7.1 Svenskarnas livsmedelskonsumtion i ett globalt miljösammanhang
Utifrån rapporten är det mycket tydligt att svenskarnas matkonsumtion har en betydande och ökande påverkan, främst globalt. Detta genom att ökad konsumtion av vissa livsmedel främst täckts upp av importerade varor genom den globala marknaden samt att vissa av
påverkandefaktorerna har globala effekter oavsett var på jorden de härrör. Med detta menas att specifika processer som sker lokalt i Sverige även har långtgående effekter, som
exempelvis klimatpåverkan. Det ekologiska avtryck som livsmedelsproduktionen påvisat i denna rapport leder till en hel del förändringar vars slutgiltiga konsekvenser är mycket svåra att förutspå. De långsiktiga effekterna av klimatförändringar och förändringar i biodiversitet eller artsammansättning (som är den slutgiltiga konsekvens av de flesta processerna från livsmedelsproduktionen) är föga kända och analyserna bygger på de kortsiktiga effekterna som skådas i nutid ihop med historisk forskning om vår planet. Ännu är det okänt vilken grad av resursutnyttjande och snabba förändringar av mänsklig karaktär som vår jord klarar av innan nutida ekosystem eventuellt börjar kollapsa eller förändras markant.
För stabila ekosystem kan gradvisa förändringar ha en marginell effekt på ekosystemets nuvarande tillstånd, dock kan systemets resiliens – den långsiktiga förmågan att hantera förändringar – försämras (Scheffer, Carpenter, Foley, Folke, & Walker, 2001). Många delsystem på jorden reagerar vid ett visst tillstånd på ett icke-linjärt sätt med avseende på förändringar. Detta gäller särskilt runt specifika tröskelvärden där resiliens anses vara försvagad, där delsystemet abrupt till följd av stokastiska händelser kan övergå till ett alternativt oönskat tillstånd som kan vara potentiellt skadligt eller katastrofalt för människan (Scheffer, Carpenter, Foley, Folke, & Walker, 2001). De ekologiska systemen har de senaste 10 000 åren varit ovanligt stabila (Waters, o.a., 2016). Den geologiska epoken är känd som
Holocen, vilken ständigt utmanas av en epokövergång till så kallade Antropocen sedan
industriella revolutionen när mänskliga aktiviteter markant började förändra komponenter i jordens olika system – mark, kustzon, atmosfär och hav (Waters, o.a., 2016; Steffen, o.a., 2006).
Rockström o.a. (2009) har formulerat ett ramverk baserad på de planetära begräsningarna vilka utmanar det stabila tillståendet i Holocen. Ramverket identifierar nio processer med föreslagna tröskelvärden som ej bör överskridas om mänskligheten vill upprätthålla långsiktig social och ekonomisk utveckling där välfungerande ekosystem och dess tjänster är essentiella. Dessa är klimatförändringar, hastighet för förlust av biologisk mångfald, störningar av kväve- och fosforcyklerna, stratosfärisk ozonnedbrytning, försurning av hav, global användning av färskvatten, förändrad markanvändning, kemiska emissioner, och atmosfärisk
aerosolbelastning. För processerna klimatförändringar, hastigheten för biodiversitetsförlust och störningar av kvävecykeln anses tröskelvärdena vara passerade. Störningar av
fosforcykeln, försurning av hav, global användning av färskvatten, förändrad markanvändning närmar sig respektive tröskelvärden. Livsmedelsproduktionen har en markant påverkan på de flesta av de nio nämnda processerna i ramverket, olika livsmedel dock i olika grad. Detta innebär att påverkans storlek delvis styrs av konsumenternas efterfrågan på livsmedel, men också teknisk utveckling och effektivisering av produktionskedjorna. Att notera är att de olika processerna i ramverket har en mycket komplex koppling till varandra, vilket innebär att överskridande av tröskelvärde i en utav processerna kan påverka de andra processernas reaktion. Det går inte att isolera de olika processerna från varandra utan de ska betraktas som samverkande (Rockström, o.a., 2009).
