteten av sysslor under den obligatoriska skoldagen vilka inte direkt berör fritidshemmets kärnuppdrag kan enligt Ackesjö (2019) ”trötta ut professionen” (s.55) och vidare konstaterar forskaren att en betydande del av respondenterna i hennes studie anger att de överväger att lämna yrket helt, bland annat på grund av ovannämnda anledningar. Alltså är det fysiskt och mentalt energidränerande att verka inom två skilda verksamheter mellan två olika professionella sammanhang. Det systematiska kvalitetsarbetet samt elevernas meningsfulla fritid torde som konsekvens av detta bli lidande eftersom lärare i fritidshem använder stora delar av sin kraft och energi vid andra tillfällen är sitt huvudsakliga uppdrag.
Anna Ekström, Sveriges nuvarande utbildningsminister, uttrycker i en intervju i Lärarnas Tidning (2019, 14 nov) att ”fritidshemmen har en enorm potential, men deras status behöver höjas”. Hon menar vidare att regeringen med sina insatser, som bland annat innefattar omformningen av universitetsutbildning för lärare i fritidshem (Prop. 2009/10:89), revideringen av läroplanen år 2016 (Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011 (Lgr 11)) samt införandet av legitimationskrav för lärare i fritidshem (Skolverket, 2019) har som syfte att ytterligare förtydliga och stärka fritidshemmets uppdrag.
I juni 2020 lämnades över en omfattande utredning för betänkande till regeringen gällande
stärkt kvalitet i fritidshem (SOU 2020:34). Flera aspekter berörs i utredningen, bland annat
förslag till lagändringar avseende riktmärken för gruppstorlekar i fritidshem, anpassning av
ändamålsenliga lokaler samt kompetensutveckling för rektorer gällande fritidshemmets
2
uppdrag. En viss aspekt tycks dock missas i den framlagda utredningen, nämligen lärare i
fritidshems arbetsuppgifter under den obligatoriska skoldagen. Innan och efter skoltid är det
givet att tiden ägnas åt fritidspedagogiska uppgifter eftersom fritidsverksamheten äger rum då,
dock är skoltiden i vissa fall oklar med diverse arbetsuppgifter utanför kärnuppdraget. Således
förbises i utredningen en väsentlig aspekt vilket i hög grad berör lärare i fritidshem eftersom de
verkar i två olika verksamheter utan några riktmärken hur detta ska genomföras där olika
aktörer får tolkningsföreträde (Falkner & Ludvigsson, 2016).
3
2. Bakgrund
I syfte att ge läsaren en djupare förståelse gällande fritidshemmets framväxt kommer inledningsvis en historisk överblick samt de villkor som råder i nuläget presenteras. Sedan följer ett avsnitt om styrdokumentens utveckling och slutligen redogörs för problematiken gällande lärare i fritidshems yrkesutövande i den obligatoriska skoldagen.
2.1 Historisk överblick samt rådande villkor
I samband med industrialiseringen under slutet av 1800-talet med det ökande behovet av arbetare var det angeläget att finna en lösning gällande omsorg av arbetarnas barn. En lösning var att barnen fick vistas i den så kallade arbetsstugan vilket var den initiala benämningen för det som senare kom att utvecklas till fritidshem (Hippinen Ahlgren, 2017). Eftersom många barn till industriarbetare var sysslolösa efter skoltid, införde Anna Hierta-Rietzus vad som vid den tidpunkten kallades för arbetsstugor. De barn som hade särskilda skäl att fångas upp för verksamheten i arbetsstugorna var de fattiga barnen som ägnade sin fritid åt att driva runt eller åt tiggeri. Det primära målet med denna typ av verksamhet hade enligt Rohlin (1996) både
”sociala och pedagogiska motiv”. De sociala motiven tog sig i uttryck genom att barnen hade ett tryggt ställe att vistas på och de pedagogiska motiven grundade sig i att bistå barnen med exempelvis läxläsning samt fostran för att förebygga framtida problembeteenden, så som skolk och eventuella senare kriminella beteenden.
Pihlgren (2013) uppger att runt 1930–1940-talet växte det fram ett nytt behov i samhället och arbetsstugorna blev numera det som kom att benämnas eftermiddagshem. Eftermiddagshemmet byggde på en annan idé än arbetsstugorna och som namnet på verksamheten avslöjar var verksamheten mer inriktad och relaterat till hemmet. Bandet till skolan försvagades och istället lades fokus på någon slags hemlik verksamhet i linje med barnavårdsnämndens direktiv. Det fanns en medveten strategi bakom eftermiddagshemmen som handlade om att styra befolkningen i de värderingarna som rådde vid tidpunkten, det vill säga att skapa goda medborgare som ska fostras in i folkhemmet (Rohlin, 2012). När arbetsstugan övergick till eftermiddagshem uppkom begreppet rekreation och personalens arbetsuppgifter omfattades av att bland annat tillgodose samt förstärka barnens sociala tillvaro, genom exempelvis utevistelse eller lek (Rohlin, 2017).
Enligt Pihlgren (2013) kom eftermiddagshemmet på 1960-talet att ersättas av fritidshemmet
som delvis tog en annan inriktning. Rohlin (2012) beskriver ett behov av en expanderad
4
verksamhet som en följd av att allt fler kom i sysselsättning, så även kvinnorna då bland annat industrin kom att utökas stort och hastigt. I samband med att eftermiddagshemmet ersattes gjordes ett initialt försök att år 1964 forma en fritidspedagogutbildning i Norrköping och som en följd av detta uppkom begreppet fritidspedagog. Enligt läroplan för grundskolan 1969 kom de som arbetade i fritidshemmet att bedriva verksamhet under skoldagen, så kallade fria aktiviteter och detta kan betraktas som ett första steg tillbaka in i skolans verksamhet (Hippinen Ahlgren, 2017).
Nutida fritidshem tar avstamp 2010 när skollagen tydligt inför ett eget kapitel för fritidshem vilket också införs i läroplanen 2016, en omformad utbildning startar 2011 på svenska universitet för grundlärare i fritidshem samt införandet av lärarlegitimation för lärare i fritidshem (Pihlgren 2013). Idag innehåller fritidshemsverksamheten fortfarande stora delar av det som historiskt sett varit uppdraget men syftet med fritidshemmet och arbetsuppgifterna har förändrats. Dels handlar det om att bedriva systematiskt kvalitetsarbete i syfte att uppnå en kvalitativ undervisning på fritidshemmet. Dels handlar det också om att ansvara och bedriva undervisning i fritidshemmet i syfte att erbjuda eleverna en meningsfull fritid som ska utgå från deras behov och intressen (Lgr11).
Arbetsuppgifterna i den nutida verksamheten innefattar också att med en rad olika insatser, exempelvis genom att erbjuda aktiviteter till eleverna, uppfylla målen som står beskrivna i läroplanen. Exempelvis är ett av målen i det centrala innehållet i läroplanen att utveckla området språk och kommunikation vilket då innebär att en del av arbetsuppgifterna som lärare i fritidshem ska ägna sig åt är alltså att erbjuda aktiviteter som på olika sätt behandlar området språk och kommunikation. På sätt och vis skulle det kunna ses som att fritidshemmet sakteligen har suddat ut gränsen mellan skola och fritid. Hansen Orwehag (2015) sammanfattar tidslinjen i fritidshemmets verksamhet och skriver att förr fanns mer utbildad personal, mindre elevgrupper samt fritidshemmets självständighet medan i nuläget, på grund av bland annat nedskärningar, omfattas fritidshemmet av färre utbildad personal, större elevgrupper samt fritidshemmets integrering i skolans sfär.
