Hybrid professionell identitet - En tillgång i yrkesutövningen

Vid analys av fritidslärarnas utsagor är den hybrida professionella identiteten framträdande eftersom uppdraget de utför omfattas av dels arbete i skolans verksamhet på förmiddagen, dels arbete på eftermiddagen i fritidshemmets verksamhet. Llwellyns (2001) och Croft, m.fl., (2015) förklarar att hybrid professionell identitet avgränsas till en profession vilken befinner sig mellan två skilda professionella sammanhang, i det här fallet rör det sig som tidigare nämnts om lärare i fritidshem som befinner sig både i skolans och i fritidshemmets verksamhet. Ackesjö (2019) konstaterar att den ovannämnda hybrida professionella identiteten kan ge två skilda utgångar eller kan ses inom två olika perspektiv, antingen urholkas professionen eller drar utövarna fördel av att befinna sig mellan två olika verksamheter.

Inom denna kategori kommer fokus ligga på den gynnsamt inställda delen av den hybrida identiteten, det vill säga den del av teorin som anknyter till att yrkeskåren drar fördelar av att befinna sig mellan två olika verksamheter. I respondenternas utsagor är den hybrida professionella identiteten – en tillgång i yrkesutövningen framträdande eftersom informanterna visar en positiv inställning vilken fokuserar på möjligheten som relateras till helhetsbilden av eleverna. I sitt yrkesutövande sätter respondenterna eleven i centrum, de är med andra ord angelägna att ha en god elevkännedom samt att stötta eleven i olika situationer. Detta kommer beskrivas mer ingående i elevorienterat yrkesutövande.

8.1.1 Elevorienterat yrkesutövande

Inom det teoretiska begreppet two way window omfattas enligt Croft, m.fl., (2015) en yrkeskår som befinner sig mellan två olika professionella sammanhang och som samtidigt profiterar på att de vistas i två verksamheter. Utifrån några av respondenternas utsagor går det att utläsa att de drar nytta av de inhämtade kunskaperna de erhåller om eleverna under förmiddagen för att

37

senare tillämpa de kunskaperna i fritidsverksamheten på eftermiddagen. Följaktligen utnyttjar respondenterna two way window och därmed återfinnes en positiv inställning till den hybrida identiteten vilken kan anses vara en tillgång i deras yrkesutövande (jmf Ackesjö, 2019). Med utgångspunkt i den kännedom fritidslärarna erhåller om elevernas sociala lärande genom att arbeta relationsbyggande, utformas och planeras en kvalitativ fritidspedagogisk verksamhet på eftermiddagen utifrån elevernas behov och intressen.

Lager (2015) belyser i en artikel att lärare i fritidshem opponerar sig mot mätande av elevers kunskaper och istället strävar mot att utveckla elevers sociala lärande, vilket även synliggörs i respondenternas beskrivningar. I respondenternas utsagor framkommer att i de undervisningssituationer de kompletterar teoretisk undervisning med praktisk undervisning, riktas i första hand fokus på elevers sociala lärande. I andra hand beskriver respondenterna att den praktiska undervisningen sker i en kravlös miljö. I detta sammanhang innebär det att stor vikt läggs vid att eleverna upplever den praktiska undervisningen som underhållande och lättsam eftersom lärarna i fritidshem bedömer att det är gynnsamt framför allt för de elever som upplever den teoretiska undervisningen som tung. Fritidslärarna skapar och upprätthåller en balans mellan teoretiskt och praktiskt lärande vilket ligger i linje med Anderssons (2013) fynd, det vill säga att vissa lärare i fritidshem ägnar sig åt praktiskt lärande under den obligatoriska skoldagen och arbetar delvis i linje med fritidshemmets läroplan.

Följaktligen anses fritidslärarna uppfatta den hybrida identiteten som positiv i samband med den praktiska undervisningen eftersom de får tillfälle att synliggöra sin kunskapsbas och sina kompetenser genom att fokusera på helhetsbilden av eleven. De utsagor som återfinns i empirin ligger också i linje med Brantes (2009) beskrivning av den tysta kunskapen vilken syftar på den kunskap som inte går att läsa sig till, utan den växer fram med erfarenhet av praktiken. I takt med att respondenterna lär känna sin elevgrupp, arbetar relationsbyggande samt anpassar den praktiska undervisningen efter elevgruppens behov, utvidgas också den horisont de positionerar sig i gällande elevernas bästa. Utvidgad horisont innebär i detta fall att fritidslärarna bygger upp sin erfarenhet och därmed utvecklas också den tysta kunskapen.

