Pangasius

Pangasius var den tionde mest konsumerade fisk- eller skaldjurssorten 2015. Totalt

konsumerades 1 810 ton pangasius i Sverige, varav samtlig volym importerats från odlingar i Vietnam eller Nederländerna. Specifika importvolymer från respektive land har

inte redovisats för pangasius i de källor som tidigare använts för andra fisksorter. Vidare kan det fastslås att ungefär en tredjedel av den pangasius som konsumerats i Sverige varit MSC- certifierad (Ziegler & Bergman, 2017).

Enligt ASC:s hemsida existerar ett femtiotal ASC-certifierade odlingar i Vietnam, respektive inga ASC-certifierade odlingar i Nederländerna (ASC, 2019). Samtidigt

redovisar FishSource statistik på odlingar av pangasius från Vietnam men ingen statistik från Nederländerna (Fishsource, 2019g). Därav görs antagandet att den pangasius som importeras från Nederländerna och konsumeras i Sverige, ursprungligen inte är från Nederländerna. Därför kommer endast pangasius odlad i Vietnam att granskas vidare. Gällande den pangasius som odlas i Vietnam råder större variation kring odlingarnas arbete och påverkan på

ekosystemtjänster. Av de odlingar som inte är hållbarhetscertifierade tycks ett arbete mot hållbarare förvaltning av odlingarna med val av föda och resurser vilka minimerar utsläpp av skadliga ämnen vara under arbete. Emellertid finns brister och begränsningar på offentlig information på vattenkvalitén, sjukdomsutfallen, samt andra mätvärden från odlingarna av pangasius i Vietnam (Fishsource, 2019h; 2019i; 2019j; 2019k).

En rapport framtagen av Anh, vilken undersöker vattenföroreningar från pangasiusodlingar i Mekong deltat, uppger att omkring 106 kg kväve samt 27 kg fosfor släpps ut i samband med produktionen av 1 000 kg fryst pangasius filé. Förutsatt att den certifierade mängd pangasius som konsumeras i Sverige inte ger upphov till dessa utsläpp, skulle utsläpp relaterat till svensk konsumtion av pangasius generera 192 ton kväve, respektive 49 ton fosfor i Mekong deltat, Vietnam (Thi Anh, R. Bush, Kroeze, & P.j. Mol, 2010). Slutligen går det att ge en generell estimering av utsläpp av koldioxidekvivalenter kopplade till konsumtion av

pangasius. De totala utsläppen av koldioxidekvivalenter kopplade till svensk konsumtion av pangasius år 2015 kan estimeras till mellan 14 000 ton CO2eq och 25 000 CO2eq (Poore &

Nemecek, 2018). Vidare kan även utsläpp med försurningspotential och

eutrofieringspotential, samt vattenanvändning från fiskodlingar uppskattas med hjälp av Poore och Nemeceks rapport. De totala utsläppen med försurningspotential och eutrofieringspotential uppskattades till 65,9 g SO2eq per kg livsmedelsvara pangasius, respektive 235,1 g PO43-eq per kg livsmedelsvara pangasius. Vattenanvändning uppskattades till 3 691 liter per kg livsmedelsvara pangasius (Poore & Nemecek, 2018).

5.3.11 Sammanfattning

Konsumtionen av sjömat i Sverige ökade svagt mellan 1961–2013 och totalt konsumerades det i Sverige 109 000 ton sjömat år 2015, vilket motsvarar ungefär 25 kg hel sjömat (Figur 5.3.1) (Friederike & Bergman). De tre mest konsumerade fisk- eller skaldjurssorterna, lax, torsk, och sill, utgjorde över 60 procent av den totala konsumtionen av sjömat. Dock finns ingen statistik på hur konsumtionen av de specifika fisk- och skaldjursorterna utvecklats historiskt. Emellertid finns heller ingen information som tyder på att svenskarnas konsumtion av sjömat skulle haft en drastisk förändring med avseende på vilken fisk- eller skaldjurssort som konsumerats historiskt. Snarare har globaliseringen och tekniken gjort att exempelvis odlad lax från Norge, alaska pollock från Barents hav, samt odlad pangasius från Vietnam mer lättillgänglig. Således kan antagandet att konsumtionen av de tio diskuterade fisk- och skaldjurssorterna ökat svagt, i synnerhet odlad lax, alaska pollock, samt odlad pangasius, motiveras.