2.2 Styrdokument och det moderna fritidshemmet
Barnstugeutredningen (SOU 1974:42) samt utredningen om skolans inre arbete, förkortad SIA,
(SOU 1974:53) låg till grund för det moderna fritidshemmet (Andersson, 2013). I dessa
utredningar redogörs det för att fritidshemmet var den verksamhet som skulle organisera
barnens fritid. Calander (1999) beskriver dessutom dessa utredningar som startskotten för
5
samverkan mellan fritidshem och skola eftersom utredningarna så småningom mynnade ut i att fritidshemmets verksamhet flyttade in i skolans lokaler samt att personalen började arbeta under förmiddagens tid inom skolans värld.
Detta gällde hela vägen fram till 1988 då Pedagogiskt program för fritidshem utformades av Socialstyrelsen (1988). Särskilt framhävt i detta dokument är vikten av barnens rätt till en trygg och innehållsrik fritid. Socialstyrelsens pedagogiska program för fritidshem kom 1999 att substitueras med ett allmänt råd för fritidshem och ytterligare ett styrdokument som rådde för fritidshemmet var Lpo94/98 som även var den läroplan som ligger till grund för det moderna fritidshemmet (Jonsson, 2017).
Hippinen Ahlgren (2017) redogör för den aktuella regleringen av styrdokument i fritidshemmet vilket styrs av Lgr 11 (Skolverket 2016, reviderad 2018), skollagen (SFS 2010:800) samt Allmänna råd med kommentarer, fritidshem (Skolverket, 2014). Författaren skriver vidare att målen från de olika styrdokumenten formuleras om av den enskilda kommunen vilket senare benämns som lokala kommunala dokument. Dessa tillämpas sedan i verksamheten som underlag för bland annat pedagogiska planeringar samt för att elever och vårdnadshavare på ett simplare sätt kan komma underfund med kraven på de olika måluppfyllelserna. Holmberg (2017) beskriver att de kommunala styrdokumenten definierar verksamhetens riktning samt vilka mål som ska ges särskilt fokus inom det arbetet med det systematiska kvalitetsarbetet.
Skolverkets Allmänna råd med kommentarer, fritidshem, lyfter fram en rad olika faktorer som ett komplement till hur Lgr11 och skollagen ska omsättas i praktiken. Områden som behandlas i Allmänna råd för fritidshem är bland annat rektors pedagogiska ledarskap som enligt Holmberg (2017) är en synnerligen grundläggande faktor för att verksamheten ska kunna utvecklas i syfte för att målen ska kunna uppnås. Andra faktorer vilka uppges i dokumentet är personalens kompetens, elevgruppens storlek samt praktiska förutsättningar som lokaler och utemiljö (Skolverket, 2014).
Som tidigare nämnts styrs fritidshemmets verksamhet även av skollagen och enligt den ska
fritidshemmet ”...stimulera elevernas utveckling och lärande samt erbjuda dem en meningsfull
fritid och rekreation” (SFS 2010:800, kap. 14, 2 §). Dessutom lyfts det fram i skollagen
(2010:800) att det är rektors ansvar att arbetet med exempelvis systematiskt kvalitetsarbete i
fritidshem kontinuerligt följs upp samt att förutsättningar för detta ska ges. Fritidshemmet har
sedan 2016 ett eget kapitel i läroplanen, närmare bestämt kapitel 4 i syfte att bland annat stärka
6
kvalitén i verksamheten. Kapitlet som ägnas endast fritidshemmets innehåll rymmer avsnitten syfte samt centralt innehåll vilka utgör kärnan i fritidshemmets verksamhet.
2.3 Lärare i fritidshems närvaro i den obligatoriska skoldagen
Skolan och fritidshemmet har enligt Hansen Orwehag (2015) varit länkade till varandra sedan arbetsstugornas uppkomst under slutet av 1800-talet. Samverkan som förekom då tog sig i uttryck i att lärare från folkskolan jobbade på arbetsstugorna, men också i att barnen som ingick i arbetsstugorna tillsattes av folkskollärarna. När eftermiddagshemmen bildades runt 1930- 1940 talet började en annan yrkeskår arbeta i verksamheten, nämligen förskollärare och som en följd av skiftet av de två yrkesgrupperna kom eftermiddagshemmen att anamma förskolans kultur. Effekten av detta skifte innebar att eftermiddagshemmet hamnade längre ut i periferin i förhållande till skolans verksamhet, dock fortsatte verksamheten att förfoga över en central funktion från skolan, närmare bestämt läxläsning (Johansson, 1984). Under två årtionden, mellan 1960 och 1980-talet, utvecklades fritidspedagogiken på egen hand utan några influenser från skolan eller som Hansen Orwehag (2015, s.43) uttrycker att fritidshemmet ”odlade sin egen särart".
I början av 1990-talet inleddes samarbetet mellan skolan och fritidshemmet och ändamålet med integreringen var att båda verksamheter skulle grupperas samman, dels lokalmässigt dels personalmässigt (Hippinen Ahlgren, 2017). Det bakomliggande pedagogiska motivet var att eleverna skulle gynnas av en helhetssyn som innebar att deras progression samt kunskapsinhämtande främjades av att fritidspedagoger och klasslärare samarbetade under den obligatoriska skoldagen. I början av förändringen som ledde fritidshemmet in i skolan fann båda yrkesgrupper enligt Andersson, Rohlin och Söderlund (1997) en positiv effekt av denna integrering, nämligen helhetsbilden av elevernas dag.
Helhetsbilden av eleven är fortfarande ett aktuellt argument som förs fram gällande samverkan
i dagsläget, lärare i fritidshem arbetar i skolans verksamhet och följer eleverna under hela
dagen. Ett motargument gällande samverkan framhålls av Qvarsell (2013) som ställer sig kritisk
till samverkan och ”helhetsbegreppet”. Mot denna bakgrund lyfter hon fram barns perspektiv
och menar vidare att barnet inte nödvändigtvis behöver ingå i det hon kallar ”helhetsinriktad
planering”, utan barnet kan med all fördel främjas av att komma till en skild verksamhet efter
skoldagen är slut för att bara vara. Författaren anser att samverkansuppdraget är obefogat och
menar vidare att lärare i fritidshem och klasslärare skulle kunna arbeta individuellt på varsin
arena utan inflytande i varandras verksamheter. Annorlunda uttryckt skulle lärarna exempelvis
7
kunna planera på varsitt håll i den egna verksamheten med fokus på det egna uppdraget utan att för den delen blanda in varandra i sitt arbete och samtidigt ändå bibehålla en holistisk syn på verksamheten.