7.2 Markytan – en mycket tydlig begränsning
Till skillnad från den mycket komplexa samverkan mellan de olika processerna i ramverket av Rockström o.a. (2009) där de långsiktiga effekterna av överskridna tröskelvärden är svåra att förutspå, är markytan en mycket konsekvent begränsning för livsmedelsproduktionen då jordens markyta är ändlig och osannolikt kommer att öka. Jordens markyta varierar nämligen främst utifrån istäckets utbredning och var som allra störst senast vid nedisningens maximum för ungefär 18 000 år sedan då delar av eller hela de 7,6 procent av världshavens
kontinentalsockel var torrlagd (Nationalencyklopedin, 2019j; Nationalencyklopedin, 2019k). Under den senaste halvan av seklet har observationer snarare antytt på havsnivåhöjning vilket främst förklaras av global uppvärmning vilket lett till termisk expansion av havsvattnet samt massförlust av glaciärer och istäcken på jorden (IPCC, 2014). Fortsatt global uppvärmning förväntas alltså gå hand i hand med ökade havsnivåer och reduktion av mark längs med kustlinjen.
Markytans begränsning i förhållande till livsmedelskonsumtionen bygger på att det globalt sett finns stora samband mellan arealen av jordbruksmarksanvändningen per capita och BNP per capita (Alexander, o.a., 2015), där BNP per capita ständigt ökar i majoriteten av världens länder (World Bank, 2019f). Detta beror på att länder där BNP ökar och inkomster förväntas öka, tenderar att övergå till dieter som är mer rika på markkrävande produkter som kött, mjölk och socker, medan råvaror som potatis och baljväxter som är mindre markkrävande reduceras i kosten (Alexander, o.a., 2015). Liknande samband återfinns i Sverige. Utifrån rapportens sammanställning kan det nämligen konstateras att svenskarnas konsumtion över tid övergått till ökad konsumtion av vissa animaliska produkter som kött, ost, grädde och ägg samt viss minskad konsumtion av matpotatis (se avs. 3.2) samtidigt som BNP per capita ständigt ökat under samma tidsaspekt (se Figur 7.2.1).
Figur 7.2.1. Sveriges BNP per capita mellan år 1960–2017 angivet i nominella värden (nuvärden) (World
Bank, 2019f).
Animaliska produkter bidrar med oproportionerligt låga mängder protein och energi i den mänskliga dieten globalt sett, 39 procent respektive 18 procent år 2011 (Alexander, Brown, Arneth, Finnigan, & Rounsevell, 2016). Jordbruksmarksanvändningen domineras samtidigt av animalieproduktion som utgör 70 procent av den globala jordbruksmarken (Steinfeld, o.a., 2006). Detta innebär att dieter som är rika på animaliska produkter tenderar att öka
markanvändningen per capita. Med hänsyn till att jorden har ändligt med markyta samtidigt som befolkningen (se Figur 7.2.2) och BNP per capita fortsätter öka i majoriteten av världens länder (World Bank, 2019f) är den konsumtionstrend som skådats för ökande BNP per capita ohållbar. 100 000 kr 150 000 kr 200 000 kr 250 000 kr 300 000 kr 350 000 kr 400 000 kr 450 000 kr
Att konsumtionstrenden är ohållbar gäller trots att befolkningsökningen på senare tid minskat (se Figur 7.2.3). Detta då situationen anses vara problematisk med hänsyn till att jordens markyta med nutida produktionssystem inte skulle vara tillräcklig om hela världsbefolkningen antog några utav de dieter som råder i vissa länder, där ibland svenskarnas konsumtion
(Alexander, Brown, Arneth, Finnigan, & Rounsevell, 2016). Alexander, Brown, Arneth, Finnigan & Rounsevell (2016) introducerade The Human Appropriation of Land for Food