Förutsatt att utsläppen från produktion av fisk- och skaldjur legat på en relativt jämn nivå, bör värdena som redovisas i Tabell 5.3.11 kunna appliceras på den historiska konsumtionen av sjömat i Sverige. Utifrån den historiska konsumtionen antas därför utsläppen av

koldioxidekvivalenter ökat svagt i samband med att konsumtionen av sjömat i Sverige ökat någorlunda. Samma antagande kan göras gällande utsläpp från fisk- och skaldjursodlingar med försurningspotential, eutrofieringspotential, samt vid vattenanvändning. Följaktligen bör dessa värden öka relativt konsumtionen av odlade fisk- och skaldjurssorter.

Ytterligare effekter av svenskars konsumtion av sjömat är dess påverkan på

ekosystemtjänster. Denna effekt är komplicerad att kvantifiera men är avgörande och viktigt att diskutera. Med fokus på den mest konsumerade sjömatssorten, lax, kan ett samband

mellan Norges produktion av odlad lax och svenskarnas ökade konsumtion av fisksorten antas (European Market Observatory for Fisheries and Aquaculture Products, 2019;

Jordbruksverket, 2015a; FAO, 2006). Denna utveckling skulle kunna förklara varför norska laxodlingar har blivit intensivare, ökat till antal och blivit mer resurskrävande (FAO, 2011a). Genom den ökade efterfrågan från Sverige, kanske den norska laxodlingen behövt utvecklas och intensifieras. Detta skulle således motivera varför antalet odlade laxar ökat historiskt och därmed utsläpp av fosfor och kväve, vilket enligt tidigare bidrar till eutrofiering som i sin tur påverkar bland annat biologisk mångfald, habitat och estetiska värden. Dessa effekter kan även ske vid odlingarna av regnbåge i Sverige, samt vid odlingarna av pangasius i Vietnam. Även konsumtion av fiskföda måste öka med antalet producerade odlade laxar, vilket i sin tur medför bland annat fler interkontinentala transporter medelst fartyg utöver risken för

överfiske. Med successivt fler fartygstransporter blir sannolikheten högre att marina arter utsätts för fler störningar och andra problem. Dessa interkontinentala transporter sker vid transport av importerade fisksorter som alaska pollock. En intensivare laxodling har även visat att konsekvenserna av spridningen av laxlusen Lepeoptheirus salmonis till vilda laxar ökat. Vidare är den mest förekommande effekten av konsumtion av vildfångade fisk- och skaldjurssorter risken till överfiske. Fisk- och skaldjursbestånden i de havsområden där konsumerade sjömat ursprungligen kommer ifrån varierar. Bland de sorterna som utsatts eller utsätts för överfiske, exempelvis torsk, finns risker att hela näringskedjan påverkas. Detta skulle bland annat kunna påverka den biologiska mångfalden samt habitat.

Sammanfattningsvis går det att konstatera att omfattningen av påverkan på ekosystemtjänster från svensk konsumtion av sjömat följer den historiska utvecklingen av svenskars konsumtion av sjömat generellt. Det vill säga, om sjömatskonsumtionen ökat, har även utsläpp av

koldioxidekvivalenter ökat. Beroende på konsumerad fisk- och skaldjurssort är dock

effekterna varierande. Vissa effekter sker i geografiskt närområde medan andra förekommer i andra delar av världen, vissa effekter är mer omfattande medan andra har lägre påverkan som exempelvis certifierade sorter. Till sist går det att konstatera att de vanligaste effekterna resulterar i förändringar i den biologiska mångfalden, vilket är väsentligt då denna ekosystemtjänst påverkar många andra.