I förlängning till Qvarsells tankar angående samverkan belyser Hansen Orwehag (2015) att kooperationen mellan lärare i fritidshem och klasslärare oftast sker på ett håll, det vill säga det är mer frekvent att läraren i fritidshem går in i klasslärarens verksamhet än tvärtom. Orsaken till företeelsen är enligt författaren att klassläraren har svårt att identifiera den pedagogiska kärnan som pågår i fritidshemmet då de nästintill likställer fritidshemmet med rasten medan läraren i fritidshem är mer välbekant med skolmiljön. Dels är de mer välbekanta med skolmiljön eftersom lärare i fritidshem oftare samverkar genom att fysiskt befinna sig i klassrummet där de utför diverse arbetsuppgifter, dels eftersom de har själva någon gång varit elever. Samtidigt kan noteras att fritidslärarens förhållningssätt i klassrummet baseras enligt Haglund (2004) just på att denne har varit elev, inte lärare, således menar författaren att det finns en övervägande risk att fritidsläraren efterbildar klasslärarens förhållningssätt och i förlängningen ”mister”
fritidsläraren sin fritidspedagogiska roll under förmiddagstiden då samverkansuppdraget sker.
Som tidigare nämnts inträffar samverkansuppdraget främst under förmiddagstiden och i skollagen framkommer (2010:800) att det ingår i rektorsuppdraget att ha ansvar över huruvida lärarkategorierna i skolan är likställda gällande samverkan. I ett försök att klarlägga samverkansuppdraget har Lärarförbundet (2019) sammanställt ett antal exempel på hur det kan ta sig i uttryck i ”verkligheten”. Bland annat definieras samverkan som ett ”givande och tagande” där båda parter måste veta vad det är som förväntas av varandra. Detta kan exempelvis uppnås genom att skolledningen, som förövrigt har en betydande roll gällande samverkan, är förtrogen med uppdraget och i förlängningen delegera arbetsuppgifter som tar tillvara på samtligas kompetens.
Samtidigt påpekar Hansen Orwehag (2015) att fritidshemmet enligt skollagen innehar en kompletteringsfunktion samt att kompletteringsfunktionen tilldelas enbart fritidshemmet.
Vidare problematiserar författaren begreppet komplettering och hävdar att ordet lätt kan missuppfattas ”och förpassa den som ska komplettera till en underordnad roll som en mindre kvalificerad medhjälpare och inte som en likvärdig kollega med ett viktigt pedagogiskt bidrag”
(s.62) vilket kan leda till att fritidslärarens kompetens förbises. Ett annat exempel
Lärarförbundet lyfter fram är i linje med Rohlins (2017) beskrivning av samverkan, alltså att
lärarna bör utbyta erfarenheter och kunskaper med varandra via dialog för att på så sätt få en
8
klarare helhetsbild av elevernas lärande. Detta borde innebära att lärarna behöver sitta med varandra och planera tillsammans, i motsats till Qvarsells idé om att enskilt arbete också leder till en helhetssyn av eleven.
Konkreta direktiv gällande vilka arbetsuppgifter en lärare i fritidshem har under den obligatoriska skoldagen saknas till stor del i styrdokumenten, dock finns följande skrivelse gällande kompletteringsuppdraget i det centrala innehållet i läroplanen:
Undervisningen i fritidshemmet kompletterar förskoleklassen och skolan genom att lärandet i högre grad ska vara situationsstyrt, upplevelsebaserat och grupporienterat samt utgå från elevernas behov, intressen och initiativ […] Undervisningen i fritidshemmet ska komplettera förskoleklassen och skolan även genom att erbjuda eleverna rekreation och vila för hälsa och välbefinnande.
(Lgr11, s.22)
2.4 Sammanfattning
För att summera den historiska utvecklingen i fritidshemmet har verksamheten flera gånger ändrat benämning, från arbetsstuga via eftermiddagshem till fritidshem. De olika benämningarna representerar olika funktioner i samhället samt skilda pedagogiska motiv. Med verksamhetens skiftningar har också yrket förändrats och så småningom mynnat ut i en ändamålsenlig utbildning, fritidspedagogutbildningen, vilken sedan reviderades för att 2011 ge upphov till grundlärare med inriktning mot arbete i fritidshem, vilket även medförde införandet av lärarlegitimation för lärare i fritidshem.
Styrdokumenten vilka reglerar fritidshemmets verksamhet har som syfte för lärare i fritidshem
och övriga aktörer att navigera i uppdraget. Läxläsning och att erbjuda sysselsättning för
kringdrivande barn var det huvudsakliga uppdraget för arbetsstugorna för att idag ha landat i en
verksamhet som har ett undervisnings- och lärandeuppdrag där rektor har det övergripande
ansvaret över att det systematiska kvalitetsarbetet genomförs. En annan central aspekt i
styrdokumenten är samverkansuppdraget, det vill säga fritidslärares yrkesutövande under den
obligatoriska delen av skoldagen. Sammantaget har förändringarna genom åren lett till en
tydligare profession men också till en tvetydighet gällande kompletteringsuppdraget.
9
3. Syfte och frågeställningar
Syftet med föreliggande studie är att bidra med fördjupad kunskap om hur nyutbildade lärare i fritidshem upplever sitt yrkesutövande under den obligatoriska delen av skolverksamheten.
Ovan mynnar ut i två frågeställningar:
- Hur upplever lärare i fritidshem att arbetsuppgifterna som förekommer under den obligatoriska delen av skoldagen motsvarar deras kompetens?
- På vilka sätt upplevs yrkesutövandet under den obligatoriska delen av skoldagen vara en
tillgång och på vilka sätt upplevs det vara ett hinder för fritidshemmets verksamhet?
10
4. Tidigare forskning
Ur ett skandinaviskt perspektiv figurerar fritidshem som erkänd institution enbart i Danmark och Sverige. Även om det i Norge och Finland bedrivs liknande verksamheter kan det svenska fritidshemmet anses mest utvecklat (Jonsson, 2018). Eftersom fritidspedagogisk verksamhet vanligtvis förekommer enbart i Skandinavien är den internationella forskningen kring fritidshem begränsad och ibland kan det anses vara en aning "obeforskat" även i Sverige. Men en del finns att tillgå, särskilt under de senaste åren då utbildningen renodlades och fritidshemmet fick ett eget kapitel i läroplanen. Haglund (2018), Ackesjö (2019), Andishmand (2017) med flera är en samling forskare som under flera år har intresserat sig för verksamheten.
Det här avsnittet är indelat i tre kategorier i syfte att ge läsaren en överblick kring fritidshemmets uppdrag samt fritidslärares arbetsuppgifter.
4.1 Arbetsuppgifter
Nedan följer en redogörelse för vad och hur den tidigare forskningen framställer fritidslärares arbetsuppgifter under förmiddagen utifrån följande rubricering, Läroplanens tvetydighet, Delegering av arbetsuppgifter samt Tilldelning av arbetsuppgifter. Kategorin Läroplanens tvetydighet refererar till styrdokument, politiska beslut samt andra reformer så som systematiskt kvalitetsarbete. Delegering av arbetsuppgifter är sett från dels kommunal organisation dels skolledares styrning. Den tredje kategorin, tilldelning av arbetsuppgifter, behandlar den uppfattning lärare i fritidshem har kring det egna uppdraget och arbetsuppgifterna.
4.1.2 Läroplanens tvetydighet
Falkner och Ludvigsson frågar sig (2016) i sin forskningsöversikt huruvida läroplanens beskrivningar gällande samverkan mellan skolformerna påverkar fritidslärares arbetsuppgifter.