(HALF) index vilket syftar till att besvara hur stor andel av den totala landytan som skulle
krävas i det scenario där hela världsbefolkningen antog ett visst lands livsmedelskonsumtion. Indexet har primärt beräknats utifrån tillgängliga data år 2011 och inkluderar jordens totala mark, inklusive land som osannolikt skulle vara passande för jordbruk som exempelvis
istäckta områden eller ökenområden. Att använda 100 procent av markytan till jordbruk, alltså ha ett globalt HALF index på 100 skulle således inte vara möjligt. I studien presenteras det nuvarande globala snittet på 35,1 vilket vissa länder varierade kraftigt ifrån. Extremerna var Moçambique och Nya Zeeland med HALF index på 9,43 respektive 135,76. Sveriges index för markanvändning var det tionde högsta i världen på 89,71 (Alexander, Brown, Arneth, Finnigan, & Rounsevell, 2016). Indexet innebär att om hela världen antog samma typ av livsmedelskonsumtion per person och år som medelsvensken, skulle ytan som år 2011 användes till jordbruksmark behöva expandera med 156 procent. Denna siffra tar dock inte hänsyn till andra påverkansfaktorer samt livsmedelsproduktion ej beroende av mark (e.g. fiske). Som jämförelse så ger resultatet i denna rapport ett index på 110 (World Bank, 2019g). Även om det resultatet skiljer sig från Alexander, Brown, Arneth, Finnigan, & Rounsevell (2016) så pekar det åt samma håll, att svenskarnas livsmedelskonsumtion inte är hållbar.
Figur7.2.2. Global befolkning, miljarder, mellan
år 1960–2017 (World Bank, 2019h).
Figur 7.2.3. Global befolkningsökning årligen mellan år 1961–2017 (World Bank, 2019i)
7.3 Ohållbar livsmedelskonsumtion i ett globalt sammanhang
Ohållbar livsmedelskonsumtion ställer sig rakt emot flera utav Förenta nationernas 17 hållbarhetsmål och äventyrar flera utav dem i framtiden. Speciellt nämns hållbar
matkonsumtion under mål 12 Säkerställa hållbara konsumtions- och produktionsmönster, där hushåll nämns ha en stor påverkande roll i hur stor miljöpåverkan från livsmedelskonsumtion blir genom deras dietval (United Nations, 2019a). Rapporten påvisar även att konsumtion av mer miljöpåfrestande livsmedel direkt arbetar mot följande mål genom växthusgas- och föroreningsutsläpp, näringsläckage, förändrad markanvändning, exploatering av hav samt vattenanvändning: Säkerställa tillgången till och en hållbar förvaltning av vatten och sanitet
för alla (mål 6); Vidta omedelbara åtgärder för att bekämpa klimatförändringar och dess konsekvenser (mål 13); Bevara och nyttja haven och de marina resurserna på ett hållbart sätt för en hållbar utveckling (mål 14); Skydda, återställa och främja ett hållbart nyttjande av landbaserade ekosystem, hållbart bruka skogar, bekämpa ökenspridning, hejda och vrida
3 4 5 6 7 8 1,0% 1,2% 1,4% 1,6% 1,8% 2,0% 2,2%
tillbaka markförstöringen samt hejda förlusten av biologisk mångfald (mål 15) (United
Nations, 2019b; United Nations Development Programme, 2019). Vidare bygger resterna mål: Ingen fattigdom; Ingen hunger; Hälsa och välbefinnande; God utbildning; Jämställdhet;
Hållbar energi för alla; Anständiga arbetsvillkor och ekonomisk tillväxt; Hållbar industri, innovationer och infrastruktur; Minskad ojämlikhet; Hållbara städer och samhällen; Fredliga och inkluderande samhällen; Genomförande och globalt partnerskap; på att
samhället fortsatt kan utnyttja de ekosystemtjänster som ekosystem på jorden levererar. Detta då bevarande eller destruktion av naturen, människans välfärd, och ekonomi påverkar
varandra (Dimas & Gabriel, 2008).
