3.5 Tyskland
3.5.2 DLR Projektträger
Nationell forskningspolicy och DLR:s forskningsstrategi
DLR Projektträger (DLR-PT) har i uppgift att administrera flera av de federala strategiska programsatsningarna, vilket innebär att DLR-PT fördelar medel till forskarna och ansvarar för kontinuerlig projektuppföljning och budgetredovisning gentemot finansiären, som oftast är de federala ministerierna BMBF (utbildning och forskning) och BMWi (ekonomi och energi). Till skillnad mot till exempel en svensk statlig forskningsfinansiär bestämmer DLR-PT emellertid inte över valet av programsatsningar eller över hur medlen ska
fördelas. Organisationen utgör en viktig länk mellan akademin, industrin och ministerierna och har genom kunskapen bland de 1 000 medarbetarna, varav över hälften har forskar-bakgrund, en viktig rådgivande roll i ministeriernas diskussioner kring bland annat programsatsningar. DLR-PT har åtta större avdelningar: informationsteknologi, hälsa, innovation, miljö, utbildning, nyckelteknologier, europeiskt samarbete och internationellt samarbete. DLR-PT är en viktig aktör i implementeringen av högteknologistrategin, landets viktigaste styrdokument för forskning som DLR-PT även var med om att utveckla.
Majoriteten av de projekt som DLR-PT förvaltar svarar upp mot högteknologistrategins prioriterade områden.
Prioriterade forskningsområden
De områden som prioriteras i högteknologistrategin är (med underliggande teman):
•
den digitala ekonomin och samhället (Industri 4.0, Big data, molntjänster, digitala nätverk, digitaliserad vetenskap, utbildningar, digitaliserade livsmiljöer)•
en hållbar ekonomi och energi (energiforskning till exempel energilagring,kraftöverföring, solenergi), ”green economy”, bioteknologier för hållbarhet, hållbart jordbruk, råvaror, framtidens städer, framtidens byggnader, hållbar konsumtion)
•
den innovativa arbetsplatsen (arbete i en digitaliserad värld, innovativa tjänster på framtidens marknader, kompetensutveckling)•
hälsosam livsstil (behandling för svåra sjukdomar, individualiserad medicin, prevention och näringslära, innovationer i omsorgssektorn, läkemedelsforskning, medicinsk teknologi)•
intelligent mobilitet (infrastruktur för transporter, innovativa mobilitetskoncept och nätverk, ”Electromobility”, fordonsteknik, luftfart, marina teknologier)•
civil säkerhet (forskning om civil säkerhet, cybersäkerhet, IT-säkerhet, säkra identiteter).Den federala regeringen har valt att inte ange någon tidshorisont för högteknologistrategin, men den tidigare högteknologin – som 2014 ersattes av den nuvarande – hade ett tioårigt perspektiv, från 2010 till 2020. Det är rimligt att anta att den nuvarande strategin har en liknande tidshorisont. Digitalisering får stort utrymme i högteknologistrategin, och stöds dessutom av den vid samma tidpunkt (augusti 2014) lanserade ”Digitala agendan”, ett strategidokument som tagits fram under ledning av BMWi och som är inriktat mot näringslivs- och samhällsfrågor snarare än forskning.43
För DLR-PT:s vidkommande har dess expertisområden och tidigare erfarenheter i kombination med högteknologistrategin resulterat i att fem breda temaområden (eller önskade effekter) prioriteras under kommande år:
•
digitalisering•
demografiska förändringar, i synnerhet åldrande•
sociala frågor och hälsofrågor•
omsorg•
sysselsättningseffekter.De projekt som DLT-PT ansvarar för är generellt behovsstyrda och problemorienterade, vilket vanligtvis innebär samlade forskningsinsatser från flera vetenskapliga discipliner.