De menar vidare att beskrivningarna i läroplanen kan ha eventuella konsekvenser eftersom skolan enligt författarna verkar vara högre ansett än fritidshemmet och i detta sammanhang blir det skolans personal som förfogar över fritidslärares arbetsuppgifter under förmiddagen. På vilket sätt samverkan ska ske eller hur den praktiskt ska gå tillväga anges inte i läroplanen vilket ger rum för tolkning för samtliga inblandade i skolans verksamhet. Detta får som konsekvens att den grupp som har högre status, alltså klasslärarna, får tolkningsföreträde (Falkner &
Ludvigsson, 2016).
Att läroplanen ger rum för tolkning grundar sig i att den bitvis är svår att tolka, åtminstone på
ett sätt som alla inblandade kan vara överens om. Holmberg och Börjesson (2015) har i sin
artikel diskuterat läroplanens framställning och menar att läroplanen är ”tvetydig” och
11
fritidshemmets uppdrag formuleras som ”meningsfullhet och erbjudanden”. Denna skrivelse om läroplanen innebär att tiden eleverna spenderar i fritidshemmets verksamhet ska innehålla erbjudanden om frivilliga meningsfulla aktiviteter samtidigt som fritidshemmet ska erbjuda möjlighet till lärande. De kopplar ihop ovanstående med att fritidshemmet inte är obligatoriskt, därmed kan formuleringen om tvetydighet anses giltigt även här eftersom samma svävande skrivelse är återkommande vad gäller fritidshemmet.
Det systematiska kvalitetsarbetet i fritidshemmets dagliga verksamhet är ett nationellt förehavande som samtliga fritidshem ska arbeta med, bland annat genom att mäta elevernas individuella kunskaper. Den största delen av detta arbete och denna systematik strävar mot att uppfylla förväntningarna som styrdokument tillsammans med ovan nämnda rapporter framställt, för att slutligen uppnå en slags jämlikhet i hela landet (Lager, 2015). Lager (2015) har i sin avhandling undersökt genom en policystudie hur systematiskt kvalitetsarbete genomförs samt hur den tar sig i uttryck i praktiken. Resultatet pekar åt två håll. För det första handlar det om att lärare i fritidshem opponerar sig mot mätande av elevers kunskaper och istället strävar mot elevers sociala och fria lärande. För det andra avsätts inte tid till att genomföra ett systematiskt kvalitetsarbete och en av orsakerna till detta är bland andra strukturella förutsättningar, exempelvis brist på planeringstid. Gustafsson (2003) visar på liknande resultat i sin avhandling och konstaterar att planerings- samt reflektionstid prioriteras bort från fritidshemmets verksamhet, på grund av exempelvis organisatoriska förutsättningar så som begäran att agera ersättare för frånvarande personal, vilket bland annat leder till att rådande styrdokument inte sätts i verk.
4.1.3 Delegering av arbetsuppgifter
Skolinspektionen (2018) har i sin granskning riktat uppmärksamheten på fritidshemmens
undervisning och rektors ansvar. I följande framkommer att skolledningens prioritet inte
hamnar i fritidshemmens sfär, fokus riktas istället på skolans innehåll och fritidshemmet
hamnar i periferin. En anledning skulle kunna vara, genom en snabb överblick i måldokumentet
för rektorsprogrammet utgivet av Skolverket (2015), att ordet "fritidshem" framkommer endast
en gång. Detta i sig blir problematiskt, eftersom utbildningen måhända inte förser rektorer med
omfattande kunskaper om fritidshemmets uppdrag. I förlängningen kan rektorer som inte är
förtrogna med gällande styrdokument enligt Lager (2018) påverka fritidslärares förväntningar
och föreställningar om professionens uppdrag.
12
Jonsson (2018) visar i sin licentiatavhandling att skolledaren har en nyckelroll gällande arbetsuppgifter. Vidare konstateras att rektorer överlåter fördelningen av arbetsuppgifter till sina medarbetare för att personalen sedan i sin tur delegerar vidare. Detta medför att svårigheter uppstår inom lärargruppen eftersom de mer eller mindre tvingas att bestämma över varandras arbetsuppgifter, vilket i sin tur leder till att deras arbetsrelation försämras (Jonsson, 2018).
Ovanstående resultat ligger i linje med Haglunds (2018) etnografiska studie där han lyfter fram statens överlåtande och tilldelning av ansvar ner på kommunal nivå och vidare till skolledningen. Han menar vidare att den kommunala organisationen, det vill säga lokala politiker samt rektorer, i hög grad bestämmer själva hur resurserna ska fördelas inom skolväsendet vilket inte alltid gynnar fritidshemmets verksamhet eftersom denna riskerar att exkluderas i resursfördelningen, exempelvis anställs inte utbildad personal i den graden som krävs.
Då Haglunds studie är för liten, det vill säga utförd på endast ett fritidshem, kan inga generella slutsatser dras, men resultatet kan ändå, menar han, ses som representativ för hur den lokala organisationen kan ta sig i uttryck i praktiken, det vill säga delegeringen av arbetsuppgifter sker på såväl nationell som lokal nivå. Konsekvenserna som kan uppstå, gällande den delegering Jonssons studie visar, är att bland annat arbetsrelationer försämras, Haglunds studie kan i sin tur ses peka ut minskade resurser som en anledning till detta.
4.1.4 Tilldelning av arbetsuppgifter
Andersson (2013) redogör i sin avhandling som fokuserar på fritidspedagogers yrkesidentitet i relation till skolans verksamhet, bland annat för vad fritidslärare arbetar med under förmiddagarna. Författaren konstaterar att vissa ägnar sig åt undervisning i halvklass vilket innebär att den tiden kan anpassas så att exempelvis värdegrundsfrågor ges större utrymme.
Visserligen motsvarar den typ av undervisning en del av fritidshemmets läroplan, men hon menar vidare att sådana tillfällen inte är ett fast inslag i alla skolor. Hon förklarar ytterligare att många av fritidslärarna har ett desto otydligare uppdrag, exempelvis att agera som stöd för klassläraren genom diverse arbetsuppgifter som inte hör till fritidshemmets kärna.
Ett annat resultat som visas i Anderssons (2013) avhandling är yrkesgruppens tillgång till
fortbildning. Hon nämner bland annat att fortbildning nästintill uteblir och nämner en rad olika
faktorer till varför det ser ut som det gör. Exempelvis anses inte fortbildning inom
fritidspedagogiskt område som ett lika väsentligt inslag som den fortbildning lärare i klassrum
tar del av. En annan faktor hon nämner är den organisatoriska delen som brister, fritidspersonal
13
ägnar sig åt skolinriktade arbetsuppgifter eftersom de är schemalagda att befinna sig i klassrummet under skoldagen och därav har fritids inte heller möjlighet att delta på fortbildningar. En annan faktor, som Andersson (2013) lyfter fram, är att inbjudan till fortbildning inte lämnar rektors mejllåda då denne inte anser det vara en viktig sak för anställda i fritidshemmet att ägna sig åt.
Lärare i fritidshem är enligt Perselli och Hörnell (2019) missgynnade i sitt eget arbete inom ramen för kompletteringsuppdraget, närmare bestämt handlar det om att vissa arbetsuppgifter fritidshemslärare utför inte alltid överensstämmer med läroplanen eller för den delen utbildningen. Ett konkret exempel som författarna nämner är tjänstgöring som elevassistent eller klassrumsassistent, alltså arbetsuppgifter som en fritidslärare utför utanför sitt primära uppdrag. En likartad uppfattning är något som Andishmand (2017) också lyfter fram i sin avhandling, det vill säga personal i fritidshem som ”offrar” sin planeringstid under förmiddagen för att istället "släcka bränder" åt klasslärare. I detta sammanhang blir den värdefulla planeringen som är ämnad åt fritidshemmets verksamhet lidande och något tillfälle att ta igen denna planeringstid inträffar sällan.