I studiens empiri finns tecken på att ett elevorienterat yrkesutövande också syftar till de lärare i fritidshem som är elevassistenter alternativt resurs i eller utanför klassrummet under skoldagen. Respondenterna vilka arbetar som elevassistenter kan till viss del betraktas ha autonomi i den bemärkelsen, som Lundström (2007) redogör för, att de utför exklusiva och komplexa arbetsuppgifter som de har ensamrätt till. Sett till det fritidslärarna skildrar i sina

38

utsagor är de autonoma vid den tidpunkt då de är den enda personen i elevens närhet som kan avleda eleven från att uppföra sig på ett icke önskvärt sätt samt stödjer eleven i att avbryta ett utåtagerande beteende. Arbetsuppgifterna som utförs i samband med detta präglas av ett förhållningssätt som informanterna anser fördelaktigt eftersom rektor visar sin uppskattning för att de är elevassistenter vilket ger fritidslärarna energi till eftermiddagens verksamhet i fritidshemmet.

Det framgår också att informanterna arbetar som resurslärare för de elever som är i behov av extra stöd. Till skillnad från ovanstående där fritidslärare arbetar mot enbart en elev, förväntas här istället att de utför samma ämnesundervisning som en klasslärare, dock i ett separat grupprum tillsammans med de elever som är i behov av emotionellt stöd, men också teoretiskt stöd. Haglund (2004) pekar ut i sin avhandling att fritidshemmets personal ofta arbetar i en verksamhet vilken de inte förfogar över och därmed också ställer sig i underläge gentemot klasslärare. Enligt informanternas beskrivningar arbetar de som resurslärare av flera anledningar. Det handlar om att avlasta klassläraren, att den övriga elevgruppen i klassrummet ska fortsätta sin undervisning i en mer ostörd miljö, men framför allt uttrycker respondenterna att de utför denna arbetsuppgift i syfte att hjälpa de elever som är i behov av särskilt stöd.

Sammanfattningsvis kan det konstateras att respondenterna som rör sig inom det elevorienterade yrkesutövandet, i motsats till Haglunds (2004) fynd, inte upplever att de ställer sig i underläge gentemot klasslärarna, utan tyngdpunkten i deras profession ligger i att utveckla elevernas sociala och praktiska lärande samt att de anser att det är betydelsefullt att vara en central stödroll för eleverna. De arbetsuppgifter som bland andra Andishmand (2017) och Lager (2018) menar leder till professionens underordning upplever respondenterna inte vara problematiska, snarare anser de att de får användning av sin kunskapsbas genom att reflektera i sitt yrkesutövande över hur de ska utveckla samt förbättra elevernas situation i skoldagen.

Informanterna lägger ej vikt vid huruvida deras arbetsuppgifter motsvarar deras profession, utan istället upplever de den hybrida identiteten som positiv eftersom det ger dem möjlighet att vara autonoma och de får därmed också användning av sin kunskapsbas.

8.2.1 Möjlighetsperspektiv

Den hybrida identiteten upplevs positiv även i denna kategori, i likhet med Elevorienterat yrkesutövande, dock manifesteras den hybrida identiteten på ett annorlunda sätt av en rad olika skäl. I empirin som utgör underlaget för denna kategori kan exempelvis autonomi ses i respondenternas utsagor eftersom de ges utrymme att, i linje med Ailis (2002) påpekande,

39

bedöma och handla i situationer som grundas på egna kunskaper utan inverkan från andra aktörer.

Här framkommer autonomi, likt redogörelsen i det elevorienterade yrkesutövandet, fast på ett särpräglat sätt. Det handlar alltså inte om att utföra exklusiva och komplexa arbetsuppgifter som de har ”ensamrätt” till som i ovanstående kategori. Istället innebär autonomi i det här fallet att lärarna i fritidshem upplever att de bestämmer över sin egen arbetstid på förmiddagen och utformar sina arbetsuppgifter efter den egna kompetensen. Detta pekar åt samma håll som Ackesjös, m.fl., (2014) iakttagelse i sin studie, det vill säga förekomsten av att fritidslärare ägnar sig åt ändamålsenliga arbetsuppgifter under förmiddagstid.