Ekosystem som tillhandahåller naturresurser underbygger den mänskliga ekonomiska verksamheten, livskvaliteten och den sociala sammanhållningen (Dimas & Gabriel, 2008). The German Advisory Council on Global Change (2008) utförde en riskanalys över potentiella konsekvenser för klimatförändringar och reduktion av ekosystemtjänster. I sin rapport menar de att klimatförändringar skulle kunna utlösa nationella och internationella resurskonflikter, intensifiera problem som redan är svårhanterliga i länder med statsförfall, öka våldet samt utmana den sociala ordningen. Detta genom klimatinducerad degradering av färskvatten, minskning av livsmedelsproduktion, storm- och flodkatastrofer samt
miljöinducerad migration (German Advisory Council on Global Change, 2008).
Konsekvenser som dessa samt det avseende att tillgängligheten på naturresurser är essentiella i många av Förenta nationernas hållbarhetsmål, skulle troligen innebära att ohållbar
matkonsumtion och följderna av detta, skulle försvåra uppnåendet av de 17 globala målen.
7.4 Framtida scenarier
En förändring i konsumtionsvanor behöver nödvändigtvis inte vara den enda lösningen på den ohållbara matkonsumtionstrenden. Även en effektivisering av jordbruket kan bidra till att fler kan äta som svensken utan att behöva mer än dubbla jordbrukets utbredning. Effektiviseringar görs redan idag; sedan 1960-talet har den globala skörden vete ökat med 347 procent medan odlingsarealen för vete endast ökat med 7 procent (FAO, 2019c). Fortsatta effektiviseringar krävs dock, FAO (2017) skriver att matproduktionen behöver dubblas till år 2050 för att nå den prognostiserade befolkningsökningen. Effektiviseringar skulle även kunna lösa flera av de sociala problemen relaterade till mat. Som nämns i avs. 4.1.2 så arbetar 63 procent av världens låginkomsttagare inom jordbrukssektorn (International Labour Organisation, 2019). Genom att bistå dessa regioner, främst Sub-Sahara Afrika och Södra Asien (FAO, 2017), så kan dessa regioners invånare utveckla sitt jordbruk. Idag är skörden per hektar för vete i Afrika endast 60 procent av skörden i Europa, och samma siffra för tomat är 33 procent (FAO, 2019c). En potential finns därmed till effektivisering av yta som idag är relativt
oproduktiv. Detta skulle dessutom kunna leda till mer och billigare mat för lokalbefolkningen samt ökat BNP och därmed minska svält och fattigdom i de regionerna.
Köttkonsumtionen är som nämnt den största enskilt bidragande faktorn till
livsmedelskonsumtionens miljöpåverkan. En trend som kan tänkas motverka detta är dock att fler svenskar äter vegetariskt, enligt en undersökning av SIFO på uppdrag av Axfood (2018). Undersökningen, med 1346 deltagare, visade att andelen som äter vegetariskt minst två gånger i veckan hade ökat med 5 procentenheter mellan 2016–2018. Andra slutsatser som undersökningen kunde konstatera var att ”En fjärdedel av svenskarna planerar att äta mindre
kött under det närmaste året” och att ”Det främsta skälet är miljö- och klimathänsyn”
(Axfood, 2018). I siffror från SCB så minskade totala mängden kött som konsumerades med 1,7 kg per person och år från mellan 2015–2017. Detta kan vara en följd av den trend som beskrivits ovan. Dock minskade svenskens konsumtion av i stort sett alla livsmedelsgrupper,
så det kan även finnas andra förklaringar. Det är däremot tydligt från denna rapports resultat att en framtida ökad konsumtion av vegetabiliska produkter, och en minskad konsumtion av animaliska produkter skulle ha en positiv påverkan på miljön.