Andra forskare inom området är Ackesjö, Nordänger och Lindqvist (2016) som även bedriver ett pågående femårigt projekt där de följer den första kullen lärare i fritidshem som tog examen 2014 med den nya utbildningen i backspegeln. Resultatet pekar åt samma håll som ovanstående forskares, nämligen ett diffust uppdrag som lärare i fritidshem upplever främst under den obligatoriska skoldagen. Medan vissa lärare i fritidshem ägnar sig åt planering och i bästa fall möjligtvis fritidspedagogiska aktiviteter, får andra arbeta som elevassistent, vara vikarie åt sina kollegor eller vara en hjälpreda till klassrumsläraren.
I en artikel skriven av Pálsdóttir (2014) problematiseras fenomenet samverkan och vidare
fastslås att klasslärare förfogar över fritidslärarnas arbetsuppgifter under skoldagen. Då
beskrivningen i läroplanen är någorlunda oklar lämnas tolkningsföreträde åt de verksamma i
skolans värld gällande en fritidslärares arbetsuppgifter. Hansen (1999) har i sin avhandling lyft
fram fritidshemmets underordning i skolans värld och menar vidare att underordningen är en
följd av pedagogiska, organisatoriska samt ekonomiska skäl. De ekonomiska skälen beskriver
hon som dominerade, det har alltså gjorts besparingar på fritidspersonalens bekostnad genom
att bland annat fritidshemmets verksamhet har ”flyttat in” i skolans lokaler och som en följd av
detta har fritidshemmets ekonomi minskat. De pedagogiska motiven är som tidigare nämnts,
helhetssynen av barnet under hela dagen och de organisatoriska faktorerna tar sig i uttryck i att
14
fritidspersonal har, som Pálsdóttir (2014) också visat i sin studie, fått i uppdrag att arbeta inom skolans verksamhet under skoltid
I Haglunds (2004) avhandling framkommer att fritidshemmets personal ställer sig i underläge gentemot klasslärare, dels på grund av att de utför sysslor i en verksamhet som de själva inte är
”ägare” av och dels för att det är bekvämt att bli ålagd att utföra somliga uppgifter. Den senare
anledningen resulterar i splittring i arbetslaget då det finns de som aktivt arbetar för att bli
erkända som en profession med ett egenvärde istället för som ett komplement till en profession
som existerat längre. I kombination med den tidigare behandlade delegeringsordningen och
bristande styrning på enheterna är uppfattningen om fritidshemmet som en periferi verksamhet
direkt missgynnande för både elevers möjlighet till en meningsfull fritid och för lärare i
fritidshems arbetssituation.
15
5. Teori
Följande avsnitt behandlar och förklarar den teori som ligger till grund för genomförandet av denna studie. Först redogörs kort om professionsteori samt centrala begrepp så som autonomi, kunskapsbas och semiprofession. Därefter förklaras professions- och professionell identitet, mer specifikt hybrid professionell identitet och begreppet two-way window. Teorierna som förklaras kommer sedan tillämpas i analysen av studiens resultat.
5.1 Professionsteori
Forskningen om profession grundar sig i sociologin med startpunkt under 1930-talet och utvecklas sedan inom fler discipliner, däribland pedagogik (Lundström, 2007). Enligt Andersson (2013) genomsyras forskningsfältet av två allomfattande perspektiv fram till 1990- talet. En av teorierna som dominerade forskningen kring professioner benämns klassisk sociologisk professionsteori och var därmed också den teori som forskningsfältet präglades av under 1930–1970-talet (Andersson, 2013). Utmärkande drag för denna teori var bland annat autonomi och kunskapsbas baserad på lång utbildning (Lundström, 2007). Annorlunda uttryckt var de ovan nämnda karaktäristiska drag som avgjorde huruvida ett yrke skulle räknas som en profession eller ej.
Den andra teorin som dominerade forskningen inom professionsteori benämns konfliktperspektivet vilket enligt Lundström (2007) växte fram under 1970-talet som en följd av att professionalisering ansågs vara ett tillvägagångssätt för en yrkeskår att erhålla makt och dominans. Som en del i att uppnå makt definierade olika yrken sina professioner efter den kunskap gruppen besatt och gränsade därmed av området. Att inneha en profession innebar således en slags exklusivitet, enbart de med de överenskomna kompetenserna och meriterna hade rätt att utöva yrket (Lundström, 2007).
5.1.1 Autonomi
Autonomi kan enligt Lundström (2007) definieras som dels självbestämmande dels kontroll
över det egna arbetet. Annorlunda uttryckt, om professionens yrkesutövare utför exklusiva och
komplexa arbetsuppgifter som de har ”ensamrätt” till, med andra ord yrkesmonopol, kommer
de med största sannolikhet vara autonoma och därmed också vedertagna (Brante, 2009). En
annan aspekt av begreppet autonomi framställs av Crawford (2001) vilket definieras med att
autonomi kan uppnås såvida professionen är erkänd av allmänheten. I likhet med ovanstående
påpekar Aili (2002) att autonomi också innebär att den enskilde yrkesutövaren har rätt att
granska en situation på egen hand och handla därefter utan inverkan från andra yrkesgrupper,
16
det vill säga processen från bedömning till handling, oavsett yrkessituation, sker baserat på sina egna kunskaper utan inverkan från andra.
Ett liknande resonemang som ovanstående forskare framhåller poängterar också Brante (2009) att en profession å ena sidan når autonomi när utövarna agerar oberoende av andra aktörer, till exempel staten. Å andra sidan påpekar han att graden av autonomi beror till stor del på yttre omständigheter, som exempel lyfter han fram ekonomiska, politiska och organisatoriska förutsättningar vilket leder till att autonomi aldrig kan uppnås fullt ut. Som ett exempel på hur de olika förutsättningarna kan ta sig i uttryck i förhållande till autonomi lyfter han fram följande:
Exempelvis lär inte en hälso- eller socialminister försöka styra en hjärnkirurgs arbete vid operationsbordet, medan en skolminister kan anse det legitimt att styra skolans inre arbete, lärarnas didaktik, kunskapsinnehåll med mera. (Brante, 2009, s.27)
Detta innebär att lärare inte betraktas fullt ut som autonoma, trots utbildning eller kunskapsbas eftersom det finns andra aktörer i bakgrunden som kommer styra eller tycka till i ens arbete.
5.1.2 Kunskapsbas
En professions kunskapsbas är central för hur vedertagen professionen är. Med kunskapsbas menas enligt Andersson (2013) att vetenskaplig kunskap är essentiellt för att kunna särskilja professioner från praktiskt konstruerade yrken. Yrkesutövaren som förfogar över vetenskaplig kunskap mynnar ut i att denne kan försvara sin ställning inom professionen. Brante (2009) påpekar också att en stor del av kunskapsinhämtandet sker först när den akademiska utbildningen är fullgjord, den sker i professionens praktik. Det kan exempelvis handla om den tysta kunskapen en erfaren lärare besitter vilken kan beskrivas som den kunskap som inte går att läsa sig till utan den växer fram med erfarenhet av praktiken. I detta sammanhang lyfter författaren fram egenskaper som exempelvis social förmåga då läraryrket inte enbart stödjer sig på vetenskapligt och teoretiskt kunnande utan också den personlighet eller de personlighetsdrag en lärare har, i förlängningen en viktig resurs för ett korrekt utfört arbete.