Det framkommer i utsagorna, gällande lektionsinnehåll som ägnas åt fritidspedagogiska aktiviteter under förmiddagstid, att det inte finns krav från andra aktörer på val av innehåll.

Respondenterna upplever en jämställd nivå mellan klasslärare och lärare i fritidshem, i detta fall uteblir alltså det tolkningsföreträde Falkner och Ludvigsson (2016) beskriver i relation till den tvetydiga läroplanen, det vill säga att inom ramen för denna utsago förfogar klassläraren inte över fritidslärarens arbetsuppgifter. I de fall där samverkan sker, sker det på både klasslärares och fritidslärares premisser, tvärtemot ovanstående i elevorienterat yrkesutövande där läraren i fritidshem arbetar med den planering och det ämnesinnehåll som klassläraren tillhandahåller. Istället utformas lektionerna utifrån det respondenterna har planerat, vilket de upplever överensstämmer med uppdraget. Med andra ord är det återigen inte rektor eller klasslärare som bestämmer över innehållet i undervisningen, utan respondenterna upplever att den egna professionen värderas lika högt som professionen som ansvarar för den obligatoriska skoldagen.

Respondenterna försvarar också, genom sin kunskapsbas, sin ställning inom professionen genom att ta ställning till utformandet av sin arbetstid under förmiddagen och framförallt tydliggör det för sin blivande chef i samband med arbetsintervjun. I syfte att arbeta med det som informanterna anser motsvarar deras kompetens på förmiddagen, ställs höga krav under arbetsintervjutillfället från respondenternas sida. En av informanterna har avböjt högre lön med vad denne ansett vara sämre förutsättningar och istället valt att söka en annan tjänst som innebar lägre ingångslön men arbetsuppgifter under förmiddagstid som stämmer mer överens med respondentens föreställning kring professionens innehåll. Andra respondenters utsagor visar liknande tendens, där de under arbetsintervjun förklarar vilka förväntningar de har på arbetsuppgifter under förmiddagstid för sin då blivande närmsta chef samt klargör att de inte

40

kommer acceptera att arbeta som elevassistent eller andra positioner de anser vara irrelevanta i relation till sin kompetens.

I ovanstående fall kan autonomi ses då de olika individerna har en professionsidentitet som speglar en likartad uppfattning kring den egna kompetensen samt vad som anses vara relevant innehåll under förmiddagstid. Att det är ett flertal respondenter som ställer liknande krav på sin potentiella arbetsgivare under anställningsintervjun överensstämmer med Heggens (2008) framställning kring professionsidentitet, det finns en stark gemensam uppfattning kring vad som är uppdragets innehåll och vad som inte är det.

I flera fall ges respondenterna organisatoriska förutsättningar i form av planeringstid vilket delvis beror på att rektorerna innehar adekvata kunskaper avseende lärare i fritidshems uppdrag.

Jonsson (2018) menar att rektorer har en nyckelroll kring fritidslärarnas yrkesutövning och därmed också kan påverka huruvida lärare i fritidshem arbetar med relevanta arbetsuppgifter under förmiddagstid eller ej. Utifrån respondentens utsago kring ledningens roll framkommer att rektorn anser fritidshemmet vara jämbördig skolans verksamhet vilket leder till att lärarna i fritidshem ges goda förutsättningar att bedriva en väl fungerande verksamhet.

Sammanfattningsvis upplevs den hybrida professionella identiteten som positiv för respondenterna som rör sig inom denna kategori. De har inflytande över sina arbetsuppgifter i den mening att innehållet de genomför på förmiddagen upplevs relevant i relation till den fritidspedagogiska kärnan. Rektor har kunskap om lärare i fritidshems uppdrag och värderar deras kunskapsbas högt, vilket återspeglas genom de förutsättningar som ges för uppdraget.

Planeringstiden upplevs vara tillräcklig och sammanhängande, deras kompetens tas tillvara bland annat genom att de får utrymme att utföra fritidspedagogiska aktiviteter. Dessa förutsättningar innebär i förlängningen att det finns tid, energi och utrymme att bedriva en kvalitativ eftermiddagsverksamhet i fritidshemmet på ett tillfredställande vis.

41