Tabell 5.3.11.1, Sammanställning av effekterna av de tio mest konsumerade fisk- och skaldjurssorterna i Sverige år 2015. Fisk- eller skaldjursort Källa Utsläpp [CO2eq per kg] Medelvärde [CO2eq per kg] Konsumerad volym [ton] Totalt utsläpp [ton CO2eq] Påverkade ekosystemtjänster Lax Hognes Poore & Nemecek 2,59 7,9–13,6 8,03 37 652 302 000– 445 000 Biologisk mångfald Habitat Estetiska värden Torsk Greer 1,1–1,5 1,30 15 673 20 000- 26 000 Biologisk mångfald Estetiska värden Sill/strömming Greer 1,1–1,5 1,30 14 369 17 000- 42 000 - Makrill Greer 1,1–1,5 1,30 6 216 8 000- 13 500 - Gråsej Greer 1,1–1,5 1,30 5 565 7 200- 9 800 Biologisk mångfald Nordhavsräka Greer 1,1–1,5 1,30 4 991 6 500- 6 800 -

Alaska pollock Greer 1,1–1,5 1,30 4 645 6 000 Biologisk mångfald

Regnbåge Poore &

Nemecek

7,9–13,6 10,75 2 872 31 000 -

Rom & lever - - - 2 359 - -

Pangasius Poore &

Nemecek

7,9–13,6 10,75 1 810 19 500 Biologisk mångfald

Habitat Estetiska värden

5.4 Mjölk, grädde, ost, ägg och smör

Från avsnitt 3.3.1.6 framgår det att Sverige är självförsörjande av ägg (Lannhard Öberg, 2018b) och lika så av mjölk (Bergh, 2019). Ost är den produkt vars ursprung har ändrats mest då självförsörjningen ändrats från 90 procent till mindre än 50 procent på bara några år. För produkter som grädde och syrade mejeriprodukter har också självförsörjningen minskat, dock inte lika mycket, från 100 procent till 80 procent år 2017 (Bergh, 2019).

Med hjälp av det rosa trycket på ägg som säljs kan äggen spåras. De spåras till rätt land via en bokstavsmärkning. Sedan kan man finna vem som producerat ägget och i vilket stall ägget kommer från med hjälp av en sifferkombination som är tryckt på ägget. År 2012 fanns det omkring 7 miljoner värphöns i Sverige. Boningarna som svenska höns bor i är moderna stall som följer den svenska djurskyddslagen (Svenska ägg, 2019a).

De svenska äggen kommer från hela landet, det finns stall både i Norrland, på västkusten, östkusten, mitten av Sverige samt på Gotland. I tabellen nedan (Tabell 5.4.1) presenteras det var och hur många höns som finns utspridda i Sverige (Jordbruksverket, 2019d).

I tabellen nedan presenteras det även hur många mjölkkor det finns i Sverige samt var de lever någonstans. Beroende på vart i Sverige korna lever finns det olika krav. I södra delarna av Sverige ska djuren gå ute och beta minst 120 dygn under sommarhalvåret, för djur i

i norra Sverige ska dessa djur gå på bete minst 60 dagar under perioden första juni till sista augusti (Jordbruksverket, 2019e).

Tabell 5.4.1. Antal lantbruksdjur efter län/rike och djurslag år 2017 (Jordbruksverket, 2019d).

Område Antal Djur

Mjölkkor Höns Riket 322 010 7 293 840 Län Stockholm 2 861 39 878 Uppsala 9 540 59 130 Södermanland 8 417 242 069 Östergötland 23 473 1 945 253 Jönköping 28 191 68 025 Kronoberg 11 527 64 883 Kalmar 38 336 1 125 353 Gotland 15 350 246 447 Blekinge 3 637 102 381 Skåne 37 894 1 087 155 Halland 24 773 985 557 Västra Götaland 55 859 662 744 Värmland 6 695 7 882 Örebro 5 968 236 018 Västmanland 4 059 114 958 Dalarna 5 397 54 451 Gävleborg 8 515 71 914 Västernorrlands 6 654 41 445 Jämtland 6 982 16 563 Västerbotten 12 605 82 228 Norrbotten 5 277 39 515

Det antas att ost, grädde och smör som tillverkas i Sverige har skapats av mjölken som kommer från mjölkkorna i Sverige. Detta innebär att de ingår i tabellen ovan under mjölkkornas spalt.

Den ost som inte produceras i Sverige kommer till största del från Danmark år 2017 och har gjort sedan 1962. Denna import har växt under åren och är som störst nu (OEC, 2019). Det här hör ihop med att Sveriges självförsörjning av ost har minskat från 90 procent till knappt 50 procent år 2017 (Bergh, 2019). Smöret som importeras i Sverige kommer även det mestadels från Danmark, år 2006 var det bara Danmark importen kom ifrån (OEC, 2019).