5.1.3 Semiprofession
Bland andra yrkesgrupper var lärare den yrkeskår som ej uppfyllde samtliga karaktäristiska
drag för en profession, exempelvis saknade de stor autonomi (Brante, 2009). Mot den
bakgrunden fick lärare en annan beteckning som utvecklades parallellt med professionen,
vilken kom att benämnas semiprofession. Brante (2009) förklarar att semiprofessioner
expanderade under efterkrigstiden och beskriver vidare att semiprofessioner har vissa
17
kännetecken från klassisk profession. Författaren framhåller att de utmärkande egenskaperna, exempelvis som tidigare nämnts stor autonomi, som ingår inom klassisk profession ej återfinnes i lika stor utsträckning inom semiprofessionen. Han belyser vidare att utbildningens utformning har en inverkan huruvida en yrkeskår verkar inom profession eller semiprofession. De som tillhör semiprofession har ej gått en ”nischad” utbildning, utan den teoretiska basen har hämtats från olika discipliner och därmed räknas inte det som renodlade kunskaper och således faller en viss yrkesgrupp, exempelvis lärare, inom benämningen semiprofession (Lundström, 2007).
Andersson (2003) konstaterar att en betydande del i huruvida en profession är just detta eller om det snarare är en semiprofession är statens kompetensförklaring vilken sker som någon form av certifikat eller som för lärare, en lärarlegitimation. Hon framhåller i sin avhandling att fritidspedagoger länge lämnats utanför eller snarare undantagits kravet på legitimation för att undervisa i fritidshemmet. Detta förändrades 1 juli 2019 då det infördes legitimationskrav för att ha ansvaret över undervisningen i fritidshemmet (Skolverket, 2019). Särskilt denna förändring kan uppfattas som en signal som torde innebära en förskjutning från semiprofession mot profession för lärare i fritidshem samt än tydligare markera och därmed avgränsa yrket.
5.2 Profession och identitet
Heggen (2008) redogör för två grundbegrepp inom ramen för professionsteorier, närmare bestämt professionell identitet samt professionsidentitet. Professionsidentitet är en kollektiv identitet, det vill säga en gemensam uppfattning om gruppen där en inre och en yttre förståelse anträffas. Den inre innefattar utövarnas gemensamma uppfattning, medan den yttre definierar professionen efter andra föreställningar- utifrån. De båda förståelserna eller uppfattningarna förutsätter någon form av differentiering, ett vi och ett dem. En profession som är nödgad att kämpa tillsammans för erkännande, korrekt lön, status eller arbetsuppgifter som tillvaratar kompetens kan resultera i en stark uppslutning kring professionsidentiteten. Vidare skriver Heggen (2008) att den professionella identiteten skiljer sig från professionsidentitet genom att den istället manifesteras på individnivå samt att individen kan frångå de gemensamma uppfattningarna i ganska stor grad samtidigt som en fortfarande rör sig inom professionens gränser.
5.3 Hybrid professionell identitet - Two-way Window
Llewellyns (2001) samt Crofts, Curris och Locketts (2015) förklaringar av begreppet
professionell hybrid identitet kan sammanfattas i ett antal centrala gemensamma aspekter. Ett
sätt att se på det är att professionella hybrider yrkesmässigt befinner sig mellan två olika
18
professionella sammanhang. Föregående påstående kan länkas i relation till lärare i fritidshem eftersom yrkesgruppen vistas i två olika verksamheter, dels på fritidshemmet med fritidspedagogik som spetskompetens, dels inom skolans sfär, med kompetens inom ett praktiskt-estetiskt ämne (Ackesjö, 2019). En annan aspekt gällande professionell hybrid är, med hänsyn till yrkesutövarnas placering i två olika kontexter, yrkeskårens möjlighet att komma åt det författarna kallar för two-way window.
Croft, m.fl., (2015) beskriver möjligheten till two-way window som en tillgång i yrkets utövning, och som Ackesjös (2019) resultat påvisar, kan det ge tillgång till gemenskap och grupptillhörighet inom båda verksamheterna. Samtidigt kan den delade, och för många fragmenterade, tillhörigheten medföra negativa konsekvenser, Ackesjö (2019) framhåller att lärare i fritidshems profession riskerar att ”tröttas ut” av den pendling som sker i det dagliga arbetet. Här krävs tydlig ledning och fördelning av arbetet för att ge utrymme till återhämtning mellan förmiddagens verksamhet och eftermiddagens huvudverksamhet. Det finns också delar av Ackesjös artikel som visar på att professionen kan stärkas av det hybrida uppdraget, kunskaper kan inhämtas och tillämpas i båda verksamheterna och på så sätt skapa en balans, trots att de stundtals kan verka som motpoler.
Sammanfattningsvis kommer främst begreppen two-way window, professionsidentitet,
professionell identitet, kunskapsbas samt autonomi appliceras i analysen. Dessa begrepp
bedöms vara av relevans för studiens syfte eftersom det förser både läsaren och
rapportförfattaren med en fördjupad förståelse kring frågeställningarna som studien ämnar
undersöka samt besvara.
19
6. Metod
Kapitlet inleds med att redogöra för det vetenskapliga förhållningssättet, det vill säga hermeneutisk ingång vilket utgör en del i den kvalitativa metoden som har valts i denna studie.
Vidare i kapitlet beskrivs processen grundligt, från urval av intervjupersoner till bearbetning av underlaget och avslutas sedan med forskningsetiska överväganden.
6.1 Vetenskapligt förhållningssätt
Mot bakgrund av studiens syfte har en hermeneutisk ansats med kontextuell analys selekterats som grundpelare i föreliggande uppsats. Hermeneutisk ingång innebär att forskaren ägnar sig åt tolkning av texter, i detta avseende rör det sig om intervjupersonernas transkriberade svar.
Tolkningsprocessen i denna studie grundar sig i den hermeneutiska spiralen som enligt Alvesson och Sköldberg (2017) innebär att forskaren regelbundet växlar mellan att tolka helheten och delen i texten för att sedan sätta dessa fenomen i relation till varandra och på så vis uppnås en fördjupad förståelse av både helheten och delen.
Historiskt sett tillämpades hermeneutik som metod för att bland annat tolka religiösa texter och har idag kommit att utvecklas på ett mer filosofiskt plan där människan betraktas som en tolkande organism (Patel & Davidson, 2011). Den tyska filosofen Schleiermacher utformade en version av hermeneutik och hans teori bygger på att förståelse är djupt mänskligt, men också ett villkor för den mänskliga gemenskapen. Målet med hermeneutiken är att repetera de tankar som ligger bakom en författares text och i förlängningen också ett försök i att synliggöra vilka tankeoperationer som figurerar i en text. För att uppnå detta behöver tolkaren, i enlighet med Schleiermachers teori, undantränga sina egna föreställningar. Det handlar delvis om att i så stor utsträckning som möjligt försöka förtränga sina egna fördomar om diverse föreställningar och därmed försöka bli en del av intervjupersonernas föreställningsvärld. Utgångspunkten i Schleiermachers hermeneutiska teori är att delen förutsätter en helhet, det vill säga enbart genom att förstå den fullständiga kontexten som det enskilda fenomenet kan förstås (Allwood
& Erikson, 2017; Kjørup, 2009).