Stödinstrument
DLR-PT utvärderar kontinuerligt relevansen av sina stödinstrument och har möjlighet att till viss del förändra och utveckla dem inom ramen för sitt mandat som överenskommits med respektive ministerium. Behovet av större insatser över olika ämnesområden tenderar att öka och omfatta både nationella och internationella samarbeten. DLR-PT anser att instrumenten för samordnad, tvärvetenskaplig forskning generellt behöver utvecklas, men det är oklart i vilka avseenden.
Organisationen poängterar vidare att internationellt samarbete kommer att få ökad betydelse. BMBF arbetar hösten 2015 med att utveckla en starkare internationalisering av forskningen, och en agenda för detta kommer publiceras i mitten av 2016. Agendan kommer att ange DLR-PT:s prioriteringar för internationalisering. Mot bakgrund av liknande insatser av BMBF på andra områden bedömer vi det som sannolikt att agendan för internationalisering kommer att få relativt stort genomslag i den tyska federala forskningspolitiken.
DLR-PT uppger även att instrument för ökat samarbete mellan vetenskap och praktik behöver utvecklas i takt med att kraven på påskyndad kunskapsöverföring till användare ökar, vilket är fallet i och med verkställandet av den nya högteknologistrategin. Motsva-rande situation gäller för processer som syftar till effektivare kunskapsspridning mellan olika typer av aktörer, till exempel mellan universitet och forskningsinstitut. DLR-PT uppger även att stödinstrument för skapande av tvärsektoriella konsortier kommer att främjas, men anger inte hur vilka former dessa ska ta.
43 Bundesministerium für Wirtschaft und Energie (2014). Digital Agenda 2014 – 2017. Augusti 2014, Berlin
Reflektioner
Högteknologistrategin, som styr mycket av DLR-PT:s verksamhet, anger de tyska federala forskningspolitiska prioriteringarna. Regeringen har valt att inte tidsätta strategin, men vår bedömning är att den har ett längre perspektiv på kanske omkring tio år. Strategin famnar brett och flertalet utpekade områden är mycket brett definierade. Relativt många områden har också karaktären av samhällsutmaningar snarare än forskningsområden, till exempel
”den innovativa arbetsplatsen” med underliggande teman, och flertalet förefaller ha en koppling till klimat- och energifrågor. Digitalisering får påfallande stort utrymme i strategin, vilket i kombination med den digitala agendan (och nivån på de insatser som indikerats) gör att området framstår som det möjligen högst prioriterade enskilda området.
Även hållbarhet – ur alla aspekter – får stort utrymme.
LOEWE-programmet anger inga forskningsområden som särskilt prioriterade, men tillämpar i viss, om än begränsad, mån relevanskriterier i urvalsproceduren. Både LOEWE-programmet och DLR-PT betonar vikten av ämnesövergripande insatser och DLT-PT påpekar att framtida instrument behöver utvecklas för att än bättre möjliggöra tvärvetenskapliga satsningar, på både nationell och internationell nivå. LOEWE-programmet sticker ut genom att nästan hela verksamheten bygger på att sammanföra universitet och forskningsinstitut i medelstora eller stora konsortier. Både LOEWE-programmet och högteknologistrategin har kraftfulla ansatser, vilket konkretiseras i storleken på LOEWE-programmets anslag (och i ett antal av de satsningar som emanerar ur högteknologistrategin, men som inte faller under den här studien). LOEWE-programmet är något apart i studien eftersom ett uppenbart viktigt motiv, grundat i dess
delstats-ursprung, är att bygga upp miljöer som kan attrahera forskningsmedel från finansiärer utanför den egna jurisdiktionen, vilket av förklarliga skäl anses mindre angeläget för en federal aktör eftersom möjligheterna att påtagligt öka inflödet av europeiska forsknings-medel är begränsade. LOEWE-programmet är i övrigt intressant genom att det så tydligt syftar till att koppla ihop grundforskningsmiljöer med den starka tyska forskningsinstituts-sektorn. Som chefen för det tillämpningsinriktade Fraunhoferinstitutet har påpekat är programmet strategiskt viktigt för institutet, vilket i förlängningen torde gynna det tyska näringslivet.