Schleiermachers efterträdare, den tyska filosofen Dilthey, har enligt Alvesson och Sköldberg
(2017) konstruerat vidare på Schleiermacher idé. Utgångspunkten i Diltheys teori bygger enligt
författarna på att forskaren eftersträvar en slags förståelse genom att leva sig in i en annan
persons situation eller sociala sammanhang. Allwood och Erikson (2017) påpekar att Gadamer,
som även han var en hermeneutisk teoretiker, ställde sig kritisk, men också utvecklade
Schleiermachers teori genom att betrakta förförståelsen och egna fördomar som en tillgång
20
snarare än ett hinder. Författarna skriver vidare att målet med den hermeneutiska undersökningen, inte helt olikt Schleiermachers undanträngning av sig själv, är att eftersträva ett identiskt perspektiv som studieobjektet har. Med andra ord är syftet inte att bli samma person, utan att inta samma position och vidare att förstå världen utifrån, exempelvis i detta avseende, intervjupersonerna (Allwood & Erikson, 2017).
Svensson och Doumas (2013) förklarar den kontextuella analysen som en del av den kvalitativa ingången där forskaren under analysens gång undersöker fenomenet som helhet och identifierar fenomenets delar i relation till helheten samt hur dessa komponenter relateras till varandra och formar en helhet. Fenomenet som undersöks i föreliggande uppsats är nyutbildade lärare i fritidshems upplevelser av sitt yrkesutövande under den obligatoriska delen av skolverksamheten. Analysen grundas på förståelsen av fenomenet som helhet och identifiering av fenomenets huvuddelar samt relationen mellan delar och helheten på ett holistiskt sätt.
Huvuddelar har i denna studie namngetts som huvudkategorier och delar har betecknats som underkategorier. Som tidigare nämnts i inledningen växer kategorierna fram, som Doumas (2011) också påpekar när helheten och delen sätts i förhållande till varandra. Implementerandet av hermeneutik som metod i denna uppsats för med sig en rad komplikationer eftersom tolkning inte anses helt neutral och därmed grundas i tolkarens förförståelse. För den här studien har rapportförfattaren en utbildning inom grundlärarprogrammet med inriktning mot arbete i fritidshem samt arbetat som lärare i fritidshem efter avlagd examen. Vidare innebär det att rapportförfattaren har en förförståelse kring styrdokumenten som styr lärare i fritidshems yrkesutövning, men också egna erfarenheter från arbetslivet. Så länge det finns en medvetenhet om de komplikationer som kan uppstå kan detta också motverkas genom att vända förförståelsen och till viss del också fördomarna till sin fördel, i enlighet med Gadamers teori.
6.2 Urval och datainsamling
Urvalet i föreliggande studie omfattas av grundlärare med inriktning mot arbete i fritidshem, i
tabellen nedan förkortas yrkesbefattningen till lärare i fritidshem. Gemensamt för alla
respondenter är att samtliga slutförde sin utbildning tidigast 2016 vilket var ett av kriterierna
som efterfrågades eftersom det ansågs vederbörligt att intervjupersonerna har aktuell kunskap
om fritidshemmets verksamhet i syfte att svara på forskningsfrågorna. Ett annat kriterium var
att respondenterna ska ha erhållit sin lärarlegitimation vilket är en ytterligare indikation om att
fritidsläraren har insikt i fritidshemmets verksamhet. Följaktligen användes ett målinriktat urval
vilket enligt Bryman (2018) innebär att forskaren, i den mån det går, intervjuar personer vars
svar anses vara ändamålsenliga i relation till syftet med uppsatsen.
21
I januari 2020 initierades sökandet efter deltagare och i syfte att finna tilltänkta respondenter har nätverket som knutits via den egna utbildningstiden kontaktats. De individer som sedan blev intresserade introducerades för uppsatsen via mejl där fjorton lärare i fritidshem fick förfrågan om deltagande i studien. I mejlet inrymdes ett missivbrev (se Bilaga1) samt ytterligare utförlig information kring detaljerna i uppsatsen. Av fjorton tillfrågade tackade tio lärare i fritidshem ja till att medverka i studien. Dessa tio lärare är geografiskt sett utspridda i södra delen av Sverige.
Namnen på intervjupersonerna i tabellen är fingerade och mer detaljer framförs nedan.
Namn Utbildning Antal år i yrket
Namn Utbildning Antal år i yrket
Anna Lärare i fritidshem 2 år Johan Lärare i fritidshem 3 år Naomi Lärare i fritidshem 4 år Per Lärare i fritidshem 2 år Zelda Lärare i fritidshem 2 år Juliette Lärare i fritidshem 2 år Erik Lärare i fritidshem 2 år Lena Lärare i fritidshem 2 år Sofia Lärare i fritidshem 2 år Antonio Lärare i fritidshem 4 år Tabell 1
Studien har som tidigare beskrivits en hermeneutisk ansats och är således av kvalitativ karaktär, mer specifikt rör det sig i denna uppsats om semistrukturerade intervjuer som metod för datainsamling. En av fördelarna med att genomföra semistrukturerade intervjuer är enligt Denscombe (2016) att intervjuaren kan vara mer flexibel än i exempelvis en strukturerad intervju gällande följdfrågor som ej var tänkta initialt. Följdfrågor kan naturligtvis också vara distraherande samt avvika från ämnet, men i denna studie ställdes de uppkomna frågorna utifrån deltagarnas svar och bistod således med att uppnå ett djup av det undersökta fenomenet vilket är fritidslärares arbetsuppgifter på förmiddagen.
En annan fördel med semistrukturerade intervjuer är som Bryman (2018) lyfter fram
möjligheten att använda sig av intervjuguide (se Bilaga2) vilket möjliggör för viss struktur
samtidigt som det ger utrymme till uppkomna tankar och åsikter. Vidare framhåller författaren
att intervjuguiden bör konstrueras på ett sådant sätt att egna åsikter och tankar ej bör framgå i
framställningen av densamma. Huvudfokus bör däremot ägnas åt att utforma begripliga frågor
som inte är allt för specificerade eller ledande samt att intervjufrågorna bör följa en viss
ordningsföljd även om denna följd i viss mån är flexibel.
22
6.3 Genomförande
Ett första steg i genomförandet av studien var att utföra en pilotintervju med en individ som inte ingick i det urval som gjorts för uppsatsen, men som motsvarar populationen för de respondenter som har valt att medverka i studien. Bryman (2018) skriver att en pilotintervju bör genomföras eftersom det ökar möjligheten att justera intervjufrågorna beroende på utgången i pilotintervjun. I detta avseende ges ett tillfälle för intervjuaren att exempelvis uppmärksamma frågor som bedöms vara av komplicerad karaktär. I den utförda pilotstudien upptäcktes ett fåtal frågor som dels inte svarade på forskningsfrågorna dels ansågs vara svårbegripliga. Dessa frågor omarbetades vilket i sin tur ledde till en revidering av intervjuguiden som var mer anpassad till syftet med uppsatsen. Ett konkret exempel hur intervjuguiden reviderades är att vissa följdfrågor gällande förväntningar under utbildningen på arbetsuppgifterna eliminerades eftersom de inte uppfattades vara relevanta för studiens syfte, medan andra följdfrågor som behandlade planeringstiden utökades i syfte att besvara forskningsfrågorna.
Nästa steg i processen, efter revideringen av intervjuguiden, var att genomföra intervjuerna. Tid och plats bestämdes med samtliga respondenter och åtta av tio intervjuer genomfördes på de olika arbetsplatser som respondenterna jobbar på. De två sista intervjuerna skedde, på grund av oförutsedda händelser, via videomöte. Samtliga intervjuer genomfördes under mars månad 2020 och det valda tillvägagångssättet var enskilda intervjuer. Denscombe (2016) påpekar att det är fördelaktigt att tillämpa enskilda intervjuer av flera skäl. För det första riktas all uppmärksamhet på endast en person vilket bland annat leder till att följdfrågor lättare fångas upp och genom detta kan en djupare förståelse uppnås. För det andra underlättar det i transkriberingsprocessen eftersom intervjuaren behöver identifiera endast en röst.
Av ovan nämnda anledningar valdes därför enskilda intervjuer och inte exempelvis gruppintervjuer. I denna studie lämpar sig inte att genomföra gruppintervjuer eftersom intervjuaren måste fördela tiden och uppmärksamheten bland flera respondenter. Följden kan då bli enligt Denscombe (2016) att vissa deltagare begränsar sina åsikter samt inte utvecklar sina tankar vilket i denna kvalitativa studie bör undvikas i största möjliga mån och istället faktiskt ta tillvara på respondenternas utvecklade svar.
Samtliga respondenter godkände vid förfrågan att bli inspelade, således användes mobiltelefon
som hjälpmedel för detta ändamål. David och Sutton (2016) betonar dock vikten av att inte
enbart förlita sig på ljudinspelare, utan också föra anteckningar under tiden intervjun pågår
eftersom tekniska problem kan uppstå, till exempel oönskat brus i bakgrunden. Av föregående
23
nämnda skäl kontrollerades tekniken vid varje intervjutillfälle genom en kortare inspelning på cirka trettio sekunder i syfte att utesluta eventuella tekniska problem. De anteckningar som fördes under intervjutillfällena visade sig vara av särskild relevans i två av intervjuerna eftersom i dem framkom ytterligare väsentlig information efter att ljudinspelningen avslutats. Bryman (2018) konstaterar att sådan information som framförs efter inspelandet kan rymma värdefulla uppgifter och forskaren bör då inte störa intervjupersonen i sin beskrivning genom att avbryta samtalet för att återigen spela in. I nära anslutning till varje samtal transkriberades intervjuerna och respondenterna tillfrågades huruvida de vill ta del av det transkriberade materialet dock önskade ingen av deltagarna att läsa sin intervju.
6.4 Bearbetning av data
Utgångspunkten i bearbetningen av materialet inleddes med att samtliga intervjuer transkriberades, avidentifierades samt skrevs ut i pappersform i syfte att underlätta genomläsningsprocessen, i enlighet med den kontextuella analysen och hermeneutiska spiralen.
Den kontextuella analysen förklarar Svensson och Doumas (2013) som ett tillvägagångssätt då forskaren eftersträvar en förståelse av ett fenomen, vilket i föreliggande studie är nyutbildade lärare i fritidshems upplevelser av sitt yrkesutövande under den obligatoriska delen av skolverksamheten, genom att regelbundet växla mellan helheten och delen samt förmågan att sätta dessa två komponenter i relation till varandra. Författarna nämner vidare att ovan nämnda procedur kan anses vara relevant i sökandet av kunskap inom sociala och mänskliga fenomen.
I praktiken och vidare inom ramen för denna studie innebär kontextuell analys att i ett första steg bearbeta intervjumaterialet genom åtskilliga genomläsningar för att sedan mynna ut i kategorisering av datamaterialet (Doumas 2011). Inledningsvis identifierades huvudkategorierna vilka sedan fragmenterades i underkategorier av relevans för fenomenet (se Bilaga 3). De upprepade genomläsningarna genererade ny förståelse som i enlighet med den hermeneutiska spiralen gav ytterligare kunskap om ämnet (Allwood & Erikson, 2017). När denna förståelse för materialet utvecklas omprövas också sambandet mellan delen och helheten för att än en gång ge upphov till ny och därmed fördjupad förståelse av ett fenomen.
6.5 Tillförlitlighet
Inom kvantitativ forskning hanteras begrepp som reliabilitet samt validitet och fungerar som grundläggande kännetecken för att forskare ska kunna bedöma kvaliteten i kvantitativa studier.
Dessa begrepp kan enligt Bryman (2018) ackommoderas på ett sådant sätt att de motsvarar
inom ramen för kvalitativa undersökningar, ändock med viss ändring. Bland annat lyfter han
24
fram delkriterierna trovärdighet och pålitlighet som relaterar till tillförlitlighet och vilka också ersätter begreppen reliabilitet och validitet.
Trovärdighet innebär att forskningsetiska regler implementeras i studien, vilket har följts i denna uppsats (se 6.6). I linje med kriterierna för trovärdighet medför också att det transkriberade materialet är disponibelt för granskning, men också att informanterna har blivit tillfrågade om detsamma vilket samtliga nekade. Pålitlighet medför i föreliggande studie att forskningsprocessen framförs på ett öppet sätt och dessutom att forskaren utelämnar egna känslor och värderingar, intar ett granskande synsätt och strävar efter att vara öppensinnad gentemot respondenterna (Bryman, 2018).
Förutom ovanstående kriterier, lyfter Bryman (2018) fram ett antal kriterier för äkthet, exempelvis pedagogisk autenticitet samt rättvis bild vilka anses vara relevanta i denna uppsats.
Pedagogisk autenticitet syftar till ifall undersökningen tillför en bättre förståelse för andra yrkesutövande i liknande kontext. Inom ramen för denna uppsats kan studien tillföra en rad nya insikter för deltagarna eftersom studiens resultat synliggör skilda arbetssätt i relation till kompetens, möjligtvis också utveckling av det egna arbetssättet. Rättvis bild syftar till att det ges utrymme i studiens resultat för skilda åsikter och uppfattningar. Denna rättvisa bild kan anses ha framställts genom resultatpresentationen där olikartade uppfattningar gällande arbetsuppgifter under förmiddagen har framkommit.
6.6 Forskningsetiska överväganden
I föreliggande uppsats, som i all typ av forskning, finns forskningsetiska regler som måste beaktas, i synnerhet fyra huvudkrav. Syftet med forskningsetiska regler är att bland annat skydda informanterna som deltar i studien från olika typer av skador som kan uppstå i samband med undersökningen. Nedan listas Vetenskapsrådets (1990) huvudkrav vilka utförligt kommer att behandlas och förklaras i relation till studien. De fyra huvudkraven på forskningen är:
• Informationskravet
• Samtyckeskravet
• Konfidentialitetskravet
• Nyttjandekravet
Informationskravet innebär att forskaren klargör för de medverkande att deltagandet sker av
egen fri vilja samt att respondenterna har rätt att vid minsta tveksamhet i deltagandet av studien
avbryta sin medverkan. Detta krav uppnåddes genom att bifoga missivbrevet i mejlet till
25
